I den här tråden tänkte jag att vi kan visa upp våra äldre klockor, klockor som är eller börjar närma sig 100 år.
Prolog
Sista tiden har jag burit några av mina äldre klockor. Klockorna är lite mindre men klart bärbara då jag under flera år burit mycket vintage och ”avprogramerat” mig från senaste årens over-size trend. (Jag bär dock ibland fortfarande stora klockor men då modernare kronografer och dykarur). Man får helt enkelt gå ner i storlek och vänja sig vid ”normala” klassiska storlekar kring 34mm +/- ca 2mm. När man väl gjort det är det svårt att se hur man i all världen kan bära stora 42mm trevisare-konfigurationer. Klassiska herrur är perfekta på handleden, proportioner (klockans och klockan i proportion till handleden), slinker under manschetten, känns knappt runt handleden etc. Men nog om det, det var inte det jag ville ta upp. Klockorna jag burit är tex min gamla Reverso från tidigt trettiotal, en 14k guld Longines som är från ca 1920-30 tal samt även min JLC Duoplan som är sen trettiotal. Klockor som snart närmar sig 100 år i ålder. 100 år, det är länge det. Tänk vad mycket som hänt i utveckling, teknik och mode. Så här såg tex modet ut på 1920-talet;
Dogulas Fairbanks och Mary Pickford samt några gentlemän på 20-talet
Och jämför det med dagens dressade mode. Oj oj oj, vad saker har hänt! Eller..
Allting går i cykler. T.ex. dagens ungdomar som väljer bort armbandsuret mot en mobil i fickan (klockan i fickan, fickklocka... fickur!!). Snart börjar väl klädtillverkarna sy fickor speciellt avsedda för att placera mobilerna i... Déjà vu!
Armbandsurens historia
De flesta här har säkert bra koll på historien av armbandsur, men jag drar en kort repetition av början av historien.
År 1810-1812. Initialt var det bara damer som bar armbandsur. Som uppfinnare och pionjär inom urmakarhistorien var Abraham-Louis Breguet först och gjorde på beställning det absolut första armbandsuret år 1812 till Caroline Murat, Napoleon Bonaparte yngsta syster och drottning och regent av Neapel. Enda beviset på detta finns dock i Breguets orderböcker från den tiden som beskriver klockan som en minute repeater.
Caroline Murat (Bonaparte)
År 1868 - Tvåa var Patek Philippe som tog fram ett armbandsur till den ungerska grevinnan Koscowicz (nedan).
År 1880. Nästa händelse i historien är faktiskt de första herruren. Kejsaren av Tyskland, Kaiser Wilhelm, beställde av Girard Perregaux två tusen armbandsur åt tyska flottan som hjälpmedel till marinofficerarna för att utföra koordinerade anfall. Klockorna kom dock även att användas i andra Boerkriget (Sydafrika 1899-1902) samt Spansk-Amerikanska kriget 1898. Men klockorna användes enbart som verktyg och i inledningen på 1900-talet ansågs klockorna fortfarande som tjejiga nymodigheter som ingen man frivilligt skulle sätta på sig privat utanför tjänstgöring.
Kejsaren av Tyskland, Kaiser Wilhelm, beställde klockor av Girard Perregaux
Cartier
Cartier har rätt mycket med utvecklingen av armbandsur att göra. I orderböckerna har man hittat det första damarmbandsuret företaget tillverkat år 1888.
År 1904 tar Louis Cartier fram ett armbandsur till sin vän, den kände brasilianska piloten Alberto Santos-Dumont som hade behov av att avläsa tid utan att släppa händerna under flygning. Denna klocka, Cartier Santos, släpptes dock först 1911 till allmänheten och blev mot förmodan en relativ försäljningsframgång då män ville efterlikna den populära modiga piloten. Denna klocka är dessutom original till alla dagens klockor vad gäller klockarmband och den standard som de flesta har hur man fäster och utformar bandinfästningen mellan boett och armband. Tacka Cartier!
Cartier Santos, första "piloturet"
Fortsatt släppte Cartier klassiska modellerna Tonneau (1906), Tortue and Baignoire (1912) och Tank år 1917.
År 1912 (ca). Klockan blir en modeaccessoar. Stor ny modetrend i Europa bland de unga och starka "nya" kvinnorna. Små Cartier armbandsur i platina med juveler. New York Times rapporterat från 1912 års Paris;
Cartier i platina
1914-1919 - Första världskriget. Många officerare tilldelas armbandsur och sk. Trench watches (”skyttegravs klockor”) togs fram. Klockorna var mer eller mindre fickur som antingen placerades på handleden i läderfodral eller kompletterades/byggdes med fästen för armband. Det stora sköra glaset var ett stort problem som ofta krossades eller fukt som trängde in (då klockorna tidigare legat skyddat i fickan innan). Man försökte med olika galler och skydd innan "okrossbart" glas togs fram och revolutionerade marknaden (slutet av 20-talet).
Trench watches
Kriget med hjältar och maskulinitet omvände synen på att inte män kunde bära armbandsur. New York Times rapporterar sommaren 1916 med viss förvåning och förfäran från Europas gator att män även privat börjar bära de kvinnliga klockattributen:
Amerikansk officer från första världskriget
Mot slutet av kriget tog klocktillverkarna vara på denna trend och började masstillverka armbandsur för män. Klockorna var till för; “for men with the promise that this watch could make a man more soldierlike, more martial, more masculine. And they don’t just have some random soldiers out in Africa, they now have the most modern of all heroes of World War I—the aviator—[wearing wristwatches]. … By the 1920s, you have aviation, you have automobiles. The pocket watch was really intimately associated with the railroad. And so it seems very antiquated, it’s like something your dad wore. A modern man’s going to wear a wristwatch.” https://www.theatlantic.com/international/archive/2015/05/history-wristwatch-apple-watch/391424/
I slutet av 1920-talet hade armbandsuren sprungit om fickuren i produktion och idag ser marknaden ut som den gör.
Gamla armbandsur som närmar sig 100-år och är fortfarande användbara som tidvisare och modeaccessoar, är det inte fantastiskt? Vilken kvalitet och till vilka små pengar man kan hitta dessa fantastiska klockor. Att dagligdags bära en nästan 100-år gammal mekaniskt ingenjörs- och hantverks-mässigt underverk som dessutom hjälper oss att nu liksom då visa tiden. Kan det bli bättre? Vad är egentligen en ny glänsande safir stål-Rolex mot en gammal handtillverkad Longines i guld från 20-talet? Dessutom till en bråkdel av priset.
Så, visa nu upp dina gamla klockor. Begränsningen sätter vi vid år 1939, annars platsar så många av våra dagliga vintigeklockor in (och hade vi begränsat oss till 1929 så få ur, det var ju nu det började sätta fart på produktionen!).
//Rozzy
Källor bl.a;
https://www.interwatches.com/cartier-history
https://www.history.com/news/how-world-war-i-led-to-the-apple-watch
https://www.theatlantic.com/international/archive/2015/05/history-wristwatch-apple-watch/391424/
Prolog
Sista tiden har jag burit några av mina äldre klockor. Klockorna är lite mindre men klart bärbara då jag under flera år burit mycket vintage och ”avprogramerat” mig från senaste årens over-size trend. (Jag bär dock ibland fortfarande stora klockor men då modernare kronografer och dykarur). Man får helt enkelt gå ner i storlek och vänja sig vid ”normala” klassiska storlekar kring 34mm +/- ca 2mm. När man väl gjort det är det svårt att se hur man i all världen kan bära stora 42mm trevisare-konfigurationer. Klassiska herrur är perfekta på handleden, proportioner (klockans och klockan i proportion till handleden), slinker under manschetten, känns knappt runt handleden etc. Men nog om det, det var inte det jag ville ta upp. Klockorna jag burit är tex min gamla Reverso från tidigt trettiotal, en 14k guld Longines som är från ca 1920-30 tal samt även min JLC Duoplan som är sen trettiotal. Klockor som snart närmar sig 100 år i ålder. 100 år, det är länge det. Tänk vad mycket som hänt i utveckling, teknik och mode. Så här såg tex modet ut på 1920-talet;
Dogulas Fairbanks och Mary Pickford samt några gentlemän på 20-talet
Och jämför det med dagens dressade mode. Oj oj oj, vad saker har hänt! Eller..
Allting går i cykler. T.ex. dagens ungdomar som väljer bort armbandsuret mot en mobil i fickan (klockan i fickan, fickklocka... fickur!!). Snart börjar väl klädtillverkarna sy fickor speciellt avsedda för att placera mobilerna i... Déjà vu!
Armbandsurens historia
De flesta här har säkert bra koll på historien av armbandsur, men jag drar en kort repetition av början av historien.
År 1810-1812. Initialt var det bara damer som bar armbandsur. Som uppfinnare och pionjär inom urmakarhistorien var Abraham-Louis Breguet först och gjorde på beställning det absolut första armbandsuret år 1812 till Caroline Murat, Napoleon Bonaparte yngsta syster och drottning och regent av Neapel. Enda beviset på detta finns dock i Breguets orderböcker från den tiden som beskriver klockan som en minute repeater.
Caroline Murat (Bonaparte)
År 1868 - Tvåa var Patek Philippe som tog fram ett armbandsur till den ungerska grevinnan Koscowicz (nedan).
År 1880. Nästa händelse i historien är faktiskt de första herruren. Kejsaren av Tyskland, Kaiser Wilhelm, beställde av Girard Perregaux två tusen armbandsur åt tyska flottan som hjälpmedel till marinofficerarna för att utföra koordinerade anfall. Klockorna kom dock även att användas i andra Boerkriget (Sydafrika 1899-1902) samt Spansk-Amerikanska kriget 1898. Men klockorna användes enbart som verktyg och i inledningen på 1900-talet ansågs klockorna fortfarande som tjejiga nymodigheter som ingen man frivilligt skulle sätta på sig privat utanför tjänstgöring.
Kejsaren av Tyskland, Kaiser Wilhelm, beställde klockor av Girard Perregaux
Cartier
Cartier har rätt mycket med utvecklingen av armbandsur att göra. I orderböckerna har man hittat det första damarmbandsuret företaget tillverkat år 1888.
År 1904 tar Louis Cartier fram ett armbandsur till sin vän, den kände brasilianska piloten Alberto Santos-Dumont som hade behov av att avläsa tid utan att släppa händerna under flygning. Denna klocka, Cartier Santos, släpptes dock först 1911 till allmänheten och blev mot förmodan en relativ försäljningsframgång då män ville efterlikna den populära modiga piloten. Denna klocka är dessutom original till alla dagens klockor vad gäller klockarmband och den standard som de flesta har hur man fäster och utformar bandinfästningen mellan boett och armband. Tacka Cartier!
Cartier Santos, första "piloturet"
Fortsatt släppte Cartier klassiska modellerna Tonneau (1906), Tortue and Baignoire (1912) och Tank år 1917.
År 1912 (ca). Klockan blir en modeaccessoar. Stor ny modetrend i Europa bland de unga och starka "nya" kvinnorna. Små Cartier armbandsur i platina med juveler. New York Times rapporterat från 1912 års Paris;
Cartier i platina
1914-1919 - Första världskriget. Många officerare tilldelas armbandsur och sk. Trench watches (”skyttegravs klockor”) togs fram. Klockorna var mer eller mindre fickur som antingen placerades på handleden i läderfodral eller kompletterades/byggdes med fästen för armband. Det stora sköra glaset var ett stort problem som ofta krossades eller fukt som trängde in (då klockorna tidigare legat skyddat i fickan innan). Man försökte med olika galler och skydd innan "okrossbart" glas togs fram och revolutionerade marknaden (slutet av 20-talet).
Trench watches
Kriget med hjältar och maskulinitet omvände synen på att inte män kunde bära armbandsur. New York Times rapporterar sommaren 1916 med viss förvåning och förfäran från Europas gator att män även privat börjar bära de kvinnliga klockattributen:
Amerikansk officer från första världskriget
Mot slutet av kriget tog klocktillverkarna vara på denna trend och började masstillverka armbandsur för män. Klockorna var till för; “for men with the promise that this watch could make a man more soldierlike, more martial, more masculine. And they don’t just have some random soldiers out in Africa, they now have the most modern of all heroes of World War I—the aviator—[wearing wristwatches]. … By the 1920s, you have aviation, you have automobiles. The pocket watch was really intimately associated with the railroad. And so it seems very antiquated, it’s like something your dad wore. A modern man’s going to wear a wristwatch.” https://www.theatlantic.com/international/archive/2015/05/history-wristwatch-apple-watch/391424/
I slutet av 1920-talet hade armbandsuren sprungit om fickuren i produktion och idag ser marknaden ut som den gör.
Gamla armbandsur som närmar sig 100-år och är fortfarande användbara som tidvisare och modeaccessoar, är det inte fantastiskt? Vilken kvalitet och till vilka små pengar man kan hitta dessa fantastiska klockor. Att dagligdags bära en nästan 100-år gammal mekaniskt ingenjörs- och hantverks-mässigt underverk som dessutom hjälper oss att nu liksom då visa tiden. Kan det bli bättre? Vad är egentligen en ny glänsande safir stål-Rolex mot en gammal handtillverkad Longines i guld från 20-talet? Dessutom till en bråkdel av priset.
Så, visa nu upp dina gamla klockor. Begränsningen sätter vi vid år 1939, annars platsar så många av våra dagliga vintigeklockor in (och hade vi begränsat oss till 1929 så få ur, det var ju nu det började sätta fart på produktionen!).
//Rozzy
Källor bl.a;
https://www.interwatches.com/cartier-history
https://www.history.com/news/how-world-war-i-led-to-the-apple-watch
https://www.theatlantic.com/international/archive/2015/05/history-wristwatch-apple-watch/391424/
Senast ändrad:
