Ploprofs historia:
I slutet av 1960-talet ökade efterfrågan för ”riktiga” dykarklockor enormt, där antalet professionella dykare ökade och man började att nå allt djupare i haven. Ständiga djup-rekord slogs och i takt med detta började klocktillverkare att utveckla sina dykarklockor, som skulle vara robusta och tåla djupdykning med allt vad det innebär. Under denna tid var det en hård kamp mellan främst Rolex och Omega, där ett viktigt mål var att säkra ett kontrakt med djupdykningsföretaget COMEX (Compagnie Maritime d'Expertises). Båda tillverkarna var väldigt innovativa, fast på helt olika sätt, och de gjorde allt i sin makt för att ta fram den bästa klockan och säkra kontraktet.
För Omegas del resulterade det i deras helt nya och innovativa modell Ploprof 600. Modellen presenterades stolt under 1969 års klockmässa i Basel (men den skulle dock inte komma ut till försäljning förens år 1971). Klockan var tillverkad specifikt för professionella dykare, vilket även avslöjas av namnet. Ploprof står för ”
Plongeur Professionell” och betyder professionell dykare på franska. Den var revolutionerande i många aspekter. Den hade en ”monobloc”-design, vilket innebär att den bestod av ett enda stort solitt stålblock, för att slippa övergångar och skarvar, och göra det svårt för vatten att kunna tränga sig in i klockan. En helt ny design av krona återfanns, där den blev en integrerad del av boetten och med en ytterst robust och stöttålig design. Ytterligare en ny funktion var att en knapp behövde tryckas in för att kunna röra bezeln, vilket är den röda plastknappen som sticker upp på höger sida. Således skulle det inte gå att komma åt och vrida bezeln av misstag.
Ett av de största problemen som både Omega och Rolex hade med deras tidigare djupdykarklockor var angående hur man skulle kunna hantera helium. Dykartuberna vid djupare dykning innehåller en blandning av syre och helium. Ju längre ned man dyker, desto högre tryck utsätts man för. Vid stora tryck kan de små heliummolekylerna tränga sig ut genom tätningarna på lufttuben, för att sedan kunna tränga sig in i klockan. När dykaren väl stiger upp mot vattenytan börjar den s.k. dekompressionen, där heliumet tillsammans med tryckskillnaderna vid stigningen gör att glaset kan tryckas ut och lossna från klockan. Rolex (och även Doxa) löste detta genom deras Helium Escape Valve, vilka vi än idag ser på dykarklockor. Lösningen innebar att en särskild ventil användes, vilken tillät heliumet att pysa ut gradvis, utan att vare sig vatten eller syre kunde ta sig in i klockan. De lät helt enkelt heliumet att ta sig in i klockan, men skapade en lösning för att kunna föra ut den på ett säkert sätt. Omega däremot, de gick en helt annan väg och skapade en klocka som skulle vara helt ogenomtränglig för helium. Detta krävde företaget på enorma resurser, både pengar och tid. Det resulterade som sagt i en innovativ design, med den mest ogenomträngliga boetten på marknaden (och kanske än idag är det). Problemet var att medan Omega höll på med att få till deras heliumtäta klocka, kunde Rolex lösa problemet mycket snabbare med deras Helium Escape Valve. Det innebar så småningom att deras Sea-Dweller gav dem det åtråvärda kontraktet med COMEX. För Omegas del var detta en stor flopp, där de missade kontraktet samtidigt som deras Ploprof inte alls blev någon kommersiell succé. Det berodde delvis på det höga priset (en Omega Ploprof 600 kostade lika mycket som två Rolex Submariners) och den mycket annorlunda designen. Omegas intensiva utveckling av Ploprof 600 tros ha blivit en stor förlustaffär för företaget, där framställningen av klockan kostade mer än de intäkter som intjänades på den. Klockan producerades och såldes endast mellan 1971–1979, vilket förklarar de begränsade antalen av modellen.
Ploprofen var dock den bättre dykklockan enligt många professionella dykare, som faktiskt älskade den! Trots sina specificerade 600 meter klarade den bl.a. djupdykning till 1000 meter utan några problem i Lejonbukten, utanför Marseille. I ett test för att se hur djupt Ploprof klarade sig så kunde det konstateras att den klarade sig ända ner till 1370 meters djup, innan trycket blev för stort och resulterade i att glaset trycktes ned mot urtavlan och fick klockan att stanna. Det var ju långt över de 600 meter som den var specificerad för, och ett kvitto på att den robusta designen faktiskt fungerade, till och med bättre än förväntat.
Omega återintroducerade Ploprofen i deras kollektion 2009, då som Ploprof 1200 och med deras Co-Axial Chronometer. Senare 2015, kom den även med deras nya urverk, Co-Axial Master Chronometer.
Avslutar inlägget med lite roliga reklambilder för Ploprofen från det glada 70-talet.
BONUS: Några bilder på Gianni Agnelli med sin Ploprof
