Rimliga poänger. Återkommer med ett mer utförligt svar när jag har tid. Varför skulle jag ändrat mig om skattepolitik?
Senast ändrad:
-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Bostadsbubbla
- Trådstartare Kson
- Start datum
Sorry sent svar. Varit massa jobb idag…
Vi är delvis överens om en del saker. Förra årets elstöd var fullständigt idiotiskt och att Norrlänningar fick betalt för att konsumera el var ju helknäppt.
Det blir också skevt att de som prissänkrat el får tillbaka kanske mer än de betalar, men här tycker jag att det finns andra aspekter som är viktigare. Alla som nu får stöd hade möjlighet att prissäkra sig på ett effektivt och kostnadseffektivt sätt. (Nu går det ej tyvärr pga trasig el-börs, men då funkade den ok.) Jag är relativt liberal i min läggning och jag anser att man får leva med sina beslut, givet att man hade rimliga förutsättningar att fatta ett rationellt beslut. De som ville känna trygghet i elkostnaderna band sina priser, men de som inte band sina priser kände väl att de inte behövde det? Det kanske visade sig vara fel men ingen tvingade dig att ha rörligt elpris. Att bara ge stöd till de med rörligt pris är i min värld som att ta bort folks ansvar över sina beslut. ”Om du fattar fel beslut kommer staten rädda dig, så det gör inget”.
Detta leder oss också lite in på Norrland vs Södra Sverige. Jag håller med om att det var jättedumt som det var förra vintern, men jag förstår också att Norrlänningar är sura över det nya stödet. Detta pga att folk i Norrland konsumera mer el pga kyla och mörker. Kanske på grund av det har de också accepterat att bygga ut vattenkraft och vindkraft, som trots allt påverkar deras natur negativt. I Södra/mellersta Sverige vill vi minsann inte ha vindkraft för att inte förstöra vår fina utsikt. Vi ville ju inte heller ha kvar kärnkraften. Svenskar har själva röstat fram massa produktion i norr och väldigt lite i söder. Vill vi ha låga elpriser får vi ta konsekvenserna. Med det sagt är det såklart inte svart/vitt och man har inte kanske haft samma förutsättningar till grön kraftproduktion, och har inte heller kunnat förutse den utvecklingen vi haft senaste året. Så jag menar inte heller att man helt ska skylla sig själv. Hur som har norrlänningar kanske i större utsträckning accepterat bieffekter för att få låga elpriser. De kunde vägrat vatten och vindkraft, och då hade de kanske haft ännu högre priser än i söder… så kombinationen att de måste leva med de negativa konsekvenserna samt att de måste använda mer el, gör att de rimligen också ska ha lägre elpriser. Jag menar såklart inte att de ska få lika många ören per kWh som södra Sverige, men kanske man skulle utgått från historiskt snitt som taknivån oavsett prisområde? Vet inte. De kanske inte ska få ngt stöd, men jag förstår ändå deras irritation.
Dock är jag helt enkelt emot stödet och generellt emot pristak specifikt. Det förstör den fantastiska marknadsmekanismen där priset driver efterfrågessidan. Pga de höga priserna i kombination med varmt väder (och andra saker) är snittpriserna i oktober 80 öre/kWh för SE3 och 50 öre/kWh för SE1 (plus skatter). Ingen som helst kris i någon del. Man har minskat efterfrågan radikalt i hela Europa, och mycket mer än vad man kunde vänta sig med nuvarande temperatur. Priset har fungerat perfekt! För vi var nyligen i den exponentiella delen av price discovery så vi visste att bara 10% minskad efterfrågan skulle leda till kollapsade priser. Att minska efterfrågan 10% är inte svårt, det klarar alla sålänge man klarar att vara liiiite obekväm. Jag tror vi måste kunna vara det.
Summa summarum, precis som du säger kommer det aldrig bli rättvist, och jag tycker detta stöd är mycket bättre än förra årets, och mycket bättre än om man hade satt ett pristak framåt, men jag tycker ändå det är dåligt med denna typ av stöd. Vi kan reglera efterfrågan och det behövs inte återgång till stenåldern för att få normala priser, men vi måste kunna acceptera en tröja och tofflor inomhus.
Jag förstår samtidigt att den utveckling av levnadskostnader vi sett är extraordinär och kan kräva stöd, men då mer riktat mot svaga hushåll. Nu kommer de som har det bäst ställt få mest stöd, även att de inte har någon kris.
Som någon sade är det kanske övre medelklassen som upplever den sämsta levnadsstandardutvecklingen just nu (med räntor, el etc), men samma grupp ju blivit helt oerhört gynnade under ett par decennier, så till den grad att medelklassen idag många gånger lever på ett sätt som knappt överklassen kunde unna sig för 20 år sedan. Denna grupp har levt på ett ohållbart sätt tack vare att man fört en idiotisk politik, så det känns naturligt att det sker en viss korrigering tillbaka till verkligheten. Stora delar av befolkningen har ju tyvärr behövt leva i verkligheten hela tiden.
Det oss leder osökt in på fastighetsskatt. Jag förespråkar absolut en fastighetsskatt, precis som alla ekonomer gör. Den må vara impopulär men det beror på att folk har svårt att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Man har svårt med relativitet och lätt att falla tillbaka på enkla förklaringar och propaganda. Sveriges modell med regressiv skatt på fastigheter och progressiv skatt på arbete är skadlig och får oerhört mkt kritik från ekonomer. Jag tycker inte man ska höja skatteuttaget, men det borde ändras så man betalar mindre på arbete och mer på fastigheter och kapitalinkomster. De allra flesta hade gynnats av en förskjutning, och man hade lätt kunnat skydda pensionärer och andra med diverse begränsningsregler i skatteuttaget. Men som exempel var det senaste förslaget från finanspolitiska rådet 10% sänkt skatt på arbete samt återinförd fastighetsskatt. Alltså skulle alla med fastigheter mindre värda än ca 12 årslöner gynnas av förslaget, vilket är de allra flesta.
För att nå monetär framgång behövs hårt arbete, begåvning och tur. Framgångsrika människor underskattar konsekvent turens betydelse, men den är viktig. Hur som, med vårt skattesystem blir tur ännu mer viktigt. Det blir allt svårare att kompensera brist på tur med begåvning och hårt arbete. Det i sig leder till slitningar i samhället, och jag är inte det minsta överraskad att vi har så stora problem med kriminalitet som vi har.
Så nä, jag ändrar inte min åsikt om hur man bör föra skattepolitik bara för att jag numera äger en bostad för ganska många miljoner som hade blivit belastad med relativt hög skatt om det förslag jag förespråkar blir verklighet. Jag tycker inte heller att elstöd är bra bara för att jag själv kommer få det. Det är helt enkelt inte sådan jag är funtad.
Känner att jag inte får fram alla poänger men måste lägga mig, och har medvetet skrivit mycket mindre i denna tråd senaste året för att inte irritera folk.
Jag vill bara avsluta med att jag förstår att många har det tufft nu och att samhället kan behöva hjälpa, men jag tycker bara att samhället nu hjälper fel individer generellt sett, och att man riskerar att förstöra incitament till rationella beslut och klokt agerande. Jag känner stor sympati för många nu, men jag kommer dock aldrig känna sympati för den som åker på solsemester under höstlovet, för att sedan gnälla över ökade levnadskostnader och be om stöd från staten.
Senast ändrad:
Välformulerat.Sorry sent svar. Varit massa jobb idag…
Vi är delvis överens om en del saker. Förra årets elstöd var fullständigt idiotiskt och att Norrlänningar fick betalt för att konsumera el var ju helknäppt.
Det blir också skevt att de som prissänkrat el får tillbaka kanske mer än de betalar, men här tycker jag att det finns andra aspekter som är viktigare. Alla som nu får stöd hade möjlighet att prissäkra sig på ett effektivt och kostnadseffektivt sätt. (Nu går det ej tyvärr pga trasig el-börs, men då funkade den ok.) Jag är relativt liberal i min läggning och jag anser att man får leva med sina beslut, givet att man hade rimliga förutsättningar att fatta ett rationellt beslut. De som ville känna trygghet i elkostnaderna band sina priser, men de som inte band sina priser kände väl att de inte behövde det? Det kanske visade sig vara fel men ingen tvingade dig att ha rörligt elpris. Att bara ge stöd till de med rörligt pris är i min värld som att ta bort folks ansvar över sina beslut. ”Om du fattar fel beslut kommer staten rädda dig, så det gör inget”.
Detta leder oss också lite in på Norrland vs Södra Sverige. Jag håller med om att det var jättedumt som det var förra vintern, men jag förstår också att Norrlänningar är sura över det nya stödet. Detta pga att folk i Norrland konsumera mer el pga kyla och mörker. Kanske på grund av det har de också accepterat att bygga ut vattenkraft och vindkraft, som trots allt påverkar deras natur negativt. I Södra/mellersta Sverige vill vi minsann inte ha vindkraft för att inte förstöra vår fina utsikt. Vi ville ju inte heller ha kvar kärnkraften. Svenskar har själva röstat fram massa produktion i norr och väldigt lite i söder. Vill vi ha låga elpriser får vi ta konsekvenserna. Med det sagt är det såklart inte svart/vitt och man har inte kanske haft samma förutsättningar till grön kraftproduktion, och har inte heller kunnat förutse den utvecklingen vi haft senaste året. Så jag menar inte heller att man helt ska skylla sig själv. Hur som har norrlänningar kanske i större utsträckning accepterat bieffekter för att få låga elpriser. De kunde vägrat vatten och vindkraft, och då hade de kanske haft ännu högre priser än i söder… så kombinationen att de måste leva med de negativa konsekvenserna samt att de måste använda mer el, gör att de rimligen också ska ha lägre elpriser. Jag menar såklart inte att de ska få lika många ören per kWh som södra Sverige, men kanske man skulle utgått från historiskt snitt som taknivån oavsett prisområde? Vet inte. De kanske inte ska få ngt stöd, men jag förstår ändå deras irritation.
Dock är jag helt enkelt emot stödet och generellt emot pristak specifikt. Det förstör den fantastiska marknadsmekanismen där priset driver efterfrågessidan. Pga de höga priserna i kombination med varmt väder (och andra saker) är snittpriserna i oktober 80 öre/kWh för SE3 och 50 öre/kWh för SE1 (plus skatter). Ingen som helst kris i någon del. Man har minskat efterfrågan radikalt i hela Europa, och mycket mer än vad man kunde vänta sig med nuvarande temperatur. Priset har fungerat perfekt! För vi var nyligen i den exponentiella delen av price discovery så vi visste att bara 10% minskad efterfrågan skulle leda till kollapsade priser. Att minska efterfrågan 10% är inte svårt, det klarar alla sålänge man klarar att vara liiiite obekväm. Jag tror vi måste kunna vara det.
Summa summarum, precis som du säger kommer det aldrig bli rättvist, och jag tycker detta stöd är mycket bättre än förra årets, och mycket bättre än om man hade satt ett pristak framåt, men jag tycker ändå det är dåligt med denna typ av stöd. Vi kan reglera efterfrågan och det behövs inte återgång till stenåldern för att få normala priser, men vi måste kunna acceptera en tröja och tofflor inomhus.
Jag förstår samtidigt att den utveckling av levnadskostnader vi sett är extraordinär och kan kräva stöd, men då mer riktat mot svaga hushåll. Nu kommer de som har det bäst ställt få mest stöd, även att de inte har någon kris.
Som någon sade är det kanske övre medelklassen som upplever den sämsta levnadsstandardutvecklingen just nu (med räntor, el etc), men samma grupp ju blivit helt oerhört gynnade under ett par decennier, så till den grad att medelklassen idag många gånger lever på ett sätt som knappt överklassen kunde unna sig för 20 år sedan. Denna grupp har levt på ett ohållbart sätt tack vare att man fört en idiotisk politik, så det känns naturligt att det sker en viss korrigering tillbaka till verkligheten. Stora delar av befolkningen har ju tyvärr behövt leva i verkligheten hela tiden.
Det oss leder osökt in på fastighetsskatt. Jag förespråkar absolut en fastighetsskatt, precis som alla ekonomer gör. Den må vara impopulär men det beror på att folk har svårt att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Man har svårt med relativitet och lätt att falla tillbaka på enkla förklaringar och propaganda. Sveriges modell med regressiv skatt på fastigheter och progressiv skatt på arbete är skadlig och får oerhört mkt kritik från ekonomer. Jag tycker inte man ska höja skatteuttaget, men det borde ändras så man betalar mindre på arbete och mer på fastigheter och kapitalinkomster. De allra flesta hade gynnats av en förskjutning, och man hade lätt kunnat skydda pensionärer och andra med diverse begränsningsregler i skatteuttaget. Men som exempel var det senaste förslaget från finanspolitiska rådet 10% sänkt skatt på arbete samt återinförd fastighetsskatt. Alltså skulle alla med fastigheter mindre värda än ca 12 årslöner gynnas av förslaget, vilket är de allra flesta.
För att nå monetär framgång behövs hårt arbete, begåvning och tur. Framgångsrika människor underskattar konsekvent turens betydelse, men den är viktig. Hur som, med vårt skattesystem blir tur ännu mer viktigt. Det blir allt svårare att kompensera brist på tur med begåvning och hårt arbete. Det i sig leder till slitningar i samhället, och jag är inte det minsta överraskad att vi har så stora problem med kriminalitet som vi har.
Så nä, jag ändrar inte min åsikt om hur man bör föra skattepolitik bara för att jag numera äger en bostad för ganska många miljoner som hade blivit belastad med relativt hög skatt om det förslag jag förespråkar blir verklighet. Jag tycker inte heller att elstöd är bra bara för att jag själv kommer få det. Det är helt enkelt inte sådan jag är funtad.
Känner att jag inte får fram alla poänger men måste lägga mig, och har medvetet skrivit mycket mindre i denna tråd senaste året för att inte irritera folk.
Jag vill bara avsluta med att jag förstår att många har det tufft nu och att samhället kan behöva hjälpa, men jag tycker bara att samhället nu hjälper fel individer generellt sett, och att man riskerar att förstöra incitament till rationella beslut och klokt agerande. Jag känner stor sympati för många nu, men jag kommer dock aldrig känna sympati för den som åker på solsemester under höstlovet, för att sedan gnälla över ökade levnadskostnader och be om stöd från staten.
Jag håller med om det mesta, framförallt det om en medelklass som levt på en nivå den aldrig tidigare kunnat göra. Självklart blir man så sur när man inte kan det längre, men samtidigt kanske det krävs.
Och den delen om tur, och att framgångsrika människor underskattar den tur de haft. Jag vet inte om jag är så framgångsrik (oklart hur man mäter), men tur har jag haft.
Tack! Svårt att formulera alla tankar på bra vis…
Tror majoriteten här är relativt monetärt framgångsrika, på olika vis och av olika orsaker. Har ingen tydlig definition men tänker att det handlar om att ha hög inkomst och eller hög nettoförmögenhet.
Ja man skulle nog må bra att tänka till när man hade tur. Jag kan tänka på flera tillfällen. Pga ålder och sen entré på bomarknaden är min montera framgång inte klockren men rent karriärsmässigt hör jag trots allt till en ganska liten klick i samhället (om än inte extremt).
Jag trodde inte jag kunde plugga på universitetet pga dyslexi-diagnos från ungdomen. Jag blev vid ett tillfälle övertalad att följa med några polare på tentapub och tillslut hängde jag på. Där lyckades jag charma min nuvarande fru, och när hon hörde om dyslexin sade hon att det var det dummaste hon hört (hon är psykolog). Tack vare det började jag på universitetet och tack vare väldigt hårt plugg, bra disciplin och relativt gynnsamma förutsättningar att förstå logik och matte, gick jag ut en 5årig master med toppbetyg. Jag sökte ett summer internship och kom tvåa så jag fick ej jobbet. Han som fick det fick dock ett annat och drog sig ur. Jag fick då jobbet och jobbade 12h/dag i snitt utan rast hela sommaren. Efter det fick jag vidare anställning och resten är väl typ historia.
Det finns gott om tur i min historia, även om det knappast bara är tur. Utöver ovan har jag ju också fötts till en välfungerande familj i ett välfungerande samhälle i ett rikt land.
Det finns många begåvade och hårt arbetande människor som inte blir framgångsrika, av olika anledningar såklart, men om de inte också har tur blir det jättesvårt. Extra svårt när man belönar tur och bestraffar arbete med de skatter vi har.
Johanw
Silver
Sorry sent svar. Varit massa jobb idag…
Vi är delvis överens om en del saker. Förra årets elstöd var fullständigt idiotiskt och att Norrlänningar fick betalt för att konsumera el var ju helknäppt.
Det blir också skevt att de som prissänkrat el får tillbaka kanske mer än de betalar, men här tycker jag att det finns andra aspekter som är viktigare. Alla som nu får stöd hade möjlighet att prissäkra sig på ett effektivt och kostnadseffektivt sätt. (Nu går det ej tyvärr pga trasig el-börs, men då funkade den ok.) Jag är relativt liberal i min läggning och jag anser att man får leva med sina beslut, givet att man hade rimliga förutsättningar att fatta ett rationellt beslut. De som ville känna trygghet i elkostnaderna band sina priser, men de som inte band sina priser kände väl att de inte behövde det? Det kanske visade sig vara fel men ingen tvingade dig att ha rörligt elpris. Att bara ge stöd till de med rörligt pris är i min värld som att ta bort folks ansvar över sina beslut. ”Om du fattar fel beslut kommer staten rädda dig, så det gör inget”.
Detta leder oss också lite in på Norrland vs Södra Sverige. Jag håller med om att det var jättedumt som det var förra vintern, men jag förstår också att Norrlänningar är sura över det nya stödet. Detta pga att folk i Norrland konsumera mer el pga kyla och mörker. Kanske på grund av det har de också accepterat att bygga ut vattenkraft och vindkraft, som trots allt påverkar deras natur negativt. I Södra/mellersta Sverige vill vi minsann inte ha vindkraft för att inte förstöra vår fina utsikt. Vi ville ju inte heller ha kvar kärnkraften. Svenskar har själva röstat fram massa produktion i norr och väldigt lite i söder. Vill vi ha låga elpriser får vi ta konsekvenserna. Med det sagt är det såklart inte svart/vitt och man har inte kanske haft samma förutsättningar till grön kraftproduktion, och har inte heller kunnat förutse den utvecklingen vi haft senaste året. Så jag menar inte heller att man helt ska skylla sig själv. Hur som har norrlänningar kanske i större utsträckning accepterat bieffekter för att få låga elpriser. De kunde vägrat vatten och vindkraft, och då hade de kanske haft ännu högre priser än i söder… så kombinationen att de måste leva med de negativa konsekvenserna samt att de måste använda mer el, gör att de rimligen också ska ha lägre elpriser. Jag menar såklart inte att de ska få lika många ören per kWh som södra Sverige, men kanske man skulle utgått från historiskt snitt som taknivån oavsett prisområde? Vet inte. De kanske inte ska få ngt stöd, men jag förstår ändå deras irritation.
Dock är jag helt enkelt emot stödet och generellt emot pristak specifikt. Det förstör den fantastiska marknadsmekanismen där priset driver efterfrågessidan. Pga de höga priserna i kombination med varmt väder (och andra saker) är snittpriserna i oktober 80 öre/kWh för SE3 och 50 öre/kWh för SE1 (plus skatter). Ingen som helst kris i någon del. Man har minskat efterfrågan radikalt i hela Europa, och mycket mer än vad man kunde vänta sig med nuvarande temperatur. Priset har fungerat perfekt! För vi var nyligen i den exponentiella delen av price discovery så vi visste att bara 10% minskad efterfrågan skulle leda till kollapsade priser. Att minska efterfrågan 10% är inte svårt, det klarar alla sålänge man klarar att vara liiiite obekväm. Jag tror vi måste kunna vara det.
Summa summarum, precis som du säger kommer det aldrig bli rättvist, och jag tycker detta stöd är mycket bättre än förra årets, och mycket bättre än om man hade satt ett pristak framåt, men jag tycker ändå det är dåligt med denna typ av stöd. Vi kan reglera efterfrågan och det behövs inte återgång till stenåldern för att få normala priser, men vi måste kunna acceptera en tröja och tofflor inomhus.
Jag förstår samtidigt att den utveckling av levnadskostnader vi sett är extraordinär och kan kräva stöd, men då mer riktat mot svaga hushåll. Nu kommer de som har det bäst ställt få mest stöd, även att de inte har någon kris.
Som någon sade är det kanske övre medelklassen som upplever den sämsta levnadsstandardutvecklingen just nu (med räntor, el etc), men samma grupp ju blivit helt oerhört gynnade under ett par decennier, så till den grad att medelklassen idag många gånger lever på ett sätt som knappt överklassen kunde unna sig för 20 år sedan. Denna grupp har levt på ett ohållbart sätt tack vare att man fört en idiotisk politik, så det känns naturligt att det sker en viss korrigering tillbaka till verkligheten. Stora delar av befolkningen har ju tyvärr behövt leva i verkligheten hela tiden.
Det oss leder osökt in på fastighetsskatt. Jag förespråkar absolut en fastighetsskatt, precis som alla ekonomer gör. Den må vara impopulär men det beror på att folk har svårt att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Man har svårt med relativitet och lätt att falla tillbaka på enkla förklaringar och propaganda. Sveriges modell med regressiv skatt på fastigheter och progressiv skatt på arbete är skadlig och får oerhört mkt kritik från ekonomer. Jag tycker inte man ska höja skatteuttaget, men det borde ändras så man betalar mindre på arbete och mer på fastigheter och kapitalinkomster. De allra flesta hade gynnats av en förskjutning, och man hade lätt kunnat skydda pensionärer och andra med diverse begränsningsregler i skatteuttaget. Men som exempel var det senaste förslaget från finanspolitiska rådet 10% sänkt skatt på arbete samt återinförd fastighetsskatt. Alltså skulle alla med fastigheter mindre värda än ca 12 årslöner gynnas av förslaget, vilket är de allra flesta.
För att nå monetär framgång behövs hårt arbete, begåvning och tur. Framgångsrika människor underskattar konsekvent turens betydelse, men den är viktig. Hur som, med vårt skattesystem blir tur ännu mer viktigt. Det blir allt svårare att kompensera brist på tur med begåvning och hårt arbete. Det i sig leder till slitningar i samhället, och jag är inte det minsta överraskad att vi har så stora problem med kriminalitet som vi har.
Så nä, jag ändrar inte min åsikt om hur man bör föra skattepolitik bara för att jag numera äger en bostad för ganska många miljoner som hade blivit belastad med relativt hög skatt om det förslag jag förespråkar blir verklighet. Jag tycker inte heller att elstöd är bra bara för att jag själv kommer få det. Det är helt enkelt inte sådan jag är funtad.
Känner att jag inte får fram alla poänger men måste lägga mig, och har medvetet skrivit mycket mindre i denna tråd senaste året för att inte irritera folk.
Jag vill bara avsluta med att jag förstår att många har det tufft nu och att samhället kan behöva hjälpa, men jag tycker bara att samhället nu hjälper fel individer generellt sett, och att man riskerar att förstöra incitament till rationella beslut och klokt agerande. Jag känner stor sympati för många nu, men jag kommer dock aldrig känna sympati för den som åker på solsemester under höstlovet, för att sedan gnälla över ökade levnadskostnader och be om stöd från staten.
Mjae på en del är det inte helt lätt.
Vi ville ju inte heller ha kvar kärnkraften. Svenskar har själva röstat fram massa produktion i norr och väldigt lite i söder.
När du säger vi så var folkomröstning 1980. Det gör att den yngsta som röstade är idag 60 år. Så en yngling som jag på 49år hade inget att säga i den frågan.
Sen är det generalfel att lägga ner en produktion och inte tillse att det finns advekat överföring för att ersätta bortfallet. Stat/regering skulle i samma stund som man beslutat för nerläggning av Barsebäck samtidigt tagit beslut och genomfört uppgradering av kraftnätet, men det har man bara struntat i 40år och använt dom pengarna på annat som ger bättre valfläsk var 4:e år. Ingen vill ta i projekt som inte ger utfall under ens mandat.
Så tyvärr får vi i söder står för förra generationens beslut och äldre regeringars brist på ansvar.
Helt rätt. Ofta så att människor tror att andra har tur som når sitt mål, men själv har man nått dit för man arbetat hårt. Tur är alltid en del i framgång. Samma med när någon gör något dumt, då dömer man den för agerandet men när man själv gör ett misstag dömer man inte sig själv för agerandet utan för tanken bakom agerandet.
Finns ett lysande exempel på detta:
Spelar ingen roll hur bra du är, utan är du på fel ställe kommer du aldrig att lyckas. Världens mest framgångsrika uppskattas inte när han är på fel plats, men på rätt plats betalar folk tusentals kronor för att se honom spela.
Detta som gör mig så lack när folk i Sverige inte uppskattar vad samhället har gett dem. Mindre skatt förtjänar vi att betala för vi har lyckats, men hade vi fötts på stäppen i Afrika hade vi aldrig lyckats - så vi är skyldiga staten att bidra, för det är staten som har gett oss en stor del av förutsättningarna för att lyckas.
Med det sagt, vi har fått så mycket möjligheter, bland annat att ta stora lån. När vi få gapat efter för mycket, varför ska vi inte själva då få ta en del av smällen? Varför ska alltid andra ta ansvar och inte ta risker? Men när medelklassen tar risker, då ska vi träffas?
Löjligt.
Ja åsikten att allt är statens och vi ska vara tacksamma för det vi får behålla.....är inget åtminstone jag delar
Ja, precis. Vi alla hade säkert lyckats precis lika bra i livet i en skola i Rwanda.
Är det vad jag säger verkligen? Jag säger att en stor del av våra förutsättningar för att lyckas år direkt beroende av hur välfungerande staten är i det land vi föds. Det borde vi vara tacksamma för. Men det är som vanligt, ingen är tacksam över sina ben när de fungerar, men när man sitter i rullstol förstår man hur bra man hade det.
Tapiren
Basic
Jag får intrycket av att du är tacksam så att det räcker och blir över för oss alla
Men det var inte riktigt så jag tolkade dig, ”vi är skyldiga staten att bidra, för det är staten som har gett oss en stor del av förutsättningarna för att lyckas” är inte riktigt samma sak som att det är bra att växa upp i ett samhälle som inte präglas av folkmord.
Jag tycker rättigheter och skyldigheter hänger ihop. Dvs om folk slutar bidra med sina skyldigheter kan vi glömma rättigheter framöver. Men det kanske blir toppen om alla bara ska få rättigheter och ingen har skyldigheter?Jag får intrycket av att du är tacksam så att det räcker och blir över för oss alla
Men det var inte riktigt så jag tolkade dig, ”vi är skyldiga staten att bidra, för det är staten som har gett oss en stor del av förutsättningarna för att lyckas” är inte riktigt samma sak som att det är bra att växa upp i ett samhälle som inte präglas av folkmord.
Inte jag heller, inte för att jag sagt det heller men for the record. Tvivlar dock på att det var någons åsikt tbh. Tror mest det var kopplat till att samhället är viktig för individers framgång men att man gärna förminskar samhällets (turens) betydelse när man blir framgångsrik.
Ps. Det är väl ganska bevisat i forskning. Ds
Exakt det jag menade. Tack.
Det är också bevisat i forskning i för högt skattetryck så får man lägre skatteintäker än vid mindre. Det talas det gärna tyst om i Sverige där man hela tiden försöker få skatt till ett nollsummespel. Att det är tvingat att behålla samma skattetryck så om en skatt sänks måste en upp. Så är det inte: https://www.ekonomifakta.se/nationalekonomisk-teori/vad-ar-lafferkurvan/
Jag säger nog inte emot. Jag har ju uttryckligen sagt att jag inte tycker man ska höja skatterna. Jag tycker inte heller nödvändigtvis att den måste bestå, den kan nog sjunka. Men tror jag ska sluta skriva innan det blir mer irritation.
Är det någon som har sagt att skatt är det enda sättet att bidra? Arbeta och var en bra människa så bidrar du, oavsett skattesats.Det är också bevisat i forskning i för högt skattetryck så får man lägre skatteintäker än vid mindre. Det talas det gärna tyst om i Sverige där man hela tiden försöker få skatt till ett nollsummespel. Att det är tvingat att behålla samma skattetryck så om en skatt sänks måste en upp. Så är det inte: https://www.ekonomifakta.se/nationalekonomisk-teori/vad-ar-lafferkurvan/
Även som nolltaxerare så betalar jag en sjuhelvetes massa skatt i Sverige genom konsumtion.
Det gör alla som konsumerar. Du har förmånen att kunna konsumera mer än andra, tre sig självklart för mig att du har råd att betala mer skatt än andra innan det blir tomt med mat på bordet. Med det sagt så är detta kanske inte tråden för skattediskussioner
Jag säger inte heller att du bör beskattas mer, men det jag menar är att du har mer utrymme än andra innan du inte har råd med mat. Nu spekulerar jag dock vilt.
Väljer nog att lägga ner den gör diskussionen om skatter och samhällets betydelse för framgång. Känns som att vi kan ta det i en annan tråd.
Ni som inte håller med mig - kom ihåg! Jag håller inte med er heller och det är okej att tycka olika. Helvete vad tråkigt det vore om vi alla tyckte lika. Skulle inte finnas någon att diskutera med. Så tack för skatte- och samhällsdiskussionen! Jag kommer inte svara mer på dessa frågor, utan ni får köra vidare själva om ni vill.
Allt gott!
Tapiren
Basic
Det är ett av de grundläggande problemen med samhället så där är vi absolut överens, "alla" ser bara rättigheter men ingen ser några skyldigheter.
Mitt problem är bara att det finns en kollision, allt för ofta är det individerna som anser sig ha rättigheter, som också är dåliga på att ta fasta på sina skyldigheter. Och då pratar jag inte om vad-fan-får-jag-för-pengarna-direktörer utan kanske snarare personer med låg social status och låg utbildning. Det är skillnad på att tycka och tänka om skyldigheter, och att faktiskt axla dem.
Men, jag är som alla andra färgad av mina erfarenheter och mina intryck, såklart. Som fastighetsägare och representant för fastighetsägare i olika former får jag nästan dagligen höra "jag har rätt till, ni borde omgående...." och de resonemangen kommer alltid från de som också står längst ned på den sociala stegen och som lever på olika försörjningsstöd. Hårt arbetande barnfamiljen i lägenheten intill gnäller aldrig. Och det är därifrån mina tankar kring denna diskussion kommer, andra erfarenheter leder såklart till andra slutsatser och tankar.
Tapiren
Basic
Kollade på objektet igen och då är det nog ett annat, faktiskt. Verkar ha varit ett renodlat burgar-hak, det jag tänkte på.Pizzeria.
Ska isåfall använda hela nervåningen för ”andra grejer”. Så jag tänker mig att försäljningsvärdet beror mycket på hur bra det går för nuvarande hyresgäst.
Sedan måste jag såklart kolla hur man enklast kastar ut en pizzeria.
Just nu är den i alla fall alldeles för dyr, renoveringsbehov och a-lagsbänk utanför drar ned ”min” värdering.
Vi letar mest efter en fastighet att ha egna verksamheten, men frågan är om man ska köpa nu eller om ett år? Ack, ack, dessa val. Det är svårt att skapa sig en bild av marknaden här uppe, det är ju förhållandevis få objekt ute vid varje givet tillfälle.
Dessa människor finns i alla samhällsklasser och jag tror den korrekta benämningen för dem är ”rövhål”
Men man stöter väl på fler av dem i olika samhällsklasser beroende på var man rör sig. I skolan upplever jag att det är de högutbildade föräldrarna som är överrepresenterade när det kommer till sjuka krav som inte har någon som helst förankring i lagtext.
Men vi kan ju alla försöka vara snälla med varandra. ”Rövhål” brukar till slut förlora på ett eller annat sätt. Inte alltid monetärt, men man kan förlora på många andra sätt.
Tack för ett bra svar! Skulle sluta skriva, men tyckte du formulerade dig vän och hade vettiga poänger - så jag kunde inte hålla mig
zeke_varg
Basic
Finns väl två vägar,
1. Har du deg på kontot att investera för så är det dötrist att se inflationen komma som en orkan.
2. I dagens läge skulle jag nog vilja se lite inbromsning på bostadsprisernas fall innan jag ger mig in och investerar i fastigheter för annat än att bo i själv. Om det vänder nästa år el senare kan man ska om.
Beroende på kontantinsatsens storlek för investeringen skulle jag agera på den. Man lever bara en gång.
Belfort
Basic
Man blir rätt förbannad på hur ansvariga politiker har hanterat bostadspolitiken. Det känns jäkligt onödigt att man varit så slapphänt i regelverket. Givetvis kommer bankerna att låna ut så mycket de kan under en expansiv ekonomi. Det har nog aldrig hänt att de självmant reglerat sig själva.
Sverige har haft ögonen på sig länge hur man har hanterat bostadslånen och amorteringskulturen från långivare utomlands där man har haft en annan syn än våra politiker.
Visst kan man även ha synpunkter på vår riksbank, men de har knappast haft en lätt situation när politikerna har slagit dövörat till när man har markerat att det bör införas regleringar eller skärpning på frivillig eller mer tvingande basis.
Stefan Ingves: ”Som att skjuta sig själv i foten”
Riksbankschefen Stefan Ingves avråder starkt från att slopa amorteringskravet. – Det vore att skjuta sig själv i foten att skruva på det systemet, säger Ingves.www.expressen.se
Men samtidigt har bostadprisutvecklingen hejats på friskt av de vanliga medborgarna. För den genomsnittliga medborgaren med en lön efter skatt på runt 25 000kr i månaden, med nästan INGA besparade pengar på banken, inga aktier eller fonder att tala om eller andra sidoinkomster. Så är ökade priser på bostäder fantastiskt eftersom det innebär att vanliga människor har kunnat göra en eller två årsinkomster i ren vinst på sin bostad över en liten längre tid. Detta för människor som lever på knappa marginaler (ja vanliga människor har det inte särskilt fett med tanke på hur mycket vardagligt som ska konsumeras, grattis ny telefon till ena ungen och där gick hela månadens sparande) helt otroliga summor att man då på några år kan få några hundra tusen rätt in på kontot för en knegare som inte gör "jobbkarriär" utan bara går till sitt jobb 40 timmar i veckan.
Folk har på tok för dyra bilar på sina uppfarter och utlandsresor i förhållande till vad den vanliga svensson har i inkomst, men vad gör det? Man kan ju konsumera till lönekontot står på noll eftersom man vet att "Vi kommer sälja huset om två, tre år och bostäder ökar aaaaalltid i värde" och på så vis får man in några hundratusen till att spendera. Medborgarna har haft ett stort intresse i det hela och det har varit solklart vad det barkat åt för håll de senaste tio tals åren, men medborgarna har verkligen inte klagat eftersom det enda sättet att bli rik i Sverige (Förutom företag, men de är onda kapitalister som skor sig på arbetare...) är att antingen vinna på Triss, spela fotboll/hockey eller sälja sin bostad.
zeke_varg
Basic
Det största problemet är väl ändå om man belånar huset för annat än reparation och liknande eller om man sitter med för stora lån i relation till inkomst? Att kränga bostaden och tjäna stålar är väl inte så fel. Det som händer när man får ut pengar från försäljning så innebär det ju att man bosätter sig i mindre eller billigare boende. Lägre risk.
Harmon Rabb
Basic
Klart att väljarna har en del i utvecklingen, men det är inte de som sätter spelreglerna. Det är politikerna, tjänstemän, den expertis de tar in och lagstiftarna som sätter dessa regler och normer och de måste se saker ur ett längre perspektiv som är hållbart över tid. Tyvärr fallerar man där. Det är först när de har kniven mot strupen de vågar ta de nödvändiga och obekväma besluten. Då är det försent.
Det är inte hållbart att kunna använda bostäder som bankomater på det sättet som man har gjort. Någon gång kommer det ifatt och då får samhället ta smällen som sista instans. Innan dess sitter antingen husägaren själv med svarte Petter eller någon längre fram för att man har tillåtit bostadsmarknaden att skena på ett i längden ohållbart sätt.
Det är inte oundvikligt om man hade haft en sund finanspolitik på bostadsmarknaden där man klippt topparna och dalarna via diverse finansiella instrument som finns att tillgå inom finans och skattepolitik och lagstiftande regleringar som man inte tummar på lätt när populistiska vindar blåser.
Nu ökar inflationen och de som finansierat föregående åren med generösa krediter kommer onekligen att vilja ha kompensation för att deras lån blir mindre värda.
Låntagarna kommer delvis kompenseras med högre löner. I realiteten blir vi alla fattigare även om huspriserna några år från idag ligger på minst samma nivå som idag i nominella tal.
Johanw
Silver
Som ett kvitto på vad jag skrev. Istället för att dela ut alla Kraftnäts miljarder hade man här kunnat komma vidare med lösning. Men 6år? Då har redan valet varit och folk minns bittert hur dom inte fick något ”bidrag” & pengarna gick till miljö-mupperi
Tapiren
Basic
Tack för ett trevligt inlägg, vi skiljs åt som vännerDessa människor finns i alla samhällsklasser och jag tror den korrekta benämningen för dem är ”rövhål”
Men man stöter väl på fler av dem i olika samhällsklasser beroende på var man rör sig. I skolan upplever jag att det är de högutbildade föräldrarna som är överrepresenterade när det kommer till sjuka krav som inte har någon som helst förankring i lagtext.
Men vi kan ju alla försöka vara snälla med varandra. ”Rövhål” brukar till slut förlora på ett eller annat sätt. Inte alltid monetärt, men man kan förlora på många andra sätt.
Tack för ett bra svar! Skulle sluta skriva, men tyckte du formulerade dig vän och hade vettiga poänger - så jag kunde inte hålla mig
Ingen i vänkretsen har köpt, radhusen i området är ute för dryga 8mkr, så det har ingen råd med ändå. Husen ligger på 10-15mkr. Bra objekt går för utsatt pris, rssten verkar dras tillbaka av säljaren.
Jag ska sälja nästa år, så får jag tillbaka vad jag betalde 2020 så är jag nöjd (Köpte innan priserna drog iväg ordentligt).
