Temat
Hur gärna jag än skulle vilja kan jag inte med gott samvete säga att mitt klockintresse började när jag som femåring ärvde ett fickur som min farfar hade haft hela livet på järnvägen, eller att jag suktat efter en Submariner sedan jag som sjuåring läste mitt första nummer av
National Geographic.
Sanningen är att jag från dagistiden och framåt hade en lång rad Casio-klockor i plast med allt mer avancerade funktioner, som larm, kalender, tidszoner, miniräknare och till slut en med integrerad adressbok som kunde hållas mot en telefonlur (en sån där som sitter fast i väggen med en sladd) för nummerslagning. Smartwatch!
Jag saknade klocka helt från mitten av högstadiet genom gymnasiet. Varför jag bestämde mig för att köpa en klocka efter det minns jag inte, men jag gav mig i alla fall ut på stan med en budget på 500 kr.
Efter att ha besökt varenda butik var resultatet ganska nedslående. Någon dag senare, på annan ort, gick jag förbi Stjärnurmakarna. I skyltfönstret fanns en klocka med helt fantastisk färg på tavlan, snygga index, fin titan-boett och lagom uppseendeväckande länk.
Klockan var en soldriven Citizen Eco-Drive och den var sanslöst dyr. Efter en sömnlös natt var jag tillbaka i butiken för att prova klockan. Ytterligare en dag senare var jag tillbaka med CSN-pengar i hand och en plan som gick ut på att äta nudlar och framgångsrikt gratisåka kollektivtrafik i två månader. Därmed är den även den enda klocka jag äger som fortfarande inte är till fullo betald.
Jag har letat efter foton, men tyvärr hittar jag inte ett enda från tiden då klockan var ny där den överhuvudtaget syns, vilket är märkligt eftersom jag aldrig tog av mig den. Jag menar verkligen aldrig, jag tror att den enda gången jag öppnade låset under de första två åren var för att mikroanpassa länken ett snäpp.
Den tidigaste bilden jag hittar är den här, då klockan redan hunnit bli ganska sliten. De polerade länkarna ser väldigt matta ut:
Efter skoltiden och diverse försök till näringsverksamhet gav jag mig ut på alla möjliga äventyr där klockan givetvis fick följa med, från ravinklättring i USA till surfläger längs hela östra Australien.
Här är ett foto från toppen av Diamond Head:
Efter uppåt 10 år höll batteriet inte längre laddning särskilt bra och efter ett tag stapplade den bara fram i direkt solljus. Jag hade den på armen i flera år till trots att den inte höll tiden och till slut stannade helt.
Sköldpaddsjakt på sandön Frasier Island:
Sexuella trakasserier av en vombat:
Kängurumatning:
En stubbsvansskink håller hårt i klockan:
Efter ett dyk (jag trodde då i min enfald att 100m betydde just 100m) immade glaset.
Klockan glömdes kvar hemma mer och mer ofta. Samtidigt blev det vanligare och vanligare att jag lämnade dykdatorn med digital kompass och trådlös övervakning av kvarvarande lufttryck, en Suunto D9, kvar på armen även efter dyket. Detta ledde till slut till att den någon gång ca 2005 i princip blev min vardagsklocka.
Inte heller denna klocka finns det några bra bilder på, men jag har hittat några där den i alla fall syns.
D9:an är såld och glömd sedan många år, men Eco-Drive:en har jag givetvis kvar. Jag har i alla år pliktmässigt betalat försäkringen på någon hundralapp och bestämde mig för några år sedan för att få klockan lagad.
Tyvärr byttes tavlan ut vid reparationen, i och med det har klockan tappat mycket av sin charm. Den nya tavlan är gråare och har ett tydligt kors från kant till kant. Hade jag känt till detta på förhand hade klockan självklart fått fortsätta rosta i frid.
Det här är den första klockan jag tvärföll för utseendet på, min första titanklocka, det enda kvarts-uret med mekaniska visare jag någonsin köpt, den enda soldrivna klockan jag ägt, min enda Citizen men framför allt är det klockan som tände en livslång fetischism för
blå urtavlor och andra
blå detaljer.
Därmed är även temat offentliggjort. Jag är en enkel man med enkla krav och enkel smak. Det räcker med en färg.
(Och
Rockenfeller är därmed preliminärt vinnare av tävling Delta, grattis!)
Jag kan redan se scener som min självpåtagna begränsning kommer att orsaka.
Jag: Ursäkta, vet du om den här klockan är utrustad med Parachrom Bleu?
Handlare (rynkar ögonbrynen): Nej, det tror jag inte.
Jag: Den här då, vet du om den har ett verk med blånerade skruvar? Jag kan inte köpa den annars.
Handlare (skruvar på sig och lägger pannan i djupa veck): Du, ingen aning, faktiskt.
Jag: Kan du vara snäll och öppna för att kolla?
Handlare: I helvete heller, UT UR MIN BUTIK!
Det finns en enda liten detalj till, en liten twist, som hör hemma i den här tråden innan den gjort sitt, men jag kan inte klämma fram den riktigt än. Innan året är slut dock, lovar!