Det var en gång för länge sedan i ett Jönköping långt, lååååångt bort. Vi hade alla firat in ett nytt millenium, pustat ut över att den där buggen mest var nys och alla upptäckt att storleken var av avgörande betydelse för en klocka.
Panerai hette den där glödheta klockan som tog oversize in i finsalongerna. Och sedan verkade de inte finnas någon bortre gräns för diametern på armbandsur.
Jag började intressera mig för klockor i och med att jag länge var en hängiven sportdykare. Den första klockan som var något alls mer än en simpel tidvisare var min första Citizen Aqualand. Sedan var det snabbt kört. I allt snabbare tempo avverkades Citizen, Seiko, Certina, Tag Heuer, Omega, Bell & Ross, Sinn och under en lång period provade jag det mesta som producerats av Glycine.
Någonstans under denna frossa av klockor och att aldrig riktigt komma åt klådan. Och i den alltmer växande känslan av baksmälla och ångest över att faktiskt pissa bort enorma pengar. Sprang jag på Zodiac. Men, men, men… Jag visste knappt om det var ok att gilla dem. De var ju i sammanhanget billiga. Och drevs med quartz. Så många fel men jag torskade så hårt. Men hade länge svårt att erkänna det ens för mig själv.
En av de få annonserna man körde var innehöll en vacker dam, vid sidan av en pool med Zodiac V-Wolf hulken runt armen. Baaaam! Så rätt för mig. Oversize! Dykare! Och en design som både var traditionelll och nyskapande. Jag kollade genast upp mer. Det visar sig att den fanns som herrmodell i 6 färger. Svart, Svart med grön Bezel, Vit, Orangea, Blå och Stålblå jag noterade knappt färgerna som fanns som DAMMODELL. Nu kan vi konstatera Isblå, Svart, Rosa, Vit och Koppar.
Alltså 2001 var 44mm herrmodell och 40mm gick som dammodell. Och här tror jag att en otroligt fin klocka hamnar i skuggan. En storlek som idag är så fruktansvärt rätt och givetvis alldeles utmärkt som HERRKLOCKA.
Sedan har åren gått. Alla andra klockor har lämnat. Jag har betat mig igenom stora mängder Zodiac. Och sakta men säkert så har man sökt sig mot mer moderata storlekar igen. Jag konstaterade några gånger frustrerat konstaterat att jag inte längre trivdes med 44mm V-Wolfen. Denna klocka som jag längre älskat. Och så plötsligt händer det. Jag får tag i en rosa 40mm V-Wolf till min fru och konstaterar att denna är ju för fan helt perfekt i storleken.
Sedan har jag haft ögonen öppna i typ 5 år för att hitta en svart i bra skick. Men de är jävligt svåra att hitta. Det ligger en på bukten just nu men jag gillar inte skaven på Bezeln på den. Sedan finns det två färger till .
Just denna klocka kommer sig av att en kontakt i USA har ett gäng klockor som han försökt dänga till mig av och till. Bland annat en svart V-Wolf. Jag har frågat om det är en ZO2300 (44mm) och han har svarat ja. Priset har varit lite högt. Närmare 3000kr så det har aldrig blivit av. Sedan uppstår det ett litet V-Wolf race här i tråden för några månader sedan. Då ber en bekant mig att fixa en svart. Han ger vad som helst. Jag tänker på den där klockan och tamejfan om den inte finns kvar. Vi gör affär. Klockan skickas direkt till min kompis. Veckorna går. Responsen är lite konstig. Och sedan kryper det fram att klockan är för liten. Och att han mätt och läst i tråden att den ska vara 44mm. Är det en kopia?
Jag lyckas här ropa hem en fullsize Wolf. Vi byter och i veckan kom den till mig. Och jag kan bara konstatera att storleken är helt överstyv.
14mm tjock. 40mm över bezel. 42,5mm till kronskydd. Saffirglas. WR 300M. 22mm oyster. Producerades mellan ca 2000- 2007.
Så hur ska jag sammanfatta detta. Tillgänglighet: mycket svår. Erektionsfaktor: mycket hög. Keeper? Det vår tiden utvisa men just nu är vi i en förälskelsefas.
Men till er alla! Hittar ni en; KÖP!