Så. Spola tillbaka någon vecka, eller så...
Jag och frun skulle neråt Italien för att skrapa ihop de D-vitaminer som man inte kommer åt i Sverige.
Eftersom vi skulle köra ner så började jag fundera lite över hur man bäst drog körsträckan. Helt och hållet raka vägen blev det väl kanske inte, för både Le Locle och Frankfurt (mer om det i den andra tråden) prickades in.
Företagsam som jag är så hade jag nämligen skrivit till ett par olika klockhus längs resvägen. Man kan ju inte bara köra...
Min fru, som inte nödvändigtvis är på samma nivå som jag när det gäller klockor, suckade och pustade högljutt. Men lät mig hållas - det blev trots allt inte fler än två besök, p.g.a. tajt schema. Lyckligtvis blev det två av de mer intressanta (om än på helt olika meriter).
Och, skulle det visa sig, t.o.m. frun var imponerad efter de båda fabriksvandringarna.
Men nog om det...
Hemma hos: Sinn i Frankfurt
https://klocksnack.se/threads/hemma-hos-sinn-i-frankfurt.76603/
Zenith är, vad jag förstått, ett relativt ovanligt märke på KS. Trist, då det är ett av de mer spännande - men samtidigt ett av de med tyngst historik.
Tyngst historik säger du - whatever do you mean?
Nåja. Även om det råkar vara någotsånär ovanligt på KS så antar jag att det inte är någon som har missat grejen med El Primero - världens första automatiska kronografverk (jo, jag vet att det tvistas...).
Men. Vi tar det från början!
1865
Georges Favre-Jacot startar den manufaktur som sedermera kommer att bli Zenith.
1899
Man tillverkar sin första kronograf i fickursformat.
1900
GFJ tilldelas en guldmedalj vid världsutställningen i Paris.
1911
Namnet Zenith tas officiellt i bruk.
1925
Zenith sysselsätter 1.000(!) anställda i Le Locle och La Chaux-de-Fonds.
Det gör man inte idag...
1948
Klassiska kalibern 135 börjar tillverkas. Innan produktionen avslutas 1962 så har den hunnit vinna hela 235 priser.
Populär ännu idag, uppenbarligen. För ca en vecka sedan gick en ej fungerande Port Royal för ca 40.000kr på Tradera.
http://www.tradera.com/item/1917/28...tre-zenith-port-portugal-aldre#view-item-main
1969. Året.
Världens första kronograf kommer till världen. Året är sant oavsett om man anser att Zenith/Movado, Breitling/Heuer eller Seiko(?) var först.
For sake of argument så säger vi att det var Z som var först.
Oavsett så är det en fantastisk kaliber som, som bekant, suttit i Daytona och som fortfarande är under tillverkning.
1975.
Några år tidigare, 1971, så hade American Zenith Radio Corporation of Chicago blivit majoritetsägare i Zenith.
Den förstnämnda var vid tiden USA:s största tillverkare av hemelektronik. Tanken var att varumärket Zenith (det vi pratar om här, alltså) skulle användas som försäljningsplattform för quartz-ur tillverkade i USA. Yep.
Beslut tas om att mekaniska klockor ska sluta tillverkas, och sedermera också att verktyg för att framställa, bl.a., El Primero ska skrotas.
Lyckligtvis så gömde Charles Vermot ritningar och verktyg för tillverkningen (mer om det nedan).
1984.
Zenith ägs inte längre av American Zenith Radio Corporation of Chicago. Mekaniska urverk är åter efterfrågade.
Charles Vermot går till sina gömmor - El Primero är åter i produktion!
2000.
Zenith köps upp, och inkluderas, i modejätten som är LVMH - Louis Vuitton Moët Hennessy group.
2003.
Man börjar med sitt "Open Concept", vilket innebär att man öppnar upp delar i tavlan för att se verkets rörelser när klockan sitter runt armen.
2009.
El Primero firar 40 år. Bortsett från några tråkiga år så är den alltså fortfarande i produktion.
Le Locle hamnar med på UNESCO:s världsarvslista på grund av sin stora påverkan på klockindustrin. På gott och på ont när Zenith, något år senare, skulle renovera sin fabrik.
2011.
Christophe Colomb Équation du Temps (framöver kallad "Christophe Colomb", mer om den nedan) vinner pris på GPHG.
2012.
Man tar fram en ny Pilot-kollektion.
Nog historia. Mer besök!
När vi anländer Le Locle tidigt på måndag morgon så ser jag svenska flaggan vaja utanför Zenith HQ. Ungefär här börjar jag fundera på vad jag egentligen skrivit för att få möjligheten att komma hit - och vem de egentligen tror att jag är.
Det jag skrev tidigare om världsarv...
...det gäller nog inte Zeniths ganska fula sjuttiotalskonstruktion till huvudkontor - snarare byggnaderna som döljs av denna pjäs.
Ett av Zeniths (ganska många) produktsamarbeten är med Range Rover. En annan värd att nämna är Rolling Stones(!).
Vet inte vad jag egentligen tycker om det - men förstår samtidigt att det måste göras, och att det främjar båda parter.
Väl innanför dörren så möts vi upp av Sophia Marietta som är våldsamt trevlig och tillmötesgående.
Det framgår att jag inte alls farit med någon falsk information när jag "bjöd in mig själv", men att det samtidigt är förbehållet ganska få personer att få besöka deras fabriker.
Ungefär här börjar jag ångra att jag inte tagit några ströhögskolepoäng i journalistik och att jag inte investerat i en vassare kamera (eller åtminstone en där optiken inte behagat ge upp).
I besöksfoajén bjuds det på bubbel och croissant medan vi väntar på att Sophia snabbt skulle ordna med en grej.
Med henne tillbaka så börjar turen genom fabriken...
Dessa byggnader är de som man inte fick göra vad man ville med under renoveringen (som numera är färdig).
"GFJ" gör sig ständigt påmind.
Den enda av två ursprungliga skorstenar som nu finns kvar.
Grejen med Zenith är urverken. Faktum är att allt annat - boett, armband, tavlor, etc - köps in från andra aktörer.
Därför är också hela fabriksområdet fullsmockat med pressverktyg som används för att ta fram delar just till verken.
För mig, som för inte särskilt länge sedan såg klockan som ett pimpat armband och först nu har börjat intressera mig för tekniken bakom, så vet jag knappt vad jag tittar på hälften av tiden.
Det som slår mig är att Sophia verkligen gör det. Låt gå för att hon har varit på Zenith i tio år, men hon har ändå en tjänst (International Sales Manager & Retail operation) som inte nödvändigtvis behöver innebära att man ska kunna rabbla exakt vad varje pinal på fabriksområdet gör. Imponerande!
När vi besöker designavdelningen så plockar hon fram en gammal (fullt fungerande) prototyp på Cristophe Colombe.
Prototyp eller ej - detta är alltså en klocka som kostar bättre delen av två miljoner i handeln. Bortsett från detta så är den också ganska håll käften, med sin "bubbla", utskuren i en bit massivt safirglas.
Bubblan i sig innehåller alltså en gyrokontrollerad "Gravity Control", som ser till att regulatorn alltid hålls horisontell.
Samma som för andra tillverkare i Zeniths kaliber (get it?) så gör man nog inte detta för att det egentligen behövs för att få en så exakt tidhållning som möjligt, utan för att man kan.
Långtifrån allting hos Zenith är dock stenåldersteknik med manuella stansar och annat.
Även om man verkligen håller hårt i sin historia och värderar hantverket väldigt högt så har man givetvis bytt ut de delar av produktionen där det är möjligt mot moderna maskiner som CNC och EDM.
Det senare är en typ av teknik där man skär/sågar i materialet med hjälp av en elektiskt laddad tråd. För mig som inte har någon ingenjörsexamen så är det lite svårt att förstå hur en tråd som närmast kan liknas vid en tunn, tunn, fiskelina faktiskt kan skära i metall.
Men det kan den, och häftigt är det!
Förutom CNC och EDM så har man väldigt många maskiner som syftar till att effektivisera processen. Urmakarnas arbetsbord har t.ex. en form av "löpande band" under bordsskivan.
Färdig med att t.ex. sätta fast visarna? I med klockan på bandet på vänstersidan av bordet och plocka upp en ny (utan visare) på högersidan.
Till skillnad från Sinn (se annat reportage) så är det, på Zenith, inte en och samma urmakare som påbörjar och avslutar sin klocka (undantaget de mest avancerade - Defy El Primero 21 och Christoph Colomb). Man har istället sin specifika arbetsuppgift.
Sommar och sol innebär att det var lägre bemanning än vanligt.
Rena och fräscha lokaler som sig bör.
Bergeon bör omsätta en hel del pengar bara på vad Zenith köper in. Antistatmattor precis överallt, "fingerkondomer" i stora plastlådor på väggarna och bäst av allt - en smart maskin som automatiskt trär en "plaststrumpa" över skon.
Slut är tiden då man var tvungen att böja sig ned för att trä på denna. Tänk om Folktandvården nu kunde anamma detta.
Eftersom verken är grejen hos Zenith så lägger man givetvis en stor vikt (förutom att de ska vara så exakta och kompakta/funktionstyngda som möjligt) vid att de finisheras som sig bör.
Och tjejen som gjorde denna (sista bilden) var snabb.
Och inte snabb som i "snabb och slarvig", eller så. Det gick snabbt, men blev samtidigt så otroligt exakt. Men eftersom det görs för hand (om än med mekaniskt hjälpmedel) så blir ingen del identisk med en annan.
I och med att man tillverkar verken inhouse, men tar in allt annat utifrån och sedan sätter sitt namn på det, så kontrollerar man givetvis allt.
Alla boetter kontrolleras efter enligt ett antal punkter, alla tavlor och visare granskas noggrant under lupp, etc.
Fruktansvärd bild (se filmen).
Lite undangömd i ett av produktionsrummen plockade Sophia fram detta. Verket som sitter i Academy Minute Repeater från 2012.
Har jag inte skrivit tidigare att hantverket är sjukt imponerande så kan jag väl göra det nu.
Hantverket i Zeniths klockor (framför allt i Academy-serien) är något av det värsta jag sett!
Nästan häftigast var detta rum.
Det var här som Charles Vermot gömde alla ritningar och verktyg för framställning av El Primeron. Dörren på vinden bommades då igen, för att verkligen gömmas, men öppnades som sagt upp några år efter att amerikanska Zenith sålt.
Jag förstår att historien säkert "sockrats" något under åren, men detta var ändå något speciellt. Det är liksom klockhistoria på riktigt. El Primero, liksom.
Åter tillbaka i besöksrummet efter fabriksgenomgången.
Lite snabb genomgång av kollektionen...
Zenith Defy El Primero 21.
Centrumsekund som roterar ett varv på en sekund.
Rent funktionsmässigt så har jag ingen användning. Men det är svårt att säga att det inte ser rätt fräckt ut!
Mer klassisk och mindre skeletterad.
Om det fanns en inofficiell tävling under Basel 2017 om snyggast rotor/baksida så tror jag att Zenith vann den med hjälp av denna!
Tourbillon GFJ.
Rent estetiskt är detta inte en klocka som tilltalar mig - Men på samma sätt som jag gärna haft en Richard Mille runt armen så hade jag gärna haft denna.
Inte riktigt lika mycket håll käften som Christoph Colomb. Men nästan...
Chronomasters med deras Open Concept.
Chronomaster 38.
Denna hade jag bara varit kär i på bild tidigare. Nu också i verkligheten.
Tycker verkligen att det är en heeelt fantastisk klocka.
Pilot Type 20 Extra Special.
Stora pilot-ur är inte min grej. Men det beror nog mer på att mina armar nästan ser små ut mot en trettioåtta (se ovan) än någonting annat.
Heritage 146 x3.
Dessa var jag inte kära i på bild innan jag åkte till Le Locle - hade faktiskt knappt reagerat över dem i Basel-flödet...
...men numera är jag kär i verkligheten.
Detta är verkligen den klocka jag provat som direkt känns mest "rätt". Så pass mycket så att jag nog kommer försöka se till så att detta blir den första riktiga (som i dyra) klocka jag köper ny.
Kan se den som en keeper.
Jag ville verkligen att Chronomaster 38 skulle kännas helt perfekt - så som jag byggt upp den i huvudet.
Men denna var bättre. Mycket bättre!
Elite Classic 39.
Och inte blir tavlan mycket sämre utan småregister?
Med det avslutades också mitt besök hos Zenith.
Förhoppningsvis kan mitt lilla reportage hjälpa till att försöka få upp Zenith-beståndet på KS.
Jag tycker verkligen att det är en tillverkare som är värd det.
Man tillverkar ca 30.000 klockor om året - ca en trettiondel av Rolex. Inget ont om Rolex, på något sätt, men skillnaden känns inte riktigt rimlig.
Stödköp, för bövelen. Stödköp!
Tävling? Tävling!
Jag har ju tidigare skrivit att Zenith förmodligen inte är forumets vanligaste klocka. Men någon borde så klart ha en...
Släng upp ett aktuellt WS med en Zenith runt armen så skickar jag över min goodiebag från besöket.
Finns endast en, så det gäller att ha flinka fingrar!
Innehåll: Aktuell produktkatalog, bok om Zeniths historia, folder med vykort bestående av gamla Zenith-annonser samt ett paket med en Moleskine och en Caran d'Ache (båda Zenith-märkta, givetvis).
Tro mig, det smärtar lite att skänka bort det. Men samtidigt vill jag gärna försöka följa idén från @yonsson och @Molle:s Basel-resor.
Jag och frun skulle neråt Italien för att skrapa ihop de D-vitaminer som man inte kommer åt i Sverige.
Eftersom vi skulle köra ner så började jag fundera lite över hur man bäst drog körsträckan. Helt och hållet raka vägen blev det väl kanske inte, för både Le Locle och Frankfurt (mer om det i den andra tråden) prickades in.
Företagsam som jag är så hade jag nämligen skrivit till ett par olika klockhus längs resvägen. Man kan ju inte bara köra...
Min fru, som inte nödvändigtvis är på samma nivå som jag när det gäller klockor, suckade och pustade högljutt. Men lät mig hållas - det blev trots allt inte fler än två besök, p.g.a. tajt schema. Lyckligtvis blev det två av de mer intressanta (om än på helt olika meriter).
Och, skulle det visa sig, t.o.m. frun var imponerad efter de båda fabriksvandringarna.
Men nog om det...
Hemma hos: Sinn i Frankfurt
https://klocksnack.se/threads/hemma-hos-sinn-i-frankfurt.76603/
Zenith är, vad jag förstått, ett relativt ovanligt märke på KS. Trist, då det är ett av de mer spännande - men samtidigt ett av de med tyngst historik.
Tyngst historik säger du - whatever do you mean?
Nåja. Även om det råkar vara någotsånär ovanligt på KS så antar jag att det inte är någon som har missat grejen med El Primero - världens första automatiska kronografverk (jo, jag vet att det tvistas...).
Men. Vi tar det från början!
1865
Georges Favre-Jacot startar den manufaktur som sedermera kommer att bli Zenith.
1899
Man tillverkar sin första kronograf i fickursformat.
1900
GFJ tilldelas en guldmedalj vid världsutställningen i Paris.
1911
Namnet Zenith tas officiellt i bruk.
1925
Zenith sysselsätter 1.000(!) anställda i Le Locle och La Chaux-de-Fonds.
Det gör man inte idag...
1948
Klassiska kalibern 135 börjar tillverkas. Innan produktionen avslutas 1962 så har den hunnit vinna hela 235 priser.
Populär ännu idag, uppenbarligen. För ca en vecka sedan gick en ej fungerande Port Royal för ca 40.000kr på Tradera.
http://www.tradera.com/item/1917/28...tre-zenith-port-portugal-aldre#view-item-main
1969. Året.
Världens första kronograf kommer till världen. Året är sant oavsett om man anser att Zenith/Movado, Breitling/Heuer eller Seiko(?) var först.
For sake of argument så säger vi att det var Z som var först.
Oavsett så är det en fantastisk kaliber som, som bekant, suttit i Daytona och som fortfarande är under tillverkning.
1975.
Några år tidigare, 1971, så hade American Zenith Radio Corporation of Chicago blivit majoritetsägare i Zenith.
Den förstnämnda var vid tiden USA:s största tillverkare av hemelektronik. Tanken var att varumärket Zenith (det vi pratar om här, alltså) skulle användas som försäljningsplattform för quartz-ur tillverkade i USA. Yep.
Beslut tas om att mekaniska klockor ska sluta tillverkas, och sedermera också att verktyg för att framställa, bl.a., El Primero ska skrotas.
Lyckligtvis så gömde Charles Vermot ritningar och verktyg för tillverkningen (mer om det nedan).
1984.
Zenith ägs inte längre av American Zenith Radio Corporation of Chicago. Mekaniska urverk är åter efterfrågade.
Charles Vermot går till sina gömmor - El Primero är åter i produktion!
2000.
Zenith köps upp, och inkluderas, i modejätten som är LVMH - Louis Vuitton Moët Hennessy group.
2003.
Man börjar med sitt "Open Concept", vilket innebär att man öppnar upp delar i tavlan för att se verkets rörelser när klockan sitter runt armen.
2009.
El Primero firar 40 år. Bortsett från några tråkiga år så är den alltså fortfarande i produktion.
Le Locle hamnar med på UNESCO:s världsarvslista på grund av sin stora påverkan på klockindustrin. På gott och på ont när Zenith, något år senare, skulle renovera sin fabrik.
2011.
Christophe Colomb Équation du Temps (framöver kallad "Christophe Colomb", mer om den nedan) vinner pris på GPHG.
2012.
Man tar fram en ny Pilot-kollektion.
Nog historia. Mer besök!
När vi anländer Le Locle tidigt på måndag morgon så ser jag svenska flaggan vaja utanför Zenith HQ. Ungefär här börjar jag fundera på vad jag egentligen skrivit för att få möjligheten att komma hit - och vem de egentligen tror att jag är.
Det jag skrev tidigare om världsarv...
...det gäller nog inte Zeniths ganska fula sjuttiotalskonstruktion till huvudkontor - snarare byggnaderna som döljs av denna pjäs.
Ett av Zeniths (ganska många) produktsamarbeten är med Range Rover. En annan värd att nämna är Rolling Stones(!).
Vet inte vad jag egentligen tycker om det - men förstår samtidigt att det måste göras, och att det främjar båda parter.
Väl innanför dörren så möts vi upp av Sophia Marietta som är våldsamt trevlig och tillmötesgående.
Det framgår att jag inte alls farit med någon falsk information när jag "bjöd in mig själv", men att det samtidigt är förbehållet ganska få personer att få besöka deras fabriker.
Ungefär här börjar jag ångra att jag inte tagit några ströhögskolepoäng i journalistik och att jag inte investerat i en vassare kamera (eller åtminstone en där optiken inte behagat ge upp).
I besöksfoajén bjuds det på bubbel och croissant medan vi väntar på att Sophia snabbt skulle ordna med en grej.
Med henne tillbaka så börjar turen genom fabriken...
Dessa byggnader är de som man inte fick göra vad man ville med under renoveringen (som numera är färdig).
"GFJ" gör sig ständigt påmind.
Den enda av två ursprungliga skorstenar som nu finns kvar.
Grejen med Zenith är urverken. Faktum är att allt annat - boett, armband, tavlor, etc - köps in från andra aktörer.
Därför är också hela fabriksområdet fullsmockat med pressverktyg som används för att ta fram delar just till verken.
För mig, som för inte särskilt länge sedan såg klockan som ett pimpat armband och först nu har börjat intressera mig för tekniken bakom, så vet jag knappt vad jag tittar på hälften av tiden.
Det som slår mig är att Sophia verkligen gör det. Låt gå för att hon har varit på Zenith i tio år, men hon har ändå en tjänst (International Sales Manager & Retail operation) som inte nödvändigtvis behöver innebära att man ska kunna rabbla exakt vad varje pinal på fabriksområdet gör. Imponerande!
När vi besöker designavdelningen så plockar hon fram en gammal (fullt fungerande) prototyp på Cristophe Colombe.
Prototyp eller ej - detta är alltså en klocka som kostar bättre delen av två miljoner i handeln. Bortsett från detta så är den också ganska håll käften, med sin "bubbla", utskuren i en bit massivt safirglas.
Bubblan i sig innehåller alltså en gyrokontrollerad "Gravity Control", som ser till att regulatorn alltid hålls horisontell.
Samma som för andra tillverkare i Zeniths kaliber (get it?) så gör man nog inte detta för att det egentligen behövs för att få en så exakt tidhållning som möjligt, utan för att man kan.
Långtifrån allting hos Zenith är dock stenåldersteknik med manuella stansar och annat.
Även om man verkligen håller hårt i sin historia och värderar hantverket väldigt högt så har man givetvis bytt ut de delar av produktionen där det är möjligt mot moderna maskiner som CNC och EDM.
Det senare är en typ av teknik där man skär/sågar i materialet med hjälp av en elektiskt laddad tråd. För mig som inte har någon ingenjörsexamen så är det lite svårt att förstå hur en tråd som närmast kan liknas vid en tunn, tunn, fiskelina faktiskt kan skära i metall.
Men det kan den, och häftigt är det!
Förutom CNC och EDM så har man väldigt många maskiner som syftar till att effektivisera processen. Urmakarnas arbetsbord har t.ex. en form av "löpande band" under bordsskivan.
Färdig med att t.ex. sätta fast visarna? I med klockan på bandet på vänstersidan av bordet och plocka upp en ny (utan visare) på högersidan.
Till skillnad från Sinn (se annat reportage) så är det, på Zenith, inte en och samma urmakare som påbörjar och avslutar sin klocka (undantaget de mest avancerade - Defy El Primero 21 och Christoph Colomb). Man har istället sin specifika arbetsuppgift.
Sommar och sol innebär att det var lägre bemanning än vanligt.
Rena och fräscha lokaler som sig bör.
Bergeon bör omsätta en hel del pengar bara på vad Zenith köper in. Antistatmattor precis överallt, "fingerkondomer" i stora plastlådor på väggarna och bäst av allt - en smart maskin som automatiskt trär en "plaststrumpa" över skon.
Slut är tiden då man var tvungen att böja sig ned för att trä på denna. Tänk om Folktandvården nu kunde anamma detta.
Eftersom verken är grejen hos Zenith så lägger man givetvis en stor vikt (förutom att de ska vara så exakta och kompakta/funktionstyngda som möjligt) vid att de finisheras som sig bör.
Och tjejen som gjorde denna (sista bilden) var snabb.
Och inte snabb som i "snabb och slarvig", eller så. Det gick snabbt, men blev samtidigt så otroligt exakt. Men eftersom det görs för hand (om än med mekaniskt hjälpmedel) så blir ingen del identisk med en annan.
I och med att man tillverkar verken inhouse, men tar in allt annat utifrån och sedan sätter sitt namn på det, så kontrollerar man givetvis allt.
Alla boetter kontrolleras efter enligt ett antal punkter, alla tavlor och visare granskas noggrant under lupp, etc.
Fruktansvärd bild (se filmen).
Lite undangömd i ett av produktionsrummen plockade Sophia fram detta. Verket som sitter i Academy Minute Repeater från 2012.
Har jag inte skrivit tidigare att hantverket är sjukt imponerande så kan jag väl göra det nu.
Hantverket i Zeniths klockor (framför allt i Academy-serien) är något av det värsta jag sett!
Nästan häftigast var detta rum.
Det var här som Charles Vermot gömde alla ritningar och verktyg för framställning av El Primeron. Dörren på vinden bommades då igen, för att verkligen gömmas, men öppnades som sagt upp några år efter att amerikanska Zenith sålt.
Jag förstår att historien säkert "sockrats" något under åren, men detta var ändå något speciellt. Det är liksom klockhistoria på riktigt. El Primero, liksom.
Åter tillbaka i besöksrummet efter fabriksgenomgången.
Lite snabb genomgång av kollektionen...
Zenith Defy El Primero 21.
Centrumsekund som roterar ett varv på en sekund.
Rent funktionsmässigt så har jag ingen användning. Men det är svårt att säga att det inte ser rätt fräckt ut!
Mer klassisk och mindre skeletterad.
Om det fanns en inofficiell tävling under Basel 2017 om snyggast rotor/baksida så tror jag att Zenith vann den med hjälp av denna!
Tourbillon GFJ.
Rent estetiskt är detta inte en klocka som tilltalar mig - Men på samma sätt som jag gärna haft en Richard Mille runt armen så hade jag gärna haft denna.
Inte riktigt lika mycket håll käften som Christoph Colomb. Men nästan...
Chronomasters med deras Open Concept.
Chronomaster 38.
Denna hade jag bara varit kär i på bild tidigare. Nu också i verkligheten.
Tycker verkligen att det är en heeelt fantastisk klocka.
Pilot Type 20 Extra Special.
Stora pilot-ur är inte min grej. Men det beror nog mer på att mina armar nästan ser små ut mot en trettioåtta (se ovan) än någonting annat.
Heritage 146 x3.
Dessa var jag inte kära i på bild innan jag åkte till Le Locle - hade faktiskt knappt reagerat över dem i Basel-flödet...
...men numera är jag kär i verkligheten.
Detta är verkligen den klocka jag provat som direkt känns mest "rätt". Så pass mycket så att jag nog kommer försöka se till så att detta blir den första riktiga (som i dyra) klocka jag köper ny.
Kan se den som en keeper.
Jag ville verkligen att Chronomaster 38 skulle kännas helt perfekt - så som jag byggt upp den i huvudet.
Men denna var bättre. Mycket bättre!
Elite Classic 39.
Och inte blir tavlan mycket sämre utan småregister?
Med det avslutades också mitt besök hos Zenith.
Förhoppningsvis kan mitt lilla reportage hjälpa till att försöka få upp Zenith-beståndet på KS.
Jag tycker verkligen att det är en tillverkare som är värd det.
Man tillverkar ca 30.000 klockor om året - ca en trettiondel av Rolex. Inget ont om Rolex, på något sätt, men skillnaden känns inte riktigt rimlig.
Stödköp, för bövelen. Stödköp!
Tävling? Tävling!
Jag har ju tidigare skrivit att Zenith förmodligen inte är forumets vanligaste klocka. Men någon borde så klart ha en...
Släng upp ett aktuellt WS med en Zenith runt armen så skickar jag över min goodiebag från besöket.
Finns endast en, så det gäller att ha flinka fingrar!
Innehåll: Aktuell produktkatalog, bok om Zeniths historia, folder med vykort bestående av gamla Zenith-annonser samt ett paket med en Moleskine och en Caran d'Ache (båda Zenith-märkta, givetvis).
Tro mig, det smärtar lite att skänka bort det. Men samtidigt vill jag gärna försöka följa idén från @yonsson och @Molle:s Basel-resor.
