• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Heliumventil i form av extra krona

Porsan

Efraim
2-Faktor
För den som har behovet så finns det nog rätt mycket mer komplexa saker att tänka på än heliumventilen på klockan... ;)
Är inte dykarna själva som håller koll på det komplexa, det gör dive supervisorn som sitter normalt sitter i ett dykkontrollrum.
Äntligen. Någon med faktisk kunskap kliver in! :) Får dykarna ha personliga klockor på sig? Och om de får det, har de det?
Ja på båda.
 

Equilibrium

Garth
2-Faktor
Nu vet jag inte hur tjock modellen i trådstarten är men heliumventilen på Rolex Deepsea känns inte alltför stor:

rolex-sea-dweller-deep-sea-MB07_zpseb00d752.jpg
Den är 14 millimeter !
 

mega

Rolex
Hört på 400 meters djup:
- Vad säger ni grabbar, fikatime ?
- Yes, skall bara lägga undan svetsen och skruva ut heliumventilen ett varv, kommer strax.

Manuell, alla dar i veckan.
tumblr_nk9pj2E4lT1t98rv4o1_1280.jpg
 

RobertD

Ingenting
2-Faktor
100 procent Sea dweller på de gubbarna jag träffat, har dock aldrig jobbat med dyk men träffat ett gäng inom andra delar av branschen.

Visst tjänar dom pengar gubbarna som dyker men det är inte många som dyker under nån längre period, sliter en hel del både på kropp och psyke nere på Nordsjöns botten i mörker och kyla. Rolex är som @Thorn skriver vanligast.

Handlar inte om klockor men om dykning i Nordsjön och är mycket intressant, rekommenderas starkt! http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/45478?programid=909

Bra smak på de där gubbarna uppenbarligen. ;)

IMG_4571.JPG
 

Torsten

Vacheron
2-Faktor
@Porsan Du verkar ha lite koll så jag pingar dig! :)

Om jag förstått det hela rätt så vistas dykarna i någon form av tryckkammare under flera dagar när de jobbar på stora djup. Där andas de en mix av syre och helium och det helium som då kommer in i klockan måste släppas ut för att inte den inte ska gå sönder. Det jag undra är när detta sker. Är det varje gång de lämnar tryckkammaren eller bara när de kommer upp till den vanliga atmosfären vid ytan?
 

RobertD

Ingenting
2-Faktor
@Porsan Du verkar ha lite koll så jag pingar dig! :)

Om jag förstått det hela rätt så vistas dykarna i någon form av tryckkammare under flera dagar när de jobbar på stora djup. Där andas de en mix av syre och helium och det helium som då kommer in i klockan måste släppas ut för att inte den inte ska gå sönder. Det jag undra är när detta sker. Är det varje gång de lämnar tryckkammaren eller bara när de kommer upp till den vanliga atmosfären vid ytan?

Hela poängen är ju att tryckkammaren håller samma tryck som det på botten. Alltså är det när de dekomprimerar - vilket sker över flera dagar - som det finns risk för att det helium som trängt in i klockan under högt tryck (små, ihoptryckta molekyler) inte kommer ut när trycket ökar.

Edit: Alltså, det måste ju inte vara just på "botten" man arbetar. Men samma tryck om det utanför kammaren.
 

Rozzy

E-3PO
2-Faktor
https://klocksnack.se/threads/säkerhetsmarginal-kring-vattentäthet-rolex.44618/page-2

Man ersätter/tränger undan kvävgasen med helium för att undvika kvävgasförgiftning i tryckkammarna på djupet och andas en oxygen-helium blandning (helium finns naturligt i luft fast i väldigt liten del). Tryckkammarna används för kontrollerad ner och uppstigning, acklimatisering samt bostad/vila mellan dyken. Dykarna är ofta under vattnet i mer än en vecka och lever och utgår från tryckkammarna. Det är innuti dessa ´tryckkammare som heliumatomer under tryck blir så små att desipprar/läcker in i klockan förbi packningar och dylikt. Som det beskrevs i Seikofilmen ovan så ärheliumatomen 1/27 del av kväveatomens storlek och ännu mindre jämfört med en vatten molekyl.

Vid tryckminskning expanderar heliumatomerna/gasen i klockorna och riskerar spränga klockorna. Jag vet att Comexdykarna initial hade problem med att glasen poppade ur klockorna vid uppstigning innan heliumventilerna tillkommit.

Saxat; http://www.dykarna.nu/lexicon/mattnadsdykning_369.html
Mättnadsdykning

Eng. Saturation diving

Dykning där man stannar så länge på djupet att kroppen blir mättad och inte tar upp mer inerta gaser.

Mättnadsdykning används främst inom kommersiell dykning på stora djup, men även inom exempelvis forskning, för att spara tid genom att slippa ha personal på dekompression. Istället låter man personalen bo under tryck, oftast genom att man tar upp dem från djupet genom en portabel tryckkammare och sedan låter dem bo i en större tryckkammare på en båt eller motsvarande, för att endast dekomprimera dykarna efter slutfört arbete. Mättnadsdykning kan även genomföras genom att dykarna bor i ett habitat på botten eller som experiment i tryckkammare i labotatorium. Som regel genomförs mättnadsdykning vid stora tryck varför det oftast handlar om heliumdykning (även om det även genomförts med nitrox).

Dykmetoden är förknippat med höga kostnader och risker, men är ändå ekonomiskt och säkerhetsmässigt att föredrag istället för dekompression efter varje dyk. Pga av de höga kostnaderna så är det en dykmetod som främst används när det finns stora ekonomiska intressen (ex inom oljeindustin), men förekommer även inom forskning, dock inte inom nöjesdykningen.

Mättnadsdykning är resultat av en idé från kapten George Bond (US Navy), som började studera möjligheterna för mättnadsdykning 1957 och gjorde de första laboratorieexperimenten 1958, för att sedan genomföra de första praktiska försöken 1962.

Exempel på viktiga projekt inom mättnadsdyknings utveckling:
- 1962, Man-In-Sea I: Medelhavet, 1 dykare, 60 m i 24 timmar
- 1962, Xonshelf I: Medelhavet, 2 dykare, 10 m i 7 dagar
- 1963, Conshelf II: Röda Havet, 5 dykare, 11 m i 30 dagar + 2 dykare, 27 m i 7 dagar
- 1964, Man-In-Sea II: Bahamas, 2 dykare, 130 m i 49 timmar
- 1964, Sealab I: Bermuda, 4 dykare, 59m i 11 dagar
- 1965, Conshelf III: Medelhavet, 6 dykare, 100 m i 22 dagar
- 1965, Sealab II: California, 3 lag efter varandra med 10 dykare, 62 m i 15 dagar vardera
- 1969, Tektite I: Jungfruöarna, 4 dykare, 15 m i 60 dagar
- 1970, Makai Range: Hawaii, 6 dykare, 157 m i 5 dagar
- 1970, Tektite II: Jungfruöarna, 11 lag om vardera 5 dykare, 15 m i 12-30 dagar
- 1971-1972, Makai Range: Hawaii, 6 dykare, 60 m i 10 dagar
- 1988, Hydra 8: Cassis, 6 dykare, 534 m
- 1992, Hydra 10, Frankrike, 701 m

Mer info; http://loostrom.com/kosov/bilagor/b10undervattensteknik.htm
 
Senast ändrad:

theargonaut

Patek
Pledge Member
2-Faktor
https://klocksnack.se/threads/säkerhetsmarginal-kring-vattentäthet-rolex.44618/page-2

Man ersätter/tränger undan kvävgasen med helium för att undvika kvävgasförgiftning i tryckkammarna på djupet och andas en oxygen-helium blandning (helium finns naturligt i luft fast i väldigt liten del). Tryckkammarna används för kontrollerad ner och uppstigning, acklimatisering samt bostad/vila mellan dyken. Dykarna är ofta under vattnet i mer än en vecka och lever och utgår från tryckkammarna. Det är innuti dessa ´tryckkammare som heliumatomer under tryck blir så små att desipprar/läcker in i klockan förbi packningar och dylikt. Som det beskrevs i Seikofilmen ovan så ärheliumatomen 1/27 del av kväveatomens storlek och ännu mindre jämfört med en vatten molekyl.

Vid tryckminskning expanderar heliumatomerna/gasen i klockorna och riskerar spränga klockorna. Jag vet att Comexdykarna initial hade problem med att glasen poppade ur klockorna vid uppstigning innan heliumventilerna tillkommit.

Saxat; http://www.dykarna.nu/lexicon/mattnadsdykning_369.html
Mättnadsdykning

Eng. Saturation diving

Dykning där man stannar så länge på djupet att kroppen blir mättad och inte tar upp mer inerta gaser.

Mättnadsdykning används främst inom kommersiell dykning på stora djup, men även inom exempelvis forskning, för att spara tid genom att slippa ha personal på dekompression. Istället låter man personalen bo under tryck, oftast genom att man tar upp dem från djupet genom en portabel tryckkammare och sedan låter dem bo i en större tryckkammare på en båt eller motsvarande, för att endast dekomprimera dykarna efter slutfört arbete. Mättnadsdykning kan även genomföras genom att dykarna bor i ett habitat på botten eller som experiment i tryckkammare i labotatorium. Som regel genomförs mättnadsdykning vid stora tryck varför det oftast handlar om heliumdykning (även om det även genomförts med nitrox).

Dykmetoden är förknippat med höga kostnader och risker, men är ändå ekonomiskt och säkerhetsmässigt att föredrag istället för dekompression efter varje dyk. Pga av de höga kostnaderna så är det en dykmetod som främst används när det finns stora ekonomiska intressen (ex inom oljeindustin), men förekommer även inom forskning, dock inte inom nöjesdykningen.

Mättnadsdykning är resultat av en idé från kapten George Bond (US Navy), som började studera möjligheterna för mättnadsdykning 1957 och gjorde de första laboratorieexperimenten 1958, för att sedan genomföra de första praktiska försöken 1962.

Exempel på viktiga projekt inom mättnadsdyknings utveckling:
- 1962, Man-In-Sea I: Medelhavet, 1 dykare, 60 m i 24 timmar
- 1962, Xonshelf I: Medelhavet, 2 dykare, 10 m i 7 dagar
- 1963, Conshelf II: Röda Havet, 5 dykare, 11 m i 30 dagar + 2 dykare, 27 m i 7 dagar
- 1964, Man-In-Sea II: Bahamas, 2 dykare, 130 m i 49 timmar
- 1964, Sealab I: Bermuda, 4 dykare, 59m i 11 dagar
- 1965, Conshelf III: Medelhavet, 6 dykare, 100 m i 22 dagar
- 1965, Sealab II: California, 3 lag efter varandra med 10 dykare, 62 m i 15 dagar vardera
- 1969, Tektite I: Jungfruöarna, 4 dykare, 15 m i 60 dagar
- 1970, Makai Range: Hawaii, 6 dykare, 157 m i 5 dagar
- 1970, Tektite II: Jungfruöarna, 11 lag om vardera 5 dykare, 15 m i 12-30 dagar
- 1971-1972, Makai Range: Hawaii, 6 dykare, 60 m i 10 dagar
- 1988, Hydra 8: Cassis, 6 dykare, 534 m
- 1992, Hydra 10, Frankrike, 701 m

Mer info; http://loostrom.com/kosov/bilagor/b10undervattensteknik.htm
Stort tack för klargörande info!
 

Torsten

Vacheron
2-Faktor
Hela poängen är ju att tryckkammaren håller samma tryck som det på botten. Alltså är det när de dekomprimerar - vilket sker över flera dagar - som det finns risk för att det helium som trängt in i klockan under högt tryck (små, ihoptryckta molekyler) inte kommer ut när trycket ökar.

Edit: Alltså, det måste ju inte vara just på "botten" man arbetar. Men samma tryck om det utanför kammaren.
Har precis sett filmen ovan så nu är jag lite mer med i matchen! :)
 

Torsten

Vacheron
2-Faktor
För en som inte är så begåvad inom fysiken är det otroligt att kroppen klarar av vattentrycket. Tänker på den enorma vikten från vattnet som borde pressa mot kroppen men det kanske fördelas åt andra håll?
(Klart som fan att det gör det men jag förstår inte riktigt hur :bag:)
 

Clockzor

Omega
För en som inte är så begåvad inom fysiken är det otroligt att kroppen klarar av vattentrycket. Tänker på den enorma vikten från vattnet som borde pressa mot kroppen men det kanske fördelas åt andra håll?
(Klart som fan att det gör det men jag förstår inte riktigt hur :bag:)
Trycket i sig är inget större problem, problemen uppstår vid stora tryckskillnader. Som tur är så består människokroppen till största del utav icke kompressibel vätska Detta gör trycket i kroppen blir detsamma som i vattnet utan att tryckas sönder. Det finns dock utrymmen i kroppen som innehåller gas som vill komprimeras när den utsätts för tryck, dessa utrymmen fylls lämpligen med trycksatt gas ifrån tuben på ryggen.
 
Topp