Har väl egentligen varit intresserad av klockor ända sedan mitt första sommarjobb och min första lön, som gick till en guldfärgad Seiko Flightmaster. Detta torde ha varit 1991. Hade gått och trånat rätt länge efter denna och varit och tittat och längtat. När jag till slut kunde köpa den, för någonstans mellan 3000 och 4000 SEK om jag minns rätt, så kändes det verkligen fantastiskt. Ända tills jag visade upp den för farsans kompis som bara konstaterade "vad är det där för taikonklocka" (minns att det var tidigt 90-tal). Ridå... Själv hade han en Speedmaster månklocka, som jag för övrigt tyckte såg ut som skit... Ung och oerfaren var man kort och gott.
Åren gick och flera klockor passerade, bl a en Citizen Aqualand. Lite annat också men inget som gör att man höjer på ögonbrynen.
Men någon automatisk klocka tog det lång tid innan det blev. Trodde helt enkelt att allt automatiskt var förenat med astronomiska siffror. Så förhöll det sig ända fram tills jag insåg att det faktiskt finns en begagnatmarknad, och inte minst att det finns forum där likasinnade kan köpa och sälja av varandra.
Men innan jag kommit så långt, såg jag att det finns ett märke som heter Sinn, som såg ut att göra jäkligt fräna klockor. Dessutom inte överjävligt dyra. Så då väcktes intresset för det tyska märket.
Så på den vägen är det. Har hittills kunnat konstatera att jag gillar Seiko mycket. Lots of value for money. Har även lite annat i lådan; en IWC, en Longines och en Marathon. Men Sinn är ett märke som ständigt kommer upp i sökfältet på såväl Ebay som Watchrecon när plattan är i knät. Det är nåt visst med det helt enkelt.
Nog med bakgrund. Nu till det intressanta.
Såg häromdagen en Sinn 757 på Ebay som såldes i Tyskland. Kollade med säljaren om denne kunde tänka sig att sälja till Sverige trots att det inte gick att buda med en svensk adress. Det kunde han absolut. Så i den rätta sekunden la jag in ett sniperbud som träffade och gick hem! Vips var man ägare av en Sinn! Alltid lika spännande att köpa av en privat säljare som man inte vet ett skvatt om. Men även denna gång gick det vägen, tack och lov. Dessutom skickade denna gentleman med en överraskning på helt eget initiativ. Årets inbundna Sinnkatalog, med årets prislista och allt! Vilken härlig bonus! Och så läsvärd!
Vad var det då som kom hem? Jo en fullsetare, med allt som var med då den hämtades ut av föregående ägare som ny; kvitto, papper, cert, verktyg, låsvätska, ja rubb och stubb helt enkelt.
Klockan då, vad är värt att veta om den?
Sinn 757 "Der Duochronograph mit unverlierbaren Drehring".
Mått: 43mm diametralt och 15mm hög. 22mm länk.
Hjärtat utgörs av det välkända 7750-verket. Ingen närmare presentation behövs väl tror jag.
Glaset är av safirtyp med antireflex på bägge sidor.
Utsidan är TEGIMENT-behandlad (kommer från latinets tegimentum) enligt Sinns recept, vilket gör den särskilt reptålig. En teknik som kom till systermodellen 756 först, och introducerades 2003. Den går ut på att ytan härdas och därigenom utgör ett skyddande hölje. Min klocka är drygt två år gammal, men bär endast ringa spår av användning trots sin ålder.
Ar-torrhållningsteknik (att betrakta som direktöversatt...) vilket konkret innebär att man har manipulerat åldringsprocessen inne i klockan, dvs lyckats göra den avsevärt mycket långsammare än i normalfallet, utan denna innovation. Även i vattentäta klockor tränger fukt in i klockan vilket gör att oljorna åldras. Tekniken introducerades på marknaden 1995 och bygger på tre hörnstenar: en "Trockenkapsel", EDR-tätningar och skyddsgas. Detta tillsammans gör att miljön inne i klockan i det närmaste är att betrakta som helt torr. Detta gör att kyla inte påverkar klockan nämnvärt (vilket annars bidrar till mikrokondensering), funktionssäkerheten höjs och tidsavvikelsen ges bästa möjliga förutsättningar att hållas konstant över tiden.
"Torrhetskapseln" utgörs av kopparsulfat vilken absorberar fukten inne i klockan. När den är helt torr är den nästan vit, vilket man kan se på utsidan av klockan (se bild 6 nedan). Varefter fukt tas upp ändrar den kulör till mörkt blå, och har då tagit upp så mycket fukt att den är mättad och behöver ersättas med en ny.
Extrem DiffusionsReduzierend-tätningarna är speciellt utvecklade för att hålla atmosfärsluft utanför klockan och skyddsgas inne i klockan separerade. Tekniken gör att inträngning av atmosfärsluft inne i uret reduceras med 75% jämfört med vanliga nitriltätningar.
Magnetfältsskydd. Det finns historier här på forumet som berättar om klockor som plötsligt börjat gå helt bananas. Har blivit magnetiserade har det visat sig. För att motverka detta har Sinn naturligtvis utvecklat en teknik som hanterar detta problem. Tekniken bygger på att urverket ligger inkapslat mellan urtavlan, verkhållare och en mellanbotten, som alla är gjord i ett material som inte förblir magnetiserat efter att ha utsatts för magnetism. Den är i o m detta "godkänd" för magnetism upp till 1000 Gauss. Detta kan man se på urtavlan i den lilla symbolen som utgörs av ett streck med två halvcirklar kring. Notera att det inte är vare sig är orange och blixtformad, eller svart-gul-getingfärgad. Less is more.
Temperaturokänslighet. Klockan är godkänd för temperaturintervallet -45 till +80 grader C. När klockan sitter direkt mot huden anpassar den sig efter hudens temperatur. Det leder till att den ligger någonstans kring 30 grader C. Sitter den utanpå en tröja eller liknande anpassar den sig till omgivningstemperaturen istället. I riktigt kalla klimat kommer de flesta klockor stanna någonstans kring -30 grader C. Men inte en Sinn. Den kommer att fortsätta gå långt under -45 grader C. Coolt. Förvisso med en rätt stor gångavvikelse, den kommer att tappa fart, men den går ändå. För att försäkra sig om att alla klockor verkligen klarar av dessa temperaturer testas varje exemplar inom spannet -45 till +80 grader. För att lyckas med detta nyttjar Sinn sina egna oljor, och har hårda krav på toleranser på urverksdelarna.
Oförlorbar flygarvridring. Vanliga vridringar kan teoretiskt trilla av eller brytas loss om de får en smäll. Men inte en Sinn-vridring. Den är säkrad med skruvar för att minimera risken för förlust. Inlägget av aluminium är mattsvart i vridringen, vilken kan vridas åt bägge håll i distinkta lägen, ett för varje sekund. Känslan är som man förväntar sig av tysk precision.
Vattentät till 200 m, utan att för den skull ha skruvade knappar, men väl krona. Kronan är för övrigt mycket lättmanövrerad då den släpper uppdraget när den trycks in och ska gängas fast. Detta minimerar risken för felgängning då det mycket tydligt känns hur gängan tar, vilket annars kan vara svårt när uppvridningen bromsar rörelsen hos kronan.
Undertryckssäker. Sjunker trycket på utsidan om uret, dvs det blir övertryck inne i klockan, finns det risk att glaset säger upp sig. Men inte på en flygar-Sinn, eftersom den är testad ända ner till 0,2 bar, vilket motsvarar en höjd av ca 12.000 m.
Puh. Med allt detta skrivet tror jag att jag förtjänat en paketöppning nu.
Därför; några bilder på mitt nyförvärv. Fy fasiken vad bra den känns!
Knivigt med bildtexterna, men bild 4 avslöjar antimagnetismsymbolen.
Bild 6 visar "torrhetskapseln".
Bild 7 visar lösningen som Sinn valt för att se till att vridringen överlever ett världskrig.
Bild 8 visar Sinn sinne för detaljer. Det medföljande verktyget är värt en bild för sig själv, men det blev det ingen denna gång.
Bild 9 visar en nöjd ägares riktning i livet.
Over and out.
Åren gick och flera klockor passerade, bl a en Citizen Aqualand. Lite annat också men inget som gör att man höjer på ögonbrynen.
Men någon automatisk klocka tog det lång tid innan det blev. Trodde helt enkelt att allt automatiskt var förenat med astronomiska siffror. Så förhöll det sig ända fram tills jag insåg att det faktiskt finns en begagnatmarknad, och inte minst att det finns forum där likasinnade kan köpa och sälja av varandra.
Men innan jag kommit så långt, såg jag att det finns ett märke som heter Sinn, som såg ut att göra jäkligt fräna klockor. Dessutom inte överjävligt dyra. Så då väcktes intresset för det tyska märket.
Så på den vägen är det. Har hittills kunnat konstatera att jag gillar Seiko mycket. Lots of value for money. Har även lite annat i lådan; en IWC, en Longines och en Marathon. Men Sinn är ett märke som ständigt kommer upp i sökfältet på såväl Ebay som Watchrecon när plattan är i knät. Det är nåt visst med det helt enkelt.
Nog med bakgrund. Nu till det intressanta.
Såg häromdagen en Sinn 757 på Ebay som såldes i Tyskland. Kollade med säljaren om denne kunde tänka sig att sälja till Sverige trots att det inte gick att buda med en svensk adress. Det kunde han absolut. Så i den rätta sekunden la jag in ett sniperbud som träffade och gick hem! Vips var man ägare av en Sinn! Alltid lika spännande att köpa av en privat säljare som man inte vet ett skvatt om. Men även denna gång gick det vägen, tack och lov. Dessutom skickade denna gentleman med en överraskning på helt eget initiativ. Årets inbundna Sinnkatalog, med årets prislista och allt! Vilken härlig bonus! Och så läsvärd!
Vad var det då som kom hem? Jo en fullsetare, med allt som var med då den hämtades ut av föregående ägare som ny; kvitto, papper, cert, verktyg, låsvätska, ja rubb och stubb helt enkelt.
Klockan då, vad är värt att veta om den?
Sinn 757 "Der Duochronograph mit unverlierbaren Drehring".
Mått: 43mm diametralt och 15mm hög. 22mm länk.
Hjärtat utgörs av det välkända 7750-verket. Ingen närmare presentation behövs väl tror jag.
Glaset är av safirtyp med antireflex på bägge sidor.
Utsidan är TEGIMENT-behandlad (kommer från latinets tegimentum) enligt Sinns recept, vilket gör den särskilt reptålig. En teknik som kom till systermodellen 756 först, och introducerades 2003. Den går ut på att ytan härdas och därigenom utgör ett skyddande hölje. Min klocka är drygt två år gammal, men bär endast ringa spår av användning trots sin ålder.
Ar-torrhållningsteknik (att betrakta som direktöversatt...) vilket konkret innebär att man har manipulerat åldringsprocessen inne i klockan, dvs lyckats göra den avsevärt mycket långsammare än i normalfallet, utan denna innovation. Även i vattentäta klockor tränger fukt in i klockan vilket gör att oljorna åldras. Tekniken introducerades på marknaden 1995 och bygger på tre hörnstenar: en "Trockenkapsel", EDR-tätningar och skyddsgas. Detta tillsammans gör att miljön inne i klockan i det närmaste är att betrakta som helt torr. Detta gör att kyla inte påverkar klockan nämnvärt (vilket annars bidrar till mikrokondensering), funktionssäkerheten höjs och tidsavvikelsen ges bästa möjliga förutsättningar att hållas konstant över tiden.
"Torrhetskapseln" utgörs av kopparsulfat vilken absorberar fukten inne i klockan. När den är helt torr är den nästan vit, vilket man kan se på utsidan av klockan (se bild 6 nedan). Varefter fukt tas upp ändrar den kulör till mörkt blå, och har då tagit upp så mycket fukt att den är mättad och behöver ersättas med en ny.
Extrem DiffusionsReduzierend-tätningarna är speciellt utvecklade för att hålla atmosfärsluft utanför klockan och skyddsgas inne i klockan separerade. Tekniken gör att inträngning av atmosfärsluft inne i uret reduceras med 75% jämfört med vanliga nitriltätningar.
Magnetfältsskydd. Det finns historier här på forumet som berättar om klockor som plötsligt börjat gå helt bananas. Har blivit magnetiserade har det visat sig. För att motverka detta har Sinn naturligtvis utvecklat en teknik som hanterar detta problem. Tekniken bygger på att urverket ligger inkapslat mellan urtavlan, verkhållare och en mellanbotten, som alla är gjord i ett material som inte förblir magnetiserat efter att ha utsatts för magnetism. Den är i o m detta "godkänd" för magnetism upp till 1000 Gauss. Detta kan man se på urtavlan i den lilla symbolen som utgörs av ett streck med två halvcirklar kring. Notera att det inte är vare sig är orange och blixtformad, eller svart-gul-getingfärgad. Less is more.
Temperaturokänslighet. Klockan är godkänd för temperaturintervallet -45 till +80 grader C. När klockan sitter direkt mot huden anpassar den sig efter hudens temperatur. Det leder till att den ligger någonstans kring 30 grader C. Sitter den utanpå en tröja eller liknande anpassar den sig till omgivningstemperaturen istället. I riktigt kalla klimat kommer de flesta klockor stanna någonstans kring -30 grader C. Men inte en Sinn. Den kommer att fortsätta gå långt under -45 grader C. Coolt. Förvisso med en rätt stor gångavvikelse, den kommer att tappa fart, men den går ändå. För att försäkra sig om att alla klockor verkligen klarar av dessa temperaturer testas varje exemplar inom spannet -45 till +80 grader. För att lyckas med detta nyttjar Sinn sina egna oljor, och har hårda krav på toleranser på urverksdelarna.
Oförlorbar flygarvridring. Vanliga vridringar kan teoretiskt trilla av eller brytas loss om de får en smäll. Men inte en Sinn-vridring. Den är säkrad med skruvar för att minimera risken för förlust. Inlägget av aluminium är mattsvart i vridringen, vilken kan vridas åt bägge håll i distinkta lägen, ett för varje sekund. Känslan är som man förväntar sig av tysk precision.
Vattentät till 200 m, utan att för den skull ha skruvade knappar, men väl krona. Kronan är för övrigt mycket lättmanövrerad då den släpper uppdraget när den trycks in och ska gängas fast. Detta minimerar risken för felgängning då det mycket tydligt känns hur gängan tar, vilket annars kan vara svårt när uppvridningen bromsar rörelsen hos kronan.
Undertryckssäker. Sjunker trycket på utsidan om uret, dvs det blir övertryck inne i klockan, finns det risk att glaset säger upp sig. Men inte på en flygar-Sinn, eftersom den är testad ända ner till 0,2 bar, vilket motsvarar en höjd av ca 12.000 m.
Puh. Med allt detta skrivet tror jag att jag förtjänat en paketöppning nu.
Därför; några bilder på mitt nyförvärv. Fy fasiken vad bra den känns!
Knivigt med bildtexterna, men bild 4 avslöjar antimagnetismsymbolen.
Bild 6 visar "torrhetskapseln".
Bild 7 visar lösningen som Sinn valt för att se till att vridringen överlever ett världskrig.
Bild 8 visar Sinn sinne för detaljer. Det medföljande verktyget är värt en bild för sig själv, men det blev det ingen denna gång.
Bild 9 visar en nöjd ägares riktning i livet.
Over and out.
