Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.
Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Jag tolkade dig inte negativt. Jag bara förklarade min tanke.Mitt inlägg var verkligen inte menat som något negativt, tycker ditt inlägg var asbra och funderar själv på att skriva ett liknande nu.
Menade mer att det är jävligt kul att vi fått vara med under hela din resa.
Och jag räknar med ett liknande inlägg från dig å det snaraste.
Okej, här är ett inlägg med fokus på bilder men med lite narrativ som jag funderat på ett tag men inte förrän nu kommit loss med.
THE ONGOING STORY OF MY GREATEST ADDICTION
Denna började när jag trillade in på Affordables-sektionen på WUS på våren 2012, där det fanns (finns?) en tråd som visade upp allsköns Panerai-homage. Jag blev kär i designen, framförallt på boetten, och började jaga liknande. Jag passerade genom ett antal homage (ej replicas) och i slutändan av den eran så hade jag designat och byggt / låtit bygga bl.a. en 359-liknande och en 605-liknande som jag var nöjd med (den sistnämnda har jag fortfarande kvar). Dessa var, med tanke på att jag har en fru som jobbar med patent och varumärkesskydd, klart godkända ur lagens mening. Av "riktiga" klockor som jag hade råd med, så blev det diverse liknande boetter och framförallt en vacker Magrette Moana Pacific Pro. En liknande boett jag gillar är den som Heuer Camaro har, och det ledde mig in på andra mikromärken och hemmabyggda homage i samma stil. Jag ska bespara er bilderna, den här är ju ändå Panerai-tråden, men om någon är nyfiken så får ni höra av er.
Den här eran slutade delvis när jag våren 2015 insåg att jag faktiskt hade råd med en Panerai, trots att vi just fått barn. Helt galet, men sant. Och min första blev då inte vilken Panerai som helst, utan en med Heuer Camaro-boett. En Panerai Ferrari FER00019. Ferrarin stannade kvar fram tills i våras, vilket innebär att det är den Panerai som jag haft längst. Den fick gå för att den var för liten, endast 40mm, och det känns när man vanligtvis kör 44mm Luminor.
Lite senare på försommaren 2015 så dog urverket i min fantastiska hemmabyggda 359-liknande skapelse och jag slösurfade på Klocksnacks K&S. Helt plötsligt dök det upp en relativt billig Panerai Luminor 1950 Marina PAM00359, med s.k. dirty dial (eller det vi idag kallar ecru). Det visar sig att killen som sålde bodde i grannkvarteret. Allt verkar helt fantastiskt rätt. Så, med fruns välsignelse traskar jag iväg och gör min första riktigt dyra klockaffär, i runda slängar dubbelt mot vad Ferrarin kostade mig. Som jag nämnde i något tidigare inlägg så var det både en fantastisk och en otäck känsla i magen samtidigt. Men shit vilken klocka. Den stannade kvar fram tills i våras den med, då @Ernesto förevisade uppgraderingen till 1359, men mer om det senare. 359:an flyger verkligen jättebra på allsköns olika band, så det här är bara en liten kavalkad.
Efter två stycken snabba köp av Panerai sommaren 2015 så väntade ett år med ganska stort lugn, när det kommer till pannor, för mikromärken köpte och sålde jag ganska mycket under tiden. Men ungefär här hittade jag in i KS bästa tråd, den ni är i nu, och började lära känna lite folk. Det landade i en GTG någonstans på våren 2016 och jag började få blodad tand. Det hade just kommit nya Luminor och min åkomma krävde en vit val ... ursäkta, Panerai. I april 2016 traskar jag in på Nymans, får en bra deal på en Panerai Luminor Base Logo PAM00630 och blir Paneraikund på allvar. 630:an stannade kvar i ett och halvt år, till hösten 2017, då den blev så att säga ersatt av 655, men mer om det senare också.
Strax före och definitivt under ett fantastiskt GTG på hösten 2015 började jag sukta rejält efter en special edition, eller ja, mer specifikt en boutique edtion som @Ekstrand i ett svagt ögonblick ville lämna ifrån sig. Inte långt därefter blev jag ägare till Panerai Luminor Marina Beverly Hills Boutique Edition PAM00416. Denna klocka har jag tvekat på lite emellanåt sedan dess, har till och med haft en annons ute ett tag, kanske främst för att jag behövt pengarna till andra lockande pannor, men tack för att ni inte köpte den och tvingade mig att se över mina finanser på andra vis, för nu är jag nykär igen. Den är så awesome! Den har jag således kvar i samlingen. Nu sitter den dessutom på ett nytt favorit-band, ett klassiskt ludet "74".
På våren 2017, a.k.a. förra året, så blir jag övertygad på en GTG (jädra kompisar man har va?) att jag passar i 47mm. Så, jag börjar såklart kolla på en 372. 422 lockar inte, kanske framförallt eftersom jag redan då har två pannor med marina / sekundvisare. Det visar sig att om man ska köpa en ny 372 (vilket jag ville, för de begagnade kom med ett band som jag inte var intresserad av och jag var skeptisk till plexi) så var det just då kö. Under tiden som jag stod i kön så kommer en annan broder och sticker kniven i ryggen på en (tack @MaziK). Det presenteras en 372 fast i värsta coola boutique edition, starkt liknande ett gammal hemmabygge (som byggdes innan denna modell släpptes, vill jag påpeka), så ... ja ... det gjorde så jäkla ont i plånboken, magen, huvudet, etc., men till slut så satt jag där i en villa i norrort och köpte den dyraste klockan jag någonsin inhandlat. Det blev ett fint år med Panerai Luminor 1950 Firenze PAM00605 men jag insåg (man för väl statistik?) att jag använde den mindre och mindre, så till slut fick den kila vidare, vilket hände så sent som för någon vecka sedan. Jag älskar klockan, och hoppas på den i mindre storlek i framtiden (den eller 372 i 44mm, såklart) för jag tror det var därför den användes så sällan på slutet. Den satt enligt mig klart bäst på ett homage-band till de som användes i Italien under andra världskriget, så det blev ett Wotancraft Decima Mas Commander. Sköööönt.
Efter inköpet av 605 så förstod jag inte riktigt värdet av pengar och gick bananas.
Först köpte jag en Panerai Radiomir 1940 PAM00512 i september 2017 för att prova 42mm. Jag ville ha en dressklocka som var en Panerai, helt enkelt. Jag tyckte att den fungerade superbra som dressklocka, men den var egentligen alldeles för lik de andra (hmmm, se min story om 572 nedan), så jag sålde den här efter mindre än en månad samt min vita 630, för att ta sikte på en 655 (se nedan). Skön klocka dock, eftersom den svarta tavlan gör att den funkar bra till allt möjligt, inkl. NATO.
Sedan, när jag insåg att 655 skulle ta ett tag att få tag på ett bra ex, så köpte jag en Panerai Radiomir California PAM00424 i oktober 2017 för att man måste ju ha en äkta Radiomir och gärna en med historik från andra världskriget. Nånstans här var jag som mest "authentic paneristi". Jag snöade till och med in på Anonimo, så ett par sådana har det blivit, finns att läsa om i Den lilla Anonimo-tråden.
Ett par månader före jag fick tag på själva klockan, så hade jag skaffat armbandet som den skulle sitta på. Med lite tur fick jag sedan tag på en Panerai Radiomir 1940 PAM00655 och hade min vita dressklocka. Inköpet skedde kring nyår 2017/2018 och under 4-5 månader så kände jag att det ju vara en perfekt dressklocka. Så himla bra. Men i maj började jag bli fundersam och i juni lade jag ut den till försäljning. Jag drog tillbaka den när hösten kom och jag insåg att den fungerar perfekt till långarmade skjortor (som jag inte alls haft på sommaren), helt enkelt en perfekt vinterdressklocka trots att den är vit. Den fick stanna.
I augusti hade jag bytt ut 424:an mot en Panerai Radiomir 1940 PAM00572 i 45mm, till skillnad från 655:ans 42mm. Jag tänkte att storleken skulle vara den avgörande skillnaden, att 45mm skulle kännas mycket bättre än 42mm. Men ... dels så är 572:an, trots att den är fantastisk, lite väl lik de andra klockorna jag har, och dels så känner jag mer för 655:an, så i slutändan spelade storleken ingen roll. 572 sitter bra, den tickar så många boxar om inte annat med 3-6-9-12-tavla + subsekund, och den osar Panerai-DNA. Men, nu finns 572 till salu på K&S.
Vi backar bandet en smula. I våras, när jag inte alls tänkte göra några klockaffärer utan kände mig ganska nöjd, så blev jag pålurad att prova 1359. Det tog inte många sekunders betänketid. Jag kastade ut en annons på 359:an och så fort (bokstavligen, det skiljer en timme mellan affärerna) den var såld, så köpte jag alltså min Panerai Luminor Marina PAM01359 (tror det var en av @Ernesto s första försäljningar på Krons?). Det blev en superb uppgradering från mina gamla homager via en fin 359:a. 1359 är en klar höjdpunkt i mitt liv och fungerar på ännu fler band än 359.
Läget nu är således tre stycken Panerai i aktiv rotation - 1359, 416, 655 - (med en fjärde, 572, på väg ut) och livet känns bra. Kul att ni orkade läsa ända hit. Nu får jag inte lägga in fler bilder, max 30 var det visst.
Hahaha
Okej, här är ett inlägg med fokus på bilder men med lite narrativ som jag funderat på ett tag men inte förrän nu kommit loss med.
Bockar, bugar och tackar för att du delar med dig. Mycket trevlig läsning.Okej, här är ett inlägg med fokus på bilder men med lite narrativ som jag funderat på ett tag men inte förrän nu kommit loss med.
Denna började när jag trillade in på Affordables-sektionen på WUS på våren 2012, där det fanns (finns?) en tråd som visade upp allsköns Panerai-homage. Jag blev kär i designen, framförallt på boetten, och började jaga liknande. Jag passerade genom ett antal homage (ej replicas) och i slutändan av den eran så hade jag designat och byggt / låtit bygga bl.a. en 359-liknande och en 605-liknande som jag var nöjd med (den sistnämnda har jag fortfarande kvar). Dessa var, med tanke på att jag har en fru som jobbar med patent och varumärkesskydd, klart godkända ur lagens mening. Av "riktiga" klockor som jag hade råd med, så blev det diverse liknande boetter och framförallt en vacker Magrette Moana Pacific Pro. En liknande boett jag gillar är den som Heuer Camaro har, och det ledde mig in på andra mikromärken och hemmabyggda homage i samma stil. Jag ska bespara er bilderna, den här är ju ändå Panerai-tråden, men om någon är nyfiken så får ni höra av er.
Den här eran slutade delvis när jag våren 2015 insåg att jag faktiskt hade råd med en Panerai, trots att vi just fått barn. Helt galet, men sant. Och min första blev då inte vilken Panerai som helst, utan en med Heuer Camaro-boett. En Panerai Ferrari FER00019. Ferrarin stannade kvar fram tills i våras, vilket innebär att det är den Panerai som jag haft längst. Den fick gå för att den var för liten, endast 40mm, och det känns när man vanligtvis kör 44mm Luminor.
Lite senare på försommaren 2015 så dog urverket i min fantastiska hemmabyggda 359-liknande skapelse och jag slösurfade på Klocksnacks K&S. Helt plötsligt dök det upp en relativt billig Panerai Luminor 1950 Marina PAM00359, med s.k. dirty dial (eller det vi idag kallar ecru). Det visar sig att killen som sålde bodde i grannkvarteret. Allt verkar helt fantastiskt rätt. Så, med fruns välsignelse traskar jag iväg och gör min första riktigt dyra klockaffär, i runda slängar dubbelt mot vad Ferrarin kostade mig. Som jag nämnde i något tidigare inlägg så var det både en fantastisk och en otäck känsla i magen samtidigt. Men shit vilken klocka. Den stannade kvar fram tills i våras den med, då @Ernesto förevisade uppgraderingen till 1359, men mer om det senare. 359:an flyger verkligen jättebra på allsköns olika band, så det här är bara en liten kavalkad.
Efter två stycken snabba köp av Panerai sommaren 2015 så väntade ett år med ganska stort lugn, när det kommer till pannor, för mikromärken köpte och sålde jag ganska mycket under tiden. Men ungefär här hittade jag in i KS bästa tråd, den ni är i nu, och började lära känna lite folk. Det landade i en GTG någonstans på våren 2016 och jag började få blodad tand. Det hade just kommit nya Luminor och min åkomma krävde en vit val ... ursäkta, Panerai. I april 2016 traskar jag in på Nymans, får en bra deal på en Panerai Luminor Base Logo PAM00630 och blir Paneraikund på allvar. 630:an stannade kvar i ett och halvt år, till hösten 2017, då den blev så att säga ersatt av 655, men mer om det senare också.
Strax före och definitivt under ett fantastiskt GTG på hösten 2015 började jag sukta rejält efter en special edition, eller ja, mer specifikt en boutique edtion som @Ekstrand i ett svagt ögonblick ville lämna ifrån sig. Inte långt därefter blev jag ägare till Panerai Luminor Marina Beverly Hills Boutique Edition PAM00416. Denna klocka har jag tvekat på lite emellanåt sedan dess, har till och med haft en annons ute ett tag, kanske främst för att jag behövt pengarna till andra lockande pannor, men tack för att ni inte köpte den och tvingade mig att se över mina finanser på andra vis, för nu är jag nykär igen. Den är så awesome! Den har jag således kvar i samlingen. Nu sitter den dessutom på ett nytt favorit-band, ett klassiskt ludet "74".
På våren 2017, a.k.a. förra året, så blir jag övertygad på en GTG (jädra kompisar man har va?) att jag passar i 47mm. Så, jag börjar såklart kolla på en 372. 422 lockar inte, kanske framförallt eftersom jag redan då har två pannor med marina / sekundvisare. Det visar sig att om man ska köpa en ny 372 (vilket jag ville, för de begagnade kom med ett band som jag inte var intresserad av och jag var skeptisk till plexi) så var det just då kö. Under tiden som jag stod i kön så kommer en annan broder och sticker kniven i ryggen på en (tack @MaziK). Det presenteras en 372 fast i värsta coola boutique edition, starkt liknande ett gammal hemmabygge (som byggdes innan denna modell släpptes, vill jag påpeka), så ... ja ... det gjorde så jäkla ont i plånboken, magen, huvudet, etc., men till slut så satt jag där i en villa i norrort och köpte den dyraste klockan jag någonsin inhandlat. Det blev ett fint år med Panerai Luminor 1950 Firenze PAM00605 men jag insåg (man för väl statistik?) att jag använde den mindre och mindre, så till slut fick den kila vidare, vilket hände så sent som för någon vecka sedan. Jag älskar klockan, och hoppas på den i mindre storlek i framtiden (den eller 372 i 44mm, såklart) för jag tror det var därför den användes så sällan på slutet. Den satt enligt mig klart bäst på ett homage-band till de som användes i Italien under andra världskriget, så det blev ett Wotancraft Decima Mas Commander. Sköööönt.
Efter inköpet av 605 så förstod jag inte riktigt värdet av pengar och gick bananas.
Först köpte jag en Panerai Radiomir 1940 PAM00512 i september 2017 för att prova 42mm. Jag ville ha en dressklocka som var en Panerai, helt enkelt. Jag tyckte att den fungerade superbra som dressklocka, men den var egentligen alldeles för lik de andra (hmmm, se min story om 572 nedan), så jag sålde den här efter mindre än en månad samt min vita 630, för att ta sikte på en 655 (se nedan). Skön klocka dock, eftersom den svarta tavlan gör att den funkar bra till allt möjligt, inkl. NATO.
Sedan, när jag insåg att 655 skulle ta ett tag att få tag på ett bra ex, så köpte jag en Panerai Radiomir California PAM00424 i oktober 2017 för att man måste ju ha en äkta Radiomir och gärna en med historik från andra världskriget. Nånstans här var jag som mest "authentic paneristi". Jag snöade till och med in på Anonimo, så ett par sådana har det blivit, finns att läsa om i Den lilla Anonimo-tråden.
Ett par månader före jag fick tag på själva klockan, så hade jag skaffat armbandet som den skulle sitta på. Med lite tur fick jag sedan tag på en Panerai Radiomir 1940 PAM00655 och hade min vita dressklocka. Inköpet skedde kring nyår 2017/2018 och under 4-5 månader så kände jag att det ju vara en perfekt dressklocka. Så himla bra. Men i maj började jag bli fundersam och i juni lade jag ut den till försäljning. Jag drog tillbaka den när hösten kom och jag insåg att den fungerar perfekt till långarmade skjortor (som jag inte alls haft på sommaren), helt enkelt en perfekt vinterdressklocka trots att den är vit. Den fick stanna.
I augusti hade jag bytt ut 424:an mot en Panerai Radiomir 1940 PAM00572 i 45mm, till skillnad från 655:ans 42mm. Jag tänkte att storleken skulle vara den avgörande skillnaden, att 45mm skulle kännas mycket bättre än 42mm. Men ... dels så är 572:an, trots att den är fantastisk, lite väl lik de andra klockorna jag har, och dels så känner jag mer för 655:an, så i slutändan spelade storleken ingen roll. 572 sitter bra, den tickar så många boxar om inte annat med 3-6-9-12-tavla + subsekund, och den osar Panerai-DNA. Men, nu finns 572 till salu på K&S.
Vi backar bandet en smula. I våras, när jag inte alls tänkte göra några klockaffärer utan kände mig ganska nöjd, så blev jag pålurad att prova 1359. Det tog inte många sekunders betänketid. Jag kastade ut en annons på 359:an och så fort (bokstavligen, det skiljer en timme mellan affärerna) den var såld, så köpte jag alltså min Panerai Luminor Marina PAM01359 (tror det var en av @Ernesto s första försäljningar på Krons?). Det blev en superb uppgradering från mina gamla homager via en fin 359:a. 1359 är en klar höjdpunkt i mitt liv och fungerar på ännu fler band än 359.
Läget nu är således tre stycken Panerai i aktiv rotation - 1359, 416, 655 - (med en fjärde, 572, på väg ut) och livet känns bra. Kul att ni orkade läsa ända hit. Nu får jag inte lägga in fler bilder, max 30 var det visst.
Bra snack! Säger om @azcii att det mesta känner man igen efter att ha delat din resa med dig här i tråden, men alltid extra kul att höra både inspiration och reflektion - Som ett utdrag ur ”A man and his watch”Okej, här är ett inlägg med fokus på bilder men med lite narrativ som jag funderat på ett tag men inte förrän nu kommit loss med.
Denna började när jag trillade in på Affordables-sektionen på WUS på våren 2012, där det fanns (finns?) en tråd som visade upp allsköns Panerai-homage. Jag blev kär i designen, framförallt på boetten, och började jaga liknande. Jag passerade genom ett antal homage (ej replicas) och i slutändan av den eran så hade jag designat och byggt / låtit bygga bl.a. en 359-liknande och en 605-liknande som jag var nöjd med (den sistnämnda har jag fortfarande kvar). Dessa var, med tanke på att jag har en fru som jobbar med patent och varumärkesskydd, klart godkända ur lagens mening. Av "riktiga" klockor som jag hade råd med, så blev det diverse liknande boetter och framförallt en vacker Magrette Moana Pacific Pro. En liknande boett jag gillar är den som Heuer Camaro har, och det ledde mig in på andra mikromärken och hemmabyggda homage i samma stil. Jag ska bespara er bilderna, den här är ju ändå Panerai-tråden, men om någon är nyfiken så får ni höra av er.
Den här eran slutade delvis när jag våren 2015 insåg att jag faktiskt hade råd med en Panerai, trots att vi just fått barn. Helt galet, men sant. Och min första blev då inte vilken Panerai som helst, utan en med Heuer Camaro-boett. En Panerai Ferrari FER00019. Ferrarin stannade kvar fram tills i våras, vilket innebär att det är den Panerai som jag haft längst. Den fick gå för att den var för liten, endast 40mm, och det känns när man vanligtvis kör 44mm Luminor.
Lite senare på försommaren 2015 så dog urverket i min fantastiska hemmabyggda 359-liknande skapelse och jag slösurfade på Klocksnacks K&S. Helt plötsligt dök det upp en relativt billig Panerai Luminor 1950 Marina PAM00359, med s.k. dirty dial (eller det vi idag kallar ecru). Det visar sig att killen som sålde bodde i grannkvarteret. Allt verkar helt fantastiskt rätt. Så, med fruns välsignelse traskar jag iväg och gör min första riktigt dyra klockaffär, i runda slängar dubbelt mot vad Ferrarin kostade mig. Som jag nämnde i något tidigare inlägg så var det både en fantastisk och en otäck känsla i magen samtidigt. Men shit vilken klocka. Den stannade kvar fram tills i våras den med, då @Ernesto förevisade uppgraderingen till 1359, men mer om det senare. 359:an flyger verkligen jättebra på allsköns olika band, så det här är bara en liten kavalkad.
Efter två stycken snabba köp av Panerai sommaren 2015 så väntade ett år med ganska stort lugn, när det kommer till pannor, för mikromärken köpte och sålde jag ganska mycket under tiden. Men ungefär här hittade jag in i KS bästa tråd, den ni är i nu, och började lära känna lite folk. Det landade i en GTG någonstans på våren 2016 och jag började få blodad tand. Det hade just kommit nya Luminor och min åkomma krävde en vit val ... ursäkta, Panerai. I april 2016 traskar jag in på Nymans, får en bra deal på en Panerai Luminor Base Logo PAM00630 och blir Paneraikund på allvar. 630:an stannade kvar i ett och halvt år, till hösten 2017, då den blev så att säga ersatt av 655, men mer om det senare också.
Strax före och definitivt under ett fantastiskt GTG på hösten 2015 började jag sukta rejält efter en special edition, eller ja, mer specifikt en boutique edtion som @Ekstrand i ett svagt ögonblick ville lämna ifrån sig. Inte långt därefter blev jag ägare till Panerai Luminor Marina Beverly Hills Boutique Edition PAM00416. Denna klocka har jag tvekat på lite emellanåt sedan dess, har till och med haft en annons ute ett tag, kanske främst för att jag behövt pengarna till andra lockande pannor, men tack för att ni inte köpte den och tvingade mig att se över mina finanser på andra vis, för nu är jag nykär igen. Den är så awesome! Den har jag således kvar i samlingen. Nu sitter den dessutom på ett nytt favorit-band, ett klassiskt ludet "74".
På våren 2017, a.k.a. förra året, så blir jag övertygad på en GTG (jädra kompisar man har va?) att jag passar i 47mm. Så, jag börjar såklart kolla på en 372. 422 lockar inte, kanske framförallt eftersom jag redan då har två pannor med marina / sekundvisare. Det visar sig att om man ska köpa en ny 372 (vilket jag ville, för de begagnade kom med ett band som jag inte var intresserad av och jag var skeptisk till plexi) så var det just då kö. Under tiden som jag stod i kön så kommer en annan broder och sticker kniven i ryggen på en (tack @MaziK). Det presenteras en 372 fast i värsta coola boutique edition, starkt liknande ett gammal hemmabygge (som byggdes innan denna modell släpptes, vill jag påpeka), så ... ja ... det gjorde så jäkla ont i plånboken, magen, huvudet, etc., men till slut så satt jag där i en villa i norrort och köpte den dyraste klockan jag någonsin inhandlat. Det blev ett fint år med Panerai Luminor 1950 Firenze PAM00605 men jag insåg (man för väl statistik?) att jag använde den mindre och mindre, så till slut fick den kila vidare, vilket hände så sent som för någon vecka sedan. Jag älskar klockan, och hoppas på den i mindre storlek i framtiden (den eller 372 i 44mm, såklart) för jag tror det var därför den användes så sällan på slutet. Den satt enligt mig klart bäst på ett homage-band till de som användes i Italien under andra världskriget, så det blev ett Wotancraft Decima Mas Commander. Sköööönt.
Efter inköpet av 605 så förstod jag inte riktigt värdet av pengar och gick bananas.
Först köpte jag en Panerai Radiomir 1940 PAM00512 i september 2017 för att prova 42mm. Jag ville ha en dressklocka som var en Panerai, helt enkelt. Jag tyckte att den fungerade superbra som dressklocka, men den var egentligen alldeles för lik de andra (hmmm, se min story om 572 nedan), så jag sålde den här efter mindre än en månad samt min vita 630, för att ta sikte på en 655 (se nedan). Skön klocka dock, eftersom den svarta tavlan gör att den funkar bra till allt möjligt, inkl. NATO.
Sedan, när jag insåg att 655 skulle ta ett tag att få tag på ett bra ex, så köpte jag en Panerai Radiomir California PAM00424 i oktober 2017 för att man måste ju ha en äkta Radiomir och gärna en med historik från andra världskriget. Nånstans här var jag som mest "authentic paneristi". Jag snöade till och med in på Anonimo, så ett par sådana har det blivit, finns att läsa om i Den lilla Anonimo-tråden.
Ett par månader före jag fick tag på själva klockan, så hade jag skaffat armbandet som den skulle sitta på. Med lite tur fick jag sedan tag på en Panerai Radiomir 1940 PAM00655 och hade min vita dressklocka. Inköpet skedde kring nyår 2017/2018 och under 4-5 månader så kände jag att det ju vara en perfekt dressklocka. Så himla bra. Men i maj började jag bli fundersam och i juni lade jag ut den till försäljning. Jag drog tillbaka den när hösten kom och jag insåg att den fungerar perfekt till långarmade skjortor (som jag inte alls haft på sommaren), helt enkelt en perfekt vinterdressklocka trots att den är vit. Den fick stanna.
I augusti hade jag bytt ut 424:an mot en Panerai Radiomir 1940 PAM00572 i 45mm, till skillnad från 655:ans 42mm. Jag tänkte att storleken skulle vara den avgörande skillnaden, att 45mm skulle kännas mycket bättre än 42mm. Men ... dels så är 572:an, trots att den är fantastisk, lite väl lik de andra klockorna jag har, och dels så känner jag mer för 655:an, så i slutändan spelade storleken ingen roll. 572 sitter bra, den tickar så många boxar om inte annat med 3-6-9-12-tavla + subsekund, och den osar Panerai-DNA. Men, nu finns 572 till salu på K&S.
Vi backar bandet en smula. I våras, när jag inte alls tänkte göra några klockaffärer utan kände mig ganska nöjd, så blev jag pålurad att prova 1359. Det tog inte många sekunders betänketid. Jag kastade ut en annons på 359:an och så fort (bokstavligen, det skiljer en timme mellan affärerna) den var såld, så köpte jag alltså min Panerai Luminor Marina PAM01359 (tror det var en av @Ernesto s första försäljningar på Krons?). Det blev en superb uppgradering från mina gamla homager via en fin 359:a. 1359 är en klar höjdpunkt i mitt liv och fungerar på ännu fler band än 359.
Läget nu är således tre stycken Panerai i aktiv rotation - 1359, 416, 655 - (med en fjärde, 572, på väg ut) och livet känns bra. Kul att ni orkade läsa ända hit. Nu får jag inte lägga in fler bilder, max 30 var det visst.
Okej, här är ett inlägg med fokus på bilder men med lite narrativ som jag funderat på ett tag men inte förrän nu kommit loss med.
Denna började när jag trillade in på Affordables-sektionen på WUS på våren 2012, där det fanns (finns?) en tråd som visade upp allsköns Panerai-homage. Jag blev kär i designen, framförallt på boetten, och började jaga liknande. Jag passerade genom ett antal homage (ej replicas) och i slutändan av den eran så hade jag designat och byggt / låtit bygga bl.a. en 359-liknande och en 605-liknande som jag var nöjd med (den sistnämnda har jag fortfarande kvar). Dessa var, med tanke på att jag har en fru som jobbar med patent och varumärkesskydd, klart godkända ur lagens mening. Av "riktiga" klockor som jag hade råd med, så blev det diverse liknande boetter och framförallt en vacker Magrette Moana Pacific Pro. En liknande boett jag gillar är den som Heuer Camaro har, och det ledde mig in på andra mikromärken och hemmabyggda homage i samma stil. Jag ska bespara er bilderna, den här är ju ändå Panerai-tråden, men om någon är nyfiken så får ni höra av er.
Den här eran slutade delvis när jag våren 2015 insåg att jag faktiskt hade råd med en Panerai, trots att vi just fått barn. Helt galet, men sant. Och min första blev då inte vilken Panerai som helst, utan en med Heuer Camaro-boett. En Panerai Ferrari FER00019. Ferrarin stannade kvar fram tills i våras, vilket innebär att det är den Panerai som jag haft längst. Den fick gå för att den var för liten, endast 40mm, och det känns när man vanligtvis kör 44mm Luminor.
Lite senare på försommaren 2015 så dog urverket i min fantastiska hemmabyggda 359-liknande skapelse och jag slösurfade på Klocksnacks K&S. Helt plötsligt dök det upp en relativt billig Panerai Luminor 1950 Marina PAM00359, med s.k. dirty dial (eller det vi idag kallar ecru). Det visar sig att killen som sålde bodde i grannkvarteret. Allt verkar helt fantastiskt rätt. Så, med fruns välsignelse traskar jag iväg och gör min första riktigt dyra klockaffär, i runda slängar dubbelt mot vad Ferrarin kostade mig. Som jag nämnde i något tidigare inlägg så var det både en fantastisk och en otäck känsla i magen samtidigt. Men shit vilken klocka. Den stannade kvar fram tills i våras den med, då @Ernesto förevisade uppgraderingen till 1359, men mer om det senare. 359:an flyger verkligen jättebra på allsköns olika band, så det här är bara en liten kavalkad.
Efter två stycken snabba köp av Panerai sommaren 2015 så väntade ett år med ganska stort lugn, när det kommer till pannor, för mikromärken köpte och sålde jag ganska mycket under tiden. Men ungefär här hittade jag in i KS bästa tråd, den ni är i nu, och började lära känna lite folk. Det landade i en GTG någonstans på våren 2016 och jag började få blodad tand. Det hade just kommit nya Luminor och min åkomma krävde en vit val ... ursäkta, Panerai. I april 2016 traskar jag in på Nymans, får en bra deal på en Panerai Luminor Base Logo PAM00630 och blir Paneraikund på allvar. 630:an stannade kvar i ett och halvt år, till hösten 2017, då den blev så att säga ersatt av 655, men mer om det senare också.
Strax före och definitivt under ett fantastiskt GTG på hösten 2015 började jag sukta rejält efter en special edition, eller ja, mer specifikt en boutique edtion som @Ekstrand i ett svagt ögonblick ville lämna ifrån sig. Inte långt därefter blev jag ägare till Panerai Luminor Marina Beverly Hills Boutique Edition PAM00416. Denna klocka har jag tvekat på lite emellanåt sedan dess, har till och med haft en annons ute ett tag, kanske främst för att jag behövt pengarna till andra lockande pannor, men tack för att ni inte köpte den och tvingade mig att se över mina finanser på andra vis, för nu är jag nykär igen. Den är så awesome! Den har jag således kvar i samlingen. Nu sitter den dessutom på ett nytt favorit-band, ett klassiskt ludet "74".
På våren 2017, a.k.a. förra året, så blir jag övertygad på en GTG (jädra kompisar man har va?) att jag passar i 47mm. Så, jag börjar såklart kolla på en 372. 422 lockar inte, kanske framförallt eftersom jag redan då har två pannor med marina / sekundvisare. Det visar sig att om man ska köpa en ny 372 (vilket jag ville, för de begagnade kom med ett band som jag inte var intresserad av och jag var skeptisk till plexi) så var det just då kö. Under tiden som jag stod i kön så kommer en annan broder och sticker kniven i ryggen på en (tack @MaziK). Det presenteras en 372 fast i värsta coola boutique edition, starkt liknande ett gammal hemmabygge (som byggdes innan denna modell släpptes, vill jag påpeka), så ... ja ... det gjorde så jäkla ont i plånboken, magen, huvudet, etc., men till slut så satt jag där i en villa i norrort och köpte den dyraste klockan jag någonsin inhandlat. Det blev ett fint år med Panerai Luminor 1950 Firenze PAM00605 men jag insåg (man för väl statistik?) att jag använde den mindre och mindre, så till slut fick den kila vidare, vilket hände så sent som för någon vecka sedan. Jag älskar klockan, och hoppas på den i mindre storlek i framtiden (den eller 372 i 44mm, såklart) för jag tror det var därför den användes så sällan på slutet. Den satt enligt mig klart bäst på ett homage-band till de som användes i Italien under andra världskriget, så det blev ett Wotancraft Decima Mas Commander. Sköööönt.
Efter inköpet av 605 så förstod jag inte riktigt värdet av pengar och gick bananas.
Först köpte jag en Panerai Radiomir 1940 PAM00512 i september 2017 för att prova 42mm. Jag ville ha en dressklocka som var en Panerai, helt enkelt. Jag tyckte att den fungerade superbra som dressklocka, men den var egentligen alldeles för lik de andra (hmmm, se min story om 572 nedan), så jag sålde den här efter mindre än en månad samt min vita 630, för att ta sikte på en 655 (se nedan). Skön klocka dock, eftersom den svarta tavlan gör att den funkar bra till allt möjligt, inkl. NATO.
Sedan, när jag insåg att 655 skulle ta ett tag att få tag på ett bra ex, så köpte jag en Panerai Radiomir California PAM00424 i oktober 2017 för att man måste ju ha en äkta Radiomir och gärna en med historik från andra världskriget. Nånstans här var jag som mest "authentic paneristi". Jag snöade till och med in på Anonimo, så ett par sådana har det blivit, finns att läsa om i Den lilla Anonimo-tråden.
Ett par månader före jag fick tag på själva klockan, så hade jag skaffat armbandet som den skulle sitta på. Med lite tur fick jag sedan tag på en Panerai Radiomir 1940 PAM00655 och hade min vita dressklocka. Inköpet skedde kring nyår 2017/2018 och under 4-5 månader så kände jag att det ju vara en perfekt dressklocka. Så himla bra. Men i maj började jag bli fundersam och i juni lade jag ut den till försäljning. Jag drog tillbaka den när hösten kom och jag insåg att den fungerar perfekt till långarmade skjortor (som jag inte alls haft på sommaren), helt enkelt en perfekt vinterdressklocka trots att den är vit. Den fick stanna.
I augusti hade jag bytt ut 424:an mot en Panerai Radiomir 1940 PAM00572 i 45mm, till skillnad från 655:ans 42mm. Jag tänkte att storleken skulle vara den avgörande skillnaden, att 45mm skulle kännas mycket bättre än 42mm. Men ... dels så är 572:an, trots att den är fantastisk, lite väl lik de andra klockorna jag har, och dels så känner jag mer för 655:an, så i slutändan spelade storleken ingen roll. 572 sitter bra, den tickar så många boxar om inte annat med 3-6-9-12-tavla + subsekund, och den osar Panerai-DNA. Men, nu finns 572 till salu på K&S.
Vi backar bandet en smula. I våras, när jag inte alls tänkte göra några klockaffärer utan kände mig ganska nöjd, så blev jag pålurad att prova 1359. Det tog inte många sekunders betänketid. Jag kastade ut en annons på 359:an och så fort (bokstavligen, det skiljer en timme mellan affärerna) den var såld, så köpte jag alltså min Panerai Luminor Marina PAM01359 (tror det var en av @Ernesto s första försäljningar på Krons?). Det blev en superb uppgradering från mina gamla homager via en fin 359:a. 1359 är en klar höjdpunkt i mitt liv och fungerar på ännu fler band än 359.
Läget nu är således tre stycken Panerai i aktiv rotation - 1359, 416, 655 - (med en fjärde, 572, på väg ut) och livet känns bra. Kul att ni orkade läsa ända hit. Nu får jag inte lägga in fler bilder, max 30 var det visst.
Okej, här är ett inlägg med fokus på bilder men med lite narrativ som jag funderat på ett tag men inte förrän nu kommit loss med.
Denna började när jag trillade in på Affordables-sektionen på WUS på våren 2012, där det fanns (finns?) en tråd som visade upp allsköns Panerai-homage. Jag blev kär i designen, framförallt på boetten, och började jaga liknande. Jag passerade genom ett antal homage (ej replicas) och i slutändan av den eran så hade jag designat och byggt / låtit bygga bl.a. en 359-liknande och en 605-liknande som jag var nöjd med (den sistnämnda har jag fortfarande kvar). Dessa var, med tanke på att jag har en fru som jobbar med patent och varumärkesskydd, klart godkända ur lagens mening. Av "riktiga" klockor som jag hade råd med, så blev det diverse liknande boetter och framförallt en vacker Magrette Moana Pacific Pro. En liknande boett jag gillar är den som Heuer Camaro har, och det ledde mig in på andra mikromärken och hemmabyggda homage i samma stil. Jag ska bespara er bilderna, den här är ju ändå Panerai-tråden, men om någon är nyfiken så får ni höra av er.
Den här eran slutade delvis när jag våren 2015 insåg att jag faktiskt hade råd med en Panerai, trots att vi just fått barn. Helt galet, men sant. Och min första blev då inte vilken Panerai som helst, utan en med Heuer Camaro-boett. En Panerai Ferrari FER00019. Ferrarin stannade kvar fram tills i våras, vilket innebär att det är den Panerai som jag haft längst. Den fick gå för att den var för liten, endast 40mm, och det känns när man vanligtvis kör 44mm Luminor.
Lite senare på försommaren 2015 så dog urverket i min fantastiska hemmabyggda 359-liknande skapelse och jag slösurfade på Klocksnacks K&S. Helt plötsligt dök det upp en relativt billig Panerai Luminor 1950 Marina PAM00359, med s.k. dirty dial (eller det vi idag kallar ecru). Det visar sig att killen som sålde bodde i grannkvarteret. Allt verkar helt fantastiskt rätt. Så, med fruns välsignelse traskar jag iväg och gör min första riktigt dyra klockaffär, i runda slängar dubbelt mot vad Ferrarin kostade mig. Som jag nämnde i något tidigare inlägg så var det både en fantastisk och en otäck känsla i magen samtidigt. Men shit vilken klocka. Den stannade kvar fram tills i våras den med, då @Ernesto förevisade uppgraderingen till 1359, men mer om det senare. 359:an flyger verkligen jättebra på allsköns olika band, så det här är bara en liten kavalkad.
Efter två stycken snabba köp av Panerai sommaren 2015 så väntade ett år med ganska stort lugn, när det kommer till pannor, för mikromärken köpte och sålde jag ganska mycket under tiden. Men ungefär här hittade jag in i KS bästa tråd, den ni är i nu, och började lära känna lite folk. Det landade i en GTG någonstans på våren 2016 och jag började få blodad tand. Det hade just kommit nya Luminor och min åkomma krävde en vit val ... ursäkta, Panerai. I april 2016 traskar jag in på Nymans, får en bra deal på en Panerai Luminor Base Logo PAM00630 och blir Paneraikund på allvar. 630:an stannade kvar i ett och halvt år, till hösten 2017, då den blev så att säga ersatt av 655, men mer om det senare också.
Strax före och definitivt under ett fantastiskt GTG på hösten 2015 började jag sukta rejält efter en special edition, eller ja, mer specifikt en boutique edtion som @Ekstrand i ett svagt ögonblick ville lämna ifrån sig. Inte långt därefter blev jag ägare till Panerai Luminor Marina Beverly Hills Boutique Edition PAM00416. Denna klocka har jag tvekat på lite emellanåt sedan dess, har till och med haft en annons ute ett tag, kanske främst för att jag behövt pengarna till andra lockande pannor, men tack för att ni inte köpte den och tvingade mig att se över mina finanser på andra vis, för nu är jag nykär igen. Den är så awesome! Den har jag således kvar i samlingen. Nu sitter den dessutom på ett nytt favorit-band, ett klassiskt ludet "74".
På våren 2017, a.k.a. förra året, så blir jag övertygad på en GTG (jädra kompisar man har va?) att jag passar i 47mm. Så, jag börjar såklart kolla på en 372. 422 lockar inte, kanske framförallt eftersom jag redan då har två pannor med marina / sekundvisare. Det visar sig att om man ska köpa en ny 372 (vilket jag ville, för de begagnade kom med ett band som jag inte var intresserad av och jag var skeptisk till plexi) så var det just då kö. Under tiden som jag stod i kön så kommer en annan broder och sticker kniven i ryggen på en (tack @MaziK). Det presenteras en 372 fast i värsta coola boutique edition, starkt liknande ett gammal hemmabygge (som byggdes innan denna modell släpptes, vill jag påpeka), så ... ja ... det gjorde så jäkla ont i plånboken, magen, huvudet, etc., men till slut så satt jag där i en villa i norrort och köpte den dyraste klockan jag någonsin inhandlat. Det blev ett fint år med Panerai Luminor 1950 Firenze PAM00605 men jag insåg (man för väl statistik?) att jag använde den mindre och mindre, så till slut fick den kila vidare, vilket hände så sent som för någon vecka sedan. Jag älskar klockan, och hoppas på den i mindre storlek i framtiden (den eller 372 i 44mm, såklart) för jag tror det var därför den användes så sällan på slutet. Den satt enligt mig klart bäst på ett homage-band till de som användes i Italien under andra världskriget, så det blev ett Wotancraft Decima Mas Commander. Sköööönt.
Efter inköpet av 605 så förstod jag inte riktigt värdet av pengar och gick bananas.
Först köpte jag en Panerai Radiomir 1940 PAM00512 i september 2017 för att prova 42mm. Jag ville ha en dressklocka som var en Panerai, helt enkelt. Jag tyckte att den fungerade superbra som dressklocka, men den var egentligen alldeles för lik de andra (hmmm, se min story om 572 nedan), så jag sålde den här efter mindre än en månad samt min vita 630, för att ta sikte på en 655 (se nedan). Skön klocka dock, eftersom den svarta tavlan gör att den funkar bra till allt möjligt, inkl. NATO.
Sedan, när jag insåg att 655 skulle ta ett tag att få tag på ett bra ex, så köpte jag en Panerai Radiomir California PAM00424 i oktober 2017 för att man måste ju ha en äkta Radiomir och gärna en med historik från andra världskriget. Nånstans här var jag som mest "authentic paneristi". Jag snöade till och med in på Anonimo, så ett par sådana har det blivit, finns att läsa om i Den lilla Anonimo-tråden.
Ett par månader före jag fick tag på själva klockan, så hade jag skaffat armbandet som den skulle sitta på. Med lite tur fick jag sedan tag på en Panerai Radiomir 1940 PAM00655 och hade min vita dressklocka. Inköpet skedde kring nyår 2017/2018 och under 4-5 månader så kände jag att det ju vara en perfekt dressklocka. Så himla bra. Men i maj började jag bli fundersam och i juni lade jag ut den till försäljning. Jag drog tillbaka den när hösten kom och jag insåg att den fungerar perfekt till långarmade skjortor (som jag inte alls haft på sommaren), helt enkelt en perfekt vinterdressklocka trots att den är vit. Den fick stanna.
I augusti hade jag bytt ut 424:an mot en Panerai Radiomir 1940 PAM00572 i 45mm, till skillnad från 655:ans 42mm. Jag tänkte att storleken skulle vara den avgörande skillnaden, att 45mm skulle kännas mycket bättre än 42mm. Men ... dels så är 572:an, trots att den är fantastisk, lite väl lik de andra klockorna jag har, och dels så känner jag mer för 655:an, så i slutändan spelade storleken ingen roll. 572 sitter bra, den tickar så många boxar om inte annat med 3-6-9-12-tavla + subsekund, och den osar Panerai-DNA. Men, nu finns 572 till salu på K&S.
Vi backar bandet en smula. I våras, när jag inte alls tänkte göra några klockaffärer utan kände mig ganska nöjd, så blev jag pålurad att prova 1359. Det tog inte många sekunders betänketid. Jag kastade ut en annons på 359:an och så fort (bokstavligen, det skiljer en timme mellan affärerna) den var såld, så köpte jag alltså min Panerai Luminor Marina PAM01359 (tror det var en av @Ernesto s första försäljningar på Krons?). Det blev en superb uppgradering från mina gamla homager via en fin 359:a. 1359 är en klar höjdpunkt i mitt liv och fungerar på ännu fler band än 359.
Läget nu är således tre stycken Panerai i aktiv rotation - 1359, 416, 655 - (med en fjärde, 572, på väg ut) och livet känns bra. Kul att ni orkade läsa ända hit. Nu får jag inte lägga in fler bilder, max 30 var det visst.
Kul! Grattis till en härlig klockaDå var den här, min första Panna
Faktiskt bättre än vad jag vågat hoppas på. Karaktären är underbar.
Tack alla ni som hjälpt mig.
Sjukt kul! GrattisDå var den här, min första Panna
Faktiskt bättre än vad jag vågat hoppas på. Karaktären är underbar.
Tack alla ni som hjälpt mig.
Snygg!! Stort grattis, perfekt storlek vad det ser ut somDå var den här, min första Panna
Faktiskt bättre än vad jag vågat hoppas på. Karaktären är underbar.
Tack alla ni som hjälpt mig.
Som det borde vara!
Kul att du blev nöjdDå var den här, min första Panna
Faktiskt bättre än vad jag vågat hoppas på. Karaktären är underbar.
Tack alla ni som hjälpt mig.
Utan = 2 - 620, 736
20%
Haha. Perfekt va?
Jag har haft lika många Radiomir 1940 som Luminor 1950. Det trodde jag inte. Dock är det så att jag haft Luminor 1950 bra mycket längre tid sammanlagt än Radiomir 1940.Utan = 2 - 620, 736
Med = 8 - 911, 111, 112G, 112O, 001, 382, 372, 671
Inte riktigt lika bra ratio
Men min bettariniratio är 50% iaf
Okej, här är ett inlägg med fokus på bilder men med lite narrativ som jag funderat på ett tag men inte förrän nu kommit loss med.
Denna började när jag trillade in på Affordables-sektionen på WUS på våren 2012, där det fanns (finns?) en tråd som visade upp allsköns Panerai-homage. Jag blev kär i designen, framförallt på boetten, och började jaga liknande. Jag passerade genom ett antal homage (ej replicas) och i slutändan av den eran så hade jag designat och byggt / låtit bygga bl.a. en 359-liknande och en 605-liknande som jag var nöjd med (den sistnämnda har jag fortfarande kvar). Dessa var, med tanke på att jag har en fru som jobbar med patent och varumärkesskydd, klart godkända ur lagens mening. Av "riktiga" klockor som jag hade råd med, så blev det diverse liknande boetter och framförallt en vacker Magrette Moana Pacific Pro. En liknande boett jag gillar är den som Heuer Camaro har, och det ledde mig in på andra mikromärken och hemmabyggda homage i samma stil. Jag ska bespara er bilderna, den här är ju ändå Panerai-tråden, men om någon är nyfiken så får ni höra av er.
Den här eran slutade delvis när jag våren 2015 insåg att jag faktiskt hade råd med en Panerai, trots att vi just fått barn. Helt galet, men sant. Och min första blev då inte vilken Panerai som helst, utan en med Heuer Camaro-boett. En Panerai Ferrari FER00019. Ferrarin stannade kvar fram tills i våras, vilket innebär att det är den Panerai som jag haft längst. Den fick gå för att den var för liten, endast 40mm, och det känns när man vanligtvis kör 44mm Luminor.
Lite senare på försommaren 2015 så dog urverket i min fantastiska hemmabyggda 359-liknande skapelse och jag slösurfade på Klocksnacks K&S. Helt plötsligt dök det upp en relativt billig Panerai Luminor 1950 Marina PAM00359, med s.k. dirty dial (eller det vi idag kallar ecru). Det visar sig att killen som sålde bodde i grannkvarteret. Allt verkar helt fantastiskt rätt. Så, med fruns välsignelse traskar jag iväg och gör min första riktigt dyra klockaffär, i runda slängar dubbelt mot vad Ferrarin kostade mig. Som jag nämnde i något tidigare inlägg så var det både en fantastisk och en otäck känsla i magen samtidigt. Men shit vilken klocka. Den stannade kvar fram tills i våras den med, då @Ernesto förevisade uppgraderingen till 1359, men mer om det senare. 359:an flyger verkligen jättebra på allsköns olika band, så det här är bara en liten kavalkad.
Efter två stycken snabba köp av Panerai sommaren 2015 så väntade ett år med ganska stort lugn, när det kommer till pannor, för mikromärken köpte och sålde jag ganska mycket under tiden. Men ungefär här hittade jag in i KS bästa tråd, den ni är i nu, och började lära känna lite folk. Det landade i en GTG någonstans på våren 2016 och jag började få blodad tand. Det hade just kommit nya Luminor och min åkomma krävde en vit val ... ursäkta, Panerai. I april 2016 traskar jag in på Nymans, får en bra deal på en Panerai Luminor Base Logo PAM00630 och blir Paneraikund på allvar. 630:an stannade kvar i ett och halvt år, till hösten 2017, då den blev så att säga ersatt av 655, men mer om det senare också.
Strax före och definitivt under ett fantastiskt GTG på hösten 2015 började jag sukta rejält efter en special edition, eller ja, mer specifikt en boutique edtion som @Ekstrand i ett svagt ögonblick ville lämna ifrån sig. Inte långt därefter blev jag ägare till Panerai Luminor Marina Beverly Hills Boutique Edition PAM00416. Denna klocka har jag tvekat på lite emellanåt sedan dess, har till och med haft en annons ute ett tag, kanske främst för att jag behövt pengarna till andra lockande pannor, men tack för att ni inte köpte den och tvingade mig att se över mina finanser på andra vis, för nu är jag nykär igen. Den är så awesome! Den har jag således kvar i samlingen. Nu sitter den dessutom på ett nytt favorit-band, ett klassiskt ludet "74".
På våren 2017, a.k.a. förra året, så blir jag övertygad på en GTG (jädra kompisar man har va?) att jag passar i 47mm. Så, jag börjar såklart kolla på en 372. 422 lockar inte, kanske framförallt eftersom jag redan då har två pannor med marina / sekundvisare. Det visar sig att om man ska köpa en ny 372 (vilket jag ville, för de begagnade kom med ett band som jag inte var intresserad av och jag var skeptisk till plexi) så var det just då kö. Under tiden som jag stod i kön så kommer en annan broder och sticker kniven i ryggen på en (tack @MaziK). Det presenteras en 372 fast i värsta coola boutique edition, starkt liknande ett gammal hemmabygge (som byggdes innan denna modell släpptes, vill jag påpeka), så ... ja ... det gjorde så jäkla ont i plånboken, magen, huvudet, etc., men till slut så satt jag där i en villa i norrort och köpte den dyraste klockan jag någonsin inhandlat. Det blev ett fint år med Panerai Luminor 1950 Firenze PAM00605 men jag insåg (man för väl statistik?) att jag använde den mindre och mindre, så till slut fick den kila vidare, vilket hände så sent som för någon vecka sedan. Jag älskar klockan, och hoppas på den i mindre storlek i framtiden (den eller 372 i 44mm, såklart) för jag tror det var därför den användes så sällan på slutet. Den satt enligt mig klart bäst på ett homage-band till de som användes i Italien under andra världskriget, så det blev ett Wotancraft Decima Mas Commander. Sköööönt.
Efter inköpet av 605 så förstod jag inte riktigt värdet av pengar och gick bananas.
Först köpte jag en Panerai Radiomir 1940 PAM00512 i september 2017 för att prova 42mm. Jag ville ha en dressklocka som var en Panerai, helt enkelt. Jag tyckte att den fungerade superbra som dressklocka, men den var egentligen alldeles för lik de andra (hmmm, se min story om 572 nedan), så jag sålde den här efter mindre än en månad samt min vita 630, för att ta sikte på en 655 (se nedan). Skön klocka dock, eftersom den svarta tavlan gör att den funkar bra till allt möjligt, inkl. NATO.
Sedan, när jag insåg att 655 skulle ta ett tag att få tag på ett bra ex, så köpte jag en Panerai Radiomir California PAM00424 i oktober 2017 för att man måste ju ha en äkta Radiomir och gärna en med historik från andra världskriget. Nånstans här var jag som mest "authentic paneristi". Jag snöade till och med in på Anonimo, så ett par sådana har det blivit, finns att läsa om i Den lilla Anonimo-tråden.
Ett par månader före jag fick tag på själva klockan, så hade jag skaffat armbandet som den skulle sitta på. Med lite tur fick jag sedan tag på en Panerai Radiomir 1940 PAM00655 och hade min vita dressklocka. Inköpet skedde kring nyår 2017/2018 och under 4-5 månader så kände jag att det ju vara en perfekt dressklocka. Så himla bra. Men i maj började jag bli fundersam och i juni lade jag ut den till försäljning. Jag drog tillbaka den när hösten kom och jag insåg att den fungerar perfekt till långarmade skjortor (som jag inte alls haft på sommaren), helt enkelt en perfekt vinterdressklocka trots att den är vit. Den fick stanna.
I augusti hade jag bytt ut 424:an mot en Panerai Radiomir 1940 PAM00572 i 45mm, till skillnad från 655:ans 42mm. Jag tänkte att storleken skulle vara den avgörande skillnaden, att 45mm skulle kännas mycket bättre än 42mm. Men ... dels så är 572:an, trots att den är fantastisk, lite väl lik de andra klockorna jag har, och dels så känner jag mer för 655:an, så i slutändan spelade storleken ingen roll. 572 sitter bra, den tickar så många boxar om inte annat med 3-6-9-12-tavla + subsekund, och den osar Panerai-DNA. Men, nu finns 572 till salu på K&S.
Vi backar bandet en smula. I våras, när jag inte alls tänkte göra några klockaffärer utan kände mig ganska nöjd, så blev jag pålurad att prova 1359. Det tog inte många sekunders betänketid. Jag kastade ut en annons på 359:an och så fort (bokstavligen, det skiljer en timme mellan affärerna) den var såld, så köpte jag alltså min Panerai Luminor Marina PAM01359 (tror det var en av @Ernesto s första försäljningar på Krons?). Det blev en superb uppgradering från mina gamla homager via en fin 359:a. 1359 är en klar höjdpunkt i mitt liv och fungerar på ännu fler band än 359.
Läget nu är således tre stycken Panerai i aktiv rotation - 1359, 416, 655 - (med en fjärde, 572, på väg ut) och livet känns bra. Kul att ni orkade läsa ända hit. Nu får jag inte lägga in fler bilder, max 30 var det visst.
Utan = 2 - 620, 736
Med = 8 - 911, 111, 112G, 112O, 001, 382, 372, 671
Inte riktigt lika bra ratio
Men min bettariniratio är 50% iaf
Hoppa på tåget och testa något!
Du leder dårskapen!Spinner vidare
Utan: 7 (183, 183g, 210, 232, 292, 448, 449)
Med: 16 (000, 24, 92, 111x2, 114, 212, 233, 253, 372x2, 390, 510, 560, 590, 911)
Rad/luminor ratio: 43,75%
Bettarini-ratio: 35%
Kul att du delar din historia!Okej, här är ett inlägg med fokus på bilder men med lite narrativ som jag funderat på ett tag men inte förrän nu kommit loss med.
Denna började när jag trillade in på Affordables-sektionen på WUS på våren 2012, där det fanns (finns?) en tråd som visade upp allsköns Panerai-homage. Jag blev kär i designen, framförallt på boetten, och började jaga liknande. Jag passerade genom ett antal homage (ej replicas) och i slutändan av den eran så hade jag designat och byggt / låtit bygga bl.a. en 359-liknande och en 605-liknande som jag var nöjd med (den sistnämnda har jag fortfarande kvar). Dessa var, med tanke på att jag har en fru som jobbar med patent och varumärkesskydd, klart godkända ur lagens mening. Av "riktiga" klockor som jag hade råd med, så blev det diverse liknande boetter och framförallt en vacker Magrette Moana Pacific Pro. En liknande boett jag gillar är den som Heuer Camaro har, och det ledde mig in på andra mikromärken och hemmabyggda homage i samma stil. Jag ska bespara er bilderna, den här är ju ändå Panerai-tråden, men om någon är nyfiken så får ni höra av er.
Den här eran slutade delvis när jag våren 2015 insåg att jag faktiskt hade råd med en Panerai, trots att vi just fått barn. Helt galet, men sant. Och min första blev då inte vilken Panerai som helst, utan en med Heuer Camaro-boett. En Panerai Ferrari FER00019. Ferrarin stannade kvar fram tills i våras, vilket innebär att det är den Panerai som jag haft längst. Den fick gå för att den var för liten, endast 40mm, och det känns när man vanligtvis kör 44mm Luminor.
Lite senare på försommaren 2015 så dog urverket i min fantastiska hemmabyggda 359-liknande skapelse och jag slösurfade på Klocksnacks K&S. Helt plötsligt dök det upp en relativt billig Panerai Luminor 1950 Marina PAM00359, med s.k. dirty dial (eller det vi idag kallar ecru). Det visar sig att killen som sålde bodde i grannkvarteret. Allt verkar helt fantastiskt rätt. Så, med fruns välsignelse traskar jag iväg och gör min första riktigt dyra klockaffär, i runda slängar dubbelt mot vad Ferrarin kostade mig. Som jag nämnde i något tidigare inlägg så var det både en fantastisk och en otäck känsla i magen samtidigt. Men shit vilken klocka. Den stannade kvar fram tills i våras den med, då @Ernesto förevisade uppgraderingen till 1359, men mer om det senare. 359:an flyger verkligen jättebra på allsköns olika band, så det här är bara en liten kavalkad.
Efter två stycken snabba köp av Panerai sommaren 2015 så väntade ett år med ganska stort lugn, när det kommer till pannor, för mikromärken köpte och sålde jag ganska mycket under tiden. Men ungefär här hittade jag in i KS bästa tråd, den ni är i nu, och började lära känna lite folk. Det landade i en GTG någonstans på våren 2016 och jag började få blodad tand. Det hade just kommit nya Luminor och min åkomma krävde en vit val ... ursäkta, Panerai. I april 2016 traskar jag in på Nymans, får en bra deal på en Panerai Luminor Base Logo PAM00630 och blir Paneraikund på allvar. 630:an stannade kvar i ett och halvt år, till hösten 2017, då den blev så att säga ersatt av 655, men mer om det senare också.
Strax före och definitivt under ett fantastiskt GTG på hösten 2015 började jag sukta rejält efter en special edition, eller ja, mer specifikt en boutique edtion som @Ekstrand i ett svagt ögonblick ville lämna ifrån sig. Inte långt därefter blev jag ägare till Panerai Luminor Marina Beverly Hills Boutique Edition PAM00416. Denna klocka har jag tvekat på lite emellanåt sedan dess, har till och med haft en annons ute ett tag, kanske främst för att jag behövt pengarna till andra lockande pannor, men tack för att ni inte köpte den och tvingade mig att se över mina finanser på andra vis, för nu är jag nykär igen. Den är så awesome! Den har jag således kvar i samlingen. Nu sitter den dessutom på ett nytt favorit-band, ett klassiskt ludet "74".
På våren 2017, a.k.a. förra året, så blir jag övertygad på en GTG (jädra kompisar man har va?) att jag passar i 47mm. Så, jag börjar såklart kolla på en 372. 422 lockar inte, kanske framförallt eftersom jag redan då har två pannor med marina / sekundvisare. Det visar sig att om man ska köpa en ny 372 (vilket jag ville, för de begagnade kom med ett band som jag inte var intresserad av och jag var skeptisk till plexi) så var det just då kö. Under tiden som jag stod i kön så kommer en annan broder och sticker kniven i ryggen på en (tack @MaziK). Det presenteras en 372 fast i värsta coola boutique edition, starkt liknande ett gammal hemmabygge (som byggdes innan denna modell släpptes, vill jag påpeka), så ... ja ... det gjorde så jäkla ont i plånboken, magen, huvudet, etc., men till slut så satt jag där i en villa i norrort och köpte den dyraste klockan jag någonsin inhandlat. Det blev ett fint år med Panerai Luminor 1950 Firenze PAM00605 men jag insåg (man för väl statistik?) att jag använde den mindre och mindre, så till slut fick den kila vidare, vilket hände så sent som för någon vecka sedan. Jag älskar klockan, och hoppas på den i mindre storlek i framtiden (den eller 372 i 44mm, såklart) för jag tror det var därför den användes så sällan på slutet. Den satt enligt mig klart bäst på ett homage-band till de som användes i Italien under andra världskriget, så det blev ett Wotancraft Decima Mas Commander. Sköööönt.
Efter inköpet av 605 så förstod jag inte riktigt värdet av pengar och gick bananas.
Först köpte jag en Panerai Radiomir 1940 PAM00512 i september 2017 för att prova 42mm. Jag ville ha en dressklocka som var en Panerai, helt enkelt. Jag tyckte att den fungerade superbra som dressklocka, men den var egentligen alldeles för lik de andra (hmmm, se min story om 572 nedan), så jag sålde den här efter mindre än en månad samt min vita 630, för att ta sikte på en 655 (se nedan). Skön klocka dock, eftersom den svarta tavlan gör att den funkar bra till allt möjligt, inkl. NATO.
Sedan, när jag insåg att 655 skulle ta ett tag att få tag på ett bra ex, så köpte jag en Panerai Radiomir California PAM00424 i oktober 2017 för att man måste ju ha en äkta Radiomir och gärna en med historik från andra världskriget. Nånstans här var jag som mest "authentic paneristi". Jag snöade till och med in på Anonimo, så ett par sådana har det blivit, finns att läsa om i Den lilla Anonimo-tråden.
Ett par månader före jag fick tag på själva klockan, så hade jag skaffat armbandet som den skulle sitta på. Med lite tur fick jag sedan tag på en Panerai Radiomir 1940 PAM00655 och hade min vita dressklocka. Inköpet skedde kring nyår 2017/2018 och under 4-5 månader så kände jag att det ju vara en perfekt dressklocka. Så himla bra. Men i maj började jag bli fundersam och i juni lade jag ut den till försäljning. Jag drog tillbaka den när hösten kom och jag insåg att den fungerar perfekt till långarmade skjortor (som jag inte alls haft på sommaren), helt enkelt en perfekt vinterdressklocka trots att den är vit. Den fick stanna.
I augusti hade jag bytt ut 424:an mot en Panerai Radiomir 1940 PAM00572 i 45mm, till skillnad från 655:ans 42mm. Jag tänkte att storleken skulle vara den avgörande skillnaden, att 45mm skulle kännas mycket bättre än 42mm. Men ... dels så är 572:an, trots att den är fantastisk, lite väl lik de andra klockorna jag har, och dels så känner jag mer för 655:an, så i slutändan spelade storleken ingen roll. 572 sitter bra, den tickar så många boxar om inte annat med 3-6-9-12-tavla + subsekund, och den osar Panerai-DNA. Men, nu finns 572 till salu på K&S.
Vi backar bandet en smula. I våras, när jag inte alls tänkte göra några klockaffärer utan kände mig ganska nöjd, så blev jag pålurad att prova 1359. Det tog inte många sekunders betänketid. Jag kastade ut en annons på 359:an och så fort (bokstavligen, det skiljer en timme mellan affärerna) den var såld, så köpte jag alltså min Panerai Luminor Marina PAM01359 (tror det var en av @Ernesto s första försäljningar på Krons?). Det blev en superb uppgradering från mina gamla homager via en fin 359:a. 1359 är en klar höjdpunkt i mitt liv och fungerar på ännu fler band än 359.
Läget nu är således tre stycken Panerai i aktiv rotation - 1359, 416, 655 - (med en fjärde, 572, på väg ut) och livet känns bra. Kul att ni orkade läsa ända hit. Nu får jag inte lägga in fler bilder, max 30 var det visst.
