Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.
Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
Excelsior Park var ett av tillverkaren Gallets mest kända varumärken. Gallet hade en del kända ur, bla militärkronografen Flying Officer som bars av president Truman.
Släkten Gallet, med mycket lång tradition av urtillverkning i rakt nedstigande led inom samma familj, gav även upphov till avfällingen Ariste Racine, som tröttnade på den 500-åriga släktdynastin och startade eget...
Idag tilldelas personalen i flottan inga klockor. Med undantag för dykare (dykdator motsv.).
Det utgår inte heller någon ersättning för klockor. Jag har hört rykten om att värnpliktiga förr i tiden kunde få en hundring eller två för att skaffa en klocka, alt ersätta en klocka som gick sönder. Ibland dyker det dock upp någon skön gammal lirare som har tilldelats NoR (Nit och Redlighet i rikets tjänst, läs: 30 år på jobbet utan att bli dömd för allt för många brott på vägen), med tillhörande guld Certina.
Med detta sagt råder det ingen brist på klockor, i alla fall inte på mitt förband. Bretling och Omega är inte ovanliga bland officerare som har varit med ett tag och hunnit lägga en årslön på banken, Rolex är ovanligare men det finns ett par. Bland sjömän och gruppchefer snackas det en del om klockor men det finns inte så mycket kul. Några gamla ryssar och en kompaniuppsättning Casio. På senare tid har det också dykt upp ett par "vintage" B-uhr från den där möp tidningen Pennan och Svärdet. Dessa anses dock vara för fina för att bäras till sjöss, så då kommer suntoo digitalarna istället.
Det enda vi i klockväg använder idag i vårt dagliga arbete är några underbara gamla stoppur från Minerva.
Riktigt fin den där seikon! Ingen som vet mer exakt vart eller vad just den användes till? För det måste ju finnas många fler ex i omlopp än just den där på bilden kan man tycka.
Seglade på minsvepare i flottan under 80-talet. Vi hade även på dessa fartyg Excelsior Park Chrono. Användes bl.a. vid minfällning. Minns att den satt fint på handleden. Så pass så att jag numera äger en egen kronmärkt EP.
På bryggan hade vi även ett par Minerva stoppur som användes i navigationen.
När jag tjänstgjorde på ubåt under 80-talet ingick 4-5 armbandskronografer i utrustningslistan ombord. Jag var då verksam inom stridsledningen ombord och bland annat ingick det i mina uppgifter att hålla reda på materielen som användes för detta, däribland klockorna. Det vi hade då på Sjöormen- och Näckenklass var uteslutande Excelsior Park och Minerva. Remmarna var av flätad svart perlon men det låg även medpackat breda svarta läderremmar, liknande tyska "BUND-band". På förrådet fanns andra klockor och jag minns att jag ett tag hade ute en Breitling från ca 1970. Jag har letat fram en (lånad) bild på en likadan.
Klockorna som fanns ombord var inte särskilt populära utan låg mest inlåsta i ett skåp. Man tyckte väl att de var omoderna och dessutom användes mest vanliga stoppur när man behövde ta tiden för något, och det var en hel del. Tidtagning användes vid navigering, för löpt distans och för att identifiera fyrar nattetid, vidare fanns en hel det användningsområden vid periskopsobservationer för att hålla koll på när det var dags att ta nästa observation med mera. Vid eldledningsarbetet mera sällan, då det fanns fasta klockor för detta. Vid manuell eldledning och plotting startades dock "eldledningstid" vilket innebar att alla i stridsledningen på order startade sina stoppur eller kronografer samtidigt. Därefter gavs alla rapporter efter denna tid, men då är vi tillbaka på tidigt 80-tal, innan datoreldledningar började användas.
Armbandsuren utgick ur utrustningslistorna på ubåt omkring 1990 och ersattes inte av något annat. Antagligen förutsattes det att man skaffade ett eget armbandsur om man ansåg att man behövde det. Ett billigt LCD-ur var ju egentligen mycket noggrannare. Eftersom jag tyckte det var praktiskt med kronograf och dessutom gillade klockor köpte jag en Omega Speedmaster i början av 90-talet som jag sedan använde ombord.
Här kommer några bilder på en Excelsior Park, en Minerva och en lånad bild på en Breitling, likadan som den jag en gång hade ute från Försvaret.
När jag tjänstgjorde på ubåt under 80-talet ingick 4-5 armbandskronografer i utrustningslistan ombord. Jag var då verksam inom stridsledningen ombord och bland annat ingick det i mina uppgifter att hålla reda på materielen som användes för detta, däribland klockorna. Det vi hade då på Sjöormen- och Näckenklass var uteslutande Excelsior Park och Minerva. Remmarna var av flätad svart perlon men det låg även medpackat breda svarta läderremmar, liknande tyska "BUND-band". På förrådet fanns andra klockor och jag minns att jag ett tag hade ute en Breitling från ca 1970. Jag har letat fram en (lånad) bild på en likadan.
Klockorna som fanns ombord var inte särskilt populära utan låg mest inlåsta i ett skåp. Man tyckte väl att de var omoderna och dessutom användes mest vanliga stoppur när man behövde ta tiden för något, och det var en hel del. Tidtagning användes vid navigering, för löpt distans och för att identifiera fyrar nattetid, vidare fanns en hel det användningsområden vid periskopsobservationer för att hålla koll på när det var dags att ta nästa observation med mera. Vid eldledningsarbetet mera sällan, då det fanns fasta klockor för detta. Vid manuell eldledning och plotting startades dock "eldledningstid" vilket innebar att alla i stridsledningen på order startade sina stoppur eller kronografer samtidigt. Därefter gavs alla rapporter efter denna tid, men då är vi tillbaka på tidigt 80-tal, innan datoreldledningar började användas.
Armbandsuren utgick ur utrustningslistorna på ubåt omkring 1990 och ersattes inte av något annat. Antagligen förutsattes det att man skaffade ett eget armbandsur om man ansåg att man behövde det. Ett billigt LCD-ur var ju egentligen mycket noggrannare. Eftersom jag tyckte det var praktiskt med kronograf och dessutom gillade klockor köpte jag en Omega Speedmaster i början av 90-talet som jag sedan använde ombord.
Här kommer några bilder på en Excelsior Park, en Minerva och en lånad bild på en Breitling, likadan som den jag en gång hade ute från Försvaret.
När jag tjänstgjorde på ubåt under 80-talet ingick 4-5 armbandskronografer i utrustningslistan ombord. Jag var då verksam inom stridsledningen ombord och bland annat ingick det i mina uppgifter att hålla reda på materielen som användes för detta, däribland klockorna. Det vi hade då på Sjöormen- och Näckenklass var uteslutande Excelsior Park och Minerva. Remmarna var av flätad svart perlon men det låg även medpackat breda svarta läderremmar, liknande tyska "BUND-band". På förrådet fanns andra klockor och jag minns att jag ett tag hade ute en Breitling från ca 1970. Jag har letat fram en (lånad) bild på en likadan.
Klockorna som fanns ombord var inte särskilt populära utan låg mest inlåsta i ett skåp. Man tyckte väl att de var omoderna och dessutom användes mest vanliga stoppur när man behövde ta tiden för något, och det var en hel del. Tidtagning användes vid navigering, för löpt distans och för att identifiera fyrar nattetid, vidare fanns en hel det användningsområden vid periskopsobservationer för att hålla koll på när det var dags att ta nästa observation med mera. Vid eldledningsarbetet mera sällan, då det fanns fasta klockor för detta. Vid manuell eldledning och plotting startades dock "eldledningstid" vilket innebar att alla i stridsledningen på order startade sina stoppur eller kronografer samtidigt. Därefter gavs alla rapporter efter denna tid, men då är vi tillbaka på tidigt 80-tal, innan datoreldledningar började användas.
Armbandsuren utgick ur utrustningslistorna på ubåt omkring 1990 och ersattes inte av något annat. Antagligen förutsattes det att man skaffade ett eget armbandsur om man ansåg att man behövde det. Ett billigt LCD-ur var ju egentligen mycket noggrannare. Eftersom jag tyckte det var praktiskt med kronograf och dessutom gillade klockor köpte jag en Omega Speedmaster i början av 90-talet som jag sedan använde ombord.
Här kommer några bilder på en Excelsior Park, en Minerva och en lånad bild på en Breitling, likadan som den jag en gång hade ute från Försvaret.
Kanske jag kan passa på att visa min Scubapro 500 Automatic "LÅNE-UR 22" också !
Året var 1981... Cirka klockan 20:00 gick den Sovjetiska ubåten U 137 på grund vid Torhamnaskär i Gåsefjärden...
Den här klockan var på plats under den händelsen!
Kanske jag kan passa på att visa min Scubapro 500 Automatic "LÅNE-UR 22" också !
Året var 1981... Cirka klockan 20:00 gick den Sovjetiska ubåten U 137 på grund vid Torhamnaskär i Gåsefjärden...
Den här klockan var på plats under den händelsen!
Jag vet att det existerar minst en kronmärkt Nivada Dephtomatic Automatic Compressorklocka med djupmätare.
Här kommer en bild på min, som är omärkt, men det ligger en bild ute på en annan sida som heter antikviteter.net, som jag saxat sista bilden ifrån.
Alltså, sista bilden är inte min.
När jag på sent 80 tal började intressera mig för klockor pratade jag med en studiekompis vars far var hög officer i flottan om inte han kunde höra efter om det inte "låg några gamla klockor och skräpade" på något förråd. Efter några veckor kom min studiekompis med tre st Minerva kronografer som ska ha kommit från ett förråd i Berga. Två var märkta med tre kronor (större kronor än på bilden ovan som jag minns det) och en var utan tre kronor märkning på bakboetten. Den utan märkning fick jag som tack för tipset och de två med märkning behöll han. Min har jag fortfarande och även om jag inte såg den plockas fram från ett av flottans förråd själv så betvivlar jag inte ett ögonblick på att den kom från ett förråd, så det finns också minst en omärkt militär Minerva.
När jag på sent 80 tal började intressera mig för klockor pratade jag med en studiekompis vars far var hög officer i flottan om inte han kunde höra efter om det inte "låg några gamla klockor och skräpade" på något förråd. Efter några veckor kom min studiekompis med tre st Minerva kronografer som ska ha kommit från ett förråd i Berga. Två var märkta med tre kronor (större kronor än på bilden ovan som jag minns det) och en var utan tre kronor märkning på bakboetten. Den utan märkning fick jag som tack för tipset och de två med märkning behöll han. Min har jag fortfarande och även om jag inte såg den plockas fram från ett av flottans förråd själv så betvivlar jag inte ett ögonblick på att den kom från ett förråd, så det finns också minst en omärkt militär Minerva.
Härligt att denna tråd får liv i bland. KS blir mer o mer socialantropologisk b.l.a. Här kan man hitta Sveriges marinhistoria, flyg av alla former, för att inte tala om dyk. Från desk till deep. Skönt att fåfängan får lite smisk ibland
Ett tillägg till vad jag skrev tidigare om min omärkta Minerva från Berga örlogsbas. Jag träffade min studiekompis vars far fick klockorna på Berga på 80-talet. Det var tydligen inte tre utan fyra klockor han hade fått. Tre var Minervor varav två var omärkta och en var märkt med tre kronor. Därtill kom han också med en Lemania Viggen som var märkt med tre kronor men utan bezel. Tydligen var det så att bezelet ofta trillade av Lemania klockorna så de pillades tydligen bort av helikopter piloterna som fick ut dem innan det trillade av under flygning - därav att bezelet ofta saknas. Officeren som fick klockorna var flygare - FYI. Tyvärr hade han inga bilder men jag ska försöka skaffa.
