Med modifiering avses vanligen en funktionell förändring av urverkets egenskaper. Om vi tar kaliber 30110 som exempel så är detta ett ETA 2892-A2 av klass Top. Alltså ett verkligt fint urverk. Det IWC gör är att man sätter samman urverket och regulerar precisionen utifrån sin egen, strikta standard. IWC dekorerar verket och graverar rotorn. Men balansen är densamma. Fjädern, spiralen, indexregleringen, bryggorna och varenda skruv är exakt detsamma också. Ingenting förändras ur funktionell synvinkel.
Detta kan jämföras med Omega kaliber 2500D där ytterst få komponenter från ett vanligt 2892-A2 längre passar. Utgångsmaterialet är här detsamma (visserligen klass Chronometrie då Omega kronometercertifierar sina urverk vilket inte IWC gör, men den enda skillnaden mellan Top och Chronometre är just COSC-certifieringen, den stora skillnaden i klasserna ligger mellan Elaboré med sitt enkla balanshjul i nickellegering och Top som istället har en mycket bättre, temperaturstabil Glucydyr-balans och även i övrigt optimerats för mer exakt gångprecision) men de funktionella förändringarna är många och omfattande. Först den optimerade uppdragningen (som medför att antalet stenar också ökar från 21 till 23) från kaliber 1120 som medför att 1120 behöver ett färre antal varv med sin rotor jämfört med ett standardiserat 2892-A2 för att fjädern ska bli fullt uppdragen. Därtill de förändringar som gör 1120 till 2500; den implementerade co-axial tekniken (vilket ytterligare ökar antalet stenar från 23 till 27) med ett nytt ankare, nytt ankarhjul och i övrigt ny drivlina mellan balans och fjäderhus (co-axial tekniken medför ett extra kugghjul). Bort med balansen och indexregleringen och in med ny balansbrygga med en helt ny balans som andas fritt utan index, med två mot varandra sittande viktskruvar för finreglering på balanshjulet. Ner med arbetstakten till 25.200 halvsvängar per timme och, i D-versionen, in med ett nytt ankarhjul i tre nivåer som medför att bryggorna över hela urverket måste lyftas och slipas annorlunda för att detta ska få plats. Det finns mer, men här pratar vi alltså om modifiering efter modifiering efter modifiering som påverkar urverkets prestation. Sedan har vi ju den unikt slipade rotorn och liknande justeringar som många brukar se som modiferingar, men då det i just det fall inte medför någon funktionell skillnad är det en intressant diskussion i sig; alltså var man drar gränsen för huruvida ett urverk är modifierat eller inte. Jag skulle vilja påstå att IWC kaliber 30110 inte är modifierat då varenda komponent är exakt detsamma som i 2892-A2 Top, även om urverket satts samman utifrån en mer strikt standard och regulerats till perfektion. Jag skulle också vilja påstå att Breitling kaliber 17 (ETA 2824-2 Top) faktiskt är det, även om den bevingade tillverkaren i detta fall endast bytt ut fjädern mot en annan som man anser håller högre kvalitet.
Det är för övrigt också svårt att svara på om ett modifierat urverk är "bättre". I Omegas fall är det tveklöst så; som exempel kan nämnas att en balans som andas fritt alltid är att föredra, men många modifieringar av just ETA-verk görs nog bara för att urverken ska bli lite mer unika och speciella för varje enskild tillverkare. Ska man sälja en klocka för 50k är det ju önskvärt om urverket inte är exakt detsamma som i en klocka för 10k. På samma sätt är det svårt att säga att manufakturkalibrar (in-house urverk) skulle vara bättre än standardiserade ETA-verk som är erkänt robusta, stryktåliga och exakta. Det finns klara exempel på motsatsen (exempelvis IWC kaliber 51112 gör man nog säkrast att hålla sig långt borta från) men givetvis är de finaste urverken i serieproduktion just manufakturkalibrar (exempelvis Omega kaliber 8500 och Rolex kaliber 3135) och inga standardiserade ETA-verk då dessa i grunden ändå är tekniskt enkla konstruktioner.
Vänligen
Forumets undersköterska