DanielThomas
Omega
Det finns få saker eller personer som verkligen betyder något. Under loppet av ens liv får man träffa personer som visar en, lär en, gör en till en lite bättre människa. Oftast genom kärlek. En sån person var min farfar, Sten Birger Jonsson. Han fanns bara med mig fram tills jag blev 9 år. Vi bodde i samma radhus, farfar bodde i lägenheten bredvid. Jag var hos honom varje dag efter skolan. Han var min vän, min lärare och för honom betydde jag mycket. Han var en berest person och han hade alltid något att visa. Det kunde vara vackra snäckskal, ett luftgevär, silvermynt, eller någon av de skeppsattiraljer han hade samlat på sig under sina år på Örlogsvarvet i Stockholm. Farfar lärde mig att skriva, han gav mig en femma för varje mål jag gjorde när jag spelade fotboll. Han tillverkade fantastiska leksaker i trä som han målade, han satte ihop byggsatser av båtar. Han tog med mig på hans båt, Christina, ute på Öresund för att fiska torsk. Han var en mästare på att måla och snickra. Faktum är att han blev öververkmästare på varvet i Stockholm, där han bland annat hade som uppgift att ta hand om den berömda Vasaorden, båten som används vid statsbesök av olika kungligheter.
En sak som jag fick ärva var en Omega väggklocka, en 8-dagars klocka som man får dra upp var åttonde dag för att den inte ska stanna. Dess första hemvist var antagligen på en båt. Nu när jag har mått dåligt och varit sjukskriven har jag beslutat mig för att den aldrig ska få stanna. Den ska alltid gå, som en påminnelse om vad jag måste göra för att aldrig må så här igen, för att ta tillvara på den tid på jorden jag har. Men jag behövde något mer, något som är min ständiga följeslagare och som tjänar samma syfte. En dröm som jag har haft, ända sedan jag såg Bondfilmerna med Pierce Brosnan och sedan med Daniel Craig är att någon gång äga ett Omega armbandsur. Som många vet är dessa klockor dyra och inget man kan handla i en handvändning. Men så dök tillfället plötsligt upp, när jag nu är i en av de värsta situationerna som jag har ställts inför i mitt liv och då kunde jag inte hejda mig. Det fick bli en Omega Seamaster från 2009, en ref 2220.80.00 med svartgrå urtavla, den perfekta klockan, den ultimata drömmen. Det finns absolut ingen annan tingest i den här världen som kunde ge mig samma känsla, samma symbolik och samma glädje som denna klocka.
Varje gång jag tittar på den så tänker jag på farfar. Varje gång, känner jag hans närvaro och kärlek som han gav mig. Den ska heller aldrig få stanna. Tacka gudarna för att det är en automat som går att dra upp, med andra ord.
En sak som jag fick ärva var en Omega väggklocka, en 8-dagars klocka som man får dra upp var åttonde dag för att den inte ska stanna. Dess första hemvist var antagligen på en båt. Nu när jag har mått dåligt och varit sjukskriven har jag beslutat mig för att den aldrig ska få stanna. Den ska alltid gå, som en påminnelse om vad jag måste göra för att aldrig må så här igen, för att ta tillvara på den tid på jorden jag har. Men jag behövde något mer, något som är min ständiga följeslagare och som tjänar samma syfte. En dröm som jag har haft, ända sedan jag såg Bondfilmerna med Pierce Brosnan och sedan med Daniel Craig är att någon gång äga ett Omega armbandsur. Som många vet är dessa klockor dyra och inget man kan handla i en handvändning. Men så dök tillfället plötsligt upp, när jag nu är i en av de värsta situationerna som jag har ställts inför i mitt liv och då kunde jag inte hejda mig. Det fick bli en Omega Seamaster från 2009, en ref 2220.80.00 med svartgrå urtavla, den perfekta klockan, den ultimata drömmen. Det finns absolut ingen annan tingest i den här världen som kunde ge mig samma känsla, samma symbolik och samma glädje som denna klocka.
Varje gång jag tittar på den så tänker jag på farfar. Varje gång, känner jag hans närvaro och kärlek som han gav mig. Den ska heller aldrig få stanna. Tacka gudarna för att det är en automat som går att dra upp, med andra ord.
. Härligt att du delade med dig.
