• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Bostadsbubbla

Det stämmer så klart, att det finns inbyggda problem med att göra om kontor till hyres- /bostadsrätter. Om företagen bestämmer sig för att säga upp sina kontor, spelar det ingen roll om fastighetsägaren erbjuder hyressänkning. Då är det ett faktum, ytorna står tomma, efterfråga noll. Då måste de börja tänka på andra lösningar. Den dagen den sorgen. Frågeställningen var bara hypotetisk även om förändringen inte är helt osannolik.
Förstå hur fint att komma hem o så har man 8 toaletter i sin korridor och en lite sladdrig selektamaskin i köket 😍😍😍
 
Jag hade gått på hus men fokuserat i princip enbart på läget, mät i pendlingstid inte avstånd, och tomten. Finns utrymme i detaljplan att bygga ut osv? Renovera+bygga till hus är förhållandevis enkelt och smidigare än lgh eftersom man kan ta ett rum i taget utan att det blir obeboeligt. Skit i fula tapeter, golv, gamla vitvaror, ruttna altaner, fönsterbyten osv. Det är småpengar i sammanhanget men de "bekväma" brukar falla ifrån.
Precis vad jag också tänkt och jag tror att det är rätt. Läget är det enda man inte kan ändra på. Dock tycker jag mig ha observerar följande efter att ha sonderat marknaden ett tag:

1) ”Risiga” objekt, alltså de med gammalt slitet kök, fula ytskikt osv är ofta risigare än vad värdet reflekterar. Det verkar som att många tycker att nya tapeter, golvslipning och nya köksluckor gör att värdet är ”normalt”. I själva verket är det ofta fler och betydligt dyrare punkter på dessa objekt. Såsom dyr uppvärmning, fönster som behöver bytas, fasader som behöver renoveras. Så, jag är numera inte så säker på att dessa objekt är rätt värderade på marknaden. Dock kan det ju vara bättre långsiktigt ändå att ta ett sådant objekt i rätt område, än ett mer bekvämt objekt i fel område. Och i vissa fall är det som du säger att installation av bättre uppvärming är småpengar i sammanhanget.

2) Renoverade badrum eller kök osv är inte alltid så renoverade. I många fall ser man i besiktningsprotokoll att man tagit genvägar och t.ex. slarvat med tätskikt eller att man bara renoverat sånt som syns och t.ex. inte gjort något åt elen sen -72. Sånt tycks heller inte påverka värderingen såsom jag tycker att det borde.

Någon slags slutsats får väl bli att många inte verkar bry sig om besiktningsprotokoll. Man hör ju även här och var hur hus säljs utan besiktning vilket går lite i samma linje. Lösningen är såklart att skaffa sig kunskap så att man kan värdera bra själv, och inte lita på att budgivningen resulterar i rätt pris.
 
Senaste 2.5 decennierna har du inte ångrat en bostadsaffär om du ser på lite längre sikt än 1-3år och köper något folk vill ha. Ska du bo där längre har det lönat sig att köpa.
Skulle inte vänta på ett köpa på botten o sälja på topp scenario då det i princip bara kommer att ha med tur att göra. Tycker det är mer vanligt att folk försöker göra det men sen står de där 3-5år senare och har mindre relativ insats än innan och ångrar sig ordentligt.
Svårt att avgöra för någon annan då boendet (speciellt med barn) är rätt mycket mer än bara en investering. Vi köpte första lägenheten för 7 år sen och har inte direkt ångrat hur vår initiala insats ökat med 900-1000% (även om det är löjligt)
Tack. Vi ska inte vänta på en botten. Snarare funderar jag på att tidigarelägga köp och kanske köpa ngt som inte är 100% bara för att det inte ska vara kört när vi väl hittar rätt.

Frågan är väl om man tror husmarknaden i sthlm kommer stiga mer än 5% per år de närmaste åren.

Som sagt. Hittar vi rätt hus inom budget imorgon köper vi det så det är inte så att vi "spekulerar" I nedgång.
 
Har ju mest diskuterat bostadsmarknaden allmänt och de problem jag ser med den och den politik som förts. Tyvärr med mig själv som exempel och har ju lyckats skapa mig många ovänner.

Klart är dock att min bostads"karriär" går rätt kasst till vissa glädje.

Hur som tänkte jag be om råd, om det nu finns ngn som vill ge mig det :)

Vi började kika på hus efter sommaren, men hade egentligen inte tänkt köpa förens om ett par år. Vi trivs toppen med allt från lgh till grannar och förskola. Däremot kommer vi vilja ha större, och då gärna hus framöver. Vi vill ha gjort flytten innan skolstart om drygt 3 år.

De kraftiga prisuppgångarna sedan vi började titta har stressat mig och det har gått från "om ett par år" till "asap" då jag såklart ser risken att vi om tre år helt enkelt halkat så långt efter att vi måste acceptera annan plats eller sämre objekt.

Vi bor billigt så vi kan spara rätt snabbt. Skulle säga att vi kan spara för att kompensera en generell uppgång på knappt 5% per år om vi anstränger oss, men om det fortsätter som senaste halvåret kommer vi få ge oss och acceptera sämre bostad.

Hade ni köpt första bästa "acceptabla" hus, eller hade ni chillat?

Jag tror att utbudet kommer öka nu med den nya skattelagstiftningen som gör att du kan skjuta upp din vinst och inte behöver betala årlig skatt för uppskovet. Den skatteregeln har ju verkligen fungerat som inlåsning.

Jag har haft en bra bostadskarriär under 18 år och även arbetat som fastighetsmäklare under fem år. När jag har letat lägenhet (bor i Stockholms innerstad) så har jag aldrig bjudit högt på de hetaste lägenheterna i toppskick, sekelskiftesstil, osv.

Första lägenheten hade litet vardagsrum och stor hall, andra lägenheten hade faktiskt toppläge och 30-tal, men hade renoveringsbehov. Sen när vi fick barn och behövde större lägenhet så blev det först en 80-tals lägenhet med renoveringsbehov och nu senast 2014 en 5a renoveringsobjekt i ett 60-tals hus. Att köpa en fin 5a i ett sekelskifteshus har inte varit möjligt rent ekonomiskt.

Under denna tid så har jag haft kompisar som inte vill köpa något som inte känns 100 %, som beklagade sig över kvadratmeterpriser på över 40.000 kr/kvm osv. De har inte gjort samma bostadskarriär som jag. Jag tror att man ska vara nöjd med 3 rätt av 5.

På samma sätt så tycker jag att det är vettigt att köpa ett ok hus i bra läge, kanske ett ganska osexigt 70-tals mexitegelhus eller 80-tals trähus. Topprenoverade 30-talshus och funkishus blir så jäääävla dyra.

Så med detta vill jag bara säga att det är värt att kompromissa. Svårt att säga om du ska köpa nu eller om tre år. HIttar du något som känns ok och inte blir orimligt dyrt kan det vara läge att slå till.
 
Trodde jag köpte den dyraste kåken i byn för nästan 2 miljoner för snart 2 år sedan, köpte med vetskapen om ev. Förlust eftersom jag ville ha tomten och garaget.

Såldes nyss en kåk en bit bort för 5.55 miljoner.

Inte för att min kommer bli värd sådana summor men det är helt stört.
Flera kåkar ute till salu för långt över 2 miljoner, närmare 3 miljoner.

Förstår ingenting men glad att vi köpte kåken här när vi gjorde det.
 
1) ”Risiga” objekt, alltså de med gammalt slitet kök, fula ytskikt osv är ofta risigare än vad värdet reflekterar. Det verkar som att många tycker att nya tapeter, golvslipning och nya köksluckor gör att värdet är ”normalt”
Vid en viss nivå spelar det ingen roll. Då kommer fastighetsutvecklarna dit som redan från början tänkt att slänga ut allting. Det spelar alltså ingen roll att skicket är 50% eller 25% av normalt. De har sin kalkyl redan gjord med nytt kök och nya badrum. I många fall (om tomten är stor) har de inga planer på att låta huset stå kvar överhuvudtaget...
 
Vid en viss nivå spelar det ingen roll. Då kommer fastighetsutvecklarna dit som redan från början tänkt att slänga ut allting. Det spelar alltså ingen roll att skicket är 50% eller 25% av normalt. De har sin kalkyl redan gjord med nytt kök och nya badrum. I många fall (om tomten är stor) har de inga planer på att låta huset stå kvar överhuvudtaget...
Mjo, kan nog stämma men jag tänkte mest på rad-/kedjehus och där är det ju sällan ett alternativ att smacka ner. Men visst, det finns såklart dem som har stenkoll på vad det kostar att rusta på riktigt och dessutom kanske kan göra det billigare.
 
Det är ju helt sanslöns hausse i Sthlm just nu? Säger som en god vän "saknar när det var billigt och man kunde köpa en schysst trea för 100k/kvm (innerstaden)".

Tittat lite på lägenheter i Åre, nyproduktion som gick i våras för 2,5-3 går idag för 3,5-4. Kul för dom som köpte, mindre kul för mig.
 
Vad gör då att nedgången kommer? Nuvarande regering kommer nog att kasta både livbojen och armpuffarna innan ett rejält ras kommer?
Njae, det skulle jag inte våga lita på. Det beror på hur många det är som drabbas. Det kan drabba väldigt många innan det blir ett systematiskt problem. Det är ju bara något år sedan (finns i den här tråden) jag hade en kollega som inte kunde separera från sin sambo för att de inte fick lägenheten såld för det som de gav. Då stod inte Pappa Staten och väntade direkt. Taskig timing finns inget skydd från, jag tror det kommer komma mängder med sådana exempel framöver. Det kanske inte blir en systemkollaps - men det kommer smärta för en hel del.
 
Njae, det skulle jag inte våga lita på. Det beror på hur många det är som drabbas. Det kan drabba väldigt många innan det blir ett systematiskt problem. Det är ju bara något år sedan (finns i den här tråden) jag hade en kollega som inte kunde separera från sin sambo för att de inte fick lägenheten såld för det som de gav. Då stod inte Pappa Staten och väntade direkt. Taskig timing finns inget skydd från, jag tror det kommer komma mängder med sådana exempel framöver. Det kanske inte blir en systemkollaps - men det kommer smärta för en hel del.
Det där är ju ett problem fortfarande. Men en separation är inte något som påverkat omvärlden i större utsträckning, så det är väl klart att staten inte direkt var behjälplig.

Men om det blir ett rejält ras, med många som belånat sig kraftig med hjälp av staten, vad händer då?
 
Jag tror att utbudet kommer öka nu med den nya skattelagstiftningen som gör att du kan skjuta upp din vinst och inte behöver betala årlig skatt för uppskovet. Den skatteregeln har ju verkligen fungerat som inlåsning.

Jag har haft en bra bostadskarriär under 18 år och även arbetat som fastighetsmäklare under fem år. När jag har letat lägenhet (bor i Stockholms innerstad) så har jag aldrig bjudit högt på de hetaste lägenheterna i toppskick, sekelskiftesstil, osv.

Första lägenheten hade litet vardagsrum och stor hall, andra lägenheten hade faktiskt toppläge och 30-tal, men hade renoveringsbehov. Sen när vi fick barn och behövde större lägenhet så blev det först en 80-tals lägenhet med renoveringsbehov och nu senast 2014 en 5a renoveringsobjekt i ett 60-tals hus. Att köpa en fin 5a i ett sekelskifteshus har inte varit möjligt rent ekonomiskt.

Under denna tid så har jag haft kompisar som inte vill köpa något som inte känns 100 %, som beklagade sig över kvadratmeterpriser på över 40.000 kr/kvm osv. De har inte gjort samma bostadskarriär som jag. Jag tror att man ska vara nöjd med 3 rätt av 5.

På samma sätt så tycker jag att det är vettigt att köpa ett ok hus i bra läge, kanske ett ganska osexigt 70-tals mexitegelhus eller 80-tals trähus. Topprenoverade 30-talshus och funkishus blir så jäääävla dyra.

Så med detta vill jag bara säga att det är värt att kompromissa. Svårt att säga om du ska köpa nu eller om tre år. HIttar du något som känns ok och inte blir orimligt dyrt kan det vara läge att slå till.
Tack för bra råd!
Lite så jag också tänker. Vi kom ju in för sent och har haft för lite lån så sekelskifte här är bara att glömma... :)

Håller med om att många verkar köpa med hjärtat och betala hutlöst för tex sekelskifte. Här i är också radhus svindyra. Typ 8m för 80kvm (plus källare) och 10m för 150kvm.

Sweetspot verkar vara lite större (ca 150) hus i ok/bra skick byggnadstekniskt (inte fukt etc) men ful fasad eller så, varför inte mexitegel... Man kan ju byta fasad men det känns som att många missar sånt. Det är nog ngt sånt vi kommer sikta på.

Ska nog ha lite mer is i magen och slå till när ett hus vi gillar kommer ut och kanske inte går hysteriskt dyrt, även om såklart allt går svindyrt. Men man måste ju inte in och svinga när det är 10 budgivare...
 
Vad gör då att nedgången kommer? Nuvarande regering kommer nog att kasta både livbojen och armpuffarna innan ett rejält ras kommer?
Jag tror inte de kommer att göra någonting, mer är att titta säga något ohörbart att de försöker med allt. Mycket bruka rfolk kunna skylla på staten, men knappast eget risktagande. Det utfallet får man nog sota för själv, eller tjäna på om det går åt det hållet.
 
Senast ändrad:
Jag tror att utbudet kommer öka nu med den nya skattelagstiftningen som gör att du kan skjuta upp din vinst och inte behöver betala årlig skatt för uppskovet. Den skatteregeln har ju verkligen fungerat som inlåsning.

Jag har haft en bra bostadskarriär under 18 år och även arbetat som fastighetsmäklare under fem år. När jag har letat lägenhet (bor i Stockholms innerstad) så har jag aldrig bjudit högt på de hetaste lägenheterna i toppskick, sekelskiftesstil, osv.

Första lägenheten hade litet vardagsrum och stor hall, andra lägenheten hade faktiskt toppläge och 30-tal, men hade renoveringsbehov. Sen när vi fick barn och behövde större lägenhet så blev det först en 80-tals lägenhet med renoveringsbehov och nu senast 2014 en 5a renoveringsobjekt i ett 60-tals hus. Att köpa en fin 5a i ett sekelskifteshus har inte varit möjligt rent ekonomiskt.

Under denna tid så har jag haft kompisar som inte vill köpa något som inte känns 100 %, som beklagade sig över kvadratmeterpriser på över 40.000 kr/kvm osv. De har inte gjort samma bostadskarriär som jag. Jag tror att man ska vara nöjd med 3 rätt av 5.

På samma sätt så tycker jag att det är vettigt att köpa ett ok hus i bra läge, kanske ett ganska osexigt 70-tals mexitegelhus eller 80-tals trähus. Topprenoverade 30-talshus och funkishus blir så jäääävla dyra.

Så med detta vill jag bara säga att det är värt att kompromissa. Svårt att säga om du ska köpa nu eller om tre år. HIttar du något som känns ok och inte blir orimligt dyrt kan det vara läge att slå till.

Tack för bra råd!
Lite så jag också tänker. Vi kom ju in för sent och har haft för lite lån så sekelskifte här är bara att glömma... :)

Håller med om att många verkar köpa med hjärtat och betala hutlöst för tex sekelskifte. Här i är också radhus svindyra. Typ 8m för 80kvm (plus källare) och 10m för 150kvm.

Sweetspot verkar vara lite större (ca 150) hus i ok/bra skick byggnadstekniskt (inte fukt etc) men ful fasad eller så, varför inte mexitegel... Man kan ju byta fasad men det känns som att många missar sånt. Det är nog ngt sånt vi kommer sikta på.

Ska nog ha lite mer is i magen och slå till när ett hus vi gillar kommer ut och kanske inte går hysteriskt dyrt, även om såklart allt går svindyrt. Men man måste ju inte in och svinga när det är 10 budgivare...
Det kommer aldrig mer byggas några Jugendhus i innerstaden, inte heller några funkishus så vissa objekt är lite som Vintage-Rolex. Man betalar för mer än tak och fyra väggar på rimligt avstånd från jobb liksom man betalar för något mer än en tidsvisare.

Jag renoverade en sekelskiftestrea under tio år i ett Dorph och Höög-byggt hus på Söder som sen gjorde att jag kunde köpa en sne 30-talskåk som vi fixat/fixar. Älskar ju materialen i äldre kåkar, kärnvirke i fönsterbågar, riktig ekparkett, fönsterbänkar i gammal marmor och är glad varje dag att jag valde ett äldre hus. Också glad att vi köpte ett renoveringsobjekt som vi kunnat bo in oss i och fixa med under många år. Läge går dock ändå före objekt för mig och skulle gärna sätta tänderna i och restaurera en mexitegelkåk från 1973 till originalskick!
 
Det kommer aldrig mer byggas några Jugendhus i innerstaden, inte heller några funkishus så vissa objekt är lite som Vintage-Rolex. Man betalar för mer än tak och fyra väggar på rimligt avstånd från jobb liksom man betalar för något mer än en tidsvisare.

Jag renoverade en sekelskiftestrea under tio år i ett Dorph och Höög-byggt hus på Söder som sen gjorde att jag kunde köpa en sne 30-talskåk som vi fixat/fixar. Älskar ju materialen i äldre kåkar, kärnvirke i fönsterbågar, riktig ekparkett, fönsterbänkar i gammal marmor och är glad varje dag att jag valde ett äldre hus. Också glad att vi köpte ett renoveringsobjekt som vi kunnat bo in oss i och fixa med under många år. Läge går dock ändå före objekt för mig och skulle gärna sätta tänderna i och restaurera en mexitegelkåk från 1973 till originalskick!
Med gillestuga och medaljongtapet :)
 
Med gillestuga och medaljongtapet :)
Jag hittade ett hus. byggt 1971 i originalskick, (läs krispiga avfasningar) utan varken medaljonger eller gillestuga med furupanel. Renoveras varsamt för att behålla det tidstypiska. Alla stilar har sin charm så länge de får behålla sitt uttryck.
Resized_20201211_120701.jpg



Min sekelskiftes som jag också älskar, men på ett annat sätt. 3,40 m i takhöjd är speciellt, lika som råtiljor i golvet.
10d4f834fc6697062f943f272fea39eb5f6b1ea2e31d13231a6e1b430cb2f284.jpg
 
Senast ändrad:
Det kommer aldrig mer byggas några Jugendhus i innerstaden, inte heller några funkishus så vissa objekt är lite som Vintage-Rolex. Man betalar för mer än tak och fyra väggar på rimligt avstånd från jobb liksom man betalar för något mer än en tidsvisare.

Jag renoverade en sekelskiftestrea under tio år i ett Dorph och Höög-byggt hus på Söder som sen gjorde att jag kunde köpa en sne 30-talskåk som vi fixat/fixar. Älskar ju materialen i äldre kåkar, kärnvirke i fönsterbågar, riktig ekparkett, fönsterbänkar i gammal marmor och är glad varje dag att jag valde ett äldre hus. Också glad att vi köpte ett renoveringsobjekt som vi kunnat bo in oss i och fixa med under många år. Läge går dock ändå före objekt för mig och skulle gärna sätta tänderna i och restaurera en mexitegelkåk från 1973 till originalskick!
Jag hade ju inte bangat på sekelskifte men med en "blygsam" budget på knappa 10 är det helt uteslutet :) Mexitegel e också fint... ehm... :)
 
Jag hade ju inte bangat på sekelskifte men med en "blygsam" budget på knappa 10 är det helt uteslutet :) Mexitegel e också fint... ehm... :)
Om jag inte är helt ute och cyklar, är de i vitt mexitegel byggda från slutet av 1960-talet och en bit in på 1970-talet. Då hade man slutat med blåbetong som är ett stort problem med radon.
 
Senast ändrad:
Har ju mest diskuterat bostadsmarknaden allmänt och de problem jag ser med den och den politik som förts. Tyvärr med mig själv som exempel och har ju lyckats skapa mig många ovänner.

Klart är dock att min bostads"karriär" går rätt kasst till vissa glädje.

Hur som tänkte jag be om råd, om det nu finns ngn som vill ge mig det :)

Vi började kika på hus efter sommaren, men hade egentligen inte tänkt köpa förens om ett par år. Vi trivs toppen med allt från lgh till grannar och förskola. Däremot kommer vi vilja ha större, och då gärna hus framöver. Vi vill ha gjort flytten innan skolstart om drygt 3 år.

De kraftiga prisuppgångarna sedan vi började titta har stressat mig och det har gått från "om ett par år" till "asap" då jag såklart ser risken att vi om tre år helt enkelt halkat så långt efter att vi måste acceptera annan plats eller sämre objekt.

Vi bor billigt så vi kan spara rätt snabbt. Skulle säga att vi kan spara för att kompensera en generell uppgång på knappt 5% per år om vi anstränger oss, men om det fortsätter som senaste halvåret kommer vi få ge oss och acceptera sämre bostad.

Hade ni köpt första bästa "acceptabla" hus, eller hade ni chillat?
Jag hade köpt! Lika bra att börja med ett acceptabelt hus i rätt område och sen se vad man gillar. Inte ovanligt att man byter upp sig efter fem-tio år när man lärt känna området och spanat in vilken vägstump som hade det bästa läget. Många grejer man tror är viktiga när man bor i lägenhet visar sig dessutom vara rätt ovidkommande (planlösningar, köksrenoveringar, läget på hundratalet meter, kollektivtrafik) medan andra plötsligt visar sig mer betydelsefulla än man anat (trädgårdens läge, husets placering på tomten, ljusinsläpp). Vi köpte hus 2013 och många av de hus vi då fantiserade om (t ex dyra stadsnära radhus i tegel med tre plan och obefintlig tomt) skulle vi ha lämnat för länge sen, medan en del av dem vi då avfärdade direkt (t ex de fula mexitegelschabraken med gillestuga och garage) faktiskt hade varit rätt nice i praktiken.
 
Galna budgivningar på vissa objekt har kommit till min kännedom. Så denna artikeln om marknaden är ingen överraskning:


"Det är dags för visning av en tio år gammal femrumsvilla. Det finns ingen källare, däremot pool och gästhus. Läget är naturnära, två mil från Stockholms city och prislappen 12,5 miljoner.

– Vi får se hur det går. Förut var tio miljoner den magiska gränsen för många köpare men nu är den ett par miljoner högre, säger Carina Norrbom som är franchisetagare för Skandiamäklarna i Nacka."




Det skulle vara väldigt intressant att se privatekonomin hos de som är spekulanter i den prisklassen. Inte så att det inte finns personer med mycket pengar, det intressanta är att det verkar finnas så många av dem.

Jag är av uppfattning att väldigt få klarar av att spara pengar, tex som ett visst par som jag känner, de levde på en lön, men tjänade två, i 10 år efter examen. Det ger ändå bara några miljoner med bra jobb.

Därtill är det inte så många som klarar av att bli rika på eget företagande, även om det också finns, men är relativt sällsynt i husköparåldern runt 30-40 år.

Några undantag är ju att ganska stora kretsar verkar ha blivit rika på olika framgångsrika företag, tex en hel del miljonärer har ju skapats via Spotify, Klarna och alla datorspels- och bettingbolag.

Så vad handlar detta om, vinster från tidigare boenden, företagsvinster och stenhård belåning? Tre miljoner x2 i räntefritt lån från Stockholmsföräldrar med egna villor?

Jag antar det finns många olika vägar, men hur ser de huvudsakligen ut?

@Criss Cross får gärna kommentera som fastighetsmäklare.
 
Trist med priserna i Stockholm. För 3-5 år sedan pratade jag med ett flertal personer i 30-årsåldern som jobbade extra och slet för att spara ihop till sin första lägenhet någonstans långt ut på Blå linjen. Många avstod fritidsaktiviteter för att spara pengar och istället jobba.

Med de rusande priserna misstänker jag att dessa personer kommit bra mycket längre från möjligheten att köpa trots deras slit.
 
Trist med priserna i Stockholm. För 3-5 år sedan pratade jag med ett flertal personer i 30-årsåldern som jobbade extra och slet för att spara ihop till sin första lägenhet någonstans långt ut på Blå linjen. Många avstod fritidsaktiviteter för att spara pengar och istället jobba.

Med de rusande priserna misstänker jag att dessa personer kommit bra mycket längre från möjligheten att köpa trots deras slit.
Förhoppningsvis har de kunnat köpa något. Som jag tolkar medias beskrivning, blir den för generell. Ökningen gäller, som jag tolkat, främst större lägenheter och villor, inte små lägenheter i förorter. Det är familjer som kan ta med sig en bra vinst som har råd att ta nästa steg i bostadskarriären, även om det också finns andra varianter.
 
Förhoppningsvis har de kunnat köpa något. Som jag tolkar medias beskrivning, blir den för generell. Ökningen gäller, som jag tolkat, främst större lägenheter och villor, inte små lägenheter i förorter. Det är familjer som kan ta med sig en bra vinst som har råd att ta nästa steg i bostadskarriären, även om det också finns andra varianter.
Det verkar som om priserna snarare gått ner eller stannat kvar på samma nivå faktiskt. 😀
Screenshot_20210215-090549_Samsung Internet.jpg


Jag flyttade till Norrland för tre år sedan så har inte träffat de här personerna sedan dess. Visade sig att jag har dålig koll.
 
Galna budgivningar på vissa objekt har kommit till min kännedom. Så denna artikeln om marknaden är ingen överraskning:


"Det är dags för visning av en tio år gammal femrumsvilla. Det finns ingen källare, däremot pool och gästhus. Läget är naturnära, två mil från Stockholms city och prislappen 12,5 miljoner.

– Vi får se hur det går. Förut var tio miljoner den magiska gränsen för många köpare men nu är den ett par miljoner högre, säger Carina Norrbom som är franchisetagare för Skandiamäklarna i Nacka."




Det skulle vara väldigt intressant att se privatekonomin hos de som är spekulanter i den prisklassen. Inte så att det inte finns personer med mycket pengar, det intressanta är att det verkar finnas så många av dem.

Jag är av uppfattning att väldigt få klarar av att spara pengar, tex som ett visst par som jag känner, de levde på en lön, men tjänade två, i 10 år efter examen. Det ger ändå bara några miljoner med bra jobb.

Därtill är det inte så många som klarar av att bli rika på eget företagande, även om det också finns, men är relativt sällsynt i husköparåldern runt 30-40 år.

Några undantag är ju att ganska stora kretsar verkar ha blivit rika på olika framgångsrika företag, tex en hel del miljonärer har ju skapats via Spotify, Klarna och alla datorspels- och bettingbolag.

Så vad handlar detta om, vinster från tidigare boenden, företagsvinster och stenhård belåning? Tre miljoner x2 i räntefritt lån från Stockholmsföräldrar med egna villor?

Jag antar det finns många olika vägar, men hur ser de huvudsakligen ut?

@Criss Cross får gärna kommentera som fastighetsmäklare.
Det är över 10 år sedan jag slutade som mäklare så jag har inte helt aktuella uppgifter.

Jag tror att många har gjort en bra bostadskarriär och nu t ex säljer en 3a i stan för 10 miljoner med 4 miljoner i lån.

Man har varsin 1a, säljer och köper en 2a, får barn och köper en 3a. Har man gjort detta de senaste 10-15 åren så har man kanske tjänat 5 miljoner i värdeuppgång.

Utmaningen blir sedan hur mycket man får låna i förhållande till sin inkomst. Om hushållet tjänar 100.000 kr/mån, 1,2 milj om året, så får de väl låna 6 miljoner? Tror det funkar så. Då räcker det i detta fall till ett hus för 11 miljoner. Köper man för 10 milj så blir belåningen endast 50% och man slipper amortera.
 
Det är över 10 år sedan jag slutade som mäklare så jag har inte helt aktuella uppgifter.

Jag tror att många har gjort en bra bostadskarriär och nu t ex säljer en 3a i stan för 10 miljoner med 4 miljoner i lån.

Man har varsin 1a, säljer och köper en 2a, får barn och köper en 3a. Har man gjort detta de senaste 10-15 åren så har man kanske tjänat 5 miljoner i värdeuppgång.

Utmaningen blir sedan hur mycket man får låna i förhållande till sin inkomst. Om hushållet tjänar 100.000 kr/mån, 1,2 milj om året, så får de väl låna 6 miljoner? Tror det funkar så. Då räcker det i detta fall till ett hus för 11 miljoner. Köper man för 10 milj så blir belåningen endast 50% och man slipper amortera.
Exakt så, har man dessutom var förnuftig och amorterat så har man minst någon extra miljon till i utrymme.
 
Tillbaka
Topp