• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Practical Joke-tråden

För ca 10 år sedan jobbade jag för ett tyskt företag men i en svensk miljö. Min chef var tysk. Under en lunch programmerade vi om hans ringsignal på den bärbara telefonen.
Signalen var Eddie Meduzas ljuva stämma som skrek -Kuken står, kuken stårrrr.
Vår tyska chef tyckte det lät roligt i ett par dagar tills hans telefon ringde under ett möte med svenska ledningsgruppen...
 
Det oskyldigaste, men ett av de jag skrattat mest åt var när min syster var nykär och vi var på middag hos föräldrarna. I ett obevakat ögonblick tog jag hennes telefon och ändrade mitt namn i telefonboken till hennes nye kärleks (det var väldigt nytt). Sen smsade jag ett brutalbisarrt sms till henne. Hennes min när hon läste det kan jag än idag skratta högt åt.
Ett annat som jag är ruskigt nöjd med är för galet många år sedan när min kollega kom till jobbet och berättade att han tappat en navkapsel. På lunchen var jag och några till och åt på restaurang precis vid hans lägenhet. Vi såg hans bil och fick en strålande idé. Vi tog en av hans navkapslar (en av de tre som var kvar) och åkte tillbaka till jobbet. När han kom in efter lunch gav vi honom navkapseln och sa att vi såg en sån bil som han hade på lunchen och eftersom vi tyckte så synd om honom som tappat en av sina navkapslar så tog vi med oss en ny till honom. Han blev helt perplex och frågade om vi hade snott den. Ja, erkände vi utan omsvep, och vi kunde ju inte gärna lämna tillbaka den nu för bilen vi snott den av var säkert borta så nu var det ju lika bra att han tog den här och ingen skulle säkert märka något.
Han var ruskigt obekväm med situationen men tog navkapseln och gick hem. (Han bodde på gångavstånd från jobbet.)
Dagen efter garvade han gott när han kom på morgonen. Det tyckte jag var lite kul.
Och jag var ruskigt stolt när mitt barn i förskoleåldern busade vid dukningen och tejpade ihop besticken med varandra så väl att det inte syntes eller märktes förrän man skulle ta besticken och inte fick isär dem. Mammas barn!
 
Spencer66 skrev:
Hade en kollega som hade skrivbord bredvid mig i ett kontorslandskap. Det var bokhyllor mellan varje plats som var typ 1.5 meter höga. Han hade på den hyllan två inramade foton i svartvitt på sina två söner. Jag böt ut bilderna till svartvita på Fabio och Herman Göring. Kollegan märkte det först månader senare när en kollega påtalade det olämpliga att ha en inramad bild på en nazist offentligt..

En annan kollega smorde jag in hördelen av en stationär telefon med vaselin. Sedan ringde jag upp honom.....
Klicka för att se resterande...
Telefonskämt är en höjdare.
På stationära telefoner kunde man tejpa klykan i nedfällt läge. Sedan var det bara att ringa till vederbörande kollega. Stressen när det fortsätter att ringa trots att man svarar- priceless.

Man kunde också sätta buntband runt telefonsladden, nära luren. Så de ryckte med hela telefonen när de svarade. Eller så drog man ur sladden till luren. Å det bara ringde å ringde.

Det fanns på slutet av 80-talet ett gratisnummer man kunde ringa ( typ heta linjen) och en tant i telefonsvararen gjorde sitt bästa för att låta som en hel porrfilm. På jobbet ringde vi henne för att sedan vidarekoppla till inte ont anande kollegor. Blicken hos en kollega som blir uppringd av en kraftigt stönande tant är också obetalbar.

På jobbet satte vi även dragsmällare i toalettdörren. Rummet utanför toalettrummet var ett helkaklat förrum, väldigt klangfullt. En kollega drygt 60 gick in, en rejäl smäll, ett skrik, jag trodde han skulle dö. Jag blev ärligt skiträdd.
 
ZtaFfaN skrev:
Telefonskämt är en höjdare.
På stationära telefoner kunde man tejpa klykan i nedfällt läge. Sedan var det bara att ringa till vederbörande kollega. Stressen när det fortsätter att ringa trots att man svarar- priceless.

Man kunde också sätta buntband runt telefonsladden, nära luren. Så de ryckte med hela telefonen när de svarade. Eller så drog man ur sladden till luren. Å det bara ringde å ringde.

Det fanns på slutet av 80-talet ett gratisnummer man kunde ringa ( typ heta linjen) och en tant i telefonsvararen gjorde sitt bästa för att låta som en hel porrfilm. På jobbet ringde vi henne för att sedan vidarekoppla till inte ont anande kollegor. Blicken hos en kollega som blir uppringd av en kraftigt stönande tant är också obetalbar.

På jobbet satte vi även dragsmällare i toalettdörren. Rummet utanför toalettrummet var ett helkaklat förrum, väldigt klangfullt. En kollega drygt 60 gick in, en rejäl smäll, ett skrik, jag trodde han skulle dö. Jag blev ärligt skiträdd.
Klicka för att se resterande...
Bra, mycket bra ! :)
 
Kom på en till grej nu när jag läser alla telefonspratt.
En kväll för många herrans år sedan ringde jag en pizzeria här i Akureyri.
-Godkväll...
-Godkväll !
-Ja vi tänkte beställa pizza till kvällsmat !
-Ja ok, vad får det lov att vara ?
-Men så funderade vi lite till och ombestämde oss,...... vi ska laga potatissoppa istället tror jag, tack och adjö "klick"

Hela sprattet låter tyvärr mkt roligare på Isländska men men....
 
Equilibrium skrev:
Kom på en till grej nu när jag läser alla telefonspratt.
En kväll för många herrans år sedan ringde jag en pizzeria här i Akureyri.
-Godkväll...
-Godkväll !
-Ja vi tänkte beställa pizza till kvällsmat !
-Ja ok, vad får det lov att vara ?
-Men så funderade vi lite till och ombestämde oss,...... vi ska laga potatissoppa istället tror jag, tack och adjö "klick"

Hela sprattet låter tyvärr mkt roligare på Isländska men men....
Klicka för att se resterande...
Don't shit where you eat.
 
Spencer66 skrev:
Hade en kollega som hade skrivbord bredvid mig i ett kontorslandskap. Det var bokhyllor mellan varje plats som var typ 1.5 meter höga. Han hade på den hyllan två inramade foton i svartvitt på sina två söner. Jag böt ut bilderna till svartvita på Fabio och Herman Göring. Kollegan märkte det först månader senare när en kollega påtalade det olämpliga att ha en inramad bild på en nazist offentligt..

En annan kollega smorde jag in hördelen av en stationär telefon med vaselin. Sedan ringde jag upp honom.....
Klicka för att se resterande...
Fotobytet - garvade högt här på jobbet.
 
Spencer66 skrev:
Reste mycket i tjänsten en period och skulle jag bara vara borta över natten så körde jag med en mindre axelremsväska som rymde skjorta, kallingar och strumpor. Vad jag inte visste var att någon lagt en buttplugg med vibrator i min väska. Till slut fastnade jag i säkerhetskontrollen på Ängelholms flygplats.... fortfarande har ingen trätt fram och erkänt... Kan ha varit någon skojrik kund för sådana hade jag flera...
Klicka för att se resterande...
Klart det var en kompis som lagt i den... :rolleyes:;)
 
Häftade en gång ihop pärmarna på alla böcker i en av chefens hyllplan i bokhyllan. När han skulle ta en bok följde femton andra med.

Kopplade om tutan på polarens gamla Fiat via bromsljuset. Nästa morgon var han sen till jobbet och varje gång han bromsade så tutade han ofrivilligt ...
 
Inte jag men en kollega för någon månad sen: La en sån där låtsashundbajs intill nyhetschefens skrivbord, han märkte ingenting. Däremot har han precis bakom ryggen en bakdörr som inte används speciellt mycket. Vilka kommer då in genom just den dörren och upptäcker hundskiten om inte företags-VDn och koncern-VDn? Sällan skrattat så mycket.
 
Jobbade en sväng i flottan för ett par år sedan, det var ganska populärt att kladda på skokräm på kikaren, den delen man håller runt ögat. Man kunde också skicka iväg intet ont anande hjälpredor till närmsta varvsverkstad och hämta kopparmagneter, synvinklar etc.
 
Utspelade sig på 90-talet och dejtingsidor på nätet var nytt och oorganiserat. Hade en polare som var ute varje mat han inte fått hem ett knull. Väl medveten om det så skapade jag en profil och började maila. Körde till han bad att får träffas, då bad jag om ett foto på honom. Min polare som ville vara kool kontaktade då mig för att jag skulle fota honom när han possade på min HD. Vi åker ner på Gärdet och jag tar ett gäng bilder (detta var innan digitalkameror) han åker sedan till Japan Photo och får dem att framkalla och överföra till digitalform. Därefter så skickade han bilden till "mig", jag svarade aldrig efteråt så han måste trott att "jag" dissad honom för att han var ful... 15 år senare berättar jag att det var jag, han förnekade att det någonsin hänt...
 
Du måste logga in eller registrera dig för att svara här.
Tillbaka
Topp