Bakgrund till Charlie
Nu är den sista klockan bara timmar bort. Innan
Charlie offentliggörs vill jag göra en liten tillbakablick till den andra nystarten av min ganska korta klockkarriär.
Den här texten handlar alltså inte om klocka nummer tre.
Innan jag började intressera mig för klockor av den kaliber som brukar diskuteras här på KS var enstaka inslag i tidningar och böcker den enda kontakten jag hade. Några som fastnade i minnet var American Psycho och den lista med utomordentligt konstiga klockor att rekommendera till någon som precis börjat skapa en basgarderob som finns i Per Nilssons bok
Snyggt: En stilguide för män:
Boken innehåller även goda råd som t.ex. att skaffa sig en "valpig hund" för att bli en "brudmagnet", att lyssna på Basement Jaxx om strykningen måste gå undan och att tandborste är en riktigt smart grej att ha i badrumsskåpet om man vill verka världsvan och framgångsrik.
Hur som helst,
riktiga klockor var intressanta att betrakta på avstånd, ungefär som tokigt dyr konst eller en superexklusiv bil, inte något som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att betala pengar för.
Ytterligare ett fönster in i klockvärlden fanns, nämligen
Nick Hackos nyhetsbrev som jag prenumererat på sedan 90-talet. Hur jag under min studietid kom i kontakt med en urmakare i Australien kan jag inte svara på, men så var det i alla fall.
Nick skriver långa, passionerade och intressanta inlägg om allt möjligt som rör klockor tillsammans med aktuella försäljningserbjudanden. Genom dessa nyhetsbrev fick jag en näst intill passiv kunskap om olika tillverkare, teknik, historia och prissättning, information som jag aldrig använde till någonting.
Allt det förändrades över en natt den här kvällen:
Jag var på en hotellbar i Kuala Lumpur där jag tidigare suttit med en bekant (Matt från Kanada) och önskat låtar. En dag tidigare hade jag iklädd kostym och svarta skor haft några timmar ledigt från den mässa jag deltog i och hade slagit mig ner hos en urhandlare i det stora köpcentret Suria KLCC. Den nya Sub:en hade precis släppts på Basel-mässan, och jag frågade den äldre mannen bakom disken om han hade en sådan.
Han sa att han skulle ringa några samtal och bad mig återkomma på eftermiddagen. Något skamsen över att det hade blivit så stor grej av något som bara var ett tidsfördriv kände jag mig tvungen att gå tillbaka senare för att titta. Det slutade med att jag satt i flera timmar, till långt efter stängningsdags, och jämförde en 16613 med den 116613 som handlaren hade lyckats trolla fram från en annan butik.
Till slut var jag ändå tvungen att säga som det var, att jag inte hade några planer på att köpa någon av dem. (Fast antagligen var det inte alls så, jag ljög nog och sa att jag skulle "fundera på saken".)
Åter till Monkey Bar då. Matt hade åkt hem, jag hade önskat Avril åt honom i hans frånvaro, supit ett helt grabbgäng australier under bordet och slutligen lärt den mest tålige av dem att häfva øhl. Plötsligt dök en av deras polare upp med en prostituerad som tydligen erbjöd mängdrabatt i släptåg och lika plötsligt hade hela sällskapet gått upp i rök.
Minnet efter det är inte superskarpt, men jag kommer ihåg att den äldre mannen såg rätt förskräckt ut, och inte alls verkade känna igen mig, när jag dök upp framför disken i jeans och nerspilld t-shirt vilt gestikulerande med kreditkortet.
På väg därifrån tog jag vad jag misstänker är mitt första wristshot någonsin:
Och väl hemma, det första som inte togs med den då ganska mediokra iPhone-kameran:
Det gick månader utan att jag tog av klockan. Bokstavligt, aldrig. Den var med överallt, hela tiden.
Det blev en del fototrixande.
Den vann en och annan fototävling.
Den hamnade i absurda situationer som jag inte i efterhand kunnat förklara.
Den har varit med från hundragradig vedeldad bastu ...
... till riktigt, riktigt kallt.
Klockan gick som förväntat alldeles utmärkt efter testet, och har fått en komplett service hos Rob sedan dess.
Den var med och firade dyk nummer 200 ...
... tillsammans med flera andra färgstarka individer.
Och självklart även blöta kvällar på land.
Den var med när jag, till flickan i frågas stora förvåning, friade.
Vi hade skojat inför dyket om sköldpaddor och delfiner, och lustigt nog dök båda upp. Sköldpaddan syns i slutet på filmen, men delfinen var för snabb. Det är första och enda gången jag har sett en delfin under ytan på luft. (Tydligen gillar de inte ljudet av regulatorn.)
Klockan syns inte i videon, men väl på foton tagna både under dyket och strax efter:
Sen sålde jag den.
R0B fick en bra deal mot löftet att jag får köpa tillbaka klockan om han mot förmodan får för sig att sälja den. På väg hem till Norrland blev det ett depåstopp hos forumsponsorn för montering av den nya sunburst-tavlan.
Varför? (Varför den såldes, alltså.)
Det klarnar kanske strax. Mitt batteri är nästan slut, och jag har inte någon laddare. Jag kör på så länge jag kan.
