Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.
Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Hittade något intressant här... tacksam för inputs...
Vad era era spontana tankar?
https://www.blocket.se/stockholm/Rolex_Oyster_Perpetual_39__Helt_Ny_77899458.htm?ca=11&w=1
https://www.blocket.se/stockholm/Rolex_Air_King_114210_77456070.htm?ca=11&w=1
Ok jag köper resonemanget.... och att undvika blocket låter vettigt om man inte är vass på att kunna bedöma klockan ur alla dess aspekter.... nyfiken på vilken den tredje är?
Explorer 1?
Vafan är den första för deal? Presentkort?Hittade något intressant här... tacksam för inputs...
Vad era era spontana tankar?
https://www.blocket.se/stockholm/Rolex_Oyster_Perpetual_39__Helt_Ny_77899458.htm?ca=11&w=1
https://www.blocket.se/stockholm/Rolex_Air_King_114210_77456070.htm?ca=11&w=1
Intressant.... kan du berätta lite mera om den klockan?
Kolla in Vulcain inom din pris klass. Hade jag fått denna i bröllopspresent hade jag blivit överlycklig nu är jag bara lycklig lottad
Jag hade kunnat skriva en uppsats
Kortfattat min är 39 mm med ett inhouse V10 urverk med larmfunktion.
)
Kul uppdatering! Grattis! Nu råkar jag veta hur den ser ut, men kan du inte bjuda på lite bilder ändå?Provar att lägga in ett svar ( om någon fortfarande ev, är intresserad av att läsa denna tråd). Blev en sisådär 2,5års inaktivitet pga, bröllopsplanering, uppstart av nytt bolag och två kids som slukade allt vad tid, ork, och förmåga att hitta ut genom dörren på morgonen innebar
För att återgå till ämnet... (klockintresset växte nämligen bara mer under tiden jag inte har vistats här...)
Efter att ha provat runt lite klockor, klämt och känt, såg jag något plötsligt skimra till i ögonvrån en dag hos klockhandlaren vi var hos... Tog en snabb titt, men vände bort blicken fortare än kvickt då exemplaret låg en bit över den dubbla budgeten!
Några dagar till gick och jag kunde inte sluta tänkare /läsa om/ titta på och drömma om klockan ifråga... frugan (fick jag veta i efterhand) hade iallafall lagt märke till min blick när jag såg klockan ifråga den dagen!
Vi gick tillbaka för att välja ut något för att slå till på, och hon bad försäljaren att ta fram den jag tappade andan över... jag blev lite kallsvettig och tänkte ”is this 4-real” (typ som dagen man fick sitt körkort och satt kvar i bilen utan att fatta att det är på riktigt).
Provade den och den satt som en dröm! Det var en känsla jag inte hade varit med om tidigare, det var materiell kärlek as good as it gets! Där och då kände jag bara att denna klocka är min, ingen annan får köpa den, inte ens prova den, dom får inte ens titta på den förrän jag har sett mig mätt på den! Allt detta trodde jag mig kunna dölja väl, och framstå som seriös vuxen och rationell människa, trots att jag inombords kände mig mer som en tvååring som claimar ”sin” spade i sandlådan trots att det är dagisets!
Jag kommer inte ihåg snacket med säljaren, kommer inte ihåg hans ansikte, kommer inte ihåg vart vi satt, kommer bara ihåg... ren extas inombords när hon utan att blinka för en sekund drog kortet och sa ”grattis älskling bär den med glädje”.
Sen den dagen har den inte tagits av handleden! 90% av tiden jag tittar på den ser jag inte ens, eller bryr mig om för den delen, hur mycket klockan är. Den kommer aldrig att säljas, den kommer att lagas till vilket pris det än må vara om något skulle hända den. Det är min käraste materiella ägodel. Den klockan är jag idag. Den klockan kommer att vara jag om 35år. Får vi en grabb någon gång kommer han att få ärva den. Får vi inte en grabb så får kanske en dotterson ärva den. Den betyder så mycket för mig! Den var en bröllopspresent, min första ”riktiga” klocka, ett outsagt ”go for it” fr frugan att i framtiden fortsätta lägga ”den typen av pengar” på klockor. En uppoffring från hennes sida för att jag ska kunna ha en, enligt alla logikens regler, sanslöst onödig utsmyckning som jag enligt mina mest primitiva sinnen ”inte kunde vara utan”...
För många, kanske en klocka i mängden, men inte för mig... för mig, min mest betydelsefulla och finaste klocka jag någonsin kommer att ha oavsett vad jag har köpt efter den, och kommer att köpa i framtiden...
Min alldeles egna Rolex Datejust II med oysterlänk, urtavla i silver och fluted bezel. Ref. 126334.
(Kändes befriande att få avsluta denna tråd nu efter snart tre år... puuuhhh
Kul att du hitta något som talade så tydligt till dig! Grattis till vigsel, klocka och glädjen!Provar att lägga in ett svar ( om någon fortfarande ev, är intresserad av att läsa denna tråd). Blev en sisådär 2,5års inaktivitet pga, bröllopsplanering, uppstart av nytt bolag och två kids som slukade allt vad tid, ork, och förmåga att hitta ut genom dörren på morgonen innebar
För att återgå till ämnet... (klockintresset växte nämligen bara mer under tiden jag inte har vistats här...)
Efter att ha provat runt lite klockor, klämt och känt, såg jag något plötsligt skimra till i ögonvrån en dag hos klockhandlaren vi var hos... Tog en snabb titt, men vände bort blicken fortare än kvickt då exemplaret låg en bit över den dubbla budgeten!
Några dagar till gick och jag kunde inte sluta tänkare /läsa om/ titta på och drömma om klockan ifråga... frugan (fick jag veta i efterhand) hade iallafall lagt märke till min blick när jag såg klockan ifråga den dagen!
Vi gick tillbaka för att välja ut något för att slå till på, och hon bad försäljaren att ta fram den jag tappade andan över... jag blev lite kallsvettig och tänkte ”is this 4-real” (typ som dagen man fick sitt körkort och satt kvar i bilen utan att fatta att det är på riktigt).
Provade den och den satt som en dröm! Det var en känsla jag inte hade varit med om tidigare, det var materiell kärlek as good as it gets! Där och då kände jag bara att denna klocka är min, ingen annan får köpa den, inte ens prova den, dom får inte ens titta på den förrän jag har sett mig mätt på den! Allt detta trodde jag mig kunna dölja väl, och framstå som seriös vuxen och rationell människa, trots att jag inombords kände mig mer som en tvååring som claimar ”sin” spade i sandlådan trots att det är dagisets!
Jag kommer inte ihåg snacket med säljaren, kommer inte ihåg hans ansikte, kommer inte ihåg vart vi satt, kommer bara ihåg... ren extas inombords när hon utan att blinka för en sekund drog kortet och sa ”grattis älskling bär den med glädje”.
Sen den dagen har den inte tagits av handleden! 90% av tiden jag tittar på den ser jag inte ens, eller bryr mig om för den delen, hur mycket klockan är. Den kommer aldrig att säljas, den kommer att lagas till vilket pris det än må vara om något skulle hända den. Det är min käraste materiella ägodel. Den klockan är jag idag. Den klockan kommer att vara jag om 35år. Får vi en grabb någon gång kommer han att få ärva den. Får vi inte en grabb så får kanske en dotterson ärva den. Den betyder så mycket för mig! Den var en bröllopspresent, min första ”riktiga” klocka, ett outsagt ”go for it” fr frugan att i framtiden fortsätta lägga ”den typen av pengar” på klockor. En uppoffring från hennes sida för att jag ska kunna ha en, enligt alla logikens regler, sanslöst onödig utsmyckning som jag enligt mina mest primitiva sinnen ”inte kunde vara utan”...
För många, kanske en klocka i mängden, men inte för mig... för mig, min mest betydelsefulla och finaste klocka jag någonsin kommer att ha oavsett vad jag har köpt efter den, och kommer att köpa i framtiden...
Min alldeles egna Rolex Datejust II med oysterlänk, urtavla i silver och fluted bezel. Ref. 126334.
(Kändes befriande att få avsluta denna tråd nu efter snart tre år... puuuhhh
Mäktig uppdatering!Provar att lägga in ett svar ( om någon fortfarande ev, är intresserad av att läsa denna tråd). Blev en sisådär 2,5års inaktivitet pga, bröllopsplanering, uppstart av nytt bolag och två kids som slukade allt vad tid, ork, och förmåga att hitta ut genom dörren på morgonen innebar
För att återgå till ämnet... (klockintresset växte nämligen bara mer under tiden jag inte har vistats här...)
Efter att ha provat runt lite klockor, klämt och känt, såg jag något plötsligt skimra till i ögonvrån en dag hos klockhandlaren vi var hos... Tog en snabb titt, men vände bort blicken fortare än kvickt då exemplaret låg en bit över den dubbla budgeten!
Några dagar till gick och jag kunde inte sluta tänkare /läsa om/ titta på och drömma om klockan ifråga... frugan (fick jag veta i efterhand) hade iallafall lagt märke till min blick när jag såg klockan ifråga den dagen!
Vi gick tillbaka för att välja ut något för att slå till på, och hon bad försäljaren att ta fram den jag tappade andan över... jag blev lite kallsvettig och tänkte ”is this 4-real” (typ som dagen man fick sitt körkort och satt kvar i bilen utan att fatta att det är på riktigt).
Provade den och den satt som en dröm! Det var en känsla jag inte hade varit med om tidigare, det var materiell kärlek as good as it gets! Där och då kände jag bara att denna klocka är min, ingen annan får köpa den, inte ens prova den, dom får inte ens titta på den förrän jag har sett mig mätt på den! Allt detta trodde jag mig kunna dölja väl, och framstå som seriös vuxen och rationell människa, trots att jag inombords kände mig mer som en tvååring som claimar ”sin” spade i sandlådan trots att det är dagisets!
Jag kommer inte ihåg snacket med säljaren, kommer inte ihåg hans ansikte, kommer inte ihåg vart vi satt, kommer bara ihåg... ren extas inombords när hon utan att blinka för en sekund drog kortet och sa ”grattis älskling bär den med glädje”.
Sen den dagen har den inte tagits av handleden! 90% av tiden jag tittar på den ser jag inte ens, eller bryr mig om för den delen, hur mycket klockan är. Den kommer aldrig att säljas, den kommer att lagas till vilket pris det än må vara om något skulle hända den. Det är min käraste materiella ägodel. Den klockan är jag idag. Den klockan kommer att vara jag om 35år. Får vi en grabb någon gång kommer han att få ärva den. Får vi inte en grabb så får kanske en dotterson ärva den. Den betyder så mycket för mig! Den var en bröllopspresent, min första ”riktiga” klocka, ett outsagt ”go for it” fr frugan att i framtiden fortsätta lägga ”den typen av pengar” på klockor. En uppoffring från hennes sida för att jag ska kunna ha en, enligt alla logikens regler, sanslöst onödig utsmyckning som jag enligt mina mest primitiva sinnen ”inte kunde vara utan”...
För många, kanske en klocka i mängden, men inte för mig... för mig, min mest betydelsefulla och finaste klocka jag någonsin kommer att ha oavsett vad jag har köpt efter den, och kommer att köpa i framtiden...
Min alldeles egna Rolex Datejust II med oysterlänk, urtavla i silver och fluted bezel. Ref. 126334.
(Kändes befriande att få avsluta denna tråd nu efter snart tre år... puuuhhh
Stort grattis och som sagt; vilken uppdatering!Provar att lägga in ett svar ( om någon fortfarande ev, är intresserad av att läsa denna tråd). Blev en sisådär 2,5års inaktivitet pga, bröllopsplanering, uppstart av nytt bolag och två kids som slukade allt vad tid, ork, och förmåga att hitta ut genom dörren på morgonen innebar
För att återgå till ämnet... (klockintresset växte nämligen bara mer under tiden jag inte har vistats här...)
Efter att ha provat runt lite klockor, klämt och känt, såg jag något plötsligt skimra till i ögonvrån en dag hos klockhandlaren vi var hos... Tog en snabb titt, men vände bort blicken fortare än kvickt då exemplaret låg en bit över den dubbla budgeten!
Några dagar till gick och jag kunde inte sluta tänkare /läsa om/ titta på och drömma om klockan ifråga... frugan (fick jag veta i efterhand) hade iallafall lagt märke till min blick när jag såg klockan ifråga den dagen!
Vi gick tillbaka för att välja ut något för att slå till på, och hon bad försäljaren att ta fram den jag tappade andan över... jag blev lite kallsvettig och tänkte ”is this 4-real” (typ som dagen man fick sitt körkort och satt kvar i bilen utan att fatta att det är på riktigt).
Provade den och den satt som en dröm! Det var en känsla jag inte hade varit med om tidigare, det var materiell kärlek as good as it gets! Där och då kände jag bara att denna klocka är min, ingen annan får köpa den, inte ens prova den, dom får inte ens titta på den förrän jag har sett mig mätt på den! Allt detta trodde jag mig kunna dölja väl, och framstå som seriös vuxen och rationell människa, trots att jag inombords kände mig mer som en tvååring som claimar ”sin” spade i sandlådan trots att det är dagisets!
Jag kommer inte ihåg snacket med säljaren, kommer inte ihåg hans ansikte, kommer inte ihåg vart vi satt, kommer bara ihåg... ren extas inombords när hon utan att blinka för en sekund drog kortet och sa ”grattis älskling bär den med glädje”.
Sen den dagen har den inte tagits av handleden! 90% av tiden jag tittar på den ser jag inte ens, eller bryr mig om för den delen, hur mycket klockan är. Den kommer aldrig att säljas, den kommer att lagas till vilket pris det än må vara om något skulle hända den. Det är min käraste materiella ägodel. Den klockan är jag idag. Den klockan kommer att vara jag om 35år. Får vi en grabb någon gång kommer han att få ärva den. Får vi inte en grabb så får kanske en dotterson ärva den. Den betyder så mycket för mig! Den var en bröllopspresent, min första ”riktiga” klocka, ett outsagt ”go for it” fr frugan att i framtiden fortsätta lägga ”den typen av pengar” på klockor. En uppoffring från hennes sida för att jag ska kunna ha en, enligt alla logikens regler, sanslöst onödig utsmyckning som jag enligt mina mest primitiva sinnen ”inte kunde vara utan”...
För många, kanske en klocka i mängden, men inte för mig... för mig, min mest betydelsefulla och finaste klocka jag någonsin kommer att ha oavsett vad jag har köpt efter den, och kommer att köpa i framtiden...
Min alldeles egna Rolex Datejust II med oysterlänk, urtavla i silver och fluted bezel. Ref. 126334.
(Kändes befriande att få avsluta denna tråd nu efter snart tre år... puuuhhh
Stort tack! Det var som sagt en ny upplevelse för mig... både att en klocka kunde ge mig en sådan känsla, samt även kvaliteten måste jag erkänna... den var utan tvekan ett antal trappsteg över alla andra klockor jag dittills hade provat, för att inte tala om ägt...
Tackar så mycket! Javisst ska det komma bild på den!Kul uppdatering! Grattis! Nu råkar jag veta hur den ser ut, men kan du inte bjuda på lite bilder ändå?
Den där är galet bra!
Well Rolex har ”alla”, om du vill sticka ut, jag köpte en Heuer som är ”rolig o sticker ut”, drygt 40, beroende på skick såklart, finns även billigare
Kul uppdatering! Grattis! Nu råkar jag veta hur den ser ut, men kan du inte bjuda på lite bilder ändå?
