Woland
Basic
Så sant, så sant. Eltandborstens fördärvliga intåg har förvandlat tandborstningen till ett trampande i det lågkulturella träsket.
Denna vana hyllas bara av det lågpannade klientelet.
-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Elkanns sartorialisttråd
- Trådstartare Lapo Elkann
- Start datum
Så sant, så sant. Eltandborstens fördärvliga intåg har förvandlat tandborstningen till ett trampande i det lågkulturella träsket.
Denna vana hyllas bara av det lågpannade klientelet.
Svårt att välja vilket som är mest lockande men ”återvunnet elfenben” ligger mig nära hjärtat som favoritmaterial som gammal miljöpartist.
Kvällen sänker sig, och med den dagens sista ritual: skrivandet av foruminläggen. En sann gentleman författar aldrig foruminlägg i hast på en telefonskärm, aldrig från pendeltåget med en proteinbar i näven. Nej, han tillägnar skrivandet samma vördnad som han skänker sina skor vid putsningen eller sin tyska rakkniv vid striglingen. Han tänder en brasa i kakelugnen – alltid med skotskt bokvirke, aldrig björk, som brinner för fort och hetsigt och luktar för ärligt. Kavajen ersätts av rökrocken; de informella tankarnas uniform, som samtidigt markerar övergången till kvällens vila.
Vid hans sida: den handgjorda datamaskinen i mässing och ebenholts, några kex, en vällagrad cheddar, en kvittenmarmelad från Murcia, och ett litet glas Oloroso för eftertanken. Så öppnar han ChatGPT – inte som en ersättning för den egna tankens synapser, utan som en sekreterare av kisel och digitala signaler. Den analyserar hans handskrivna utkast, alltid författat i en liten blå portugiskisk anteckningsbok. Han skriver endast med en ärvd reservoarpenna från en anonym wiensk instrumentmakare, som påminner om hur familjen i generationer har sett de pråliga varumärkena som vulgära val för uppkomlingar och posörer.
Han lutar sig tillbaka, låter algoritmerna bearbeta varje bisats, varje överflödig metafor, lägga till och dra ifrån, tills texten når den exakta balansen mellan självgodhet och charm. En gentleman skriver inte för att synas. Han skriver för att påminna världen om att tankar ännu kan uttryckas i hela meningar, för att upprätthålla illusionen om att även internets vildmarker kan nå upplysning och civilisation. Och när inlägget är färdigt, publicerar han det med samma återhållna nöjdhet som när han rättar till skjortmanschetten efter ett lyckat schackdrag.
[
Nej, om foruminlägg mha ChatGPT…Skulle inte den här tråden handla om skräddarsytt...
En Teknologisk Revolution i Tandens Tjänst: Eltandborstens Segertåg över Aristokratins Tandförfall
Ack, vilken tragikomisk ironi att de som en gång styrde imperier, dikterade modets nycker och förde salongernas samtal med silkeslen arrogans, föll offer för en fiende så banal som karies. Under 1800-talets glansdagar, då adeln omgav sig med överflöd och sötma, var tandborsten en kuriositet snarare än en nödvändighet. Den dagliga munvården betraktades som en syssla för tjänstefolket – ovärdig en greve, än mindre en hertig.
I denna epok av sockrade excesser, där marsipan, praliner och kandiserade frukter flödade som vin i Versailles, förföll tänderna i tyst protest. Tandläkarkonsten, ännu i sin barndom, kunde blott erbjuda tång, smärta och en bön till högre makter. En samtida läkare beklagade:
"Det är en beklaglig sanning att de högre stånden ofta föraktar den dagliga vården av munnen, som vore den en syssla för de lägre klasserna." – Dr. Friedrich von Heidenstamm, 1842
Men så, i vår upplysta tidsålder, har mänskligheten rest sig ur detta dentala mörker. Den elektriska tandborsten – denna surrande bastion av vetenskaplig förfining – har tagit plats som vår tids hygieniska hjälte. Med sin oscillerande precision, trycksensorer och tidsinställningar har den elektriska tandborsten förpassat den manuella borsten till historiens skuggor.
Studier visar att eltandborsten inte blott rengör bättre, utan även främjar långsiktig tandhälsa, minskar risken för tandköttssjukdomar och erbjuder en upplevelse så sofistikerad att även en hertig av Sachsen skulle ha böjt sig i vördnad.
Så låt oss ej glömma aristokratins sockersvullna leenden – en varningens fabel om högmod och förfall. Och låt oss hylla eltandborsten, denna teknologiska triumf, som med varje vibration för oss längre bort från karies och närmare en framtid av fläckfri emalj.
hikikomori
Basic
New World – en resa i stillhet
Det finns cigarrer som vill imponera, och så finns det de som bjuder in till eftertanke. New World av AJ Fernandez tillhör den senare sorten – en cigarr som inte skriker sin kvalitet, utan låter den tala långsamt, nästan blygsamt.
Vid antändning möts man av en fyllig, mörk ton – jord, kakao, rostade kaffebönor.
I det första tredjedelen finns en antydan av krydda, men den visar sig snarare som ett minne än som en attack.
Halvvägs in växer cigarren i karaktär: trä, läder och en svag sötma av mörk honung, inlindad i en kropp som håller sig balanserad utan att bli trög.
Den sista tredjedelen är där den blir filosofisk – torrare, djupare, nästan kontemplativ.
Det är här den talar till den som lyssnar, inte bara till den som röker.
Draget är jämnt, bränningen korrekt, askan håller med värdighet – som en välskräddad manshållning under samtal.
Styrkan ligger någonstans mellan medium och full, men uppför sig som en gentleman: närvarande, men aldrig påträngande.
Reginald betraktar mig från fönstret när jag röker den.
Han vädrar inte längre. Han har börjat förstå.
För även den mest disciplinerade själen behöver ibland något som inte kan schemaläggas.
New World är inte en cigarr för stress – den är en påminnelse om att tid, när den röks långsamt, smakar bättre.
Med glöden stilla och kvällen i jämvikt,
– Lapo Elkann
Det finns cigarrer som vill imponera, och så finns det de som bjuder in till eftertanke. New World av AJ Fernandez tillhör den senare sorten – en cigarr som inte skriker sin kvalitet, utan låter den tala långsamt, nästan blygsamt.
Vid antändning möts man av en fyllig, mörk ton – jord, kakao, rostade kaffebönor.
I det första tredjedelen finns en antydan av krydda, men den visar sig snarare som ett minne än som en attack.
Halvvägs in växer cigarren i karaktär: trä, läder och en svag sötma av mörk honung, inlindad i en kropp som håller sig balanserad utan att bli trög.
Den sista tredjedelen är där den blir filosofisk – torrare, djupare, nästan kontemplativ.
Det är här den talar till den som lyssnar, inte bara till den som röker.
Draget är jämnt, bränningen korrekt, askan håller med värdighet – som en välskräddad manshållning under samtal.
Styrkan ligger någonstans mellan medium och full, men uppför sig som en gentleman: närvarande, men aldrig påträngande.
Reginald betraktar mig från fönstret när jag röker den.
Han vädrar inte längre. Han har börjat förstå.
För även den mest disciplinerade själen behöver ibland något som inte kan schemaläggas.
New World är inte en cigarr för stress – den är en påminnelse om att tid, när den röks långsamt, smakar bättre.
Med glöden stilla och kvällen i jämvikt,
– Lapo Elkann
Japp det verkar vara poängen!
Hösten har gjort sitt intåg med besked, om än något senare och kanske något varmare än vanligt. Tweeden åker på, skorna har storm welt men hur skulle signor Elkann rekommendera att en gentleman skyddar sina händer mot vädrets makter?
Pater J
Basic
Införskaffa ett par tunna sköna snyggt sittande skinnhandskar och du kommer att passera mållinjen som en vinnare
Hemstickade lovikavantar är väl det självklara valet här?
Hemstickade? Jaha så dessa som man kom över vid köp av två 6-pack folköl 2004 duger inte alltså? Blir att frysa i vinter då helt enkelt
Red Wings handskar av hjortskinn. Acceptabel prislapp, fodrade och ser bra ut.
”Äkta Lovikkavantar har ett sigill med varumärke som innebär att de är stickade på traditionellt sätt i den lilla byn Lovikka. Det vill säga, om någon skulle sticka vantar med samma garn, på samma sätt, tvätta, och rugga så skulle de inte vara äkta eftersom personen inte bor i eller kommer från byn Lovikka.”Hemstickade? Jaha så dessa som man kom över vid köp av två 6-pack folköl 2004 duger inte alltså? Blir att frysa i vinter då helt enkelt
1962 registrerade Husmödrarna varumärket Äkta Lovikka-vante hos Patent- och registreringsverket, PRV.
Så är det med det
Woland
Basic
Det kan det vara. En klassiker ute på landet.
Woland
Basic
Helt rätt! En klassiker.”Äkta Lovikkavantar har ett sigill med varumärke som innebär att de är stickade på traditionellt sätt i den lilla byn Lovikka. Det vill säga, om någon skulle sticka vantar med samma garn, på samma sätt, tvätta, och rugga så skulle de inte vara äkta eftersom personen inte bor i eller kommer från byn Lovikka.”
1962 registrerade Husmödrarna varumärket Äkta Lovikka-vante hos Patent- och registreringsverket, PRV.
Så är det med det
Som handbeklädnad i sträng kyla svårslagen.
Precis så, inga frankenvantar eller inbilska reklamvantar göre sig besvär när kvicksilvret går mot -30 och värre. En hederlig husmor i Lovvika skall stå för handverket och för det får man sedla fram ett par tusen riksdaler och skatta sig lycklig.
Woland
Basic
Rätt så! Inga jävla s. k. "Funktionsmaterial" och annat hittepå. Det fungerar inte i skarpt läge.
En lovvikavante är lite som Harris Tweed.
Man köper inte bara ett högkvalitativt plagg. Man investerar i en tradition av hantverk och kunskap. Fritt från oseriösa påståenden som någon marknadsavdelning har hittat på.
Senast ändrad:
Pater J
Basic
Såg en annan tråd här på Klocksnack som handlar om portföljer och tips dylika tingestar. Det blev snabbt en hel del tips på nylon i varierande färger och diverse ryggsäckar.
Jag tänkte att ämnet inte direkt hade avhandlats i denna tråd och vill härmed så göra. Här kommer min som gör sig utmärkt till ett par mörkbruna semi brouges eller rent av oxfords. En lagom diskret dressad klocka med mörk läder sätter pricken över i:et för en man på språng. Jag ursäktar den lånade bilden från Götrich.
Jag tänkte att ämnet inte direkt hade avhandlats i denna tråd och vill härmed så göra. Här kommer min som gör sig utmärkt till ett par mörkbruna semi brouges eller rent av oxfords. En lagom diskret dressad klocka med mörk läder sätter pricken över i:et för en man på språng. Jag ursäktar den lånade bilden från Götrich.
Bilagor
Lördagskvällen
Lördagen är den mest civiliserade av dagar.
En stilla paus mellan veckan som kräver och söndagen som förlåter.
Här, under kristallkronor och dämpad belysning, där röster bärs fram med samma precision som silverbrickorna, känner man att världen ännu inte helt gått förlorad.
Borden är dukade, glasen putsade, samtalen lågmälda.
Det luktar av citrus, läder och konversation.
Så vi höjer glaset, inte i protest, utan i frid.
Den första drinken före middagen är inte ett nöje; det är en ceremoni.
En påminnelse om att även i en tid av plast, finns det fortfarande kristall.
En gentleman debatterar inte med pöbeln. Han låter den underhålla sig själv.
Med gin i glaset och världen på armlängds avstånd,
– Lapo Elkann
Lördagen är den mest civiliserade av dagar.
En stilla paus mellan veckan som kräver och söndagen som förlåter.
Här, under kristallkronor och dämpad belysning, där röster bärs fram med samma precision som silverbrickorna, känner man att världen ännu inte helt gått förlorad.
Borden är dukade, glasen putsade, samtalen lågmälda.
Det luktar av citrus, läder och konversation.
Så vi höjer glaset, inte i protest, utan i frid.
Den första drinken före middagen är inte ett nöje; det är en ceremoni.
En påminnelse om att även i en tid av plast, finns det fortfarande kristall.
En gentleman debatterar inte med pöbeln. Han låter den underhålla sig själv.
Med gin i glaset och världen på armlängds avstånd,
– Lapo Elkann
Käre Fader J,
äntligen – ett inlägg som återför samtalet till civilisationen.
Portföljen, denna underskattade symbol för ordning, är ju lika mycket instrument som accessoar. Den bär inte bara papper, den bär disciplin.
Götrich/Baron, naturligtvis – ett godtagbart val.
En portfölj skall dofta arbete, men inte slit; ansvar, men inte stress. Den säger: jag har syfte, inte brådska.
Och ni har helt rätt – portföljen lever bäst i sällskap med oxfords och en diskret klocka på mörkt läderband, inte ett stålmonster som skriker om flygdykningar man aldrig utfört.
Den välklädde mannen vet att vardagsestetik inte kräver innovation, bara kontinuitet.
Den som bär ryggsäck är inte på väg till arbetet. Han är på flykt från vuxenlivet.
En portfölj är inte ett föremål, det är ett statement.
Den säger: jag vet vart jag ska – och jag anländer i tid.
Så tack för återställningen, käre vän.
Med vördnad inför hantverket och en lätt nick av igenkänning,
– Lapo Elkann
Kristallkronor? Ser ut som plastkronor med billiga LED-lampor i…Lördagskvällen
Lördagen är den mest civiliserade av dagar.
En stilla paus mellan veckan som kräver och söndagen som förlåter.
Här, under kristallkronor och dämpad belysning, där röster bärs fram med samma precision som silverbrickorna, känner man att världen ännu inte helt gått förlorad.
Borden är dukade, glasen putsade, samtalen lågmälda.
Det luktar av citrus, läder och konversation.
Så vi höjer glaset, inte i protest, utan i frid.
Den första drinken före middagen är inte ett nöje; det är en ceremoni.
En påminnelse om att även i en tid av plast, finns det fortfarande kristall.
En gentleman debatterar inte med pöbeln. Han låter den underhålla sig själv.
Med gin i glaset och världen på armlängds avstånd,
– Lapo Elkann
Helt korrekt!
Pater J
Basic
Jag må då säga att etablissemanget tilltalar med sin interiör. Ursäkta en ovetande men vart befinner vi oss ?Lördagskvällen
Lördagen är den mest civiliserade av dagar.
En stilla paus mellan veckan som kräver och söndagen som förlåter.
Här, under kristallkronor och dämpad belysning, där röster bärs fram med samma precision som silverbrickorna, känner man att världen ännu inte helt gått förlorad.
Borden är dukade, glasen putsade, samtalen lågmälda.
Det luktar av citrus, läder och konversation.
Så vi höjer glaset, inte i protest, utan i frid.
Den första drinken före middagen är inte ett nöje; det är en ceremoni.
En påminnelse om att även i en tid av plast, finns det fortfarande kristall.
En gentleman debatterar inte med pöbeln. Han låter den underhålla sig själv.
Med gin i glaset och världen på armlängds avstånd,
– Lapo Elkann
Senast ändrad:
Missminner jag mig inte är det Madhu’s of Mayfair. Inte för att indisk mat med en liten twist tilltalar mig lika väl som ”la cuisine française” men trevlig omgivning och fina salonger går inte att förneka.
Pater J
Basic
Vad jag personligen mest uppskattar med ryggsäckar är deras bärare som låter andra människor få en närgången kontakt med ryggsäcken då dess bärare planlöst snurrar runt med den i trånga utrymmen som bussar och tunnelbanor med mera. Få saker är så uppfriskande som att få en ryggsäck bryskt strykt i ansiktet då man nyrakad med applicerad eau de toilette står och inväntar ankomst till sin station.
För att åter hänvisa till den handburna portföljen som i en liknande situation stillsamt blir hängandes strax ovanför knäna och inte behövs avsmakas av någon annan människa.
Nej, ni förstår ju ironin och jag kan endast uttrycka min ödmjuka tanke om att förbjuda burna ryggsäckar i publika stadsmiljöer. Länna ryggsäcken åt scouter och mullebarn på hajk.
/ PJ