Efter en tung arbetsvecka som i princip avslutades med att jag tappade mobilen i asfalten så den total förstördes, så var jag värd några Wirre igår. Det blev några Wirrar för många bara, plus några bärs också. Så idag skall jag ha film helg då tanten helt ballat ur, idag åker hon och kompisarna på SPA, blir nog borta hela dagen! Blir James Bond och lite Bond tema för min del. Snacka om Guldstänk i tillvaron
Hade lite tråkigt här på förmiddan så jag vill bjuda på lite anekdot läsning från när jag var i USA och jobba. Ha en mycket trevlig helg alla KS-deltagare, och enjoy läsningen.
Tur att man hade oliver hemma
Är nog den klockan jag gillar bäst på NATO.
Till och med Bullen verkar belåten med klockan
Denna utspelar sig när jag jobbar I Florida 2003-2004, då jag och två polare skall göra vår weekend i Orlando på klassiska Disney Word, med lite skoj och avslappning istället för jobb. Men vi bestämmer oss för att stanna i Tampa för att gå på ishockey på fredagen, mest pga att det är Tampa Bay Lightning VS Colorado Avalanche i
.
Det börjar utan problem iaf, vi köper biljetter så vi sitter nära, kanske 5, 6, 7 raden från isen. Jag går in souvenirshopen och köper en puck och en Colorado matchtröja som jag skall se till att få signerad av kungen i Colorado, Peter Foppa Forsberg. Efter några minuter inne i 1 perioden så går en av polarna och köper bärs, har tackat nej för jag tänker hålla mig nykter ikväll. Men nu kommer han med tre stora öl i alla fall,
och då menar jag verkligen tre stora ÖL.
Stämningen är på topp då det redan står 2-0 till Colorado så vem kan tacka nej till en kall en tänker jag, en bärs kan man väl i alla fall trycka i sig, Hehehe, i slutet av 1 perioden så utökar Colorado till 3-0. Men nu vänder allt istället, Tampa Bay reducerar 2 gånger i andra perioden, här kunde det ha slutat lyckligt, men som sagt var så slutar det ju inte med en öl i kroppen tyvärr är ganska tankad i 3 perioden och stämningen är dock mycket sämre för Tampa Bay har kommit i fatt och det är kvitterat till 3-3. Och jag dricker nu för att dränka mina sorger i stället, tanken har hela tiden varit att jag skall ställa mig där Foppa och CO. går av isen och be om en autograf och kanske få knäppa en bild på mig och Foppa tillsammans. Nu är jag väl överförfriskad och det slutar inte bra för mitt lag, då dom förlorar med 4-3 i förlängning. Och innan jag vet ordet av, så har hela jävla laget lämnat isen . Även här kunde det ha slutat lyckligt ifall jag tagit mitt förnuft till fånga och följt med grabbarna till bilen.
Jag tar mig i kragen och försöker se någorlunda nykter ut, frågar en funktionär var jag kan träffa spelarna om man missat dom när dom går av isen och kanske få en autograf dessutom, han talar om att dom går ut på baksidan och möter upp sina fans innan dom kliver på bussen, YES tänker jag B.I.N.G.O . När jag kommit runt hela arenan som är som 10st globen säkert, så är kön tråkigt lång med små feta amerikanska skitungar och deras päron. Men jag ställer mig i klungan och väntar som alla andra, ganska så omgående börjar det att regna och det regnar ganska så rejält också. Tiden den går och det kommer inga spelare, jag börjar sura ut som fan och tänker precis fråga vart spelarna tagit vägen då det är en farsa på stan som gör slag i saken och frågar före mig. VART HAR SPELARNA TAGIT VÄGEN?! Det står någon jävla retarded där som svarar, SPELARNA!, dom går inte ut den här vägen när det regnar, dom sitter förmodligen redan på bussen och är på väg att åka igen.
Då kokar det i Affemannen, här har jag stått och blivit våt och kall och inte fått min autograf och foto av kingen Peter Foppa Forsberg. I mitt huvud just nu, så existerar inte den ekvationen att jag skulle ha stått här helt i onödan. Jag har lokaliserat en dörr som förmodligen leder ut där bussen står, jag hoppar över det jävla stängslet och rusar mot dörren och kastar mig igenom dörruslingen. Retarded vakten rusar efter och skriker stanna, stanna men jag skall bara till bussen där Foppa sitter. Skulle tippa på att jag knappt hinner
20-25 meter innan vakterna fiskar upp mig, jag talar då om att jag väntat i säkert över 1 timme för att få träffa Coloradospelarna, kanske är det därför dom tycker synd om mig och leder ut mig ganska så snällt mot utfarten, porten. Väl utanför så tackar dom för kaffet och ber mig gå snällt därifrån vi tjafsar lite och jag är fortfarande sur och har väl inte helt accepterat att jag inte kommer få några autografer men framför allt ta ett kort på mig och FOPPA tillsammans.
Men vad tror ni händer då, utanför utfarten, porten står någon ny jävla MUPP matchvärd eller vad han nu är som häcklar mig för det som inträffat, han garvar och säger att jag typ inte fick träffa spelarna.
Då slår åskan ner i lilla Affe och jag skriker något som: GO FUCK YOURSELF, YOU FUCKING IDIOT! och ger han fulfingret!!! Vi står och munhugger med varandra i några sekunder men tillslut så tycker jag det är bästa att gå innan dom syr in mig, hinner komma ganska så långt och är precis utanför stora entrén som på bilden, heller inte långt kvar tills jag är utanför området. Tre miffon har sprungit i kapp mig, och ber mig nu att följa med dom för att reda ut vad som hänt egentligen. Jag talar då om att jag inte har tid med det, att vi fick stå och väntat alldeles för länge på spelare som aldrig dyker upp, och talar om att dom hade väl kunnat sagt något om att spelarna redan satt på bussen så vi slapp stå och vänta i regnet till ingen nytta.
Detta hjälper föga mina vänner, dom leder ner mig till någon säkerhetscentral av något slag för det finns massor av tv-apparater, övervaknings-kameror osv. Där går dom igenom mina saker som inte består av mycket som jag lägger på bordet, därefter visiterar dom mig som jag vore värsta brottslingen. Jag talar om att dom enda vapen jag har, är min kamera och puck, jag klarar mig ifrån Bad Cop, Nice Cop och det känns som dom ändå tycker att det är ganska så roligt det som hänt, tror fan att en fnittrar lite åt händelsen tom. Efter det jag har blivit visiterad så tar dom foton på mig, som är rutin tydligen, är det klassiska, rakt fram ifrån och från sidan, jävligt komiskt nu, om man tänker efter. Efter allt detta så börjar dom förhöra mig om vad som hänt, jag talar om att jag är svensk medborgare som älskar hockey och ville bara så gärna ha en bild och en autograf av Peter Forsberg, då min bästa väns lilla grabb som är 5 år älskar Foppa och han skulle få en autograf och bild snörvlar jag, dom nickar instämmande.
Jag talar om hur vi hade blivit behandlade att vi fått stått i regnet, jag plus alla feta ungar och deras Päron i ca 1 timme och över på det kanske. Utan att någon talat om att spelarna inte kommer ut och skriver eller att ta bilder trots att dom vet om rutinerna vid regn tydligen, dom håller till viss del med om det som hänt. Efter bra länge så har dom fattat att jag bara är en jävligt hängiven och passionerad Svenne supporter som älskar ishockey och som bara vill ha autografer och ta kort. Dom talar om för mig att jag inte på några villkor alls får bete mig som jag gjort i deras jävla land hur hängiven jag än är.
Jag lovar på heder och samvete att jag aldrig någonsin kommer göra om det. Nu kan även dom bjuda på ett leende åt händelsen som har en smula ironiska influenser i sig, vi är nu jätte bra polare och byter telefonnummer med varandra, Nääääääääää...skoja bara. Nu tror ju jag att jag skall få gå och att saken är biff, har säkert gott 3-3,5 timmar sedan hockeyn var slut. Talar om att mina polare säkert är riktigt oroliga att det kan ha hänt mig någonting, men jag får dessvärre inte gå själv. Jag blir i denna stund haffad och Sheriffens i Nottinghams egendom, och jag måste kunna bevisa att jag har kommit hit med polarna mina. Jag får nu sätta mig i SHERIFFENS bil
med mig sittande i baksätet där det finns galler på sidorutorna bak, det går dock att veva ner bakrutan, nu skall vi till och söka mina så kallade polare. Tippar på att dom tror att jag är här med Alfons Åbergs kompis Molgan . När vi åkt omkring i tio minuter en kvart så surar Konstapel Klang ur, trots att vi använder en extra strålkastare som sitter på bilen och lyst runt på parkeringsplatserna så finner vi inte det minsta spår av mina så kallade vänner.
Nu ger han upp, han åker upp och ställer sig alldeles utanför huvudentrén och säger åt mig att om inte mina kompisar dyker upp inom 5-10 min så måste jag följa med han till stationen, jag blir stel av skräck. Har ju sett på film hur man kan bli tagen i tvåan om man råkar tappa tvålen . Men som tur är så har polarna varit orolig att det har hänt mig något, så när dom ser polisbilen så tänker dom i sin tur på och fråga ifall han kanske vet något. När jag ser att det är min kompis Peter som sitter i bilen så blir jag överlycklig, kanske den näst lyckligaste dagen i mitt liv och skriker Peter, Peter du måste hjälpa mig. Både Peter och Fredrik måste legitimera sig så att det visar sig att det jag sagt stämmer. Jag tackar för mig, men innan jag säger hej då så frågar jag Harry Haffa bara lite på skoj, när jag kan få visa mig här på nytt igen. Harry Haffa som förmodligen inte kan se det roliga i detta som hänt, och som har noll humor pga att han formodligen inte får ligga något hemma , fnyser bara att om jag eller mina polers visar oss här igen så burar han in oss alla 3 på stört.
Peter är jävligt glad och se mig då han trodde det hade hänt något otrevligt, Freddan däremot vill ge mig en fet jävla smäll för att jag har låtit honom vänta på mig, när vi hellre hade kunnat dricka bärs och vart på club och stöta på brudar istället. Men efter det vi stannat på en nattöppen mack, och jag har köpt några bärs åt han så lugnar han ner sig, vi kör mot Orlando och finner en bevakad parkering där vi sover ruset av oss, i alla fall jag och Freddan, Hahaha. Dagen efter så ger vi oss av mot mot Disney Word, och där höll det på att hända saker också, men det, det är en helt annan historia det. Var det värt det kanske frågar ni?! Klart som fan att det var värt det, fick ju en upplevelse jag sent kommer och glömma. Skulle jag göra om samma misstag igen...YES BOX det skulle jag, och det alla dagar i veckan. Avskräckt?! Nä...skulle inte tro det, man skall alltid stå upp för sin sak!
Hade lite tråkigt här på förmiddan så jag vill bjuda på lite anekdot läsning från när jag var i USA och jobba. Ha en mycket trevlig helg alla KS-deltagare, och enjoy läsningen.
Tur att man hade oliver hemma
Är nog den klockan jag gillar bäst på NATO.
Till och med Bullen verkar belåten med klockan
Denna utspelar sig när jag jobbar I Florida 2003-2004, då jag och två polare skall göra vår weekend i Orlando på klassiska Disney Word, med lite skoj och avslappning istället för jobb. Men vi bestämmer oss för att stanna i Tampa för att gå på ishockey på fredagen, mest pga att det är Tampa Bay Lightning VS Colorado Avalanche i
Det börjar utan problem iaf, vi köper biljetter så vi sitter nära, kanske 5, 6, 7 raden från isen. Jag går in souvenirshopen och köper en puck och en Colorado matchtröja som jag skall se till att få signerad av kungen i Colorado, Peter Foppa Forsberg. Efter några minuter inne i 1 perioden så går en av polarna och köper bärs, har tackat nej för jag tänker hålla mig nykter ikväll. Men nu kommer han med tre stora öl i alla fall,
och då menar jag verkligen tre stora ÖL.
Stämningen är på topp då det redan står 2-0 till Colorado så vem kan tacka nej till en kall en tänker jag, en bärs kan man väl i alla fall trycka i sig, Hehehe, i slutet av 1 perioden så utökar Colorado till 3-0. Men nu vänder allt istället, Tampa Bay reducerar 2 gånger i andra perioden, här kunde det ha slutat lyckligt, men som sagt var så slutar det ju inte med en öl i kroppen tyvärr är ganska tankad i 3 perioden och stämningen är dock mycket sämre för Tampa Bay har kommit i fatt och det är kvitterat till 3-3. Och jag dricker nu för att dränka mina sorger i stället, tanken har hela tiden varit att jag skall ställa mig där Foppa och CO. går av isen och be om en autograf och kanske få knäppa en bild på mig och Foppa tillsammans. Nu är jag väl överförfriskad och det slutar inte bra för mitt lag, då dom förlorar med 4-3 i förlängning. Och innan jag vet ordet av, så har hela jävla laget lämnat isen . Även här kunde det ha slutat lyckligt ifall jag tagit mitt förnuft till fånga och följt med grabbarna till bilen.
Jag tar mig i kragen och försöker se någorlunda nykter ut, frågar en funktionär var jag kan träffa spelarna om man missat dom när dom går av isen och kanske få en autograf dessutom, han talar om att dom går ut på baksidan och möter upp sina fans innan dom kliver på bussen, YES tänker jag B.I.N.G.O . När jag kommit runt hela arenan som är som 10st globen säkert, så är kön tråkigt lång med små feta amerikanska skitungar och deras päron. Men jag ställer mig i klungan och väntar som alla andra, ganska så omgående börjar det att regna och det regnar ganska så rejält också. Tiden den går och det kommer inga spelare, jag börjar sura ut som fan och tänker precis fråga vart spelarna tagit vägen då det är en farsa på stan som gör slag i saken och frågar före mig. VART HAR SPELARNA TAGIT VÄGEN?! Det står någon jävla retarded där som svarar, SPELARNA!, dom går inte ut den här vägen när det regnar, dom sitter förmodligen redan på bussen och är på väg att åka igen.
Då kokar det i Affemannen, här har jag stått och blivit våt och kall och inte fått min autograf och foto av kingen Peter Foppa Forsberg. I mitt huvud just nu, så existerar inte den ekvationen att jag skulle ha stått här helt i onödan. Jag har lokaliserat en dörr som förmodligen leder ut där bussen står, jag hoppar över det jävla stängslet och rusar mot dörren och kastar mig igenom dörruslingen. Retarded vakten rusar efter och skriker stanna, stanna men jag skall bara till bussen där Foppa sitter. Skulle tippa på att jag knappt hinner
20-25 meter innan vakterna fiskar upp mig, jag talar då om att jag väntat i säkert över 1 timme för att få träffa Coloradospelarna, kanske är det därför dom tycker synd om mig och leder ut mig ganska så snällt mot utfarten, porten. Väl utanför så tackar dom för kaffet och ber mig gå snällt därifrån vi tjafsar lite och jag är fortfarande sur och har väl inte helt accepterat att jag inte kommer få några autografer men framför allt ta ett kort på mig och FOPPA tillsammans.
Men vad tror ni händer då, utanför utfarten, porten står någon ny jävla MUPP matchvärd eller vad han nu är som häcklar mig för det som inträffat, han garvar och säger att jag typ inte fick träffa spelarna.
Då slår åskan ner i lilla Affe och jag skriker något som: GO FUCK YOURSELF, YOU FUCKING IDIOT! och ger han fulfingret!!! Vi står och munhugger med varandra i några sekunder men tillslut så tycker jag det är bästa att gå innan dom syr in mig, hinner komma ganska så långt och är precis utanför stora entrén som på bilden, heller inte långt kvar tills jag är utanför området. Tre miffon har sprungit i kapp mig, och ber mig nu att följa med dom för att reda ut vad som hänt egentligen. Jag talar då om att jag inte har tid med det, att vi fick stå och väntat alldeles för länge på spelare som aldrig dyker upp, och talar om att dom hade väl kunnat sagt något om att spelarna redan satt på bussen så vi slapp stå och vänta i regnet till ingen nytta.
Detta hjälper föga mina vänner, dom leder ner mig till någon säkerhetscentral av något slag för det finns massor av tv-apparater, övervaknings-kameror osv. Där går dom igenom mina saker som inte består av mycket som jag lägger på bordet, därefter visiterar dom mig som jag vore värsta brottslingen. Jag talar om att dom enda vapen jag har, är min kamera och puck, jag klarar mig ifrån Bad Cop, Nice Cop och det känns som dom ändå tycker att det är ganska så roligt det som hänt, tror fan att en fnittrar lite åt händelsen tom. Efter det jag har blivit visiterad så tar dom foton på mig, som är rutin tydligen, är det klassiska, rakt fram ifrån och från sidan, jävligt komiskt nu, om man tänker efter. Efter allt detta så börjar dom förhöra mig om vad som hänt, jag talar om att jag är svensk medborgare som älskar hockey och ville bara så gärna ha en bild och en autograf av Peter Forsberg, då min bästa väns lilla grabb som är 5 år älskar Foppa och han skulle få en autograf och bild snörvlar jag, dom nickar instämmande.
Jag talar om hur vi hade blivit behandlade att vi fått stått i regnet, jag plus alla feta ungar och deras Päron i ca 1 timme och över på det kanske. Utan att någon talat om att spelarna inte kommer ut och skriver eller att ta bilder trots att dom vet om rutinerna vid regn tydligen, dom håller till viss del med om det som hänt. Efter bra länge så har dom fattat att jag bara är en jävligt hängiven och passionerad Svenne supporter som älskar ishockey och som bara vill ha autografer och ta kort. Dom talar om för mig att jag inte på några villkor alls får bete mig som jag gjort i deras jävla land hur hängiven jag än är.
Jag lovar på heder och samvete att jag aldrig någonsin kommer göra om det. Nu kan även dom bjuda på ett leende åt händelsen som har en smula ironiska influenser i sig, vi är nu jätte bra polare och byter telefonnummer med varandra, Nääääääääää...skoja bara. Nu tror ju jag att jag skall få gå och att saken är biff, har säkert gott 3-3,5 timmar sedan hockeyn var slut. Talar om att mina polare säkert är riktigt oroliga att det kan ha hänt mig någonting, men jag får dessvärre inte gå själv. Jag blir i denna stund haffad och Sheriffens i Nottinghams egendom, och jag måste kunna bevisa att jag har kommit hit med polarna mina. Jag får nu sätta mig i SHERIFFENS bil
med mig sittande i baksätet där det finns galler på sidorutorna bak, det går dock att veva ner bakrutan, nu skall vi till och söka mina så kallade polare. Tippar på att dom tror att jag är här med Alfons Åbergs kompis Molgan . När vi åkt omkring i tio minuter en kvart så surar Konstapel Klang ur, trots att vi använder en extra strålkastare som sitter på bilen och lyst runt på parkeringsplatserna så finner vi inte det minsta spår av mina så kallade vänner.
Nu ger han upp, han åker upp och ställer sig alldeles utanför huvudentrén och säger åt mig att om inte mina kompisar dyker upp inom 5-10 min så måste jag följa med han till stationen, jag blir stel av skräck. Har ju sett på film hur man kan bli tagen i tvåan om man råkar tappa tvålen . Men som tur är så har polarna varit orolig att det har hänt mig något, så när dom ser polisbilen så tänker dom i sin tur på och fråga ifall han kanske vet något. När jag ser att det är min kompis Peter som sitter i bilen så blir jag överlycklig, kanske den näst lyckligaste dagen i mitt liv och skriker Peter, Peter du måste hjälpa mig. Både Peter och Fredrik måste legitimera sig så att det visar sig att det jag sagt stämmer. Jag tackar för mig, men innan jag säger hej då så frågar jag Harry Haffa bara lite på skoj, när jag kan få visa mig här på nytt igen. Harry Haffa som förmodligen inte kan se det roliga i detta som hänt, och som har noll humor pga att han formodligen inte får ligga något hemma , fnyser bara att om jag eller mina polers visar oss här igen så burar han in oss alla 3 på stört.
Peter är jävligt glad och se mig då han trodde det hade hänt något otrevligt, Freddan däremot vill ge mig en fet jävla smäll för att jag har låtit honom vänta på mig, när vi hellre hade kunnat dricka bärs och vart på club och stöta på brudar istället. Men efter det vi stannat på en nattöppen mack, och jag har köpt några bärs åt han så lugnar han ner sig, vi kör mot Orlando och finner en bevakad parkering där vi sover ruset av oss, i alla fall jag och Freddan, Hahaha. Dagen efter så ger vi oss av mot mot Disney Word, och där höll det på att hända saker också, men det, det är en helt annan historia det. Var det värt det kanske frågar ni?! Klart som fan att det var värt det, fick ju en upplevelse jag sent kommer och glömma. Skulle jag göra om samma misstag igen...YES BOX det skulle jag, och det alla dagar i veckan. Avskräckt?! Nä...skulle inte tro det, man skall alltid stå upp för sin sak!
Senast ändrad: