H
Hysteria
Guest
*Bildtung. Aprox read 15min.
**För tung. Får bli uppdelat i två poster.
Bakgrund
Jag har rätt länge suktat efter en LW.
En nära vän, kollega och tillika forummedlem @jolsenlevy viftade under en tid runt med en SpidoSpeed Tech Green här på kontoret - köpsuget börjar som ni vet alltid ta sig rätt ordentligt när man väl börjat pilla lite..
LW’s materialval i kombination med deras design & finish gör klockorna (iallafall de flesta modellerna) till något som andas sportig lyx.
Väger knappt något, är hårda, utvecklade för faktiska syften (bergsklättring / dykning), oerhört genomtänkta (mer om detta längre ned), och så en underbar finish.
Klockintresset går några år tillbaka, om än inte lika långt som många av rävarna här på forumet, något jag skyller på min ringa ålder
Det började egentligen på riktigt i tidigt 2017 - jag befinner mig i Basel och det är 100 års jubileum.
Som av en slump träffar jag S.D på T.P (lämnar detta till alla i B-UNIT att tyda för sig själva) - vi klickar bra på plats & en tid efter detta utvecklas en fin relation och lite gemensamma ventures.
I samband med detta växer såklart Breitling på mig - mycket.
På mässan lanseras Avenger Hurricane 45 och jag börjar såklart tänka på hur jag skall kunna skrapa ihop pengar för att en vacker dag äga den här stenhårda pjäsen - en pjäs som ändå skulle komma att betyda så mycket. Det var ju trots allt starten på ett brinnande intresse och en ny vänskap.
Många långa dagar på kontoret senare och jag äger min första Breitling (som i all ärlighet verkligen förtjänar sin egna recension. Tur att @yonsson täcker denna front oerhört bra på forumet..)
Det var dock något annat som stod ut på Basel. Independents, AKA Indies. Bland dessa Christophe Claret, Konstantin Chaykin, D.Candaux m.fl.
Det var något visst med dessa urmakare som fått spränga sin budget för att synas på mässan i bruset av de stora. Underdogsen. Urmakarna som befann sig på plan 2 & 3 när alla kineser, araber och ryssar flockades vid Lamborghinin i Hublot-montern i hopp om att försöka klippa en selfie med Ricardo Guadalupe.
Det var på något sätt tilltalande att se som entreprenör. Att en enormt hård konkurrens till trots, ge sig ut på en marknad med sin egna skapelse och försöka göra ett namn för sig själv.
Sticka ut hakan och totalt blotta sig på en konservativ marknad där majoriteten av köparna som uppskattar en klassisk, tidlös design. Som håller i värde om man bestämmer sig för att sälja. "Någon annan kommer alltid vilja köpa min rolle"
Där och då fick man förståelse för begreppet “Indie”.
Du som läser detta har såklart koll på vad som stod ut Basel 2017 (och det var ju inte Linde Werdelin eftersom att de inte ens närvarade).
Nej precis, det var Konstantin Chaykins “The Joker” som fick överlägset mest uppmärksamhet. Också en klocka man gärna skulle klippa (om än inte till dubbla listpriset och med ett sug som tappar lite var dag det kommer en ny version på modellen…)
Nog om det, jag babblar! Låt oss snacka Linde Werdelin.
SERIEN
Rent finansiellt har det varit lite av en stretch, för att inte tala om en svåråtkomlighet att lägga vantarna på just denna ref. De LW’s som ligger ute till salu är mestadels Spido’s, samt Oktopus gen I och ett fåtal Oktopus gen II. Dessa oktos har dock en färgkombination jag inte finner lika “sleek” eller allround som den jag bär nu när jag skriver detta.
Gen I & II Oktopus-serien samt Spido;
Fr v klocka 1 & 2 Oktopus Gen 2 (No date, moonphase). Klocka 3 & 4 Oktopus Gen 1 (big date)
En samling Spido's.
Det sköna med independents är att det är en aning lättare att hålla koll på de serier som finns (jämfört med att memorera typ 728 olika brattar..).
Men - we are getting ahead of ourselves som jänkarna säger! Vi tar det från början..
KOLLEKTIONEN
2002 / 2006
Linde Werdelin grundas. Fyra år senare stod den första produkten klar - Bifometer Founders Watch.
2008
LW lanserar en update på Bifometern - The Elemental;
Two Timer (GMT)
Samt The Hard Black DLC
(Har senare kommit i II samt III, den förstnämnde pryder @maximuspro arm om jag inte missminner mig!)
Precis som i första Bifometern använder man ETA (“2892 / 2893 automatic mechanical movement”).
2009
SpidoLite lanseras - “SpidoLite Svend Andersen series, the only fully skeletonised watch on the market powered by a vintage movement”.
Skapelsen döps till SpidoLite SA - limiterad till enbart 44 ex. Notera rotorn i blått guld - en S.A signatur
När vi ändå är inne på ämnet danskar & indies. Håll till godo för några riktiga skönheter signerade S.A;
2010
Framåt ett år och LW släpper Oktopus. Även här är Svend Andersen med och utvecklar den första (och hittills enda) komplikationen - månfasen.
Urverket i denna fantastiskt fulsnygga dinka är en moddad Frederic Piquet Calibre 1150 - ett systerbolag till ETA (mer high-end), med verk som annars sitter i b.la Blancpain, Breguet & Ulysse Nardin.
I de första klockorna, SpidoLiten & Bifon, sitter som ni nu vet ETA-verk. 2010 blir året som grundarna bestämmer sig för att framgent fortsätta anlita erkänt duktiga urmarkare/hus som de tillsammans utvecklar urverken med - specifikt framtagna för LW.
Bonusbilder, eftersom att både Svend Andersen och Konstantin Chaykin omnämnts i tråden, Basel 2018;
Ingen blågulds-rotor här inte, hunden ska ju spela poker! Cassius Coolidge approved!
2011
SpidoSpeed lanseras. En klocka med inspiration tagen från motorsporten, enligt utsago.
Kanske mest symboliskt med den klassiska racing-strapen. Lite oklart eftersom att inriktningen alltid varit skidåkning & dykning. Nåja. Soft när man är en liten indie, då finns det ingen gapig JCB med mögelost i käften som skriker “MAKE IT LOOK MORE LIKE HUBLOT!”
2012
Oktopus-kollektionen utökas med Oktopus Double Date. Denna gång får dock inte Andersen vara med och leka, utan LW anlitar Dubois-Depraz.
D-D har funnits sedan 1901, med ett gäng sköna kunder såsom Audemars Piguet, Girard-Perregaux och så ett namn som nog förvånar en del av er - Richard Mille.
Det man bestämde två år tidigare blir nu alltså verklighet.
Samma år utökar LW även sin Spido serie - “en mer sofistikerad och definerad SpidoLite” heter det.
2013
LW lanserar en lite mer avancerad variant, den som omnämnts tidigare och som även florerat runt lite på forumet, nämligen SpidoLite Tech (Green / Gold).
Här har danskarna använt sig utav forged carbon för yttre caset, och “ALW” för inre caset, med en definition som jag saxar direkt från webben -
“ALW, or Alloy Linde Werdelin, is an alloy uniquely developed for Linde Werdelin. Among its properties, it is about ½ the weight of titanium and more than twice as hard as steel".
Denna skönhet bestämmer sig sedan @jolsenlevy för att sälja. Till förmån för…. en Rolex...
Suck. Nåja, kampanjen Make Indie Great Again går vidare.
Samma år släpper LW sin mest prestigfyllda och påkostade klocka någonsin - Oktopus Moon Tatto.
“The perfect balance of contemporary art, technology and innovation”.
Graveringsprocessen är omfattande och kräver ca 100h per klocka.
Nämnvärt är att månfasen på denna skönhet är handmålad, med ett ansikte som “mognar” genom cykeln.
Artisten som graverar klockorna är ingen mindre än Johnny Dowell, AKA @kingnerd.
För er som inte känner igen namnet, så kan nämnas att samma herre står bakom graveringen på Urwerk x Revolution;
2014
Linde Werdelin utökar Oktopus till en ytterligare dimension - med hela caset skapat i ALW.
Oktopus MoonLite.
Samma år utvecklar LW “a sculptured, multiple-layered 3DTP carbon”, även här saxar jag definitionen från webben.
“3DPT (3-dimensional Thin Ply) technology showcases breakthrough carbon casing. Engineered with high precision, the superior aesthetics of the watchcase is sculpted with the compression of carbon fibres and finely stripped facets”
Resultatet kan skådas nedan;
Här är månfasen “photo-realistic” - alltså displayed så som månen de facto ser ut.
Linde Werdelin Oktopus Moon Carbon. Denna gång är det Concepto som får den stora äran.
Ja, man undrar ju vad för piller Mr Sarpaneva tryckt i sig för att få för sig att månen ser ut såhär?
Sarpaneva Harvest Moonphase (skämt åsido - även detta en grym (och finsk) indie, men ni fattar poängen..)
PS. Vad är oddsen att vi har så många fantastiska nordiska indies egentligen? Steppa upp gamet nu @Aurum !
Sammanfattningsvis står 3 serier.
LW Oktopus (MoonLite & Moon Carbon/Moon Tattoo)
LW Spido (SpidoLite & SpidoSpeed)
LW Bifometer (Bifometer & 3Timer)
Jaha. Då har vi fått se ett gäng klockor som ser lite udda ut. Men vilka är Linde Werdelin, och vad gör dom på dagarna?
Jo, idén till Linde Werdelin föddes när grundarna var på en resa i Australien och träffade en herre som bar en Rolex med ett nato...
Åh, ett Daniel Wellington-skämt. Så genuint av dig Peltzer..
Nej. Linde Werdelin är såklart efternamnen på de två danska grundarna - Jorn Werdelin och Morten Linde!
Såhär uttrycker de sig själva på sin hemsida;
“Linde Werdelin was born out of a life-threatening event in the Swiss alps, a 40-year friendship and an uncompromising drive for genuine quality and usefulness.
In the winter of 1996, Jorn Werdelin, a keen mountaineer and off-piste skier, was taken by surprise in a bout of bad weather, got lost, skied off a cliff and broke his back. In 2002, Jorn Werdelin and Morten Linde partnered to develop a new idea: a highly crafted sports watch, that when required, could be combined with a professional digital instrument to provide the right level of information at the right time for skiing and diving. For Linde, “analogue is the best way to read time; digital is how you assimilate technical details”. A perfect combination of analogue and digital that delivers style and function, without having to compromise.”
Rätt straight forward med andra ord. Fast vad menar de egentligen med “analogue is the best way to read time, digital is how you assimilate technical details”?
Bilderna vi har sett hittills visar ju massa graverade skeleton-dials.
Inte så mycket analogt med det?
Låt oss titta närmare på klockorna, specifikt de där fyra stora skruvarna som syns överallt..
Linde Werdelin SpidoSpeed Rose Gold Black xx/99
Min uppfattning är att det är på senare år som design och funktionalitet börjat gå mer hand-i-hand, och här visas det tydligt av våra danska vänner.
Ett annat exempel är ju Vacheron C med sina interchangeable straps/bracelets (typ 8,5 år efter LW, men vem räknar ens?)
Med Morten Lindes bakgrund som industridesigner kommer här den första biten som gör LW’s design genomtänkt.
För att få fram det analoga, såsom nämns i bolagets story ovan, har skruvarna installerats i samtliga klockor för att fylla två syften.
Det ena, för att möjliggöra ett oerhört enkelt strap-byte (patenterat interchangeable strap system)
Det andra, för att kunna montera fast “The Rock” & “The Reef”, med den förstnämnda i skidåkningssyfte, och sistnämnda för dykning.
Då jag själv varken äger en Rock eller Reef, kommer jag här helt hänsynslöst klistra in bilder från en Oktopus MoonBlu review på “aBlogToWatch” för att visa hur instrumentet appliceras.
Länkar även till review då det kanske är någon dykintresserad här som vill fördjupa sig;
https://www.ablogtowatch.com/linde-werdelin-oktopus-blumoon-watch-reef-dive-instrument-review/
Coolt!
Men precis som att man inte behöver vara släkt med James Cameron för att äga en Deepsea, tycker jag att en själv som inte ens klarat av en simpel PADI-kurs på en semester i Bali kan äga en Oktopus.
Nu tror jag att vi har täckt av det mesta. Blir det bara massa babbel eller har du faktiskt köpt någonting ungjävel?
Såklart! Färdiglekt!
**För tung. Får bli uppdelat i två poster.
Postat i klocklöften för 2019. Tur att man kan behärska sig själv.
Bakgrund
Jag har rätt länge suktat efter en LW.
En nära vän, kollega och tillika forummedlem @jolsenlevy viftade under en tid runt med en SpidoSpeed Tech Green här på kontoret - köpsuget börjar som ni vet alltid ta sig rätt ordentligt när man väl börjat pilla lite..
LW’s materialval i kombination med deras design & finish gör klockorna (iallafall de flesta modellerna) till något som andas sportig lyx.
Väger knappt något, är hårda, utvecklade för faktiska syften (bergsklättring / dykning), oerhört genomtänkta (mer om detta längre ned), och så en underbar finish.
Klockintresset går några år tillbaka, om än inte lika långt som många av rävarna här på forumet, något jag skyller på min ringa ålder
Det började egentligen på riktigt i tidigt 2017 - jag befinner mig i Basel och det är 100 års jubileum.
Som av en slump träffar jag S.D på T.P (lämnar detta till alla i B-UNIT att tyda för sig själva) - vi klickar bra på plats & en tid efter detta utvecklas en fin relation och lite gemensamma ventures.
I samband med detta växer såklart Breitling på mig - mycket.
På mässan lanseras Avenger Hurricane 45 och jag börjar såklart tänka på hur jag skall kunna skrapa ihop pengar för att en vacker dag äga den här stenhårda pjäsen - en pjäs som ändå skulle komma att betyda så mycket. Det var ju trots allt starten på ett brinnande intresse och en ny vänskap.
Många långa dagar på kontoret senare och jag äger min första Breitling (som i all ärlighet verkligen förtjänar sin egna recension. Tur att @yonsson täcker denna front oerhört bra på forumet..)
Det var dock något annat som stod ut på Basel. Independents, AKA Indies. Bland dessa Christophe Claret, Konstantin Chaykin, D.Candaux m.fl.
Det var något visst med dessa urmakare som fått spränga sin budget för att synas på mässan i bruset av de stora. Underdogsen. Urmakarna som befann sig på plan 2 & 3 när alla kineser, araber och ryssar flockades vid Lamborghinin i Hublot-montern i hopp om att försöka klippa en selfie med Ricardo Guadalupe.
Det var på något sätt tilltalande att se som entreprenör. Att en enormt hård konkurrens till trots, ge sig ut på en marknad med sin egna skapelse och försöka göra ett namn för sig själv.
Sticka ut hakan och totalt blotta sig på en konservativ marknad där majoriteten av köparna som uppskattar en klassisk, tidlös design. Som håller i värde om man bestämmer sig för att sälja. "Någon annan kommer alltid vilja köpa min rolle"
Där och då fick man förståelse för begreppet “Indie”.
Du som läser detta har såklart koll på vad som stod ut Basel 2017 (och det var ju inte Linde Werdelin eftersom att de inte ens närvarade).
Nej precis, det var Konstantin Chaykins “The Joker” som fick överlägset mest uppmärksamhet. Också en klocka man gärna skulle klippa (om än inte till dubbla listpriset och med ett sug som tappar lite var dag det kommer en ny version på modellen…)
Nog om det, jag babblar! Låt oss snacka Linde Werdelin.
SERIEN
Rent finansiellt har det varit lite av en stretch, för att inte tala om en svåråtkomlighet att lägga vantarna på just denna ref. De LW’s som ligger ute till salu är mestadels Spido’s, samt Oktopus gen I och ett fåtal Oktopus gen II. Dessa oktos har dock en färgkombination jag inte finner lika “sleek” eller allround som den jag bär nu när jag skriver detta.
Gen I & II Oktopus-serien samt Spido;
Fr v klocka 1 & 2 Oktopus Gen 2 (No date, moonphase). Klocka 3 & 4 Oktopus Gen 1 (big date)
En samling Spido's.
Det sköna med independents är att det är en aning lättare att hålla koll på de serier som finns (jämfört med att memorera typ 728 olika brattar..).
Men - we are getting ahead of ourselves som jänkarna säger! Vi tar det från början..
KOLLEKTIONEN
2002 / 2006
Linde Werdelin grundas. Fyra år senare stod den första produkten klar - Bifometer Founders Watch.
2008
LW lanserar en update på Bifometern - The Elemental;
Two Timer (GMT)
Samt The Hard Black DLC
(Har senare kommit i II samt III, den förstnämnde pryder @maximuspro arm om jag inte missminner mig!)
Precis som i första Bifometern använder man ETA (“2892 / 2893 automatic mechanical movement”).
2009
SpidoLite lanseras - “SpidoLite Svend Andersen series, the only fully skeletonised watch on the market powered by a vintage movement”.
Skapelsen döps till SpidoLite SA - limiterad till enbart 44 ex. Notera rotorn i blått guld - en S.A signatur
När vi ändå är inne på ämnet danskar & indies. Håll till godo för några riktiga skönheter signerade S.A;
2010
Framåt ett år och LW släpper Oktopus. Även här är Svend Andersen med och utvecklar den första (och hittills enda) komplikationen - månfasen.
Urverket i denna fantastiskt fulsnygga dinka är en moddad Frederic Piquet Calibre 1150 - ett systerbolag till ETA (mer high-end), med verk som annars sitter i b.la Blancpain, Breguet & Ulysse Nardin.
I de första klockorna, SpidoLiten & Bifon, sitter som ni nu vet ETA-verk. 2010 blir året som grundarna bestämmer sig för att framgent fortsätta anlita erkänt duktiga urmarkare/hus som de tillsammans utvecklar urverken med - specifikt framtagna för LW.
Bonusbilder, eftersom att både Svend Andersen och Konstantin Chaykin omnämnts i tråden, Basel 2018;
Ingen blågulds-rotor här inte, hunden ska ju spela poker! Cassius Coolidge approved!
2011
SpidoSpeed lanseras. En klocka med inspiration tagen från motorsporten, enligt utsago.
Kanske mest symboliskt med den klassiska racing-strapen. Lite oklart eftersom att inriktningen alltid varit skidåkning & dykning. Nåja. Soft när man är en liten indie, då finns det ingen gapig JCB med mögelost i käften som skriker “MAKE IT LOOK MORE LIKE HUBLOT!”
2012
Oktopus-kollektionen utökas med Oktopus Double Date. Denna gång får dock inte Andersen vara med och leka, utan LW anlitar Dubois-Depraz.
D-D har funnits sedan 1901, med ett gäng sköna kunder såsom Audemars Piguet, Girard-Perregaux och så ett namn som nog förvånar en del av er - Richard Mille.
Det man bestämde två år tidigare blir nu alltså verklighet.
Samma år utökar LW även sin Spido serie - “en mer sofistikerad och definerad SpidoLite” heter det.
2013
LW lanserar en lite mer avancerad variant, den som omnämnts tidigare och som även florerat runt lite på forumet, nämligen SpidoLite Tech (Green / Gold).
Här har danskarna använt sig utav forged carbon för yttre caset, och “ALW” för inre caset, med en definition som jag saxar direkt från webben -
“ALW, or Alloy Linde Werdelin, is an alloy uniquely developed for Linde Werdelin. Among its properties, it is about ½ the weight of titanium and more than twice as hard as steel".
Denna skönhet bestämmer sig sedan @jolsenlevy för att sälja. Till förmån för…. en Rolex...
Suck. Nåja, kampanjen Make Indie Great Again går vidare.
Samma år släpper LW sin mest prestigfyllda och påkostade klocka någonsin - Oktopus Moon Tatto.
“The perfect balance of contemporary art, technology and innovation”.
Graveringsprocessen är omfattande och kräver ca 100h per klocka.
Nämnvärt är att månfasen på denna skönhet är handmålad, med ett ansikte som “mognar” genom cykeln.
Artisten som graverar klockorna är ingen mindre än Johnny Dowell, AKA @kingnerd.
För er som inte känner igen namnet, så kan nämnas att samma herre står bakom graveringen på Urwerk x Revolution;
2014
Linde Werdelin utökar Oktopus till en ytterligare dimension - med hela caset skapat i ALW.
Oktopus MoonLite.
Samma år utvecklar LW “a sculptured, multiple-layered 3DTP carbon”, även här saxar jag definitionen från webben.
“3DPT (3-dimensional Thin Ply) technology showcases breakthrough carbon casing. Engineered with high precision, the superior aesthetics of the watchcase is sculpted with the compression of carbon fibres and finely stripped facets”
Resultatet kan skådas nedan;
Här är månfasen “photo-realistic” - alltså displayed så som månen de facto ser ut.
Linde Werdelin Oktopus Moon Carbon. Denna gång är det Concepto som får den stora äran.
Ja, man undrar ju vad för piller Mr Sarpaneva tryckt i sig för att få för sig att månen ser ut såhär?
Sarpaneva Harvest Moonphase (skämt åsido - även detta en grym (och finsk) indie, men ni fattar poängen..)
PS. Vad är oddsen att vi har så många fantastiska nordiska indies egentligen? Steppa upp gamet nu @Aurum !
Sammanfattningsvis står 3 serier.
LW Oktopus (MoonLite & Moon Carbon/Moon Tattoo)
LW Spido (SpidoLite & SpidoSpeed)
LW Bifometer (Bifometer & 3Timer)
Jaha. Då har vi fått se ett gäng klockor som ser lite udda ut. Men vilka är Linde Werdelin, och vad gör dom på dagarna?
Jo, idén till Linde Werdelin föddes när grundarna var på en resa i Australien och träffade en herre som bar en Rolex med ett nato...
Åh, ett Daniel Wellington-skämt. Så genuint av dig Peltzer..
Nej. Linde Werdelin är såklart efternamnen på de två danska grundarna - Jorn Werdelin och Morten Linde!
Såhär uttrycker de sig själva på sin hemsida;
“Linde Werdelin was born out of a life-threatening event in the Swiss alps, a 40-year friendship and an uncompromising drive for genuine quality and usefulness.
In the winter of 1996, Jorn Werdelin, a keen mountaineer and off-piste skier, was taken by surprise in a bout of bad weather, got lost, skied off a cliff and broke his back. In 2002, Jorn Werdelin and Morten Linde partnered to develop a new idea: a highly crafted sports watch, that when required, could be combined with a professional digital instrument to provide the right level of information at the right time for skiing and diving. For Linde, “analogue is the best way to read time; digital is how you assimilate technical details”. A perfect combination of analogue and digital that delivers style and function, without having to compromise.”
Rätt straight forward med andra ord. Fast vad menar de egentligen med “analogue is the best way to read time, digital is how you assimilate technical details”?
Bilderna vi har sett hittills visar ju massa graverade skeleton-dials.
Inte så mycket analogt med det?
Låt oss titta närmare på klockorna, specifikt de där fyra stora skruvarna som syns överallt..
Linde Werdelin SpidoSpeed Rose Gold Black xx/99
Min uppfattning är att det är på senare år som design och funktionalitet börjat gå mer hand-i-hand, och här visas det tydligt av våra danska vänner.
Ett annat exempel är ju Vacheron C med sina interchangeable straps/bracelets (typ 8,5 år efter LW, men vem räknar ens?)
Med Morten Lindes bakgrund som industridesigner kommer här den första biten som gör LW’s design genomtänkt.
För att få fram det analoga, såsom nämns i bolagets story ovan, har skruvarna installerats i samtliga klockor för att fylla två syften.
Det ena, för att möjliggöra ett oerhört enkelt strap-byte (patenterat interchangeable strap system)
Det andra, för att kunna montera fast “The Rock” & “The Reef”, med den förstnämnda i skidåkningssyfte, och sistnämnda för dykning.
Då jag själv varken äger en Rock eller Reef, kommer jag här helt hänsynslöst klistra in bilder från en Oktopus MoonBlu review på “aBlogToWatch” för att visa hur instrumentet appliceras.
Länkar även till review då det kanske är någon dykintresserad här som vill fördjupa sig;
https://www.ablogtowatch.com/linde-werdelin-oktopus-blumoon-watch-reef-dive-instrument-review/
Coolt!
Men precis som att man inte behöver vara släkt med James Cameron för att äga en Deepsea, tycker jag att en själv som inte ens klarat av en simpel PADI-kurs på en semester i Bali kan äga en Oktopus.
Nu tror jag att vi har täckt av det mesta. Blir det bara massa babbel eller har du faktiskt köpt någonting ungjävel?
Såklart! Färdiglekt!
Senast redigerad av en moderator:
