Sir_F
Basic
För några år sedan blev min mor medveten om mitt nyvaknade intresse för klockor. Det blev lite svårt att dölja när man kom på besök och varje gång hade olika klockor på armen. En mor märker sådana saker.
Under klockrelaterade konversationer kom det fram att hon fått en Rolex av sin far, men att den hade lagts på ett säkert ställe som hon sedan hade glömt exakt var.
Jag blev givetvis intresserad av att få se den varvid mor kom fram till att eftersom den inte gjorde henne någon nytta skulle jag få den om den dök upp.
Nåväl, som jag nämnt så gick min mormor bort nyligen och det ledde till de vanliga bestyren av bodelning och inventering av föremål som ska ärvas och tidigare givits bort. Härvidlag dök klockan upp, visserligen på ett helt annat ställe än där hon trodde den låg men ändå.
Här är den:
Som ni ser så är det en Rolex Oyster Perpetual Datejust i guld i dammodell med en länk i 18k guld. 26mm stor, blir väl 28 med krona.
Det finns en story, vad vore väl ett vintageur utan. Morfar hade en vän som under en tid tjänade bra med pengar som han istället för att använda till att betala skatt och skulder och sådant satte sprätt på. När så bjudmiddagen var äten och klockan köpt så fanns ju skulderna kvar och här kom morfar in som
var bättre på att hålla i pengarna. Klockan är helt enkelt betalning för en skuld som den här vännen hade hos morfar. Efter några år skänkte klockan till sin dotter dvs min mor.
Fördomsfull som jag är så trodde jag att en klocka som givits som betalning av en herre till en annan skulle vara ett herrur. I efterhand tycker jag ju att jag borde ha frågat mig varför morfar skulle ha gett mor ett herrur.
När jag fick reda på att det var ett damur försökte jag få henne att behålla klockan alternativ sälja den, det skulle ju räcka till att serva den klocka hon ville ha i arv och pengarna som blev över skulle väl gå att använda till något. Mer om den nedan.
Men hon tycker inte om Rolexen, den är för tung och med plexiglaset bygger den på tok för mycket på höjden.
Istället har jag fått den, den var ju redan bortlovad och jag hade ändå fått arrangera försäljningen. "Köp något roligt för pengarna.".
Så nu har jag, en dag i gråa november fått känna på min första Rolex. Livet ger ganska udda passningar ibland.
Jag vet inte hur gammal klockan är, jag skulle gissa att den kom i morfars ägo andra hälften av sjuttiotalet. Den har nog inte burits av någon sedan dess. Vare sig mormor eller mor var/är bekväma med att bära en Rolex.
Den började gå så fort man rörde på den. Det går lätt att ställa tiden men jag har inte lyckats ändra datum.
Plexit är lite repigt, boettlocket har en rejäl ding och hela klockan bär spår av att ha används. Varifrån länken kommer vet jag inte.
Tycker ändå att den är i hyggligt skick.
Är den då äkta? Det vet jag inte, men om en fejkad Rolex startar direkt efter att ha spenderat de 3-4 senaste decennierna i diverse lådor ska den ha cred för det.
Nu till den i rubriken nämnda Eternan. Ytterligare ett damur i guld, ännu mindre och mycket nättare än Rolexen. Inga dings i glaset och bara lite repor på länken. Klockan har tillhört mormor som burit den vid särskilda tillfällen. Jag drog upp den lite på prov. Uppdraget är lätt och klockan låter "bra" i mina öron.
Jag har ändå övertygat mor om att om hon vill använda den, vilket hon vill, bör hon serva den.
Vilket givetvis gör det till min uppgift att hitta en kompetent urmakare.
Bilder:
Jag måste erkänna att om jag skulle välja en klocka, och helt bortsåg från det finansiella värdet, skulle jag välja Eternan.
Jag måste också säga att även om jag trycker in Rolexen i örat, vilket nästan går i och med att det är ett damur så kan jag inte höra urverket.
Bara för att dela med mig av en Noob-reaktion.
Under klockrelaterade konversationer kom det fram att hon fått en Rolex av sin far, men att den hade lagts på ett säkert ställe som hon sedan hade glömt exakt var.
Jag blev givetvis intresserad av att få se den varvid mor kom fram till att eftersom den inte gjorde henne någon nytta skulle jag få den om den dök upp.
Nåväl, som jag nämnt så gick min mormor bort nyligen och det ledde till de vanliga bestyren av bodelning och inventering av föremål som ska ärvas och tidigare givits bort. Härvidlag dök klockan upp, visserligen på ett helt annat ställe än där hon trodde den låg men ändå.
Här är den:
Som ni ser så är det en Rolex Oyster Perpetual Datejust i guld i dammodell med en länk i 18k guld. 26mm stor, blir väl 28 med krona.
Det finns en story, vad vore väl ett vintageur utan. Morfar hade en vän som under en tid tjänade bra med pengar som han istället för att använda till att betala skatt och skulder och sådant satte sprätt på. När så bjudmiddagen var äten och klockan köpt så fanns ju skulderna kvar och här kom morfar in som
var bättre på att hålla i pengarna. Klockan är helt enkelt betalning för en skuld som den här vännen hade hos morfar. Efter några år skänkte klockan till sin dotter dvs min mor.
Fördomsfull som jag är så trodde jag att en klocka som givits som betalning av en herre till en annan skulle vara ett herrur. I efterhand tycker jag ju att jag borde ha frågat mig varför morfar skulle ha gett mor ett herrur.
När jag fick reda på att det var ett damur försökte jag få henne att behålla klockan alternativ sälja den, det skulle ju räcka till att serva den klocka hon ville ha i arv och pengarna som blev över skulle väl gå att använda till något. Mer om den nedan.
Men hon tycker inte om Rolexen, den är för tung och med plexiglaset bygger den på tok för mycket på höjden.
Istället har jag fått den, den var ju redan bortlovad och jag hade ändå fått arrangera försäljningen. "Köp något roligt för pengarna.".
Så nu har jag, en dag i gråa november fått känna på min första Rolex. Livet ger ganska udda passningar ibland.
Jag vet inte hur gammal klockan är, jag skulle gissa att den kom i morfars ägo andra hälften av sjuttiotalet. Den har nog inte burits av någon sedan dess. Vare sig mormor eller mor var/är bekväma med att bära en Rolex.
Den började gå så fort man rörde på den. Det går lätt att ställa tiden men jag har inte lyckats ändra datum.
Plexit är lite repigt, boettlocket har en rejäl ding och hela klockan bär spår av att ha används. Varifrån länken kommer vet jag inte.
Tycker ändå att den är i hyggligt skick.
Är den då äkta? Det vet jag inte, men om en fejkad Rolex startar direkt efter att ha spenderat de 3-4 senaste decennierna i diverse lådor ska den ha cred för det.
Nu till den i rubriken nämnda Eternan. Ytterligare ett damur i guld, ännu mindre och mycket nättare än Rolexen. Inga dings i glaset och bara lite repor på länken. Klockan har tillhört mormor som burit den vid särskilda tillfällen. Jag drog upp den lite på prov. Uppdraget är lätt och klockan låter "bra" i mina öron.
Jag har ändå övertygat mor om att om hon vill använda den, vilket hon vill, bör hon serva den.
Vilket givetvis gör det till min uppgift att hitta en kompetent urmakare.
Bilder:
Jag måste erkänna att om jag skulle välja en klocka, och helt bortsåg från det finansiella värdet, skulle jag välja Eternan.
Jag måste också säga att även om jag trycker in Rolexen i örat, vilket nästan går i och med att det är ett damur så kan jag inte höra urverket.
Bara för att dela med mig av en Noob-reaktion.