• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Byta karriär

Jag är utbildad brandman och arbetade heltid inom brandförsvaret i 8 år där de sista blev som styrkeledare. Tröttnade helt på nedmonteringen och satte en dag ett mål som jag jobbat mot sen dess.

Varje steg jag tog gick mot målet (ville bli projektledare inom IT) och började med att jag skannade av vilka utbildningar jag kunde gå för att få erfarenhet som systemutvecklare. Hittade en ettårig distansutbildning som formaliserade det hela och hade tur att få tag i ett jobb efter att ha genomfört en mycket aktiv kampanj på Twitter, FB och Instagram. Var utvecklare i 4 år innan jag gick vidare och blev projektledare. Har nu nya förutsättningar och nya mål har satts.

Summa: sätt upp ett mål och jobba konsekvent mot det. Typ som med allt annat man vill uppnå. :)
Får väl uppdatera här jag med. Nya mål har uppnåtts och snart lämnar jag projektledning och kliver in i en managementroll på min nuvarande arbetsplats. Gick tom lite snabbare än jag tänkt mig och behöver landa lite i min nya roll innan nya mål sätts.
Mot evigheten!
 
Hög timlön och lågt ansvar är fan meningen med yrkeslivet.

Om det är nåt jag INTE vill bli så är det "chef". Fyfan så trist. Meningslösa budgetar som man vet inte hålls, meningslösa strategier som man inte får några resurser att realisera, skäll uppifrån och nedifrån. Aldrig tid att sätta sig in i något på riktigt. I princip behövs man bara när saker går snett för att reda ut andras misstag och problem. Blä!


(Detta är inte ett svar till dig utan bara allmänt gnäll baserat på lite saker som hänt på mitt jobb nyligen. @MasterChief - grattis till ditt nya jobb!)
 
Hög timlön och lågt ansvar är fan meningen med yrkeslivet.

Om det är nåt jag INTE vill bli så är det "chef". Fyfan så trist. Meningslösa budgetar som man vet inte hålls, meningslösa strategier som man inte får några resurser att realisera, skäll uppifrån och nedifrån. Aldrig tid att sätta sig in i något på riktigt. I princip behövs man bara när saker går snett för att reda ut andras misstag och problem. Blä!


(Detta är inte ett svar till dig utan bara allmänt gnäll baserat på lite saker som hänt på mitt jobb nyligen. @MasterChief - grattis till ditt nya jobb!)
Min vardag som nån sorts mellanchef. Varit på samma firma i 14 år och efter att ha läst denna tråd räknat till tio olika jobb under de 14 åren. Har trivts med omväxlingen men till syvende och sist jobbar man för ett stort bolag där 80% av de anställda bara är på plats för att lyfta lön och resten är fast i det faktum att man jobbar för en enorm, trögrörlig organisation där man ändå inte får utlopp för sin energi/kreativitet.

Som de flesta är inne på måste man våga för att det ska hända något. Det börjar väl bli dags här också…
 
Min vardag som nån sorts mellanchef. Varit på samma firma i 14 år och efter att ha läst denna tråd räknat till tio olika jobb under de 14 åren.
Nåt jag lärt mig under min halvlånga (men något kortare än din) karriär är att det är meningslöst att försöka springa fortare än vad bolaget i övrigt rör sig. Man blir bara ansedd som "jobbig". Vill man uträtta mer än vad "genomsnittstempot" är i bolaget - byt jobb är den enda lösningen.

För egen del har jag också lärt mig att man jobbar åt en chef, inte ett org.nummer. En bra chef gör hela upplevelsen. En dålig chef förstör allt.
Just nu har jag en bra chef så jag sitter nog still i båten ett tag helt enkelt innan jag eventuellt får nys på nån annan människa jag vill jobba åt.
 
För egen del har jag också lärt mig att man jobbar åt en chef, inte ett org.nummer. En bra chef gör hela upplevelsen. En dålig chef förstör allt.
Just nu har jag en bra chef så jag sitter nog still i båten ett tag helt enkelt innan jag eventuellt får nys på nån annan människa jag vill jobba åt.
Tror du satte fingret på nåt här. Den chefen vill jag vara.
 
Hög timlön och lågt ansvar är fan meningen med yrkeslivet.

Om det är nåt jag INTE vill bli så är det "chef". Fyfan så trist. Meningslösa budgetar som man vet inte hålls, meningslösa strategier som man inte får några resurser att realisera, skäll uppifrån och nedifrån. Aldrig tid att sätta sig in i något på riktigt. I princip behövs man bara när saker går snett för att reda ut andras misstag och problem. Blä!


(Detta är inte ett svar till dig utan bara allmänt gnäll baserat på lite saker som hänt på mitt jobb nyligen. @MasterChief - grattis till ditt nya jobb!)
Där är min melodi!

Jag hade en diskussion med en av bröderna om lön i helgen och jag tycker själv att jag är lyckligt lottad. Jag skulle, om jag ville (tror jag iaf), ha en vidrigt hög lön. Det innebär dock en belastning som jag inte är beredd att ta. Hejdå 35-40h/v. Brorsan tyckte jag skulle ”jobba på” och vara ledig 6månader/år. Men vi har väl alla våran gräns vad man anser är ”good enough” även om den gränsen tenderar o ligga nån tusing mer än man tjänar hela livet. Därav tror jag inte maxa 6månader är en bra plan. Inge mysigt för hälsan eller familjen heller. Hade jag varit solo utan kids hade det lockat mer.

livsfokus:
-Tjäna tillräckligt bra för att uppnå skön livsstandard
-Jobba lagom (Max 40h/v, gärna mindre)
-Känna att man gör något meningsfullt för samhället
-Känna att man gör något stimulerande för en själv
 
Det är spännande med it branschen. Jag kom in utan någon direkt erfarenhet och en undermålig oavslutad avbildning i bagaget. 4 år senare har man gått från lärling till DevOps Lead (cool term eller något?) och min chef vill jag ska bli mer chefig.

Jag trivs bra där jag är nu med att få göra skillnad, utmanande grejer och dela kunskap. Samtidigt så jobbar jag bara 40h. Så fort man får mer ansvar inbillar jag mig att den försvinner. Och idag är det redan en bekväm livsstil även om den inte är "köp en ny rolle i månaden".

Hitta vad du gillar och kör på det. Ta för dig och förstå varför det är kul. Som någon ovan sa, en bra chef som uppmuntrar dig och en bra balans i livet gör allt bättre. Och väljer du it branschen så kommer du alltid ha jobb och en lön du kan leva på utan att jobba ihjäl dig!
 
Där är min melodi!

Jag hade en diskussion med en av bröderna om lön i helgen och jag tycker själv att jag är lyckligt lottad. Jag skulle, om jag ville (tror jag iaf), ha en vidrigt hög lön. Det innebär dock en belastning som jag inte är beredd att ta. Hejdå 35-40h/v. Brorsan tyckte jag skulle ”jobba på” och vara ledig 6månader/år. Men vi har väl alla våran gräns vad man anser är ”good enough” även om den gränsen tenderar o ligga nån tusing mer än man tjänar hela livet. Därav tror jag inte maxa 6månader är en bra plan. Inge mysigt för hälsan eller familjen heller. Hade jag varit solo utan kids hade det lockat mer.

livsfokus:
-Tjäna tillräckligt bra för att uppnå skön livsstandard
-Jobba lagom (Max 40h/v, gärna mindre)
-Känna att man gör något meningsfullt för samhället
-Känna att man gör något stimulerande för en själv

’Vidrigt hög lön’. Wow. Inte en statement man hör ofta! :D

…i övrigt tror jag du är nåt på spåren. Balans är nyckeln till mycket.
 
Jag har tre kriterier på ett "bra" jobb. Inget är viktigare än något annat och all tre måste vara uppfyllda:

  • En lön som motsvarar värdet av det arbete jag utför.
  • Jag måste känna att jag tillför något samtidigt som jag utvecklas.
  • Omgivningen, dvs medarbetarna, måste tycka att jag tillför något.

Den sista punkten kan ibland vara svårast att uppfylla, då det finns gott om folk som tycket dom är skitbra samtidigt som omgivningen skrattar åt dom bakom ryggen ... ;)
 
Jag trivs bra där jag är nu med att få göra skillnad, utmanande grejer och dela kunskap. Samtidigt så jobbar jag bara 40h. Så fort man får mer ansvar inbillar jag mig att den försvinner. Och idag är det redan en bekväm livsstil även om den inte är "köp en ny rolle i månaden".
Jag är helt övertygad att de flesta chefer inte tjänar i närheten av så mycket extra som det extra besväret medför. Jag känner flera gånger i veckan att "fyfan vad skönt att jag inte behöver ta i det här" när man upptäcker något fel/nåt som inte har gjorts/någon konflikt som behöver lösas osv. Men min chef kan liksom inte lämna ifrån sig till någon, han måste lösa problemet. Det handlar främst inte om de extra timmarna skulle jag säga, utan den extra psykiska belastningen.
 
Jag är helt övertygad att de flesta chefer inte tjänar i närheten av så mycket extra som det extra besväret medför. Jag känner flera gånger i veckan att "fyfan vad skönt att jag inte behöver ta i det här" när man upptäcker något fel/nåt som inte har gjorts/någon konflikt som behöver lösas osv. Men min chef kan liksom inte lämna ifrån sig till någon, han måste lösa problemet. Det handlar främst inte om de extra timmarna skulle jag säga, utan den extra psykiska belastningen.
Min fru är mellanchef. Jag får agera klagomur. Får se...

I hennes grupp har bland annat en tjej klagat på att hon mådde dåligt över vissa av sina arbetsuppgifter. Frugan fick följa med henne till en psykolog för att prata ut!

Kollegor som från början var bästisar blev plötsligt ovänner. Ena ville till exempel inte vara med och bjuda den andra på födelsedagsmiddag. Frugan fick medla.

Vissa av grabbarna spelar för mycket Nintendo Switch på lunchen. Glömmer bort att göra sitt jobb. Frugan måste ta upp det med andra chefer och maila ut att folk får lugna ned med spelandet.

Med det sagt så älskar hon sitt jobb. Har bra kollegor, bra lön och känner sig uppskattad.

Själv så är man IT-konsult och är sjukt glad att jag inte har något personalansvar 😍😍😍
 
Jag är helt övertygad att de flesta chefer inte tjänar i närheten av så mycket extra som det extra besväret medför. Jag känner flera gånger i veckan att "fyfan vad skönt att jag inte behöver ta i det här" när man upptäcker något fel/nåt som inte har gjorts/någon konflikt som behöver lösas osv. Men min chef kan liksom inte lämna ifrån sig till någon, han måste lösa problemet. Det handlar främst inte om de extra timmarna skulle jag säga, utan den extra psykiska belastningen.

Absolut. People problems är värst. Och tenderar att följa med hem.
 
Jag står själv inför samma frågor som många här verkar göra.

Jag har varit på samma företag i snart 8 år, vilket är hela mitt yrkesliv. Jag har gått från en del av produktionsteamet till ensamarbete med eget kontor och eget ansvar över mina egna arbetsuppgifter. Ingen som pekar, ingen som styr. Mitt jobb är helt upp till mig, vilket är otroligt skönt.

Jag jobbar som vanligt 8-17, men från och med att jag stämplar ut går jag på beredskap, vilket innebär att om produktionsteamet ställer till det, ringer de och väcker mig.
Lördag kväll är jag ledig då maskinparken står still, men jag måste ändå befinna mig på arbetet lördagar för att kontrollera att maskinerna är OK inför söndagens produktion.
Jag är således i tjänst mer eller mindre dygnet runt, bortsätt från 1.5v i månaden när jag inte har beredskapen.
Jag har själv varit med och lagt upp arbetat på detta sättet, så det är väl kanske inte där skon klämmer, men det bidrar.
Nu känns det som att jag står still i arbetslivet, och måste börja utvecklas. Jag har ständigt ett driv att komma framåt och det går inte där jag är nu.
Det som håller mig kvar är den ekonomiska biten. Jag har en lön som faktiskt matchar mina arbetsuppgifter och antalet timmar i tjänst. Där klämmer skon som mest.
Är det rimligt att kliva på ett annat jobb och samtidigt backa ca 30% i inkomst?

Något jag funderat länge på är att starta eget inom det jag gör nu.
Det hade kunnat öppna upp för ett mer mångsidigt arbete, jag skulle kunna vara på flera olika platser och variera mig betydligt mer, men också behålla faktumet att jag själv planerar och lägger upp hur jag vill arbeta. Samtidigt skulle det också innebära många timmar, och också ensamarbete.

Hur skapar man kontakter med andra företag? Hur börjar man från noll och bygger upp en kundkrets och ett förtroende?

Är det någon här som har gått från ett stabilt fast jobb till att driva egen firma?
 
Något jag funderat länge på är att starta eget inom det jag gör nu.
Det hade kunnat öppna upp för ett mer mångsidigt arbete, jag skulle kunna vara på flera olika platser och variera mig betydligt mer, men också behålla faktumet att jag själv planerar och lägger upp hur jag vill arbeta. Samtidigt skulle det också innebära många timmar, och också ensamarbete.

Hur skapar man kontakter med andra företag? Hur börjar man från noll och bygger upp en kundkrets och ett förtroende?

Är det någon här som har gått från ett stabilt fast jobb till att driva egen firma?

Jag gjorde en liknande resa för nu mer än tjugo år sedan, klev av stabilt jobb och startade eget . Detta var andra tider och i en kanske annan bransch - mjukvaruutveckling mitt i brinnande IT-boom - så mycket har nog ändrat sig även om mycket är samma. En skillnad i min situation var att jag inte startade ensam utan tillsammans med några vänner så vi tog oss an utmaningen. Ibland var det frustrerande att inte styra själv, men ofta var det skönt att inte vara helt ensam.

Att köra eget är på många sätt fantastiskt som du säger. Kontroll och frihet i rätt mix, man är sin egen lyckas smed. Så länge man klarar av att dra in kunder och köra med svarta siffror är det en fantastisk känsla av frihet, och gör man rätt så kan det verkligen löna sig i plånboken. Man går med rak rygg och lätta steg genom livet.

Samtidigt är det fruktansvärt jobbigt och irriterande och man är utelämnad till sig själv. Man måste vara tillräckligt bra på försäljning, marknadsföring, bokföring och skatter, avtal och förhandlingsteknik så att man både kan klara rätt mycket utan att betala andra för att hjälpa till, men samtidigt ödmjuk nog för att veta när man ska ringa en specialist som slår på taxametern. Det är inte alltid lätt. Och paniken när största kunden säger upp avtalet utan att man väntat sig det, eller klumpen i magen när något skitit sig och det börjar skramlas med juristbrev... Att hantera saker som egen sjukdom eller föräldraledighet är inte heller alltid lätt, man pressar sig även där ofta till att jobba när man vet att man kanske inte borde.

Och börjar man anställa folk blir det snabbt en storleksordning eller två fler saker att tänka på, men det lät som om du funderade på helt egen låda?

Om jag skulle ge ett stort, viktigt råd är det att skaffa dig en eller ett par riktiga mentorer i så fall, folk som gjort resan och som du kan sitta ned med en hel kväll ansikte mot ansikte för att snacka när det uppstår något. Förmodligen har du sådana i din umgängeskrets, åtminstone nåt steg bort.

Jag försöker få igång en tråd kring företagande här: https://klocksnack.se/threads/den-alltid-arbetande-tråden-för-företagare.119949/
 
Jag gjorde en liknande resa för nu mer än tjugo år sedan, klev av stabilt jobb och startade eget . Detta var andra tider och i en kanske annan bransch - mjukvaruutveckling mitt i brinnande IT-boom - så mycket har nog ändrat sig även om mycket är samma. En skillnad i min situation var att jag inte startade ensam utan tillsammans med några vänner så vi tog oss an utmaningen. Ibland var det frustrerande att inte styra själv, men ofta var det skönt att inte vara helt ensam.

Att köra eget är på många sätt fantastiskt som du säger. Kontroll och frihet i rätt mix, man är sin egen lyckas smed. Så länge man klarar av att dra in kunder och köra med svarta siffror är det en fantastisk känsla av frihet, och gör man rätt så kan det verkligen löna sig i plånboken. Man går med rak rygg och lätta steg genom livet.

Samtidigt är det fruktansvärt jobbigt och irriterande och man är utelämnad till sig själv. Man måste vara tillräckligt bra på försäljning, marknadsföring, bokföring och skatter, avtal och förhandlingsteknik så att man både kan klara rätt mycket utan att betala andra för att hjälpa till, men samtidigt ödmjuk nog för att veta när man ska ringa en specialist som slår på taxametern. Det är inte alltid lätt. Och paniken när största kunden säger upp avtalet utan att man väntat sig det, eller klumpen i magen när något skitit sig och det börjar skramlas med juristbrev... Att hantera saker som egen sjukdom eller föräldraledighet är inte heller alltid lätt, man pressar sig även där ofta till att jobba när man vet att man kanske inte borde.

Och börjar man anställa folk blir det snabbt en storleksordning eller två fler saker att tänka på, men det lät som om du funderade på helt egen låda?

Om jag skulle ge ett stort, viktigt råd är det att skaffa dig en eller ett par riktiga mentorer i så fall, folk som gjort resan och som du kan sitta ned med en hel kväll ansikte mot ansikte för att snacka när det uppstår något. Förmodligen har du sådana i din umgängeskrets, åtminstone nåt steg bort.

Jag försöker få igång en tråd kring företagande här: https://klocksnack.se/threads/den-alltid-arbetande-tråden-för-företagare.119949/
Tack för svar! Väldigt utförligt!

Ja tanken är i så fall att köra helt själv. Jag har helt enkelt ingen i mina kretsar som håller på med det jag gör, annars hade det varit skjut kul och säkerligen betydligt tryggare att gå ihop med en vän.

Jag har faktiskt en person i min närhet som lovat hjälpa till att komma igång med det administrativa, bokföring etc. Så där finns hopp.
Men jag har ingen direkt att bolla idéer med, tyvärr.
 
Jag har faktiskt en person i min närhet som lovat hjälpa till att komma igång med det administrativa, bokföring etc. Så där finns hopp.
Men jag har ingen direkt att bolla idéer med, tyvärr.

Att inte behöva göra alla misstag själv tror jag är viktigt, om sen kunskaperna kommer från böcker, podcasts eller den där erfarna personen du kan ta en kopp kaffe med spelar kanske mindre roll. Jag tror att om du börjar kolla runt i kontaktnätet ett steg bredare (glöm inte LinkedIn t.ex.) så kommer du hitta folk. Och om du inte gör det, sätt ett PM så kan jag peka på lite fler tips men då börjar det bli rejält off topic för den här tråden. :)
 
Tillbaka
Topp