-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Var sitter själen?
- Trådstartare Sandström
- Start datum
⏱
️
Utvisaren
Diamant
Alltså, hela tarmsystemet regenereras i princip varje vecka. Så om man fes ut själen i förra veckan så kan man alltså nu fråga sig om det verkligen var man själv som gjorde det. Man har ju trots allt en helt annan tarm nu som inte var inblandad i det hela... Allt på en klocka är förslitningsdelar och byts bit för bit. Även din farfar hade behövt byta dessa delar om han fortsatt att bruka uret. Och det utan att själen hade pyst ut.
ClownenJac
Silver
Bra fråga!
Jag har funderat en del på samma sak. För några år sedan fick jag ärva min morfars förtjänstklocka för nit och redlighet i rikets tjänst. Min morfar var ofta lite slarvig och körde klockan i botten ordentligt - den satt på vid allt från när han påtade i trädgården till älgjakt och var riktigt sliten.
Inte nog med att tavla och visare var ordentligt nötta, flexbandet smulade nästan sönder när jag testade det, kronan var helt paj och det mesta av urverket behövde bytas.
Efter lite fundering och diskussion med Axel på Farfars ur kom jag fram till att det viktigaste för mig var att renovera den till sånt skick att jag ville använda den. Hellre det än att behålla så mycket som möjligt men sen bara låta den ligga.
Det är nog egentligen bara själva boetten som återstår, men jag tänker likväl på min morfar varje gång jag använder klockan och den är faktiskt i normala fall en del i min vanliga rotation! Det är mer värt för mig än att jag skulle ha haft kvar så många delar som möjligt.
Jag har funderat en del på samma sak. För några år sedan fick jag ärva min morfars förtjänstklocka för nit och redlighet i rikets tjänst. Min morfar var ofta lite slarvig och körde klockan i botten ordentligt - den satt på vid allt från när han påtade i trädgården till älgjakt och var riktigt sliten.
Inte nog med att tavla och visare var ordentligt nötta, flexbandet smulade nästan sönder när jag testade det, kronan var helt paj och det mesta av urverket behövde bytas.
Efter lite fundering och diskussion med Axel på Farfars ur kom jag fram till att det viktigaste för mig var att renovera den till sånt skick att jag ville använda den. Hellre det än att behålla så mycket som möjligt men sen bara låta den ligga.
Det är nog egentligen bara själva boetten som återstår, men jag tänker likväl på min morfar varje gång jag använder klockan och den är faktiskt i normala fall en del i min vanliga rotation! Det är mer värt för mig än att jag skulle ha haft kvar så många delar som möjligt.
