Machiavelli
Omega
Tods Loafers är mina favoritskor, men går som sagt en bit över budget... Hittar någon tods på rea så hojta till 
-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Skor
- Trådstartare ZQT
- Start datum
Skäms över min fördröjning av mitt utlovade resereportage till Crockett & jones i maj. Nåväl, bättre sent än aldrig:
En tisdagskväll i maj anlände vi London. Vi hann knappt sticka in huvudet på hotellet innan vi behövde hoppa in i taxi till vår restaurang. En ombyggd strippklubb som idag huserar mexikansk mat. De har dock valt att behålla exteriören från förr.
Tidigt dagen därpå begav vi oss till Euston Station för att ta tåg upp till Northampton. Anledningen till vår resa var för att få se tillverkningen av produkten och få större förståelse för vad för typ av sko vi arbetar med i butiken. Väl på plats väntade såväl en representant från den svenska agenturen som person från Crockett & jones själva för att visa oss runt i fabriken på Perry street.
Byggnaden såg precis ut som man kunde tänka sig. Inklämd i ett bostadsområde med stora tegelfasader och ännu större och skitigare gamla industrifönster. Om jag ska försöka berätta allt från vår 7 timmars långa rundvandring blir denna text otroligt lång. Jag kommer därför berätta en del av de mer intressanta momenten samt visa egna bilder tillsammans med bilder av tagna av min kollega Filip. Han är något bättre än jag på att fotografera...
Första stoppet på vår rundtur handla om skons olika skinnkvalitéer. på en stort bord rullades massvis med olika typer av skinn ut där en från Crockett & jones noggrant förklarade skinnets styrkor och olika egenskaper. En rolig historia kring russian calf blev även nämnd där skinn från en båt som år 1786 sjönk hittades 200 år senare innehållande skinn som fortfarande var i skick. Crockett & Jones hade lyckats få tag en bit av just detta gamla skinn. (läs mer om historien här http://www.nytimes.com/2006/11/02/fashion/02bespoke.html).
Därefter gick vi längst upp i huset för att sedermera vandra neråt. Det var nämligen precis så som produktionen såg ut. Längst upp sköttes all "clicking" det vill säga momentet där skons olika delar skärs ut ur hudarna. Aldrig trodde jag att så mycket skinn gick till spillo, närmare 40% av alla hudar kastas på grund av defter och revor i skinnet. En av många anledningar till Crocketts högre pris då de vill hålla en jämn nivå och aldrig (som många billigare märken) försöka dölja defekter genom hård polering färgning. Alla hudar kommer från kalvar med så bra egenskaper som möjligt för att kunna producera en högkvalitativ sko.
Efter Clicking ska skon sys ihop och formas. Om våningen längst upp hade mest manliga arbetare så hade våningen under bara kvinnliga arbetare. Roligt att se var också alla arbetarnas olika karaktärer. De äldre männen stod oftast i chinos och piké medan de yngre förmågorna hade allt från engelsk streetwear till mer amerikanska hip-hip kläder. Överallt fanns även pin-up bilder uppsatta medan bland de kvinnliga arbetarna florerade starkt med diverse porträttbilder på kända skådespelare och artister. Självklart fanns också (som om det inte vore klyschigt nog) en tekopp med antingen Union jack eller cheesy quotes på var arbetares skrivbord.
När vi gick förbi en av de äldre männen som i ett hörn stod och formade hälpartiet (en mycket krävande och svår uppgift inom produktionen) slängde en av våra guide ur sig: "mate, how low have you been using that mashine?", han svarade: "well, Since I started here for 40 years ago it's been staring at me each day". Med andra ord är fabrikens väggar och tak ibland lika gamla som maskinerna. Crockett har till och med anställda ingenjörer som dagligen servar deras olika stationer.
När skon sederna har fått bli sydd och formad ska den sys fast på en sula. Här fylls sulan med kork som efter och användning formar sig efter foten. Tidigare använde man stål i skon för extra stadga. Detta bytte man ut mot trä efter 9/11 och dee allt mer seriösa säkerhetskontrollerna runt om bland jordens flygplatser för att inte göra män nervösa inför att ta av sig svettiga skor medan hundratals andra flygresenärer bakom tittar på.
Att se en sko bli goodyear welted sydd var otroligt häftigt. Personen som hade ansvar för detta hade enorm färdighet och skicklighet. Självklart är handsytt med svinhår och allt annat lullilull otroligt fascinerande det med. Något som däremot är omöjligt att låta göra med en produktion på närmare 2800 skor/ vecka.
När skon till slut var färdigsydd skulle skon färgas och poleras. Efter minutiös kontroll får skon äntligen hamna i sin låda. Produktionen av ett par skor tar dock närmare 8 veckor från att lädret skärs ut tills att skon läggs i dess gröna kartong.
(den här tjejen gjorde lika bra polering på en sko på halverad tid som vinnaren gjorde i VM i skoputs veckorna innan. Crockett Har tjatat på henne att ställe upp men det är inte riktigt hennes grej. "I'm just doing my job" svarade hon när vi förvånande frågade varför.
Efter rundvandringen har man fått enorm förståelse och respekt för tillverkningen och jag måste säga att jag idag upplever skon som billig med tanke på alla dess hundratals moment.
Hoppas ni gillade det!
En tisdagskväll i maj anlände vi London. Vi hann knappt sticka in huvudet på hotellet innan vi behövde hoppa in i taxi till vår restaurang. En ombyggd strippklubb som idag huserar mexikansk mat. De har dock valt att behålla exteriören från förr.
Tidigt dagen därpå begav vi oss till Euston Station för att ta tåg upp till Northampton. Anledningen till vår resa var för att få se tillverkningen av produkten och få större förståelse för vad för typ av sko vi arbetar med i butiken. Väl på plats väntade såväl en representant från den svenska agenturen som person från Crockett & jones själva för att visa oss runt i fabriken på Perry street.
Byggnaden såg precis ut som man kunde tänka sig. Inklämd i ett bostadsområde med stora tegelfasader och ännu större och skitigare gamla industrifönster. Om jag ska försöka berätta allt från vår 7 timmars långa rundvandring blir denna text otroligt lång. Jag kommer därför berätta en del av de mer intressanta momenten samt visa egna bilder tillsammans med bilder av tagna av min kollega Filip. Han är något bättre än jag på att fotografera...
Första stoppet på vår rundtur handla om skons olika skinnkvalitéer. på en stort bord rullades massvis med olika typer av skinn ut där en från Crockett & jones noggrant förklarade skinnets styrkor och olika egenskaper. En rolig historia kring russian calf blev även nämnd där skinn från en båt som år 1786 sjönk hittades 200 år senare innehållande skinn som fortfarande var i skick. Crockett & Jones hade lyckats få tag en bit av just detta gamla skinn. (läs mer om historien här http://www.nytimes.com/2006/11/02/fashion/02bespoke.html).
Därefter gick vi längst upp i huset för att sedermera vandra neråt. Det var nämligen precis så som produktionen såg ut. Längst upp sköttes all "clicking" det vill säga momentet där skons olika delar skärs ut ur hudarna. Aldrig trodde jag att så mycket skinn gick till spillo, närmare 40% av alla hudar kastas på grund av defter och revor i skinnet. En av många anledningar till Crocketts högre pris då de vill hålla en jämn nivå och aldrig (som många billigare märken) försöka dölja defekter genom hård polering färgning. Alla hudar kommer från kalvar med så bra egenskaper som möjligt för att kunna producera en högkvalitativ sko.
Efter Clicking ska skon sys ihop och formas. Om våningen längst upp hade mest manliga arbetare så hade våningen under bara kvinnliga arbetare. Roligt att se var också alla arbetarnas olika karaktärer. De äldre männen stod oftast i chinos och piké medan de yngre förmågorna hade allt från engelsk streetwear till mer amerikanska hip-hip kläder. Överallt fanns även pin-up bilder uppsatta medan bland de kvinnliga arbetarna florerade starkt med diverse porträttbilder på kända skådespelare och artister. Självklart fanns också (som om det inte vore klyschigt nog) en tekopp med antingen Union jack eller cheesy quotes på var arbetares skrivbord.
När vi gick förbi en av de äldre männen som i ett hörn stod och formade hälpartiet (en mycket krävande och svår uppgift inom produktionen) slängde en av våra guide ur sig: "mate, how low have you been using that mashine?", han svarade: "well, Since I started here for 40 years ago it's been staring at me each day". Med andra ord är fabrikens väggar och tak ibland lika gamla som maskinerna. Crockett har till och med anställda ingenjörer som dagligen servar deras olika stationer.
När skon sederna har fått bli sydd och formad ska den sys fast på en sula. Här fylls sulan med kork som efter och användning formar sig efter foten. Tidigare använde man stål i skon för extra stadga. Detta bytte man ut mot trä efter 9/11 och dee allt mer seriösa säkerhetskontrollerna runt om bland jordens flygplatser för att inte göra män nervösa inför att ta av sig svettiga skor medan hundratals andra flygresenärer bakom tittar på.
Att se en sko bli goodyear welted sydd var otroligt häftigt. Personen som hade ansvar för detta hade enorm färdighet och skicklighet. Självklart är handsytt med svinhår och allt annat lullilull otroligt fascinerande det med. Något som däremot är omöjligt att låta göra med en produktion på närmare 2800 skor/ vecka.
När skon till slut var färdigsydd skulle skon färgas och poleras. Efter minutiös kontroll får skon äntligen hamna i sin låda. Produktionen av ett par skor tar dock närmare 8 veckor från att lädret skärs ut tills att skon läggs i dess gröna kartong.
(den här tjejen gjorde lika bra polering på en sko på halverad tid som vinnaren gjorde i VM i skoputs veckorna innan. Crockett Har tjatat på henne att ställe upp men det är inte riktigt hennes grej. "I'm just doing my job" svarade hon när vi förvånande frågade varför.
Efter rundvandringen har man fått enorm förståelse och respekt för tillverkningen och jag måste säga att jag idag upplever skon som billig med tanke på alla dess hundratals moment.
Hoppas ni gillade det!
Tack för trevligt inlägg, mycket intressant som ägare till några par crocketts.
Fick ni någon uppfattning om vitala skillnader mellan benchgrade och handgrade?
(själv har jag mest märkt att handgrade är mjukare och skönare från första steget)
Inte helt dumma..
Har lite problem med slipons/espadrillos som bara har en rak kant vid vristen. Som dessa:
De vitala skillnaderna mellan handgrade och mainline är först och främst skinnet. Än mer följsamt och fint skinn används i på skor från linjen handgrade. Den slutliga putsen är också mycket mer arbetad och har på senaste tid bliv bättre och bättre. De har själva förstått varför tex Edward Greens skor ser lyxigare ut och därför börjat lägga ner mer tid på puts (se tjejen på tredje sista bilden).
Slutligen är även sulan ekgarvad på Handgrade med klassisk "Gentlemen-heel" (dvs en nerfilad kant på hälens kant intill hålfoten för minska risken att fastna med byxan). Goodyear-sömmen är även dold på undersidan, något den inte är på mainline.
Dags att inviga nyinköpen snart, kommer bli bra inför sommaren
Blyfot
Cartier
De översta är ju bara helt underbaraDags att inviga nyinköpen snart, kommer bli bra inför sommaren
Zegna sneakersen var inte helt fel heller
Thanks
MartinKalle
Omega
Tror det är rimligare att sikta på ett där du kan ha på dig finskor.
Jobb som faktiskt kräver det är det dåligt med (i Sverige då - UK eller kontienten är en annan femma). Jobbar själv i ett yrke och på ett ställe som historiskt sett absolut hade krävt finskor och full kostym med slips, men folk har på vad f*n som helst, både vad gäller skor och kläder. Däremot höjer ingen på ögonbrynen om du kommer in med finskor.
Märke?Måste bara lägga till en bättre bild i lite solsken, framgår det att jag gillar dem?
Carmina och en av deras group MTO.
Josef B
Bestraffaren
Skäms över min fördröjning av mitt utlovade resereportage till Crockett & jones i maj. Nåväl, bättre sent än aldrig:
En tisdagskväll i maj anlände vi London. Vi hann knappt sticka in huvudet på hotellet innan vi behövde hoppa in i taxi till vår restaurang. En ombyggd strippklubb som idag huserar mexikansk mat. De har dock valt att behålla exteriören från förr.
Tidigt dagen därpå begav vi oss till Euston Station för att ta tåg upp till Northampton. Anledningen till vår resa var för att få se tillverkningen av produkten och få större förståelse för vad för typ av sko vi arbetar med i butiken. Väl på plats väntade såväl en representant från den svenska agenturen som person från Crockett & jones själva för att visa oss runt i fabriken på Perry street.
Byggnaden såg precis ut som man kunde tänka sig. Inklämd i ett bostadsområde med stora tegelfasader och ännu större och skitigare gamla industrifönster. Om jag ska försöka berätta allt från vår 7 timmars långa rundvandring blir denna text otroligt lång. Jag kommer därför berätta en del av de mer intressanta momenten samt visa egna bilder tillsammans med bilder av tagna av min kollega Filip. Han är något bättre än jag på att fotografera...
Första stoppet på vår rundtur handla om skons olika skinnkvalitéer. på en stort bord rullades massvis med olika typer av skinn ut där en från Crockett & jones noggrant förklarade skinnets styrkor och olika egenskaper. En rolig historia kring russian calf blev även nämnd där skinn från en båt som år 1786 sjönk hittades 200 år senare innehållande skinn som fortfarande var i skick. Crockett & Jones hade lyckats få tag en bit av just detta gamla skinn. (läs mer om historien här http://www.nytimes.com/2006/11/02/fashion/02bespoke.html).
Därefter gick vi längst upp i huset för att sedermera vandra neråt. Det var nämligen precis så som produktionen såg ut. Längst upp sköttes all "clicking" det vill säga momentet där skons olika delar skärs ut ur hudarna. Aldrig trodde jag att så mycket skinn gick till spillo, närmare 40% av alla hudar kastas på grund av defter och revor i skinnet. En av många anledningar till Crocketts högre pris då de vill hålla en jämn nivå och aldrig (som många billigare märken) försöka dölja defekter genom hård polering färgning. Alla hudar kommer från kalvar med så bra egenskaper som möjligt för att kunna producera en högkvalitativ sko.
Efter Clicking ska skon sys ihop och formas. Om våningen längst upp hade mest manliga arbetare så hade våningen under bara kvinnliga arbetare. Roligt att se var också alla arbetarnas olika karaktärer. De äldre männen stod oftast i chinos och piké medan de yngre förmågorna hade allt från engelsk streetwear till mer amerikanska hip-hip kläder. Överallt fanns även pin-up bilder uppsatta medan bland de kvinnliga arbetarna florerade starkt med diverse porträttbilder på kända skådespelare och artister. Självklart fanns också (som om det inte vore klyschigt nog) en tekopp med antingen Union jack eller cheesy quotes på var arbetares skrivbord.
När vi gick förbi en av de äldre männen som i ett hörn stod och formade hälpartiet (en mycket krävande och svår uppgift inom produktionen) slängde en av våra guide ur sig: "mate, how low have you been using that mashine?", han svarade: "well, Since I started here for 40 years ago it's been staring at me each day". Med andra ord är fabrikens väggar och tak ibland lika gamla som maskinerna. Crockett har till och med anställda ingenjörer som dagligen servar deras olika stationer.
När skon sederna har fått bli sydd och formad ska den sys fast på en sula. Här fylls sulan med kork som efter och användning formar sig efter foten. Tidigare använde man stål i skon för extra stadga. Detta bytte man ut mot trä efter 9/11 och dee allt mer seriösa säkerhetskontrollerna runt om bland jordens flygplatser för att inte göra män nervösa inför att ta av sig svettiga skor medan hundratals andra flygresenärer bakom tittar på.
Att se en sko bli goodyear welted sydd var otroligt häftigt. Personen som hade ansvar för detta hade enorm färdighet och skicklighet. Självklart är handsytt med svinhår och allt annat lullilull otroligt fascinerande det med. Något som däremot är omöjligt att låta göra med en produktion på närmare 2800 skor/ vecka.
När skon till slut var färdigsydd skulle skon färgas och poleras. Efter minutiös kontroll får skon äntligen hamna i sin låda. Produktionen av ett par skor tar dock närmare 8 veckor från att lädret skärs ut tills att skon läggs i dess gröna kartong.
(den här tjejen gjorde lika bra polering på en sko på halverad tid som vinnaren gjorde i VM i skoputs veckorna innan. Crockett Har tjatat på henne att ställe upp men det är inte riktigt hennes grej. "I'm just doing my job" svarade hon när vi förvånande frågade varför.
Efter rundvandringen har man fått enorm förståelse och respekt för tillverkningen och jag måste säga att jag idag upplever skon som billig med tanke på alla dess hundratals moment.
Hoppas ni gillade det!
MYCKET trevligt! Tack för läsningen, @Fabian !
Notorious Niklas
Panerai
Trevlig skoputsarsöndag, mina vänner!
Hutti
Cartier
Detsamma, ser riktigt bra ut. För en extra najs finish så glöm inte sulkanterna och klacken med lite skokrämTrevlig skoputsarsöndag, mina vänner!
D
Deleted member 5780
Guest
Så tänkte jag med. Sen beställde jag. Sen köpte jag fler skor så lärdomen är väl att ha fler block än skorJag tänkte beställa skoblock från skolyx.se, jag ska ha fyra stycken och om någon är sugen på två stycken så blir det 169kr per block. PM'a om du är intresserad så beställer vi tsm. Jag finns i Stockholm för f2f överlämning
Jag tänkte beställa skoblock från skolyx.se, jag ska ha fyra stycken och om någon är sugen på två stycken så blir det 169kr per block. PM'a om du är intresserad så beställer vi tsm. Jag finns i Stockholm för f2f överlämning
Jag är på! Pmar!
MartinKalle
Omega
F*n vad snygga! Vad heter modellen?
chimaira
Cartier
Harley
Omega
Riktigt snygga!Nytt in från Loake idag. Nöjd som tusan.
