Sommaren är seikotid. För ärligt talat, vem orkar hålla på att dra upp en massa gamla vintageklockor som inte går att bada med och som knappt går att läsa av nattetid ens på midsommarafton? Nä, på sommaren ska man ha en rejäl klocka som bara finns där och funkar. Som pallar grävjobb i trädgården, vedhuggning, bastubad, kräftfiske, mountainbikevurpor och barnens glasskladdiga fingrar. Den får gärna vara lite knäpp och utstickande (ja, om andra vuxna män kan gå på stan i foppatofflor och rygghår så kan jag åtminstone ha en oversize-klocka), men helst inte dyrare än att semestern blir förstörd om man tappar den i havet. Jag har kört sommarbeaters från sinn, certina och omega men i slutändan blir det ändå seiko, alltid seiko.
I år har jag två stycken hemma och nu ska de få möta varandra i en dödsmatch i sju ronder. Det är två tunga pjäser som är populära på forumet och som många förr eller senare kommer att vilja testa, och därför tänker jag att det kan vara kul att se dem sida vid sida:
Sumo vs. Tuna - let's get ready to rumble!
I olivgrön ringhörna: Seiko SBDC001 ”Sumo", -15. 44 mm, 200 m WR. Pris 3000-3500 (beg). Känd som "den bästa bang-for-the-buck-dykaren” i skiktet ovanför skx007/009. Automatisk med 6R15-verket, hyggligt specat till +25/-15 s/d och 50 h gångreserv.
I marinblå ringhörna: Seiko SBBN031 ”Tuna", -15. 48 mm, 300 m WR. Pris c:a 7500 (beg). Den senaste inkarnationen av lillebrorsan i tuna-linjen, som hängt med i ungefär 40 år. Quartzverk specat till +/- 15 s/månad och 5 års batteritid.
Nära 3 cm stål...
ROND 1: På handleden.
Det här är två bitiga klockor som tar plats, det kan inte förnekas. Men de är helt klart bärbara. Min handled mäter c:a 17,5 cm och båda funkar. Tunan har de galnaste måtten, med 48 mm angivet som diameter. Dock får man ha i åtanke att shrouden inkluderas i måttet, och att denna är konformad. Själva vridringen är mindre än på sumon, snarare i storlek med en vanlig skx. Den som känns störst på handleden är faktiskt sumon, som är försedd med rejäla bandhorn som ger ett långt mått lug-to-lug. Däremot ska man vara beredd på tjockleken om man väljer tunan. Den är visserligen bara en millimeter tjockare, men i och med att den är formad som en burk blir den liksom stående uppe på handleden, medan sumon smiter om med sin strömlinjeformade boett och nedåtvinklade bandhorn. Själv gillar jag båda: 1 - 1
ROND 2: Seiko-DNA
Kan man sin historia någotsånär köper man inte bara en seiko för att den är cool och praktisk, utan också för att den är en seiko. Sumon är förvisso en modern klassiker med omisskännlig seikotavla, men i sammanhanget är det en ny modell med kort historia. Tunan har ett tydligare seiko-formspråk och får likt en turtle eller skx ses som mer märkestypisk i boettform och linjer. Vad gäller SBBN031 skiljer den sig dock från de klassiska tunorna på ett par, och kanske avgörande punkter för den verklige puritanen: dels har den de nya, pilformade visarna, och dels har den en blingigt keramisk högblank vridring. Inte helt koscher i konservativa kretsar, men jag vill ändå hävda att tunan är mer typisk seikodykare än sumon: 1 - 2
ROND 3: Urverk
Quartz vs automatiskt. Precision vs känsla, hjärna vs hjärta? Nejdå. Det är vanliga bruksklockor vi talar om, här finns ingen större magi. Sumon har ett rejält verk som tickar på med enorm gångreserv och dras upp av så lite rörelse att man knappt fattar hur det går till. Mitt ex plussar en minut i veckan. Typ. Det duger. Även om det skulle vara två gör det inget, det värsta som kan hända är att jag får två minuter för lite i poolen på semestern innan jag drar till flygplatsen. Tunans quartzverk är inte mycket att orda om. Bra, men inget HEQ-verk egentligen. En billigare precidrive-certina slår den på fenorna, likaså en sinn UX. Med priset i åtanke måste poängen gå till sumon: 2 - 2
ROND 3: Länk
Låt mig först erkänna att jag har aldrig gillat seikos länkar. Klumpiga lås, för stora länkbitar, halvtaskig komfort, inget utseende att hurra för. Jag bär dessa klockor på zulu, nato eller gummi. Jag vill knappt dela ut någon poäng alls här, men sumon får en. Den har åtminstone ett spänne i stål, och så är den lite smidigare än tunans. Orkar dock varken montera eller fota. 3 - 2
ROND 5: Uteserveringspotential
Ja, ja. Ingen av dem är en vit milgauss, eller ens en luminor. Så om man med "uteservering" menar stockholmshak med cafe-de-paris-komplex eller överprisat espressohak på piazza i Florens, ja då är båda fel. Men på dykarbar i sydostasien eller stökig hamnsjåarkrog i Marseille skulle jag välja tunan. Men det menar man ju sällan. Inga poäng i denna omgång, tyvärr.
ROND 6: Lume
Sumon lyser som tusan. Tunan lyser som en och en halv sumo. Det behöver inte ens vara halvmörkt för att de här klockorna ska kicka igång lumen. Men tunan vinner alltså ronden. Den är bestyckad med den nya lyspastan (som förstås är bättre i sig) men inte nog med det, den har också fått sin lume applicerad i utskurna hål i tavlan istället för som duttar på index. Det ger inte bara en enorm lyskraft, utan också ett coolt utseende där indexen alltså ligger i samma nivå som själva tavlan. Det får bli två poäng till tunan en till sumon: 4 - 4
ROND 7: Beateregenskaper
Till syvende och sist är det två klockor för tuffa tag som möts, och därför passar det ju utmärkt att den här ronden blir direkt avgörande. De absolut nödvändiga egenskaperna finns hos båda: lugholes, smart placerad krona, övertydliga tavlor och index. Men sen är det faktiskt ett snäpp upp av allt på tunan: Sumons vridring är nedsänkt i boetten för extra skydd. Tunan har istället ett skyddande pansar runt hela boetten, som är monterat med fyra stora insexskruvar. Sumon är borstad där det behövs för ett "tooligt" utseende och blank här och där för att blänka lite snyggt i solen. Tunan är borstat överallt utom i "hacken" i vridringen, alltså på det enda ställe som knappt ens går att repa ens om man vill. Och dessutom diashieldbehandlad för extra hårdhet. Och så har tunan ett quartzverk, som gör att den sannolikt klarar mer spö än sumon. Därmed inte sagt att sumon är en dålig beater - det är tvärtom en sjuhelvetes beater - men tunan är en hårdsaltad godzillabeater från havsbottnen som äter det mesta till frukost i det här avseendet. Det får bli tre poäng till tunan, två till sumon, och en slutställning...6-7
Och årets sommarklocka är alltså den batteridrivna tonfiskburken, SBBN031!
Grattis till den säger jag, förstapriset är en knippe roliga band och en resa till rivieran (förutsatt att pilotjäklarna börjar jobba igen förstås).
Tack å hej!
I år har jag två stycken hemma och nu ska de få möta varandra i en dödsmatch i sju ronder. Det är två tunga pjäser som är populära på forumet och som många förr eller senare kommer att vilja testa, och därför tänker jag att det kan vara kul att se dem sida vid sida:
Sumo vs. Tuna - let's get ready to rumble!
I olivgrön ringhörna: Seiko SBDC001 ”Sumo", -15. 44 mm, 200 m WR. Pris 3000-3500 (beg). Känd som "den bästa bang-for-the-buck-dykaren” i skiktet ovanför skx007/009. Automatisk med 6R15-verket, hyggligt specat till +25/-15 s/d och 50 h gångreserv.
I marinblå ringhörna: Seiko SBBN031 ”Tuna", -15. 48 mm, 300 m WR. Pris c:a 7500 (beg). Den senaste inkarnationen av lillebrorsan i tuna-linjen, som hängt med i ungefär 40 år. Quartzverk specat till +/- 15 s/månad och 5 års batteritid.
Nära 3 cm stål...
ROND 1: På handleden.
Det här är två bitiga klockor som tar plats, det kan inte förnekas. Men de är helt klart bärbara. Min handled mäter c:a 17,5 cm och båda funkar. Tunan har de galnaste måtten, med 48 mm angivet som diameter. Dock får man ha i åtanke att shrouden inkluderas i måttet, och att denna är konformad. Själva vridringen är mindre än på sumon, snarare i storlek med en vanlig skx. Den som känns störst på handleden är faktiskt sumon, som är försedd med rejäla bandhorn som ger ett långt mått lug-to-lug. Däremot ska man vara beredd på tjockleken om man väljer tunan. Den är visserligen bara en millimeter tjockare, men i och med att den är formad som en burk blir den liksom stående uppe på handleden, medan sumon smiter om med sin strömlinjeformade boett och nedåtvinklade bandhorn. Själv gillar jag båda: 1 - 1
ROND 2: Seiko-DNA
Kan man sin historia någotsånär köper man inte bara en seiko för att den är cool och praktisk, utan också för att den är en seiko. Sumon är förvisso en modern klassiker med omisskännlig seikotavla, men i sammanhanget är det en ny modell med kort historia. Tunan har ett tydligare seiko-formspråk och får likt en turtle eller skx ses som mer märkestypisk i boettform och linjer. Vad gäller SBBN031 skiljer den sig dock från de klassiska tunorna på ett par, och kanske avgörande punkter för den verklige puritanen: dels har den de nya, pilformade visarna, och dels har den en blingigt keramisk högblank vridring. Inte helt koscher i konservativa kretsar, men jag vill ändå hävda att tunan är mer typisk seikodykare än sumon: 1 - 2
ROND 3: Urverk
Quartz vs automatiskt. Precision vs känsla, hjärna vs hjärta? Nejdå. Det är vanliga bruksklockor vi talar om, här finns ingen större magi. Sumon har ett rejält verk som tickar på med enorm gångreserv och dras upp av så lite rörelse att man knappt fattar hur det går till. Mitt ex plussar en minut i veckan. Typ. Det duger. Även om det skulle vara två gör det inget, det värsta som kan hända är att jag får två minuter för lite i poolen på semestern innan jag drar till flygplatsen. Tunans quartzverk är inte mycket att orda om. Bra, men inget HEQ-verk egentligen. En billigare precidrive-certina slår den på fenorna, likaså en sinn UX. Med priset i åtanke måste poängen gå till sumon: 2 - 2
ROND 3: Länk
Låt mig först erkänna att jag har aldrig gillat seikos länkar. Klumpiga lås, för stora länkbitar, halvtaskig komfort, inget utseende att hurra för. Jag bär dessa klockor på zulu, nato eller gummi. Jag vill knappt dela ut någon poäng alls här, men sumon får en. Den har åtminstone ett spänne i stål, och så är den lite smidigare än tunans. Orkar dock varken montera eller fota. 3 - 2
ROND 5: Uteserveringspotential
Ja, ja. Ingen av dem är en vit milgauss, eller ens en luminor. Så om man med "uteservering" menar stockholmshak med cafe-de-paris-komplex eller överprisat espressohak på piazza i Florens, ja då är båda fel. Men på dykarbar i sydostasien eller stökig hamnsjåarkrog i Marseille skulle jag välja tunan. Men det menar man ju sällan. Inga poäng i denna omgång, tyvärr.
ROND 6: Lume
Sumon lyser som tusan. Tunan lyser som en och en halv sumo. Det behöver inte ens vara halvmörkt för att de här klockorna ska kicka igång lumen. Men tunan vinner alltså ronden. Den är bestyckad med den nya lyspastan (som förstås är bättre i sig) men inte nog med det, den har också fått sin lume applicerad i utskurna hål i tavlan istället för som duttar på index. Det ger inte bara en enorm lyskraft, utan också ett coolt utseende där indexen alltså ligger i samma nivå som själva tavlan. Det får bli två poäng till tunan en till sumon: 4 - 4
ROND 7: Beateregenskaper
Till syvende och sist är det två klockor för tuffa tag som möts, och därför passar det ju utmärkt att den här ronden blir direkt avgörande. De absolut nödvändiga egenskaperna finns hos båda: lugholes, smart placerad krona, övertydliga tavlor och index. Men sen är det faktiskt ett snäpp upp av allt på tunan: Sumons vridring är nedsänkt i boetten för extra skydd. Tunan har istället ett skyddande pansar runt hela boetten, som är monterat med fyra stora insexskruvar. Sumon är borstad där det behövs för ett "tooligt" utseende och blank här och där för att blänka lite snyggt i solen. Tunan är borstat överallt utom i "hacken" i vridringen, alltså på det enda ställe som knappt ens går att repa ens om man vill. Och dessutom diashieldbehandlad för extra hårdhet. Och så har tunan ett quartzverk, som gör att den sannolikt klarar mer spö än sumon. Därmed inte sagt att sumon är en dålig beater - det är tvärtom en sjuhelvetes beater - men tunan är en hårdsaltad godzillabeater från havsbottnen som äter det mesta till frukost i det här avseendet. Det får bli tre poäng till tunan, två till sumon, och en slutställning...6-7
Och årets sommarklocka är alltså den batteridrivna tonfiskburken, SBBN031!
Grattis till den säger jag, förstapriset är en knippe roliga band och en resa till rivieran (förutsatt att pilotjäklarna börjar jobba igen förstås).
Tack å hej!
