Så, intensivt schema idag. Inte ens hunnit fota klockan med systemkameran ännu
Nu är jag väl inne på min 15:e panna eller något (som tur är jag inte värst på KS i alla fall
) och min smak har verkligen ändrats med åren. Första pannan jag köpte var en 112 direkt från en av mina närmaste vänner
@n1tro . Det är på grund av honom och hans jävla 112 som jag varit en del av detta underbara galenskap i snart 8 år nu.
Nåväl, efter att ha skaffat min första Panerai började jag läsa på om Panerai och fastnade för vintage-modellerna. Detta ledde till att jag ville ha en så historiskt korrekt modell som möjligt med en simpel tavla, gärna utan subsekund. Datum och annat tjafs på tavlan var absolut förbjudet och det var endast boett i stål som gällde; alla andra material var "a big no-no" i mitt huvud. Något år senare släppte jag till slut sargen och köpte en 372.
Många börjar med en modern instegspanna (typ 1312) och blir sedan mer och mer "puristiska" av sig ju mer de hänger i Paneristi-kretsar och ju mer de lär sig. För mig har resan varit precis tvärtom. I början var det nästan uteslutande simpla pannor och 47mms 1:1 re-issues av historiska modeller som gällde. Sakta men säkert har jag börjat öppna ögonen för "moderna" Paneraier och börjat uppskatta helheten mer än de enskilda detaljerna. Ett exempel är att datum på tavlan var något som störde mig enormt i början, nu tycker jag tvärtom att det till och med kan vara snyggt på vissa modeller, speciellt om det inte finns en 9:a på andra sidan tavlan.
När jag köpte min 177 tänkte jag "fan, titan är ju jävligt nice, varför har jag uteslutit detta material i så många år?". Jag hade även 389:an ett tag och det var med den klockan jag insåg att jag verkligen älskar titan som material, både när det kommer till bekvämlighet på handleden men även estetiskt.
Som ni vet har jag den senaste tiden hakat upp mig lite på mindre pannor. Nu köpte jag en 683 strax efter årskiftet som satt läskigt bra på handleden. Så bra att jag insåg att jag måste ha en 1055. Denna paketöppning gäller inte en 1055, men den är fortfarande kvar på listan. Någon dag ska jag ha den.
Har även sedan en tid tillbaka haft bevakning på 42mms Paneraier i titan på Chrono24. Som många av er redan vet har 338 varit en stor kandidat till nästa panna. Har fortfarande inte testat wirelugs (förutom på GTG:er) och tror det skulle vara en perfekt dressare. Det var inte förrns för någon månad sen som det dök upp en panna jag hade missat totalt, som det knappt skrivits om. Den satte sig snabbt fast i mitt huvud.
Jag drog ett mail till Nymans och frågade om det fanns någon möjlighet att hämta hem ett ex till mig. De svarade att det kan bli svårt men att de kan ge det ett försök.
Fast forward någon månad och den hade landat i butiken.
Så, vad blev det för klocka?
Jo, en PAM01279
En Luminor 1950 i 42mm med case i DMLS-titan med sandblast finish och en carbotech glasring.
P.9010 gen 2 med GMT-funktion
Jag hittade ingen information någonstans på webben om hur caset är tillverkat förutom att att det är "sandblasted titanium", så jag frågade Panerai direkt och fick bekräftat att det är DMLS-titan och att klockan är en limited edition på 500 ex och den sista Luminor 1950 de släpper i 42mm, nu när de kommer fokusera på Quaranta-serien och 44mm. Rätt sjukt att 1279 listar 60 000 kr mindre än 1662 som i princip är samma klocka i 44mm med annan tavla och några "små" skillnader.
Jag fullkomligt älskar kombon sandblasted titan, carbotech och de svarta visarna mot den "Blu Notte"-tavlan. Tycker verkligen de nailat färgschemat. Ska inte skriva något om "hur detta blir en keeper" etc för nu när jag flippat bronzon vet jag att ingen klocka sitter 100% säkert längre. Dessutom behöver jag köra den i några dagar innan jag kan ge en ärlig recension.
Men snygg som fan och sjukt bekväm på handleden är den i alla fall!
Imorgon åker det svarta gummit på och jag lovar, det kommer bättre bilder imorgon