Min fru och jag Var för några veckor sedan på semester i Malaysia där ett av målen var att köpa några klockor i Kuala Lumpur. Hon hade bestämt sig redan hemma vad hon ville ha så det var bara att leta reda på vilka butiker som hade en Oris Skeleton med länk och sedan förhandla. Priset blev bra, så även klockan som är grymt snygg. Det blev även lite över i hennes budget så en klassisk Oris med läderrem köptes också in.
Mina tankar var en kronograf men jag visste inte alls vad jag var intresserad av. Mitt önskemål på en kronograf har alltid varit symmetri, dvs subdials kl 3, 6 och 9 samt en eventuell datum kl 6. Helst med ljus urtavla och mörka subdials då jag har mestadels mörka urtavlor på de andra klockorna.
Ett par uppslag hade jag när jag åkte men eftersom jag inte sett dem IRL så blev det många butiker och mycket provande.
Tudor Fastrider såg bra ut på bild men det kändes inte alls bra på armen. Alldeles för "robust" och grov för min smak. En klocka som var fantastiskt snygg på armen var dock Tudor Advisor men det saknas lite på urtavlan, det var ju trots allt en kronograf jag var intresserad av...
Jag blev lycklig som ett barn när jag hittade en Oris Grand Prix 1970 och priset var också lockande. På bild är det en av de coolaste klockor jag sett på många år med funktioner som täcker det mesta man behöver. Men på min arm blev det inte bra. Jag kände att den är för cool för mig och en sådan klocka kräver en hel del av bäraren. I samma butik råkade jag se en klocka som både jag och frun konstaterade var det snyggaste vi sett men i fel prisklass, nämligen en Zenith El Primero. När jag såg denna klocka så visste jag att det var vad jag menade med symmetri, balans på urtavlan men ändå lite attityd. Dock var det över budget så vi tog oss vidare.
Hittade till Tag Heuer och fann en snygg klocka, nämligen denna limiterade modell till minne av Jack Heuers 80 år. Mycket snygg och satt bra, kanske lite "slät och tråkig", men framför allt tyckte jag inte den var prisvärd.
Nästa lockelse var en Longine 1954 edition. Den är helt klart i en lägre prisklass än de andra men jag tycker den är snygg. Mitt önskemål om symmetri saknas ju helt men de två svarta subdials trollar en hel del med urtavlan och den blev mycket fräsch på min arm.
Som ni märker så blev det mycket vånda och alla klockor jämfördes med Zenith. Vilken klocka jag än köpt hade bara varit ett temporärt substitut för den klocka jag ville ha. Det om något hade varit utkastade pengar även om i stort sett varje klockköp är onödigt.
Ni förstår kanske vartåt det lutar och visst blev det så. På armen har jag nu en fantastisk klocka med stil, attityd och historiskt urverk. I min bok kan det inte bli bättre...
Mina tankar var en kronograf men jag visste inte alls vad jag var intresserad av. Mitt önskemål på en kronograf har alltid varit symmetri, dvs subdials kl 3, 6 och 9 samt en eventuell datum kl 6. Helst med ljus urtavla och mörka subdials då jag har mestadels mörka urtavlor på de andra klockorna.
Ett par uppslag hade jag när jag åkte men eftersom jag inte sett dem IRL så blev det många butiker och mycket provande.
Tudor Fastrider såg bra ut på bild men det kändes inte alls bra på armen. Alldeles för "robust" och grov för min smak. En klocka som var fantastiskt snygg på armen var dock Tudor Advisor men det saknas lite på urtavlan, det var ju trots allt en kronograf jag var intresserad av...
Jag blev lycklig som ett barn när jag hittade en Oris Grand Prix 1970 och priset var också lockande. På bild är det en av de coolaste klockor jag sett på många år med funktioner som täcker det mesta man behöver. Men på min arm blev det inte bra. Jag kände att den är för cool för mig och en sådan klocka kräver en hel del av bäraren. I samma butik råkade jag se en klocka som både jag och frun konstaterade var det snyggaste vi sett men i fel prisklass, nämligen en Zenith El Primero. När jag såg denna klocka så visste jag att det var vad jag menade med symmetri, balans på urtavlan men ändå lite attityd. Dock var det över budget så vi tog oss vidare.
Hittade till Tag Heuer och fann en snygg klocka, nämligen denna limiterade modell till minne av Jack Heuers 80 år. Mycket snygg och satt bra, kanske lite "slät och tråkig", men framför allt tyckte jag inte den var prisvärd.
Nästa lockelse var en Longine 1954 edition. Den är helt klart i en lägre prisklass än de andra men jag tycker den är snygg. Mitt önskemål om symmetri saknas ju helt men de två svarta subdials trollar en hel del med urtavlan och den blev mycket fräsch på min arm.
Som ni märker så blev det mycket vånda och alla klockor jämfördes med Zenith. Vilken klocka jag än köpt hade bara varit ett temporärt substitut för den klocka jag ville ha. Det om något hade varit utkastade pengar även om i stort sett varje klockköp är onödigt.
Ni förstår kanske vartåt det lutar och visst blev det så. På armen har jag nu en fantastisk klocka med stil, attityd och historiskt urverk. I min bok kan det inte bli bättre...