Tveksamt om jag varit så nära döden någon gång tidigare....:-/
Man skulle ju kunna tro att det var vinterväglaget eller det hemska viruset som försökte få mig att trilla av pinn, men inte då.
Nope, höll på att dö i köket medan jag fixade pannbiffar.
Hade fått ett litet vadderat kuvert i postlådan. Men då dagen varit smockfull av härliga teams möten så låg det och annan post oöppnad på köksbordet.
Medan jag glad i hågen fixar med maten så börjar lilla hjärtat kolla posten. Hon frågar vad det kan vara i mitt vadderade kuvert. ”Troligen ngt armband” säger jag. Det brukar det ju vara. ”Öppna det du, jag är kladdig om fingrarna” säger jag...
Bad decision!!!
“Vad är det här” säger hon med kyla i rösten när hon fått fram innehållet...
Jag vänder mig om och ser detta på bordet.
Först fattar jag ingenting... Sen slår det mig att det är ”Alla hjärtans dag” i helgen!
En ask praliner med ett kort där det står ”How strong is your love”...
Hinner tänka ”alltså va faaan”...
Frun säger med ännu mer kyla i rösten ”vem är det ifrån”..?
”Jag vet inte” säger jag. ”Kolla efter avsändare vet ja!..”
Kuvertet har såklart ingen avsändare...
”VEM ÄR DET IFRÅN”... Säger frugan medan hon sakta reser sig upp med de svarta ögonen fästa på kökskniven på bänken...
”Vänd på kortet” skriker jag desperat medan jag ser livet passera framför ögonen....”VÄND PÅ KORTET ÄLSKLING!!”
Satan vilken tur!!! Lite praliner från Täby! Men jag måste nog ta ett snack med Breitling boys... De måste lova att skriva avsändare i fortsättningen för det där var en ruggig stund...
Men frugan fick smaka så nu är allt lugnt igen.
Ända till söndag, för inte fan har jag kommit ihåg att köpa något inför den dagen inte...;-)
Man skulle ju kunna tro att det var vinterväglaget eller det hemska viruset som försökte få mig att trilla av pinn, men inte då.
Nope, höll på att dö i köket medan jag fixade pannbiffar.
Hade fått ett litet vadderat kuvert i postlådan. Men då dagen varit smockfull av härliga teams möten så låg det och annan post oöppnad på köksbordet.
Medan jag glad i hågen fixar med maten så börjar lilla hjärtat kolla posten. Hon frågar vad det kan vara i mitt vadderade kuvert. ”Troligen ngt armband” säger jag. Det brukar det ju vara. ”Öppna det du, jag är kladdig om fingrarna” säger jag...
Bad decision!!!
“Vad är det här” säger hon med kyla i rösten när hon fått fram innehållet...
Jag vänder mig om och ser detta på bordet.
Först fattar jag ingenting... Sen slår det mig att det är ”Alla hjärtans dag” i helgen!
En ask praliner med ett kort där det står ”How strong is your love”...
Hinner tänka ”alltså va faaan”...
Frun säger med ännu mer kyla i rösten ”vem är det ifrån”..?
”Jag vet inte” säger jag. ”Kolla efter avsändare vet ja!..”
Kuvertet har såklart ingen avsändare...
”VEM ÄR DET IFRÅN”... Säger frugan medan hon sakta reser sig upp med de svarta ögonen fästa på kökskniven på bänken...
”Vänd på kortet” skriker jag desperat medan jag ser livet passera framför ögonen....”VÄND PÅ KORTET ÄLSKLING!!”
Satan vilken tur!!! Lite praliner från Täby! Men jag måste nog ta ett snack med Breitling boys... De måste lova att skriva avsändare i fortsättningen för det där var en ruggig stund...
Men frugan fick smaka så nu är allt lugnt igen.
Ända till söndag, för inte fan har jag kommit ihåg att köpa något inför den dagen inte...;-)
