Ja denna eviga fråga. Hatad och älskad då prisstegringar minst sagt är både trevliga och störiga...
Jag tänkte berätta hur jag tänker, det är inte facit och inte en sanning, vara hur jag tänker... Jag har själv handlat såhär i stor utsträckning även om det inte varit medvetet, iaf inte ur någon "investeringsmening"
Jag tror att det finns några måsten för att en klocka ska utvecklas positivt i värde, och det är att den är av god kvalitet, och då primärt design, (pre 70 om man vill vara på "säkra sidan"). Helt enkelt hög kvalitet och i en design som faller den stora massan i smaken.
Jag tror även precis som vissa varit inne på, att skick är viktigt. Det finns alltid köpare till toppskick, även om det är Tissot eller Revue...
Så nu har vi en klocka, med hög kvalitet i bygge och framför allt i design, samt i gott skick.
Då kommer vi till finliret, vilka kommer utvecklas bättre än den stora massan av bra vintage...? Där tror jag att det handlar om "relativt värde". Ett exempel är AP RO 4100 vs PP Nautilus 3800. Dessa var för inte länge sedan prissatta typ 70 vs 150k, och sedan sprang PP iväg något kopiöst till typ 250, men AP låg kvar runt 70. Nu är PP för dyr för "vanligt folk" och man kollar på alternativen... Tada, helt plötsligt kostar en bra 4100 en bra bit över 100k. Lite grovt och slarvigt tror jag marknaden har en relativ prisbild av liknande klockor (tex dessa två), sedan sker en "chock" som gör att en av dessa drar iväg. På sikt vill dessa tillbaka till samma relativpris, vilket gör att en ska upp eller den andra ner. Jag är nu rätt övertygad om att priset på 40talsOmega och Tissot är för lågt relativt Suverän efter att Suverän dragit iväg. Antingen ska samtida Omega och Tissot upp, eller suverän ner. En suverän bör i min värld inte kosta 100-300% mer än en likadan omega utan texten. På samma vis är tex Constellation och beefy lugs Omega i min mening attraktiva prismässigt nu, men lite mindre uppenbar jämförelse.