Kul trådstart!
För att försöka svara på detta på en för en gångs skull någorlunda seriöst sätt:
För mig går det att se det på två sätt. Jag har en djup respekt för såna som
@Denke @yonsson @Molle @Aurum osv som fullständigt nördar ned sig i de mest obskyra klockor och subklasser av klockor. Det är sjukt kul, härligt jävla nördigt och extremt...respektingivande på något sätt. Att helt enkelt köra sin egen grej för att det är det man själv just gillar, och skiter fullständigt i, ja kanske till och med njuter av att ingen "utomstående" riktigt vet vad det är.
Personligen är jag absolut intresserad av vintage och ser charmen i det, men eftersom jag är så förbannat...hmm, autistisk i mina intressen så kan jag inte ta något med måtta - så jag har helt enkelt inte råd att hålla på med vintage, då jag självklart skulle vilja ha en RCO Newman och en Patek 2499 och såna pjäser, och jag skulle nog inte känna mig nöjd förrän jag har det. Därav är det totalt orimligt för mig att hålla på med, det är helt enkelt så jag funkar.
Ni som hängt med på forumet ett tag vet ju hur jag är. Jag gillar nya klockor bättre ändå på något sätt, eftersom jag uppriktigt gillar att "pöbeln" - dvs icke klockintresserade också vet och ser att det här är något exklusivt och dyrt. Jag älskade min VC Overseas. Älskade den. Men på något sätt kändes det jävligt trist med så mycket pengar i en modern stålklocka som alla kunde köpa. Ingen visste ju vad det var. Hur kul är det egentligen? Rolex hägrade alltid där någonstans.
Ja, det är ett rätt knäppt och sjukt tankesätt, kanske växer det bort när min mentala ålder börjar närma sig min fysiska ålder (om det nu någonsin kommer hända), men av denna anledning är det typ Rolex och Omega som är kul för mig. Gärna i finmetall och med bling på. När det gäller mina materiella ting gillar jag att synas. Äga riktiga like-raketer, så att säga.
För att försöka svara på frågan då.
För mig spelar priset roll. Jag vill ha klocka/klockor med hög prislapp. Samtidigt är det inte superexklusiva urverk eller begränsad tillgång jag vill betala för. Jag vill betala för guld och is. Samtidigt ska den vara från en klocktillverkare. Skulle alltså inte köpa en typ...superblingad LV-klocka för 250 papp. Dvs, Rolex i ädelmetall är för mig de ultimata klockorna, och det finns inget som är bättre än det och som kommer kittla mig på samma sätt. Så enkelt är det.
För andras klockor bryr jag mig verkligen inte om vad de kostar. Jag älskar att klämma på folks klockor på GTG's som man ser att ägaren i fråga av är uppriktigt nöjd, stolt och intresserad av. Minns när Denke hade sin Rolex Explorer på Hublot-eventet och övertygade folk om varför det var den perfekta OWG-klockan. Jag köper alla hans argument och är så jävla på att den passar honom helt perfekt. Det är ingen klocka jag skulle köpa, men eftersom han är så förbaskat nöjd med den så blir jag också intresserad av den. Jag skulle också sjukt gärna träffa Yonsson nån gång och lära mig allt om seiko-nördandet. Gillar även att snacka Panerai med
@Zacke @Palenkovich och
@Compiss - bara för att de är så härligt jävla nördiga kring det. Jag lär nog inte köpa en Panerai heller, men jag älskar att titta på deras.
Samma sak som när
@Echo Delta maler på om sina fakking RM hela tiden och hur coolt och innovativt det är. Sjukt intressant, men jag kommer aldrig köpa någon.
Så tänker jag.