Kört min SPB359 âLaurelâ varje dag i en mĂ„nads tid nu. Blev helt sĂ„ld pĂ„ designen sĂ„ fort jag sĂ„g bilder pĂ„ det kommande slĂ€ppet strax före Ă„rsskiftet. Det Ă€r en hyllning till Seikos första armbandsur som slĂ€pptes för 110 Ă„r sedan. Den klockan hade namnet âLaurelâ pĂ„ tavlan, dĂ€rav kallas denna ibland för just Laurel. Jag köpte klockan sĂ„ fort den slĂ€pptes och den har levt upp till min egenskapade hype, jag tycker helt enkelt att den Ă€r grym!
Det jag gillar mest med modellen Ă€r boetten, det Ă€r verkligen ett litet fickur moddat för lĂ€derband. Det var i princip sĂ„ mĂ„nga av de första armbandsuren sĂ„g ut. Fickur moddade med sĂ„ kallade âwire-lugsâ sĂ„ att det gick att spĂ€nna pĂ„ ett lĂ€derband. MĂ„nga av dessa anvĂ€ndes av soldater i skyttegravarna i första vĂ€rldskriget - idag sĂ„ kallade trench watches. PĂ„ vissa modeller flyttades Ă€ven kronan frĂ„n kl 12 till 3 för att den skulle vara enklare att operera, sĂ„som med föregĂ„ngaren till denna. Jag kan tycka att det Ă€r extra kul att se en vintageinspirerad klocka som inte Ă€r en skindiver med gulnad lyspasta. Denna har ingen lyspasta alls. 37,5mm runt om Ă€r en storlek som passar denna modell bra.
Fonten pĂ„ de arabiska siffrorna Ă€r en annan detalj som jag tycker vĂ€ldigt mycket om, jag menar, kolla pĂ„ den 7:an! Ăven det faktum att det Ă€r en emaljtavla höjer kursen. Det Ă€r ovanligt idag med tavlor av emalj men var betydligt mycket vanligare back in the days. Bra av Seiko att gĂ„ hela vĂ€gen dĂ€r.
Helt enkelt ett - i mitt tycke - riktigt jÀkla bra slÀpp frÄn Seiko.
