För några år sedan skrev jag min första och enda recension på Time to talk. Har halkat ur klockträsket sedan dess, men fick ett infall att följa upp den recensionen. Typ som ett långtidstest. Alltså inget om hur vågspelet på tavlan tilltalar mig, utan bara funktion. För det är ju relevant att dinkan funkar även på sikt, eller hur?
Vad vi ser är alltså en Oris TT1 2009. Köpte den i början av 2010 av en extremt tillmötesgående australier på Watchuseek. Tror jag gav knappt 6 lax för den, komplett, men det kan ha varit mindre.
Det har tillkommit ett par klockor sedan dess, Suunto på länk, ett par gamla Omega-guldisar, men det här är alltjämt favoriten. Vågar påstå att den snittat på fem dagar i veckan i snart sex år. Anledningen är enkel: den är skön. Detta trots att det är en best som väger… ja, hur mycket väger den? Hittar inte en enda uppgift på hela internetz… En del kan tillskrivas de krökta hornen som gör att den bär mindre än sina 42 mm. Perfekt för oss med en dockas handleder.
Enda gången den känns klumpig är när jag har hantverkat, typ grävt och hamrat. Då blir tyngden påtaglig.
Direkt när jag fick hem klockan reagerade jag på att kronan kändes lite ranglig. Men det var också allt och har inte lett till några problem. I övrigt är den som en tank. Vridringen ger fortfarande supertajt känsla vid användning, med skönt motstånd i klicken. Några repor på bezeln, som sig bör på en beater, men glaset är fan i mig helt intakt! Vet inte exakt material osv., men nog duger det åt en skrivbordsdykare.
Jag har för mig att min årsmodell var den första med Sellita SW200-verk istället för ETA 2824. Finns ju forum där det dividerats i åratal om det var ett nerköp eller jämnvärdigt, men es ist mir egal; mitt exemplar tickar i alla fall på bra. Första året gick den löjligt korrekt. Vi pratar max någon sekund plus. Nu kollar jag sällan, men det rör sig nog mellan 5-10 s/dygn. Kanske mer om den legat några dagar. Det ska sägas att den är oruckad och oservad.
Så är man i tanken på att införskaffa en TT1 i stål, sår jag i god för att den håller. Åtminstone i sju år
/Hill
Vad vi ser är alltså en Oris TT1 2009. Köpte den i början av 2010 av en extremt tillmötesgående australier på Watchuseek. Tror jag gav knappt 6 lax för den, komplett, men det kan ha varit mindre.
Det har tillkommit ett par klockor sedan dess, Suunto på länk, ett par gamla Omega-guldisar, men det här är alltjämt favoriten. Vågar påstå att den snittat på fem dagar i veckan i snart sex år. Anledningen är enkel: den är skön. Detta trots att det är en best som väger… ja, hur mycket väger den? Hittar inte en enda uppgift på hela internetz… En del kan tillskrivas de krökta hornen som gör att den bär mindre än sina 42 mm. Perfekt för oss med en dockas handleder.
Enda gången den känns klumpig är när jag har hantverkat, typ grävt och hamrat. Då blir tyngden påtaglig.
Direkt när jag fick hem klockan reagerade jag på att kronan kändes lite ranglig. Men det var också allt och har inte lett till några problem. I övrigt är den som en tank. Vridringen ger fortfarande supertajt känsla vid användning, med skönt motstånd i klicken. Några repor på bezeln, som sig bör på en beater, men glaset är fan i mig helt intakt! Vet inte exakt material osv., men nog duger det åt en skrivbordsdykare.
Jag har för mig att min årsmodell var den första med Sellita SW200-verk istället för ETA 2824. Finns ju forum där det dividerats i åratal om det var ett nerköp eller jämnvärdigt, men es ist mir egal; mitt exemplar tickar i alla fall på bra. Första året gick den löjligt korrekt. Vi pratar max någon sekund plus. Nu kollar jag sällan, men det rör sig nog mellan 5-10 s/dygn. Kanske mer om den legat några dagar. Det ska sägas att den är oruckad och oservad.
Så är man i tanken på att införskaffa en TT1 i stål, sår jag i god för att den håller. Åtminstone i sju år
/Hill