• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Bostadsbubbla

Hur är det dämpande på skenande priser? Ska man sälja billigare till förstagångsköpare?

Vilka priser är det som skenar? Senaste 3-5 åren är Sthlm en av de huvudstäder med sådär utveckling. Ja priserna går upp nu efter de gått ner är rätt självklart samt att folk inte kan göra så mycket i nuläget.

Sthlm 36 mån är +-0%. Ser inte så bra ut på 4-5 år heller.
Oslo +13% samt 37% på 5 år.
Berlin +16% samt 51% på 5 år.
Köpenhamn är någon procent men deras valuta är stark.
 
Vilka priser är det som skenar? Senaste 3-5 åren är Sthlm en av de huvudstäder med sådär utveckling. Ja priserna går upp nu efter de gått ner är rätt självklart samt att folk inte kan göra så mycket i nuläget.

Sthlm 36 mån är +-0%. Ser inte så bra ut på 4-5 år heller.
Oslo +13% samt 37% på 5 år.
Berlin +16% samt 51% på 5 år.
Köpenhamn är någon procent men deras valuta är stark.

Och vad har hänt under den perioden med olika krav och åtgärder?

I Berlin köper staden förövrigt tillbaka privatiserade delar av allmännyttan för att hålla nere hyrorna och se till att folk har råd att bo kvar i stan.
 
Utanpå också... men poängen är att man insett att det var jävligt dumt att sälja tusentals lägenheter till vrakpriser och nu försöker göra något åt det
Ja det här är svårt. För jag är inte övertygad att det är rätt att hålla två olika hyresnivåer i samma område som blir fallet då. Alternativet är ett fantasilöst reservat för höginkomsttagare. Inget känns bra.
 
Personligen tycker jag det var huvudlöst av allmännyttiga fastighetsbolag att sälja av attraktiva fastigheter i en hysterisk bostadsmarknad i mitten på 2000- talet fram mot 2009.

Det var ett rent ideologiskt beslut av de styrande och i praktiken en förmögenhetsöverföring med tanke på det stora gapet mellan vad de fick köpa bostäderna för i ombildningen tack vare en reglerad hyresnivå och de marknadspriser som gällde på bostadsmarknaden.

Kommunerna borde behållit fastigheterna och förädlat dem och politiker och tjänstemän jobbat på att lösa de strukturella problem som fanns och fortfarande finns på bostadsmarknaden. Det handlar inte om att det behövts fler bostadsrätter eller eget boende utan boende som ger folk tak över huvudet.

Det är ingen rättighet att äga sitt egna boende.

Man kan ha bostäder som är subventionerade till sämre bemedlade utan att hålla tillbaka hyresnivåerna i stort om det kan göra att bostäder används mer effektivt.
 
Jo men man kan ju lika gärna säga att det inte är någon rättighet att bo vart man vill.

Håller dock med om vansinnet att omvandla hyresrätter till bostadsrätter till underpris. Vad var logiken att ge alla boende 1 miljon i present liksom?

Det finns ju hinder som gör att alla inte kan köpa en bostad precis som det finns hinder att bosätta sig var man vill.

Skulle man i grundlagen skriva in att ge varje svensk medborgare en bostad och låta dem välja adressen de vill att den ska ligga på?

Kan tycka att det är fullt tillräckligt att stat och kommun ser till att deras invånare kan få tak över huvudet. Att kunna köpa en bostad eller välja exakt var man ska bo är lite av ett i-landsproblem.

När folk beklagar sig över att de inte får tag i bostäder pratar de egentligen om en hyresrätt i ett gammalt bestånd i ett attraktivt läge där bostaden inte är moderniserad.

När de diskuterar villor och bostadsrätter är det i övre medelklass områden och uppåt.

Vi har ett hyresbestånd som bl a tack vare hyresregleringar genom åren var kraftigt eftersatt när det gäller underhållet på fastigheterna och gav dåliga incitament att bygga ut det. En bostadsskuld som går tillbaka årtionden. Man hade säkert kunnat använda överskott från äldre bestånd med annan prissättning och fått byggt bostäder utan att hamna i dagens situation.

Man hade kunnat ombilda delar av dessa på mer marknadsmässiga grunder än vad man gjorde för ca 10- 15 år sedan om det fanns ett för stort överskott på hyresrätter och man ville få en mer blandad mix. Troligtvis hade inte differensen mellan att bo i hyresrätt kontra bostadsrätt varit lika stor med en bostadspolitik som fungerar.
 
Det finns ju hinder som gör att alla inte kan köpa en bostad precis som det finns hinder att bosätta sig var man vill.

Skulle man i grundlagen skriva in att ge varje svensk medborgare en bostad och låta dem välja adressen de vill att den ska ligga på?

Kan tycka att det är fullt tillräckligt att stat och kommun ser till att deras invånare kan få tak över huvudet. Att kunna köpa en bostad eller välja exakt var man ska bo är lite av ett i-landsproblem.

När folk beklagar sig över att de inte får tag i bostäder pratar de egentligen om en hyresrätt i ett gammalt bestånd i ett attraktivt läge där bostaden inte är moderniserad.

När de diskuterar villor och bostadsrätter är det i övre medelklass områden och uppåt.

Vi har ett hyresbestånd som bl a tack vare hyresregleringar genom åren var kraftigt eftersatt när det gäller underhållet på fastigheterna och gav dåliga incitament att bygga ut det. En bostadsskuld som går tillbaka årtionden. Man hade säkert kunnat använda överskott från äldre bestånd med annan prissättning och fått byggt bostäder utan att hamna i dagens situation.

Man hade kunnat ombilda delar av dessa på mer marknadsmässiga grunder än vad man gjorde för ca 10- 15 år sedan om det fanns ett för stort överskott på hyresrätter och man ville få en mer blandad mix. Troligtvis hade inte differensen mellan att bo i hyresrätt kontra bostadsrätt varit lika stor med en bostadspolitik som fungerar.

När vi pratar Stockholm kan kommunens invånare inte få tag i en bostad ens i Tenstas sämsta hus utan flera år i bostadskön eller 2-300 000 till en kontantinsats. Och där vill man ombilda ännu mer. Just nu har den som stått längst i kön till en etta i Akalla, som är ute med ett korttidskontrakt, 11 år i kön. Studentlägenheter för 10000 i månaden kräver 6-7 år. Så nä, när folk beklagar sig är det för att det är halvt omöjligt att hitta en bostad som inte kostar mer än inkomsten.

Att friare hyror skulle lett till moderniseringar är tveksamt, däremot skulle det med stor sannolikhet göra situationen värre än vad den är idag. Bara titta på städer där det är helt fritt och hur folk utan höga löner bor där.
 
När vi pratar Stockholm kan kommunens invånare inte få tag i en bostad ens i Tenstas sämsta hus utan flera år i bostadskön eller 2-300 000 till en kontantinsats. Och där vill man ombilda ännu mer. Just nu har den som stått längst i kön till en etta i Akalla, som är ute med ett korttidskontrakt, 11 år i kön. Studentlägenheter för 10000 i månaden kräver 6-7 år. Så nä, när folk beklagar sig är det för att det är halvt omöjligt att hitta en bostad som inte kostar mer än inkomsten.

Att friare hyror skulle lett till moderniseringar är tveksamt, däremot skulle det med stor sannolikhet göra situationen värre än vad den är idag. Bara titta på städer där det är helt fritt och hur folk utan höga löner bor där.

Är ingen förespråkare av fria marknadshyror. Det hade inte löst problemen på bostadsmarknaden eftersom det aldrig kommer att finnas ett så stort överskott av bostäder. I så fall hade man rivit dem för att hitta en balans.

Är heller ingen förespråkare av hur det har sett ut i Sverige med hyresregleringarna. Det ledde onekligen till att fastigheter inte underhölls både till det yttre och det inre under årtionden. Det var mer lappa och laga tills det inte gick längre.

Det var i sin tur ett skäl till att många åtminstone mindre privata fastighetsägare ombildade dem för 15 år sedan. Inget fastighetsbolag hade kunnat matcha bostadsrättsföreningar som gjorde en annan kalkyl än en som avsett att förvalta fastigheten som ett hyresobjekt. I de fall de köpte fanns avsikten att ombilda det inom kort i sin tur. Där uppstod spekulationsköp av hyreshus. Någon kanske minns att det var lite skakigt ett tag där när finansmarknaderna skakade. En och annan hade banken i hasorna.

Kommunerna med långt större bestånd samma dilemma med eftersatt underhåll. De hade också lappar och lagat och stod inför större eftersatt underhåll. Dessa hade dock inte behövt sälja av utan hade kunnat gå in och renovera i större skala. Där var det mer ett ideologiskt beslut av politiker att avyttra och man valde att avyttra de attraktiva fastigheterna som hade varit attraktiva även efter en standardhöjning med ny hyra som ändå ligger under vad en marknadshyra hade gjort på ett sådant läge.

Vi kan även titta på andra obalanser som uppstått. Ta populära turistorter och städer där bl a Svenskar köper hus och lägenheter. Man bidrar till att öka priserna så att de som lever i den lokala ekonomin inte länge har möjlighet att bo där.

Många kalkylerar med uthyrning via tjänster som Airbnb där man prissätter per dygn och vecka och hyr ut lovligt och olovligt beroende på var man befinner sig. Detta driver bara upp priserna ytterligare.

I huvudstäder köper väldigt förmögna folk bostäder utan avsikt att bo där. Det är bara en penningplacering. Ingen bor där ens. Vad gör det med den lokala ekonomin och verksamheter i dessa områden. Det blir döda områden.

Det är inte underligt att det höjs röster för diverse regleringar med Airbnb. Att det på sina håll talas om regleringar och att det på annat håll pratas om att lätta på regleringarna.

Vi talar om komplexa frågor. Det finns inga enkla lösningar.
 
Är ingen förespråkare av fria marknadshyror. Det hade inte löst problemen på bostadsmarknaden eftersom det aldrig kommer att finnas ett så stort överskott av bostäder. I så fall hade man rivit dem för att hitta en balans.

Är heller ingen förespråkare av hur det har sett ut i Sverige med hyresregleringarna. Det ledde onekligen till att fastigheter inte underhölls både till det yttre och det inre under årtionden. Det var mer lappa och laga tills det inte gick längre.

Det var i sin tur ett skäl till att många åtminstone mindre privata fastighetsägare ombildade dem för 15 år sedan. Inget fastighetsbolag hade kunnat matcha bostadsrättsföreningar som gjorde en annan kalkyl än en som avsett att förvalta fastigheten som ett hyresobjekt. I de fall de köpte fanns avsikten att ombilda det inom kort i sin tur. Där uppstod spekulationsköp av hyreshus. Någon kanske minns att det var lite skakigt ett tag där när finansmarknaderna skakade. En och annan hade banken i hasorna.

Kommunerna med långt större bestånd samma dilemma med eftersatt underhåll. De hade också lappar och lagat och stod inför större eftersatt underhåll. Dessa hade dock inte behövt sälja av utan hade kunnat gå in och renovera i större skala. Där var det mer ett ideologiskt beslut av politiker att avyttra och man valde att avyttra de attraktiva fastigheterna som hade varit attraktiva även efter en standardhöjning med ny hyra som ändå ligger under vad en marknadshyra hade gjort på ett sådant läge.

Vi kan även titta på andra obalanser som uppstått. Ta populära turistorter och städer där bl a Svenskar köper hus och lägenheter. Man bidrar till att öka priserna så att de som lever i den lokala ekonomin inte länge har möjlighet att bo där.

Många kalkylerar med uthyrning via tjänster som Airbnb där man prissätter per dygn och vecka och hyr ut lovligt och olovligt beroende på var man befinner sig. Detta driver bara upp priserna ytterligare.

I huvudstäder köper väldigt förmögna folk bostäder utan avsikt att bo där. Det är bara en penningplacering. Ingen bor där ens. Vad gör det med den lokala ekonomin och verksamheter i dessa områden. Det blir döda områden.

Det är inte underligt att det höjs röster för diverse regleringar med Airbnb. Att det på sina håll talas om regleringar och att det på annat håll pratas om att lätta på regleringarna.

Vi talar om komplexa frågor. Det finns inga enkla lösningar.

Det finns absolut enkla lösningar, staten måste ta det ansvaret man abdikerat från i missriktad tro på att ”marknaden” skulle lösa allt. Bara börja beställa nybyggen.
 
  • Like
Reactions: PJZ
Det finns absolut enkla lösningar, staten måste ta det ansvaret man abdikerat från i missriktad tro på att ”marknaden” skulle lösa allt. Bara börja beställa nybyggen.

Staten sätter spelreglerna så de har helt klart ett ansvar. Det är inte så enkelt att ändra på spelreglerna. Allt man gör påverkar hur ”marknaden” beter sig. Man gynnar någon genom att missgynna någon annan. Alltså kan man och bör man inte göra för stora förändringar för snabbt och nyckfullt.

Att man har hållit fast vid hyresregleringen i årtionden tyder knappast på att man har abdikerat för marknadskrafterna.

Vid nyproduktion kan man sätta presumtionshyra, vilket man skulle kunna säga är en form av marknadshyra. Det infördes 2006 som ett sätt att luckra upp nivåerna och få igång byggandet av hyresrätter. Det var ännu mer attraktivt att bygga bostadsrätter som har en fri prissättning.

Man kan inte ha två system parallellt där skillnaden är så stor. I dagsläget har det dessutom varit mer fördelaktigt att bo i bostadsrätter trots att ägarna har miljonlån och relativt höga avgifter. Vi har länge navigerat i en lågräntenivå.

Det är dyrt med nyproduktion i Sverige. Om nu staten hade velat bygga hyresrätter till en mer reglerad nivå hade man likt under miljonprogrammets tid subventionerat byggnationen och hålla tillbaka hyrorna. Det hade dock varit att ge vissa byggherrar och bostadsbolag pengar. Kanske hade det varit bättre att subventionera hyresgästerna med bostadsbidrag istället.

Bestånden från miljonprogrammen från 60-talet är fortfarande eftersatta och i de fall man har rustat upp har hyrorna blivit så pass höga att de hyresgäster i dessa områden knappt har råd med hyrorna. Det är väldigt dyrt att rusta upp även gamla bestånd.

Det finns särintressen och statens uppgift bör vara att balansera dessa. Så nej, det är inga enkla lösningar. Vad man än gör kommer man att få kritik.
 
Riksbanken riggar spelplanen – miljardfest för de rika


När Riksbanken inleder sina köp av företagsobligationer fortsätter det gigantiska Monopolexperimentet och trenden med att ösa resurser över samhällets minst utsatta.

Det är ett anmärkningsvärt att förmögenhetsöverföringar i hundramiljardersklassen från fattiga till rika kan passera i princip utan kritik.

1834234-2003170914.png

Kommentar:Andreas Cervenka
Uppdaterad: 15 september 2020, 13:08Publicerad: 15 september 2020, 13:08
1a8a9bad-56ed-4c65-9f8c-949a7a3fd347.jpeg

Riksbankschef Stefan IngvesFoto:Jesper Frisk/TT
Hur hanterar vi människor privilegier? Det försökte forskaren Paul Piff vid universitet i Berkeley i Kalifornien för några år sedan ta reda på med hjälp av spelet Monopol.

Om våra annonser
Spelarna delades slumpvis upp i två grupper, där hälften tilldelades mer pengar och andra fördelar som två tärningar i stället för en. Redan efter femton minuter började de spelare som dragit vinstlotten att bete sig annorlunda – de blev mer högljudda, tog större plats och uppträdde oförskämt mot de andra. De visade också en ökad vilja att visa upp sina nyvunna rikedomar.

Om beteendet känns igen kan det bero på att motsvarande experiment genomförts i Sverige, men i betydligt större skala.

I över ett decennium har konceptet ränta nästintill varit avskaffat, vilket förstås är rena gåvan till alla som sysslar med låneberoende verksamheter som fastigheter eller riskkapital. Uttryckt i Monopol-termer har de fått en extra sedelbunt varje gång de passerat ”Gå”.

Under coronakrisen har Riksbanken justerat reglerna lite ytterligare till deras favör.

Förra veckan gav AB Volvo ut en obligation på drygt tre miljarder kronor till kupongräntan 0,10 procent. Emissionen övertecknades kraftigt. Detta ska tydligen ses som något slags kristecken eftersom Riksbanken med start på måndagen börjat stödköpa företagsobligationer för att pressa ned räntan ytterligare. Exakt hur detta hjälper de företagare som till skillnad från industrijättar verkligen drabbats hårt av corona, som frisörsalonger eller taxiåkerier, är oklart.

Insatsen kommer efter att Riksbanken redan spenderat 130 miljarder på att köpa bostadsobligationer – ett ekonomiskt bistånd som träffar banker samt människor med stora lån i områden som Djursholm, Saltsjöbaden och Bellevue.

Om våra annonser
Kritiken mot detta har hittills lyst med sin frånvaro, men kommer nu från lite oväntat håll:

”Mina kolleger i finansmarknaden säger att Riksbanken tar från dem som behöver och ger till dem som har med den politik man för. Det är rätt anmärkningsvärt att det kan pågå utan någon större debatt”, sade Nordeas chefsekonom Annika Winsth till Di nyligen.

Några tiondels procents inflation hit eller dit kan debatteras i åratal men förmögenhetsöverföringar i hundramiljardersklassen från fattiga till rika passerar alltså i princip okommenterat. Anmärkningsvärt var ordet.

Till Riksbankens försvar kan sägas att den bara följer sina instruktioner. I fjol presenterades utredningen om en ny riksbankslag. Den som ivrigt bläddrar igenom den nätta skriftens knappa tvåtusen sidor på jakt efter ord som ”klyftor” eller ”ojämlikhet” letar dock förgäves.

Om nu systemet i någon mening är riggat, hur påverkar det människor? Tillbaka till Monopol-experimentet i Berkeley. När de spelare som vunnit, alltså på grund av slumpen och ett ointagligt försprång, skulle förklara sin seger blev svaret förbluffande nog: skicklighet. Och visst hör man ganska sällan Sveriges många nyblivna fastighets- och riskkapitalmiljardärer tacka Riksbanken eller ECB för sina framgångar.

Frågan är förstås vad som händer med alla i ekonomin som känner att de fått oddsen emot sig redan innan spelet börjat. Kanske något för Rikas Bank, förlåt Riksbanken, att forska i.
Man kan tro att jag heter Per men finns tydligen en till som tycker likadant. Typ identiskt... Han verkar smart :D
Screenshot_20200918_151116.jpg
Screenshot_20200918_151102.jpg
 
Notan för alla som har högt belånade fastigheter, bostäder, bostäder, leasing lösningar etc hade onekligen hamnar hos skattebetalarna och det hade fått stora konsekvenser i samhället som stort med alla biverkningar. Det vill man undvika så långt det är möjligt.

Var och en har ansvar för sin egen situation. Tvivlar på att politiker och tjänstemän kommer att ta beslut som riskerar att utlösa stora värdefall. Tids nog kommer det att inträffa av sig själv och av orsaker vi inte vet idag.

Fortfarande lever världen i sviterna efter förra finanskrisen med en sedan dess räntedopad ekonomi och så får man Covid-19 epidemin på halsen.

Mindre än 6 månader senare är börsen på all time high nivåer och bostadspriserna fortsätter stiga och folk fortsätter spekulerar i lyxkonsumtionsvaror.

Det ska bli intressant se tillbaka på dessa åren med perspektiv i framtiden.
 
Det var i sin tur ett skäl till att många åtminstone mindre privata fastighetsägare ombildade dem för 15 år sedan. Inget fastighetsbolag hade kunnat matcha bostadsrättsföreningar som gjorde en annan kalkyl än en som avsett att förvalta fastigheten som ett hyresobjekt.
Som du säger så är det en komplex fråga.

Hade privata fastighetsägare haft råd om de kunde fått tagit ut marknadshyror eftersom bostadsrättsföreningarna beräknar att de har råd med underhåll/avgifter? Då hade fastighetsägarna kunnat lagt sig på en hyra till hyresgästen som motsvarar BRF-avgiften till sina bostadsägare. I så fall hade incitamentet till att behöva sälja försvunnit.
 
Som du säger så är det en komplex fråga.

Hade privata fastighetsägare haft råd om de kunde fått tagit ut marknadshyror eftersom bostadsrättsföreningarna beräknar att de har råd med underhåll/avgifter? Då hade fastighetsägarna kunnat lagt sig på en hyra till hyresgästen som motsvarar BRF-avgiften till sina bostadsägare. I så fall hade incitamentet till att behöva sälja försvunnit.

Det hade varit mindre attraktivt att ombilda hyreshus till bostadsrätter när det begav sig eftersom hyresgästerna hade fått betala närmare ett marknadspris för sina bostäder på en friare hyresmarknad på attraktiva områden i t ex Stockholms innerstad eller andra attraktiva bostadsområden i Sverige. I de flesta fastigheter som jag vet ombildades vid den tidpunkten. Där sålde bostadsrättsinnehavarna sina lägenheter ganska kort inpå. Tog vinsten och köpte antagligen något annat eller kanske lyckades få tag i en annan hyreslägenhet som senare ombildades. Incitamentet att köpa sina hyreslägenheter hade inte varit lika stort om det var frågan om att de skulle betala nära eller marknadspriser på bostadsrättsmarknaden. Andra fastighetsbolag hade kanske vid tidpunkten varit intresserade av att vara med i budgivningen om hyresnivåerna var högre eftersom det sannolikt hade minskat gapet mellan värderingarna. Med så stor skillnad som det var är det inte konstigt att fastigheterna ombildades.

I sig tror jag inte att någon fastighetsägare behövde sälja, men mot bakgrund av att de hade eftersatt underhåll och låga hyresnivåer och vetskapen att det skulle behövas ta upp större lån för att göra mer omfattande renoveringar utan att för den delen kanske få upp hyresnivåerna för att täcka det och risk för framtida räntehöjningar. Då såg många en exit som ett alternativ där de kunde lämna över alla underhållsrisker på bostadsättsföreningen som dessutom betalar bättre än något fastighetsbolag skulle göra med avsikt för långsiktig förvaltning. De kunde dessutom packetera fastigheten/fastigheterna så att de kunde få ut pengarna till väldigt förmånlig skatt vid den här tidpunkten. Något som jag tror de flesta var införstådda att skattemyndigheterna/regeringen skulle stänga vilket också skedde.

Fastighetsmarknaden har skenat iväg sedan det ovan. Det var nog inte många då som trodde att det skulle bli såhär. Även om de fick bra betalt för 10- 15 år sedan är värderingarna något annat idag. Om det är hållbart eller inte återstår att se. Fastigheter är räntekänsliga. Fortsätter man med stimulanser och hålla ner räntenivåerna lär det nog inte hända så mycket där. Skulle väl vara om man får stora vakanser i t ex kontorsfastigheter och dylikt i efterdyningar av Covid-19.
 
Har iofs redan svarat på det men ja är det enkla svaret.
Jag ska dock ge ett längre svar ikväll där jag förklarar mer.
@Hallis ska nu försöka lägga ut svaret.

Precis som allt annat är även detta relativt och inga skeenden sker isolerat.

Angående nuvarande politik från såväl centralbanker och politiker ser jag enorma problem. Därför är det i min värld prio att lösa det. Det finns massa som är knäppt nu, och jag tror inte en fastighetsskatt löser alla dem.

Men precis somartikeln och kommentaren belyser har nuvarande politik inneburit enormt ökade klyftor och även om många inte fattar det har de blivit fattigare. Kolla på vår hobby. Visst har allas klocksamling stigit i värde men hade det ärligt talat inte varit mer nice att kunna köpa en 1675 för 30k igen, som de kostade ganska nyligen trots allt? Det är samma med bostäder. Om man dessutom ser till de som inte varit inne längre tid har de inte ens en prisökning på egen bostad till hjälp.

Jag ska inte bli så långrandig om detta då jag redan varit det men det vi gör idag är förödande. Helt katastrof. Covid blir ju ett tydligt bevis. 10% arbetslöshet, och de som hade det tufft har det skit, men börserna är på all time high och man köper hus som om det vore en ny cykel. I den miljön väljer man att stötta börsen och bostadsmarknaden.

Man måste börja beskatta arbete lägre och kapital/egendom högre annars kommer klyftorna fortsätta stiga till nivåer som innebär katastrof.

Det kommer jag stå för oavsett om jag precis köpt hus eller ej, men naturligtvis hoppas jag det isf sker innan husköp. Men det är ju inte så konstigt och inget som står i konflikt med varandra.

Om jag precis köpt och de inför fastighetsslatt utan att sänka min löneskatt kommer det såklart bli tungt men det är då löneskatten som är problemet och inte fastighetsskatten.
 
Antagandet är alltså att marknaden skulle lösa allt om den bara blev friare? I så fall tänker jag tipsa om filmen Push och exemplen de tar upp. Angående rättigheten till låg hyra vs slippa fastighetsskatt så är liknelsen en halmgubbe. Du får inte sälja ditt hyreskontrakt och bli mångmiljonär över en natt.
Var kan man se filmen? Har sökt flitigt dock inte hittat något.

edit: hittat på SF Anytime
 
De övriga nordiska länderna borde vara bra jämförelser dock tror jag inget av dem haft i närheten så stor invandring som Sverige vilket borde visa sig i statistik kring klyftor!
Ja snacket från vänster (politiker och medier) om att klyftorna ökar enormt i Sverige är tröttsamt. Åsikterna framförs nästan alltid från de personer som är mest invandringsvänliga.

Vad hade de trott att effekten skulle bli av att öka Sveriges befolkning med nästan 2 miljoner på 20 år, runt 20%, och att befolkningsökningen sker med personer som till största delen hamnar i samhällets fattigaste lager (här kan vi bortse från varför eller vems fel detta är).

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_historiska_befolkning
1960 7 480 374
1970 8 042 657
1980 8 310 470
1990 8 558 774
2000 8 872 103
2010 9 373 379
2018 (31 dec) 10 230 185
2019 (31 dec) 10 327 589

Detta för oss också in på invandringens påverkan på bostadspriserna. Självklart har det en enorm effekt på bostadspriserna att öka befolkningen med 20% på 20 år. Speciellt när det inte byggs så mycket. Även om det handlar om personer som i hög grad inte kan efterfråga de de dyraste bostäderna, så skapar det ett enormt tryck uppåt underifrån.

Därför tror jag att bostadspriserna framöver även kan påverkas av vilken invandringspolitik som förs. Trots att tex sossarna ofta pratar om att vi har en låg invandring idag, så ligger totala antalet beviljade uppehållstillstånd fortfarande på över 100 000.

2014 115702
2015 115104
2016 105989
2017 135563
2018 132891
2019 117776
https://www.migrationsverket.se/dow...38/Beviljade uppehållstillstånd 1980-2019.pdf

Fortsätter invandringen som nu så leder detta självklart till uppåtpress på priserna. Påbörjas ett återvandringsprogram kan man vänta sig att bostadspriserna tappar en pådrivande faktor.
 
Fast ofta är det ju inte räntekostnaden som är det stora problemet, det är att samla ihop 1.3mkr till kontantinsatsen.

Absolut är det så. Det är verkligen ett korthus. Hur ska maskineriet kunna fortgå när man inte kan betala kontantinsatsen med tidigare vinster. Det går ju inte. Helt omöjligt. Så jävla glad att jag inte är 25, ny på arbetsmarknaden och ska köpa min första lägenhet nu. Eller behöver separera. Eller flytta till Sthlm pga jobb osv.

Jag ser varken räntekostnaden eller kontantinsatsen som det stora problemet med att köpa en villa för 5 eller 10 miljoner; här pratar jag generellt och inte för just mig.

Det stora problemet är att hantera risken med prisvariationer. Det är mycket konstigt att svenskar köper försäkringar för minsta lilla missöde, tex som att tappa en mobil för 5000 kr i golvet så den går sönder, men att de samtidigt helt oskyddat för prisvariationer med 15% eget kapital köper en bostad för 10 000 000 kr.

Med väldigt små prissättningar raderas hela det egna kapitalet. Visst man kan ofta vänta ut en prissvacka, men vad hände om priserna inte går upp igen, eller man skiljer sig, blir arbetslös eller sjuk mitt i svackan?

Vad jag vet finns ingen försäkring mot prisfall? Troligtvis då den skulle bli allt för dyr. Vilket pekar på hur stor risken är.
 
Senast ändrad:
Tillbaka
Topp