Ur lådan.

[Anden]

Två fenomenalt kvalitativa och lärorika inlägg. Tackar för det!

 

[wojtecki]

Tack för ett fantastiskt inlägg!!

 

[mega]

Hatten av, kanoninlägg!

 

[jakob.dala]

Båda bra o kul skrivet. Tack för ett kvalitetsinlägg.

 

[Räven]

Vackert, min vän!

 

[Scaramanga]

Tack för informativ och rolig läsning

 

[Patron Ur.]

Mera ! Mera ! Mera!

 

[egbert]

Vet inte vad du jobbar med, men om du började skriva läroböcker för svensk skola så skulle vi snabbt stiga till toppen i PISA.
Mycket kul och lärorikt. Mera!

 

[aljung]

Intressant, välskrivet och väldigt väldigt kul! Förgyllde min lunchrast Tack!

 

[Chambre Noire]

Tack för det informativa och underhållande inlägget

 

[Dammen]

Söndag och det snöar slask, perfekt dag att grotta in sig lite med klockhistoria. Sitter i Norge så det mesta står still på klockfronten ändå.

Klockan, en Lemania alltså.
Lemania jahopp..
Inte Seiko, giganten från Japan med sina klassiska dykare. Ingen Omega med världsberömda rymdkronografer? Ingen Heuer badandes i solljuset av en skrikande Formula 1-bil.
En Lemania. Vem är ansvarig för det här egentligen?

Tydligen Alfred Lugrin som med hans 10 år äldre bror Henry Alfred Lugrin var två överkreativa och drivna unga män vilka växte upp på den Schweiziska landsbygden i den lummiga dalen i Villars Bozon i mitten på 1800-talet.

​

Likt de flesta på KS var det svårt för dem att tänka på annat än just klockor och så fort barnbidraget tillät cashades det in ett fint diplom i urverksdesign á la Suisse. Henry köpte en nybyggarhatt och tog båten över till New York. Det tog inte lång tid innan han fick jobb hos ett gäng med klocktillverkare, Waltham, Wittnauer och brände in ett gäng fina patent i klockhistorien. Bra jobbat!

Unge Alfred ville inte vara sämre men lade kikarsiktet mot hemmaplan. Jobbade på som en galning och tog fram en hel hög med smarta idéer för både kronografer och andra saker. Så till den milda grad smarta att Longines fick upp ögonen för en del av patenten, som de även köpte. Livet var bra!

Longines fick till toppfina kronografer och Alfred slog på stort och öppnade firman A. Lugrin S.A. Tårta och champagne!

En bunt med medaljer och pris för innovation sätter A. Lugrin S.A. på kartan och 1918 reggas namnet Lemania. En stor fin logo inhandlades för husväggen. Mer tårta och champagne!

30-talet, Europas ekonomi knirkar och knakar i fogarna.
Tungviktarna Omega och Tissot slår sina påsar ihop vilket resulterar i det tungvrickande namnet "Société Suisse pour l'Industrie Horlogère" eller rätt och slätt SSIH (inte att förväxla med landstingets specialiserade sjukvård i hemmet).

1932 blev det knapert bland skruvarna på Lemania och ljuv musik uppstod mellan den lilla kreativa firman och mastodont-SSIH efter en liten klock-gtg i de Schweiziska fjällen.
Lemania, blev den galna professorn med alla fina uppfinningar och SSIH tog fram guldkortet ur Omegakavajen, Tissot stod för ölen. Alla glada. Lemania fick fritt fram att köra vidare med sina klockor och Omega fyllde upp sina boetter med nybakade samarbeten från Lemania. Hade de varit ett rockband var Omega frontfigur/sångare/manager, Tissot var basisten och Lemania låtskrivare/trummis.

Efterkrigstiden 50- och 60-talet kom och folk kunde äntligen rulla av gummibanden från sina plånböcker igen. Feta klockor skulle köpas! Lemania och Omega utvecklade succéer efter succéer och helt plötsligt var man på månen!
Rymden var sexig på 60-talet and sex sells. Tårtorna smörjdes in över nakna silvermålade kroppar och champagnen flödade!

Ingen kunde toppa det och Lemania var sexigast när det gällde urverk. De övriga örnarna Breitling, Patek Philippe, Audermars Piquet ,Girard-Perregaux tog sig gärna en titt på Lemania när det skulle byggas nytt.
Lemania själva svängde inte bara ihop fläskiga 5100 kronometrar utan gjorde en fin serie högkvalitativa trehandsverk under 50- och 60-talet, 3000-serien. Den visade sig vara mer robust och pålitlig än Han Solos Chewie och Johns T600 tillsammans och fick stå i givakt för en hel del militärservice.

30XX var de manuella och 36XX blev de automatiska. Summerar man ihop funktionerna i min fars Lemania verkar jag hamna på urverk nr 3615. Den automatiska versionen, subsekund, 21 juveler och datumkomplikation. Utvecklad från Lemanias baskaliber, nr 27 som även Omegas 321 baseras på. Space baby, space.

Var hände med Lemania sen då? Ser inga i butiken.
SSIH och Lemania hängde samman ända till tidiga 80-talet. Då quartzbomben slog ner (läs fläskiga Casio databanker, oförstörbara G-shocks, Seikos som höll tiden som ingen annan och äntligen en chans att få slut på allt datumskruvande den 29 feb).​

Omegaguldkortet var övertrasserat, Tissots öl var slut och flaskorna pantade. Så bandets låtskrivare köpte ut sig och blev Nouvelle Lemania. Passade även på att i farten svänga in på lunchen och impulsköpa hela Heuer. Så från 1982 fick några av deras ur fram till 1985 snurra med skinande Lemaniaverk.
Mellanösterngrundade investmentbolaget TAG-Group kom sedan med ett kanonerbjudande och Heuer flippades...

Quartzen fortsatte att flöda som en stormvåg mellan Dover Calais och old school-tillverkare som simmade ensamma famlade i panik efter flytvästarna.

Gamla SSIH gick upp i Swatch Group. Nouvelle Lemania slet i vågorna och inledde ett samarbete med investorbolag för bl.a. anrika Breguet som gillade Lemanias high-end urverk. Tillsammans med Jaeger-LeCoultre levererade man hela verk, tourbillons, repeaters och andra high end-delar I 1992 köpte investorägarna av Breguet Nouvelle Lemania för att försäkra sig om att delarna inte skulle sina. En till fabrik byggdes 1996 för att kunna tillgodose de som ville köpa deras urverk.
Där kunde historien slutat lyckligt i alla sina dagar...

Men mörka krafter hade samlats och växte sig bara starkare. En mörk och kall dag i september 1999 tog The Swatch Group över Breguet och med ett isande grepp släpade med sig Lemania i hasorna. VD för Swatch Group, Nicolas Hayek meddelade att de skulle återskapa Breguets glansdagar under den svarta skuggan från Swatch. Hayek gick 2002 ner från posten som VD för att helhjärtat smälta om Breguet till en gyllene kalv. All försäljning av Lemaniaverk utanför Swatch höga murar stoppades. Knivarna drogs och namnet Lemania skars bort ur historien och ersattes med "Manufacture Breguet". Lemanias stolta byggnad sedan nästan 100 år tillbaka med adress "Rue Alfred Lugrin 2" byggdes om med en ny flygel. Lemanialogon byttes mot Breguets tillsammans med ny inredning och personal.

Officiellt försvann Lemania den dagen. Men lyssnar man noga kan man ibland höra svagt "-Me sauver.." genom glasbaksidan på en nybakad Breguet..



Det var lite om historien bakom klockmärket.
Med bakluckan öppen fann jag att verket säkert inte blivit servat sedan de glada dagarna på 60-talet. Inget vattenläckage som det ser ut. Däremot smutspartiklar överallt och en stor klutt med antingen torkad gammal olja eller rengöringsvätska runt ena sidan. Här finns det saker att göra..

Roligaste och mest lärorika inlägg på mycket länge! Underbart!

Skickat från min Nexus 5 via Tapatalk

 

[MAK]

Sällar mig till jubelkören. Mera, mera, mera...
Riktigt bra roliga inlägg!

 

[Watch out]

Tack för alla glada tillrop!
Med stor risk och varning för att detta helt kan spåra ur nu kikade jag vidare.. fick lite fler ?? i huvudet och ramlade ner helt i historien..

The saga continues in..

​

Var kom egentligen klangen av "Swiss made" från? Hur dödade quartz nästan hela den gamla klockindustrin och hur tusan kunde plastiga fula Swatch bli så stora? Hur stora är de egentligen?​

​

Självklart kan allt skyllas på religion. Under mitten av 1500-talet i Schweiz huserade den gode, glade teologen Jean Calvin med skarpslipat svärd i ena handen och nytryckt bibel i andra. Den reformerade kyrkan skulle ta form i de glada 1500-talets nytänkande, kalvinism till alla! Fram med det viktiga och bort med det onödiga. En näve reform och en nypa bödlar senare så blev religion till politik och med det så bestämde Jean på sitt kontor i Geneve att smycken och juveler var allt för värdsliga så det blev förbjudet.

Jaha, vad skulle alla fingerfärdiga juvelerare och guldsmeder ta sig till då tänkte de med lupparna fastnypna i ögonen. Självklart vet vi redan svaret!​

Här skulle det bakas klockor. Sen om man råkade pynta till de lite var en helt annan sak som slank oskyldigt förbi. Kungar och adliga började älska de små pyssliga urverken som lätt höll sig inom någon dags felmarginal per vecka eller så. Folk samlades i små och stora "get-togethers" och ooohade och aaaahade över underverken och målningar på miraklen skickades över land och rike enligt devisen har det inte målats har det inte hänt.​

Fasiken, det här känns bekant..​

​

Urmakarna blev fler i Geneve och folk började så småningom flytta ut, nya innestället blev dalen vid Jurabergen. Teknikerna förfinades och skolor växte upp. I slutet av 1700-talet exporterade Schweiz över 60.000 klockor världen över! Klockor flippades som aldrig förr och paketöppningarna verkade aldrig ta slut!​

1800-talet fylldes med nya innovationer. 1816 klurades kronografen fram och alla framtida daytona ägare jublade och tog sig en välförtjänt skål!​

1827 fick äntligen Antoine-Louis Bréguet sova lugnt och samtidigt skriva det fetaste inlägget i tråden "Visa ditt komplicerade fickur" på dåtidens klockforum. Han avslutade då sin fars projekt att göra en suunto core i fickursform. Ett fickur med alla dåtidens komplikationer. Klockan var beställd 1782 av Drottning Marie Antoinette som nog räknat med lite kortare leveranstid än de 44 åren, då både hon och Abraham-Louis Bréguet hann dö innan den blev klar. Bréguet no. 160 Grand Complication eller bara kort "The Queen" innehåller allt både monarker och seal-team behöver, bl.a. evig kalender, termometer, chronograph, minutsignal, stötdämpning och alarm. Klockornas Mona Lisa.​

17 år senare fick franska urmakaren Adrien Philippe nog av att hela tiden tappa bort nycklarna att dra upp klockorna med. Istället satte han dit en greppvänlig krona via snillrik mekanism. Folk blev så förvånade att ingen kommit på det innan att han fick en glassig guldmedalj runt halsen och champagnebad på franska världsmässan 1844. Mitt i skumpandet på champs-élysées träffade han en gladlynt och salongsberusad Antoni Patek som bländad av guldmedaljongen erbjöd honom jobb. Ljuva klenoder skapades och 6 år senare, 1851, stod det Patek Philippe & co på dörren. Lite anade de nog att de tillsammans där skapat en betongstabil grund för iranska njurförsäljare, krossade äktenskap och blancolån i det fördolda.​

​

​

Världskrigen kom och i det första så blev armbandsklockan rent praktiskt introducerad och fick fin push ut bland folk av bl.a. företagsamma visionärbolaget Rolex. Rolex som skilde sig ganska mycket från de klassiska schweiziska klocktillverkarna genom att startas i London av ett ungt företagsgeni med välsmord mustasch och inte en tomeskäggsprydd urmästare som sportande en fysik i stil med Quasimodo.
Det hela började med pärlexport men gick sedan över till klockor. Dock var de brittiska lyxskatterna under första världskriget inte att leka med så det blev klassiskt skatteparadisande till Schweiz på Hans Wilsdorf och hans Rolex i 1919. För att slippa politiskt tyskklingande efternamn på tavlan och framförallt som tyskfödd vilken studerat i fransktalande Schweiz och jobbat i engelsktalande London insåg han fort en sak. Flådiga namn som "Adueuemars pigaaagieet", "Schäschäär Lökultrrr" och "Lånn-schinn" i framtiden när landgränser suddats ut snabbt skulle bli ett dagens uttalsdiskussionsämne hos klockeliten världen över. Vad är idén att bygga ett starkt varumärke när folk inte kan gå in med hedern i behåll och försöka uttala namnet rätt i butiken. Skulle bara ge en sur smak till tårtan. Folk måste kunna säga hans klockmärke på riktigt sätt. Fem bokstäver och dagar av pusslande resulterade i just "Rolex".

Det gäller att tänka långsiktigt, nytänkande och på kunden. Klockor skulle vara smäckra och praktiska. Problemet var att runt 1900-talets soluppgång var tanken på att en karl skulle ha en klocka på armen ungefär lika poppis som en spraytan på franska hovet under 1700-talet.
Ett annat problem var att dåtidens klockor antingen var två skal hoptryckta som ett gult kinderägg. Alternativt hade de ett litet gångjärn. I vilket fall skulle de aldrig tåla att snorklas med på mallis, bada i champagneglas eller fotoposera i en nylagad viltgryta. Det är sådana saker folk vill kunna. Det måste ordnas!
När miss Gleitze kravlat upp ur brittiska kanalen för andra gången och frontsideannonsen i Londons Daily Mail var betald blev Hans lilla Oyster allas ögonsten.

Men tiden stod inte still och de gällde att hela tiden förnya sig, det behövde inte vara egna saker bara man gjorde det bra och presenterade det snyggt, gärna på handleden till någon som folk såg upp till. Art nouveau byttes till art deco.

Oyster och kronometer blev perpetual blev datum blev vridring blev gmt blev dag/datum blev magnetismskyddad blev kronograf. Varför spendera 44 år skapa EN no.160-klocka med alla funktioner när du kunde spendera 44+ år med att presentera en hel hög med klockor, alla med olika funktioner och habegär. Spritsa med ett gäng sköna presidenter, skådespelare och äventyrare och låt grädda i svenskt stål så har du en ganska så bra bulle.

Men det handlade inte bara om klockan insåg Hans. Köpa nytt var en upplevelse som skulle firas och belönas. Butiker blev utvalda och gemensamt rolexdekorerade. Ett klockdopp i guldfiskskål och folk blev som galna av köplust. Man måste sälja klockan inte bara göra den. Kom en depression som vid 30-talet tog man stryptag om den och expanderade till andra världsdelar för att hålla sig flytande. Kom krig sålde man till soldaterna, tappade de bort klockan fick de en ny skickad med en 40-tals krigstwist på Mediamarkts "Betala efter nyår". Knyckliga pengar och tårögda tackbrev strömmade in efter kriget av glada soldater som överlevt. Under WWII stod den schweiziska klockindustrin för 90% av världens produktion. Neutralt är gott och om inte bland andra Rolex står för framgång så vet inte jag vad gör.

De flesta andra gick som tidigare nämnt ihop med ryggarna mot varandra och var inte sena att backa upp när grannen lagt första sparken. Kriser klarades och läget var lunch. De två stora koalitionerna efter 30-talet var SSHI och ASUAG. SSHI solade sig i månskenet genom 60 och 70-talet och ASUAG bestående av bl.a. Certina, Eterna (som delats till ETA för urverken, dock behöll Eterna kullagerbollarna i sin logo), Longines, Oris och Rado drog på sig de svarta pilotbrillorna och njöt av "Nowhere to run" på radion med vetskapen att vara största klockgänget i världen.

 

[Watch out]

Del II ​

är ju oftast lite mörkare..​

​

​

Men alla satt inte och solade sig igenom 60-talet..​

​

Medan de schweiziska vodka-martinisen skakades fram på löpande band satte Seikosha i Suwa, Japan "Project 59A" i verket. Världen skulle tas över. Weapon of choice, quartzteknologi.

​

Quartz? Säger bara ett ord, piezoelektriskt.

Den brådmogna Pierre Curies ungdomsprojekt i slutet av 1800-talet att vissa kristaller, likt aggressiva pundare som fått smaka polistaser, vibrerar fint av el. Han hittade även lysmassa (och tandkräm för rika på 30-talet) i form av radium. Sedan blev det kändisbröllop med Marie. Casha in en tredjedels nobelpris. Hårt arbete gav verkligen utdelning, tills han på vägen hem halkade på ett bananskal och fick huvudet överkört av en droska i Paris.​

​

Marknaden hade blivit uppvärmd och förvarnad om den nya tiden av både franska Lip och Elgin men framförallt Max Hetzels frenetiska lödande hos Bulova och deras nya elektroniska kronjuvel med elektromagnetstyrd stämgaffel, "The Accutron"! Ut med balanshjul. Den hånskrattade åt de ojämna mekaniska klockorna ackompanjerad av de ljuva tonerna mellan E och F över C. Vi snackade runt 1,3 miljoner svängningar i timmen. Ville du ha världens mest exakta klocka på din arm året 1960 var det den!

Mäta tid med quartz hade redan gjorts och noggrannheten var hårresande. Dock var uren större än Donald Trumps bröllopstårta. Noggrannhetstest på Shinkansen och Tokyo Olympiaden, nästan 9 år under magisk Japansk förminskningskanon och lagom några dagar innan nyårsfesten till 70-talet sprakade stjärnfyrverkerierna runt 100st 18k "Astron"! Världens första serieproducerade quartzarmbandsur. 118 miljoner svängningar baby! Ganska långt ifrån de billighets ur vi associerar med många av dagens quartzur. Det blev till att välja, antingen en sprojlans toyoglide 2vxl Toyota Corona med polerade plåtfälgar, 5,5 st stålsubbar eller en Seiko Astron.​

På andra sidan stilla havet där klockindustrin låg på solursnivå började det bubbla lite. Militär och rymdprogramsponsrade företag som Texas Instruments och Fairchild kunde inte mycket om mekaniska under till urverk men desto mer om elektroniska halvledare. De japanska quartzuren kom som en skänk från ovan för att ta sig in på klockmarknaden. Produktionsleden drogs igång och uren började sprudla ur fabrikerna. Pulsar som ägdes av Hamilton drog igång och sedan gled in med Mr Bond. Det gick så lång att till och med James Bond själv blev japan. Rolex blev Seiko i 4 filmer och Pulsar köptes av Seiko. USA bidrog till att höja och effektivisera produktionsleden men tappade fotfästet och Japans skarpslipade svärd tog till sig produktionen och drog upp tempot ytterligare. Tunga aktörer som Citizen som med sin elektriska X-8 "Cosmotron" letat efter nya teknologier anslöt sig snabbt till quartzverken och släppte lös "Crystron". Innovativa titanen Casio drog ut på flanken med med snabbskjutande databankskoncept och senare hårdnackade g-shocks.​

För sent insåg många av de schweiziska urmakarna att quartztitanerna var här för att stanna. Runt 1.000 av de dåvarande 1.600 klockrelaterade företagen i Schweiz stupade på slagfältet under 70- och 80-talet. De som konverterade till den nya teknologin var hopplöst sena och hade inte en chans mot Japans effektiviserade produktionskostnader. Riddarna av den gamla tiden kämpade på sina knän med vackert handsmidda men ofrånkomligt trubbiga svärd. Japanska quarzuren var noggrannare än de bästa kronometrarana och kostade nästan inget. Tack vare att komponenterna inte låg under konstant tryck från en fjäder så var servicebehovet endast ett nytt litet japanskt batteri var 5e år eller så. Till och med i Schweiz handlades det japanska quartzur i tusental.​

Schweiz gick från att stå för 50% till 15% av världsproduktionen av klockor..​

​

​

 

[Watch out]

​

Va fasiken, nu blev det väldigt mycket text här.​

Ja får bli en ​

Del III.​

​

"Desperation är den dåliga smakens moder"​

In på det brinnande nästan avslutade slagfältet marscherar en man vid namn Nicholas G. Hayek. Schweiziska bankerna hade anlitat Hayek Engineering för att likvidera de sönderskjutna blödande bolagen.​

​

När Hayek såg förödelsen spände han käkarna så skägget stod rätt ut och svor till gudarna att rädda den en gång så magnifika marknaden. "WE ARE SWISS!" En två stegs plan utarbetades och gavs en enda chans av de motvilliga bankerna. ASUAG och SSHI togs över av det som skulle förvandlas till SWATCH Group. I första steget skulle rustningarna poleras till ett sken starkare än solen och klockpriserna drogs upp till skyrana för att befästa det schweiziska arvet en gång för alla. Bolagerna hängde nu på en darrande skör tråd. Helt torra på ammunition Det var dags att byta vapen och anamma motpartens taktik för att sedan dra den till sin spets.​

Var det billig quartz folk bländades av så var det det de skulle få och få det rejält!
SWATCH was born.
1983, samtidigt som Casio grupperade ut sina första G-shocks, släpptes SWATCH-klockan. En färgglad, enkel, billig plastklocka. Byggd bara med 51 delar varav det mesta automatiserat och med över 400års trovärdighet satt på ett enda kort, bokstäverna "Swiss Made". Den briserade mitt i marknaden!​

​

Var det ett årtionde en sådan kreation skulle välkomnas i var det 80-talet.​

Succen var enorm och pengar rann in som vattenfall från Alperna. Hayeks spådom att folk ville betala för "Swiss Made" och fenomenet att köpa inte bara en utan flera klockor av samma modell, bara andra färger och mönster fick bankerna att jubla med tårtan i halsen!​

​

De tidigare vacklande guldprydda riddarna drogs upp på knirkande kärror och rullades av slagfältet. Uppe i de nymurade tornen hos SWATCH syddes de slagna hjältarna ihop med delar från varandra och några av de slocknade själarna väcktes upp med en monetär elstöt från det sprakande hjärtat av SWATCH. De förtappade själarna ikläddes sina forna paradrustningar och stapplade åter ut på marknaden, om än lite tilltufsade med redo för kamp!​

Källor:
Typ alla filmer under 70- och 80-talet.
Massa påhitt & hört på internet
Klocksnack
Trådar som bl.a.
Den stora batteriklocka-tråden
Visa era komplicerade fickur
Hur man uttalar klockmärken

 

[meo_swe]

Watch out:
Det där inlägget gjorde precis så att du vann internet. KUNGLIGT!
Du skulle kunna skriva barnböcker om klockmärken.
"Rolex på nya äventyr"
"Bröderna Swatch löser inbrottet på Greveholm"
"Den fula Omegan"

 

[eriksson850]

Helt otroligt underhållande! Skriv en bok och jag köper ett signerat ex!

 

[mega]

Shit vad spännande!

 

[Vess1an]

Otroligt välbeskrivande texter och träffsäkert! Bland det bästa jag läst på forumet!
Tack

 

[Minuteman]

Riktigt, riktigt härligt skrivet!

 

[Jokkmokkswe]

Citerar Tina Turner här "Simply the best"

 

[jakob.dala]

Imponerande och kul skrivet, tackar

 

[Tuktuk]

Haha, ett riktigt roligt inlägg skrivet i journalistisk anda, mkt trevligt

 

[Ariste]

Tack för ännu ett kul och intressant inlägg, briljant!

 

[Aboynamedsue]

Hade missat den här tråden. Fullständigt lysande!!!

 

[Rholm]

Hade också missat den här tråden, helt suverän......

Superbra skrivet....

Mvh

 

[Simpatico]

Här kommer det saker upp till ytan.
Stor tummen upp för en kvalitetstråd av denna dignitet.
Bra jobbat Watch out.

 

[denjohan]

Otroligt underhållande läsning!

 

[Watch out]

Tänkte att den här gamla historien måste få sitt sista kapitel.
Hur slutade allt det här då?!
Jo, det blev faktiskt en liten solskenshistoria.
Jag lärde mig en hel drös saker om klockor, klockmärken, allmän historia och framför allt den fina känslan att ha ett minne på armen.

Det blev till att lämna in den på service medan jag satt och gottade mig i gamla historier. Den gamla boettlockspackningen hade gått i småbitar och tillsammans med allt för mycket halvtorkad olja bildat en seg massa fint fördelad över stora delar av urverket. Så urverket fick bli totalt rengjort och oljat. Nya packning. Tavla och visare var i relativt fint skick så de lämnades orörda. Likaså den lite slitna kronan.

Så efter en lång resa genom decennierna och tillsammans med ett nytt plastglas, ett ljusbrunt 19mm strutsband så är den nu mycket välmående där den stolt sitter runt handleden min.

Slutet gott, allting gott.
Tack för titten.

​

 

[GH410]

Trevlig avslutning på en underbar tråd. Tack för läsningen.