• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Den extravaganta tråden om minimalism - ett rop på hjälp

Jag började den här resan i jakten på en klocka. En.
Ganska snabbt insåg jag att jag behövde en vanlig, och en lite finare. Sen fick det plats med en beater, och då kunde jag köpa en finare vardagsklocka. Sen snubblade jag över lite roligt vintage som liksom blev en egen gren. Skulle någon idag fråga mig hur många klockor jag hade skulle svaret bli typ 8. Skulle någon som kände mig fråga blir svaret typ 10-20. I verkligheten är det nog 20-30 med en dragning åt den övre änden av intervallet. Och då har vi inte snuddat vid lådan med band och spännen, eller byrålådan med verktyg och delar.
Och det här är inget unikt. I mitt huvud är det fortfarande en "sak" - klockor. Sen att det är tiotusentals kronor och relativt mycket plats är liksom inte en grej. Jag har också en "kamera", som i praktiken är kanske tre kameror, en handfull objektiv, väskor, remmar, filter, blixtar, stativ, osv, osv. Det finns liksom vissa saker som bara växer. Nu är jag inte någon stor klädperson, men jag tänker inte på kläder i antal utan som en "klump" och därför spelar det ingen roll att jag har tillräckligt med strumpor för att inte behöva tvätta på två månader även om jag byter dagligen. Jag tycker det är kul med pennor, och "en penna till" tar ju ingen plats, men när det är högar med block, en låda full med bläck, spetsar, stift, osv så gör det ju plötsligt det.

En del av det här är uppenbarligen självbedrägeri. En annan är att jag faktiskt tycker om sakerna. Jag kan bli lite varm av "hur ser din samling ut"-tråden, eller av att lyfta på locket till min egen. Och nästan hellre att ha klockorna i hög än att ha dem i ordning. En tredje är att jag har svårt att göra mig av med sakerna. Dels för den ekonomiska aspekten. Jag går oftast med förlust (och den är ju inte verklig förrän man säljer), och i de fall man tjänar någon krona så kanske man skulle kunna göra en ännu bättre affär? Och dels för att jag själv investerar ganska mycket energi på research innan jag köper vilket gör att jag är känslomässigt fäst vid sakerna.
Däremot är det väldigt skönt att vara av med saker som tynger en, och jag känner en väldig frihet när jag väl lyckas sälja av det där objektivet jag aldrig använder, eller avsluta ett projekt så man kan slänga allt "bra att ha" som var associerat med det.

Så jag behöver hjälp. Jag har inget emot att ha några klockor, och jag har inget emot att det som intresse får kosta några några kronor löpande. Men hur gör man för att inte ätas upp av sina intressen? Jag tröstar mig med att jag inte håller på med tex bilar eller flipperspel eller något annat skrymmande, men det är nog mest slump att det inte blivit så ännu. För jag har en mental bilsamling, och jag vet vilka flipperspel jag skulle börja jaga.

Jag har börjat intala mig själv att inte måste äga alla klockor som är roliga utan kan nöja mig med vetskapen om att de finns. Jag försöker styra om från att köpa till att fixa och sälja (med konsekvensen att jag köper verktyg istället). Jag försöker göra mig av med allt som jag sparat för "det kan vara bra att ha", även om det inte tar någon nämnvärd plats.

Hur gör ni? Finns det några tips? Ska man piska sig själv hårdare? Kan man jobba med belöningar (om jag säljer tre klockor får jag köpa en?
Hjälp!

Nedan en bild på en del av den bilbana jag håller på att sälja (som fyller soffan och lite till) och current state of the collection, minus de två som är på väg in.
D286F90C-809B-4B77-8C0D-BEC67ADF06B8.jpeg

C33A9D5F-3D20-4ED1-AFBD-00AEB9A8EB22.jpeg

Köp dyrare saker, då tar det inte så stor plats, och det blir inte så många saker.

Skaffa barn, deras tillväxt gör att du får köpa och sälja saker i rasande fart. Minimalism blir omöjligt om de skall få ha ett aktivt liv.

Eller så inser du att minimalism är för "förlorare" som "mållöst letar efter en mening i livet", och så öser du på och lär dig leva med kaoset! Intressant att se hur det såg ut hemma hos Steve, inte som man förväntar sig!



även om han i yngre år hade en period av minimalism



Med det sagt är det viktigt att man inte låter saker ta överhanden, att man håller det på en rimlig nivå. Dina prylar får inte kontrollera ditt liv!

Ett tips är att börja samla på aktier, det blir lätt dyrt, en hobby som lätt suger åt sig pengar från andra områden i livet, och de tar i princip ingen plats alls.
 
Ingen av dem funkar, och det kommer kosta minst en av dem att få liv i resten. Jag har två andra besläktade klockor som får agera försökskaniner/utbildningsmaterial. Så det är egentligen 6 klockor där målet är att behålla en, sälja tre och skrota två.
Okej, misstänkte att det var något sådant. Det kändes dock väldigt talande och jag kunde inte låta det passera okommenterat. Otroligt cool klocka och hoppas du får ordning på dom.
 
Jag är minimalist och trivs väldigt bra med det. Allt jag inte direkt har en användning för eller använder i närtid slängs eller säljs, är jag tveksam så gör jag mig av med det. Givetvis kommer det då och då lägen då jag senare skulle behövt det jag gjorde mig av med och då för jag skaffa samma sak igen, men i slutändan överväger det att ha mindre saker Jag har det jag behöver och ska jag köpa något så tänker jag igenom det och väger det mot behov. Jag samlar inte på mig en massa saker. I mitt sinne känns det rent, fräscht och städat. Man kan se hur fok är på deras vindsförråd, i mitt finns det en äldre tavla som står mot en vägg samt en liten låda med sommarkläder, thats it.
 
Hej på er! Intressant tråd och trådstart! Trevligt och bra initiativ att ordna så den kom till när vi nu talade en del om det i G-tråden. 👍😊
Det låter som alla mer eller mindre kommit i kontakt med begreppet minimalism tidigare. Jag får väl krypa till korset och säga att jag inte hade en aning om att detta begrepp ens existerade förrän till bara någon månad sen då jag av en slump råkade på just ovan nämnda dokumentär med ”The Minimalists”.

För min del blev det en aha-upplevelse och jag fann dessa två herrar väldigt inspirerande även om jag kan tycka att en del känns lite väl ”hårt” att göra sig av med. Just när det kommer till minnessaker då exempelvis. Men väldigt intressant att upptäcka detta och det gjorde att jag blev väldigt inspirerad att ta tag i mitt liv vad gäller ägodelar. Jag har alltid varit lite av en samlare och detta till den grad att hemmet till slutninte blir trevligt längre. Nästan oavsett vilket område jag gett mig in i så är det samma resa. Börjar med att köpa de vanliga och enkla sakerna som man kan få tag på för att sedan börja ge mig på att söka efter de ovanliga utgåvorna eller vad det nu handlar om. Det kan vara en skivsamling, först vinyl, sen cd, sedan klockor, filmer, fällknivar, ja, ni fattar.

Själva jakten efter prylarna var ju som en spänning i sig. Efter mkt letande kanske jag fann den där ovanliga handgjorde kniven i limiterad utgåva någonstans på andra sidan jorden, allt tack vare (eller pga) internet. Jag kan hålla med @Clark Kent i detta om sociala medier. Jag menar, innan internet (ja, så gammal är jag 😉) då var det inte alls samma jakt på saker för det var ju mkt svårare att införskaffa och finna det där speciella som man kanske inte visste att man ville ha. 😊

Dock får jag iaf erkänna att för min del så har jag spenderat sjuka pengar på prylar och samlingar, ja, jag har massor av olika samlingar som en del av er här känner till. Och inte bara pengar utan all tid som ligger nedplöjd i detta oxå. Jag trodde nog på allvar att jag skulle bli lyckligare om jag bara köpte den där saken oxå eller fick den där samlingen komplett. Jag kan än idag känna att jag sitter fast i den fällan och tänket. Exempel på det är att jag kom på den briljanta iden att försöka sluta köpa på mig en massa olika småsaker hela tiden och satsa på något jag väldigt gärna ville ha, något utöver det vanliga. Då föll valet ganska snabbt på motorrelaterade saker som bilar och motorcyklar istället. Jag tänkte att jag köper mig någon av de drömbilar jag alltid önskat äga och på så vis känna mig ”nöjd”. Sagt och gjort, jag köpte mig en bil som jag drömde om i tonåren och visst, jag är glad och blir glad när jag ser den eller åker i den men...

...det stannar inte där. Detta som jag tänkte skulle vara en sorts topp på önskedrömmarna och därmed sätta stopp för suktande och vill-ha-begär hade inte den effekt jag hade hoppats på. Helt plötsligt blev det som någon nämnde med klockor. Den var ju så,fin, den här bilen. Den vågar jag inte parkera var som helst eller ja, ni förstår. En annan entusiast och hobbybil i lagom bra skick vore ju inte så dumt, då vågar man ju ta med sig den lite varstans. Sen efter det... en fin vardagsbil är ju kul. Men nog borde jag väl få unna mig en motorcykel oxå fast jag inte ens har mc-kort. 😬😳

Jo men visst, det gör jag. En sprillans ny mc på lokala butiken valdes ut och köptes. Och nu ska jag tillägga att jag inte har någon ekonomi som sträcker sig över det genomsnittliga. Det vill säga att alla dessa extravaganta utsvävningar är inte i paritet med min livssituation om jag ska vara ärlig. Tror ni att det stannade vid den där motorcykeln förresten? Nej, precis, det ramlade visst in en annan då jag fick för mig att den var ju så mkt häftigare. Så jag bytte bort min nya mc som hade gått 2 mil, mot en ny igen av annan modell. Efter det ramlade det in två begagnade till.
Vad vill jag då säga med detta?
Jo, för min del har jag varit fast i detta materiella strävande i stort sett hela mitt liv. Men jag har inte mått fantastiskt mkt bättre eller varit lyckligare för det. Men jag trodde att jag skulle bli nöjd efter varje köp, vilket jag inte blev. Det fanns ju alltid något nytt som vore häftigt, snyggt och/eller coolt att köpa. 😔

Att dessutom äga en massa massa saker snor ju ens energi och till slut kommer en oro som kryper aig på. Tänk om jag får inbrott eller om hemmet svämmar över pga ett trasigt vattenrör. Sjuka pengar som går åt skogen då. Dyra bilar som måste tas om hand och behöva tänka på vart man vågar parkera o.s.v. Allt har ett pris, nu menar jag inte ekonomiskt utan hälsomässigt/själsligt, ja, sätt in ett ord som passar men jag tror ni förstår vad jag menar. Ägandet kostar på ditt liv på något vis.

Detta blev långt och jag ber om ursäkt om det blev för långt. Jag är dock väldigt intresserad av detta ämne och då det är nytt för mig så kanske jag är extra engagerad och lite lyrisk. Utan att göra en väldigt utdragen historia så kan jag berätta att just dessa filmer gjorde att jag nu tagit tag på allvar och har börjat gå igenom hemma. Det kommer ta tid men det gör inget, detta är året som jag ska förändra mitt hem. Jag får köpa saker men då ska jag redan ha funderat en, två och tre ggr på att detta är något jag verkligen behöver eller vill ha. Däremot så ska det ut betydligt fler saker än vad som får flytta in. 😊
Exempelvis flyttade nyligen ca 2000 dvd filmer till en vän som fick dem. Detta var ju något som förr i tiden skulle för mig ha varit helt främmande. Vadå, ska jag hiva ut en massa filmer ur min samling som jag ”jobbat” så hårt för att få ihop? Ja, men det gjorde jag och det kändes kanonbra. 😊

Vissa saker känner jag är väldigt mycket svårare att ta beslut om att låta gå så där behövs nog lite tid och jag väljer då istället något som är lättare. Med tiden och allteftersom sakerna minskar så tror jag att det blir lättare och lättare. Det är min förhoppning iaf. Jag hoppas att vid årets slut ha uppnått en drastisk skillnad i hur jag känner inför alla dessa saker samt att jag finner en lättnad i att inte ha så mkt saker att jag känner mig kvävd.

Jag kommer följa denna tråden med stort intresse! Än en gång, ett bra iniitiativ! 👍😊
(Ber om ursäkt om där smugit sig in felstavningar eller språkliga tokerier, skriver på padda och det är sent 😊)
Klok insikt @Daion Det blir ett kämpigt år men när det är klart har du kanske ordning och reda så att du har överblick och möjlighet att kunna njuta av det du tycker är värt att spara. Jag kan tänka mig att där finns en hel del guldklimpar att ta vara på ändå.

Jag har också en hel del att rensa ut efter ett omfattande husbygge. Lika bra att börja...
 
Ingen av dem funkar, och det kommer kosta minst en av dem att få liv i resten. Jag har två andra besläktade klockor som får agera försökskaniner/utbildningsmaterial. Så det är egentligen 6 klockor där målet är att behålla en, sälja tre och skrota två.

Problemet för mig är det det finns klockor jag blir genuint glad av, men som jag aldrig skulle använda. Och klockor som jag gärna använder utan att de nödvändigtvis gör mig glad.

Om du blir genuint glad av klockorna så är det väl inte heller ett problem att ha kvar dom? Det är väl först när det skaver lite inombords som det är dags att vara ärlig mot sig själv och sälja?

Du verkar ju ha väldigt goda insikter i vad du vill med ditt ägande och det är ju väldigt individuellt vad som passar. Vissa mår bra av att bara äga ett par kalsonger och en madrass medans andras gräns går lite högre. Minimalism blir ju lätt en tävling där alla jagar nirvana utan att egentligen ha frågat sig själva vart ens egna nirvana ligger. Jag tror det viktigaste är att bara vara ärlig mot sig själv och blicka inåt istället för att ryckas med och sträva efter att göra sig av med exakt allt. Om ens egna minimalism sedan landar i 100 klockor eller 1 är helt irrelevant så länge man har landat i vad man genuint mår bra av. @Daion tycker jag beskriver känslan av att ha för mycket rätt bra. När det slutar vara 100% lustfyllt så är det helt enkelt för mycket.

Mitt egna mål är inte direkt att bli OWG och ärligt så vet nog inte ens vart min magiska gräns ligger. Men jag vet att den ligger lägre än där jag är idag eftersom det är något litet som skaver inombords när jag öppnar klocklådan.
 
Hej på er! Intressant tråd och trådstart! Trevligt och bra initiativ att ordna så den kom till när vi nu talade en del om det i G-tråden. 👍😊
Det låter som alla mer eller mindre kommit i kontakt med begreppet minimalism tidigare. Jag får väl krypa till korset och säga att jag inte hade en aning om att detta begrepp ens existerade förrän till bara någon månad sen då jag av en slump råkade på just ovan nämnda dokumentär med ”The Minimalists”.

För min del blev det en aha-upplevelse och jag fann dessa två herrar väldigt inspirerande även om jag kan tycka att en del känns lite väl ”hårt” att göra sig av med. Just när det kommer till minnessaker då exempelvis. Men väldigt intressant att upptäcka detta och det gjorde att jag blev väldigt inspirerad att ta tag i mitt liv vad gäller ägodelar. Jag har alltid varit lite av en samlare och detta till den grad att hemmet till slutninte blir trevligt längre. Nästan oavsett vilket område jag gett mig in i så är det samma resa. Börjar med att köpa de vanliga och enkla sakerna som man kan få tag på för att sedan börja ge mig på att söka efter de ovanliga utgåvorna eller vad det nu handlar om. Det kan vara en skivsamling, först vinyl, sen cd, sedan klockor, filmer, fällknivar, ja, ni fattar.

Själva jakten efter prylarna var ju som en spänning i sig. Efter mkt letande kanske jag fann den där ovanliga handgjorde kniven i limiterad utgåva någonstans på andra sidan jorden, allt tack vare (eller pga) internet. Jag kan hålla med @Clark Kent i detta om sociala medier. Jag menar, innan internet (ja, så gammal är jag 😉) då var det inte alls samma jakt på saker för det var ju mkt svårare att införskaffa och finna det där speciella som man kanske inte visste att man ville ha. 😊

Dock får jag iaf erkänna att för min del så har jag spenderat sjuka pengar på prylar och samlingar, ja, jag har massor av olika samlingar som en del av er här känner till. Och inte bara pengar utan all tid som ligger nedplöjd i detta oxå. Jag trodde nog på allvar att jag skulle bli lyckligare om jag bara köpte den där saken oxå eller fick den där samlingen komplett. Jag kan än idag känna att jag sitter fast i den fällan och tänket. Exempel på det är att jag kom på den briljanta iden att försöka sluta köpa på mig en massa olika småsaker hela tiden och satsa på något jag väldigt gärna ville ha, något utöver det vanliga. Då föll valet ganska snabbt på motorrelaterade saker som bilar och motorcyklar istället. Jag tänkte att jag köper mig någon av de drömbilar jag alltid önskat äga och på så vis känna mig ”nöjd”. Sagt och gjort, jag köpte mig en bil som jag drömde om i tonåren och visst, jag är glad och blir glad när jag ser den eller åker i den men...

...det stannar inte där. Detta som jag tänkte skulle vara en sorts topp på önskedrömmarna och därmed sätta stopp för suktande och vill-ha-begär hade inte den effekt jag hade hoppats på. Helt plötsligt blev det som någon nämnde med klockor. Den var ju så,fin, den här bilen. Den vågar jag inte parkera var som helst eller ja, ni förstår. En annan entusiast och hobbybil i lagom bra skick vore ju inte så dumt, då vågar man ju ta med sig den lite varstans. Sen efter det... en fin vardagsbil är ju kul. Men nog borde jag väl få unna mig en motorcykel oxå fast jag inte ens har mc-kort. 😬😳

Jo men visst, det gör jag. En sprillans ny mc på lokala butiken valdes ut och köptes. Och nu ska jag tillägga att jag inte har någon ekonomi som sträcker sig över det genomsnittliga. Det vill säga att alla dessa extravaganta utsvävningar är inte i paritet med min livssituation om jag ska vara ärlig. Tror ni att det stannade vid den där motorcykeln förresten? Nej, precis, det ramlade visst in en annan då jag fick för mig att den var ju så mkt häftigare. Så jag bytte bort min nya mc som hade gått 2 mil, mot en ny igen av annan modell. Efter det ramlade det in två begagnade till.
Vad vill jag då säga med detta?
Jo, för min del har jag varit fast i detta materiella strävande i stort sett hela mitt liv. Men jag har inte mått fantastiskt mkt bättre eller varit lyckligare för det. Men jag trodde att jag skulle bli nöjd efter varje köp, vilket jag inte blev. Det fanns ju alltid något nytt som vore häftigt, snyggt och/eller coolt att köpa. 😔

Att dessutom äga en massa massa saker snor ju ens energi och till slut kommer en oro som kryper aig på. Tänk om jag får inbrott eller om hemmet svämmar över pga ett trasigt vattenrör. Sjuka pengar som går åt skogen då. Dyra bilar som måste tas om hand och behöva tänka på vart man vågar parkera o.s.v. Allt har ett pris, nu menar jag inte ekonomiskt utan hälsomässigt/själsligt, ja, sätt in ett ord som passar men jag tror ni förstår vad jag menar. Ägandet kostar på ditt liv på något vis.

Detta blev långt och jag ber om ursäkt om det blev för långt. Jag är dock väldigt intresserad av detta ämne och då det är nytt för mig så kanske jag är extra engagerad och lite lyrisk. Utan att göra en väldigt utdragen historia så kan jag berätta att just dessa filmer gjorde att jag nu tagit tag på allvar och har börjat gå igenom hemma. Det kommer ta tid men det gör inget, detta är året som jag ska förändra mitt hem. Jag får köpa saker men då ska jag redan ha funderat en, två och tre ggr på att detta är något jag verkligen behöver eller vill ha. Däremot så ska det ut betydligt fler saker än vad som får flytta in. 😊
Exempelvis flyttade nyligen ca 2000 dvd filmer till en vän som fick dem. Detta var ju något som förr i tiden skulle för mig ha varit helt främmande. Vadå, ska jag hiva ut en massa filmer ur min samling som jag ”jobbat” så hårt för att få ihop? Ja, men det gjorde jag och det kändes kanonbra. 😊

Vissa saker känner jag är väldigt mycket svårare att ta beslut om att låta gå så där behövs nog lite tid och jag väljer då istället något som är lättare. Med tiden och allteftersom sakerna minskar så tror jag att det blir lättare och lättare. Det är min förhoppning iaf. Jag hoppas att vid årets slut ha uppnått en drastisk skillnad i hur jag känner inför alla dessa saker samt att jag finner en lättnad i att inte ha så mkt saker att jag känner mig kvävd.

Jag kommer följa denna tråden med stort intresse! Än en gång, ett bra iniitiativ! 👍😊
(Ber om ursäkt om där smugit sig in felstavningar eller språkliga tokerier, skriver på padda och det är sent 😊)

Välskrivet, det är nog många som känner igen sig i det du nämner.

Måste dela med mig att jag en gång i tiden köpte en restaurang och allt vad det innebär och visst blev jag stolt när någon frågade hur det var med mig svarade jag: Jag har köpt restaurang, jag äger en restaurang alltså. Sen efter ett tag sa en klok vän till mig, du äger inte restaurangen - den äger dig! Och visst hade han rätt. Det var jag som skulle se till att allt fungerar - allt från inköp till bokforing och allt där i mellan. Så ja, allt vi äger äger oss ;)
 
Okej, misstänkte att det var något sådant. Det kändes dock väldigt talande och jag kunde inte låta det passera okommenterat. Otroligt cool klocka och hoppas du får ordning på dom.
Det var bra att du nämnde, för det är liksom nästa dimension i galenskapen. När jag hittat en modell jag tycker om, så börjar istället sökandet efter rätt exemplar. I det här fallet funkar ingen, men det hade nog blivit bra mycket billigare att bara lämna in hos en urmakare än att jaga donatorer osv.
Å andra sidan är det här jag ser en möjlig utveckling av intresset, nämligen att börja skruva. Med risken att jag köper på mig en massa skrot förståss.
 
Intressant läsning!
Känner själv att jag håller på att trilla in i någon form av maniskt klocksamlande och vill gärna hålla mig på nivån där jag uppskattar alla mina klockor istället för att lägga dem på hög. Har även börjat rensa bland mina kläder och satsa på kvalitet framför kvantitet, slänga ut/sälja plagg som bara används någon gång i månaden. Tycker att jag känner mig lugnare av att bara ha det jag "behöver" och inte samla på mig saker som kan vara bra att ha men som aldrig kommer till användning.
 
vi har kört någon simplifierad version av minimalism, så gott det går med två barn och mitt i karriären osv. Att göra sig av med saker är alltid en skön känsla, men det absolut bästa sättet att ha lite saker är att inte köpa det. Du kan också lägga in köpstopp, ”allt över 300kr måste du vänta 30 dagar innan du handlar” osv, men de viktigaste sakerna jag kommit på är:

- har jag verkligen råd med denna produkt, både rent ekonomiskt (inte köpa på kreditkort osv), tidsmässigt, kunskapsmässigt och underhållsmässigt? Behöver jag tre manuella gökur från 1800-talet i kristall, eller är en G-Shock bättre?

vad ska jag fylla tiden med? Lägger man mycket tid på efterforskning och jagande av saker att köpa, vad ska du göra istället?
 
Det är upp till var och en att avgöra hur hårt man ska tillämpa minimalismen. För min del så gör jag mig av med prylar när det blir en belastning för mig.

Rent konkret så kan det innebära att jag rensar ut garderoben när det börjar ta tid att välja kläder på morgonen. Eller att jag säljer en värdefull klocka på grund av oron för värdeminskning och servicebehov väger tyngre än njutningen av att bära klockan. Det kan också vara en saker som tar upp plats utan att det används, till exempel möbler som inte fyller någon funktion.
 
Bra trådstart, känns som att det är lätt att falla in i en trend där nytt köps in hela tiden, utan att något säljs. Har själv hittills kunnat begränsat samlingen och i princip haft ”1 in - 1 ut” för klockor. Har för tillfället 3 st men ett konstant sug efter nytt, vilket jag alltid kommer ha, oavsett hur många klockor jag redan har i samlingen. För min del är sökandet och researchen inför ett köp nästan roligare än att äga själva klockan, vilket inneburit ett frekvent flippande.

Något rätt eller fel finns nog inte, däremot är det en fördel att komma till insikt över ens egna agerande och vad som faktiskt gör en glad av sitt samlande.
 
vad ska jag fylla tiden med? Lägger man mycket tid på efterforskning och jagande av saker att köpa, vad ska du göra istället?
Det sista är nog en väldigt viktig del. Det är så invant för mig att så fort det finns ledig tid så letar jag efter nästa sak att köpa, eller trålar instagram vilket är nästan samma sak.
Jag måste hitta något annat att fylla tiden med än att odla icke-reella behov.
 
Som så många andra känner jag igen mig i samlandet. Och för egen del, precis som många andra, märker jag att det är allt bakomliggande arbete, jakten, sökandet efter information, planen hur jag ska nå till XX på så kort tid som möjligt som egentligen är den huvudsakliga drivkraften. Jag börjar för det mesta från botten, lägger till lite stålar, når till nästa nivå och så fortsätter det tills något annat intresse prioriteras. Det blir många vändor och många affärer under flera års tid. Jag säljer i princip lika mycket som jag köper, värdemässigt. Ska tillägga att jag knappt behöver legitimera mig på paketutlämningen längre. Det är mest en formsak för att blippa körkortet. Ibland säger personalen att det finns ett paket till som jag ska hämta men de har inte hunnit registrera det ännu. Kändisskapet har sina fördelar :)

Utöver klockorna har jag andra bottenlösa hål att slänga pengar i (dessvärre inget bottenlöst hål att ösa ur). Det jag märker hos mig själv är att man (jag) hela tiden dras med lite missnöje. För att nå till mina mål måste jag ändra på den, sälja den, flytta på den, fixa det och det och fy f'n vad jobbigt....så det är väl lika bra att sätta igång? Tänk om man (jag) kunde känna samma driv i yrket. Vilket career move det skulle vara!

Strävar inte efter minimalism. Jag vill nå till ett "innehav" där jag kan känna att jag sitter på de BÄSTA grejerna i hela världen. Det behöver inte vara många eller dyrast prylar, men de ska vara bäst inom sitt gebit. Sedan får det gärna vara många, också :) Men, samtidigt vill jag ha ordning på torpet och då kan det inte bli hur stort innehav som helst.

En uppsida är ju att vissa intressen kan vara kul och intressant för oinvigda att höra berättas om. Det finns ett socialt värde i att nörda in sig, om man sedan kan koka ned informationen på ett begripligt och lättsamt sätt. Något som balanserar min tillvaron är kontakten med familj och kollegor. Skulle jag sitta själv utan sambo eller barn hade jag nog försvunnit i en evighetslång youtube-kedja.

Bara mina fem cent.
 
vi har kört någon simplifierad version av minimalism, så gott det går med två barn och mitt i karriären osv. Att göra sig av med saker är alltid en skön känsla, men det absolut bästa sättet att ha lite saker är att inte köpa det. Du kan också lägga in köpstopp, ”allt över 300kr måste du vänta 30 dagar innan du handlar” osv, men de viktigaste sakerna jag kommit på är:

- har jag verkligen råd med denna produkt, både rent ekonomiskt (inte köpa på kreditkort osv), tidsmässigt, kunskapsmässigt och underhållsmässigt? Behöver jag tre manuella gökur från 1800-talet i kristall, eller är en G-Shock bättre?

vad ska jag fylla tiden med? Lägger man mycket tid på efterforskning och jagande av saker att köpa, vad ska du göra istället?
En mycket spännande tanke där om man (jag) har råd? Det tänket gillar jag. Jag ska ta till mig det. För mig har det nog stannat vid det ekonomiska och sen inte tänkt längre än så, som att saken kanske kräver sin tid, underhåll m.m.

Intressant att höra hur ni andra tänker och resonerar och tack för pepp! 👍😊
Jag kan oxå känna igen mig i att det är lätt att fastna i tänket, jag ska byta upp mig, jag vill ha den bästa, den med högst kvalite eller den som är så ovanlig så att den känns extra speciell. Sen kan det handla om klockor eller andra föremål. Det upprepas gång på gång.

Jag började en gång med att jag skulle lära mig spela gitarr, sagt och gjort, besök hos musikaffären resulterade i en elplanka och en förstärkare. Innan jag ens satt igång och spelat läste jag om någon gitarrbyggare som var i startgroparna och dessutom fanns i samma stad. Wow, en custombeställd gura vore ju fint. Återigen, ett inköp gjordes, eller snarare en beställning för en betydligt högre summa än vad jag spenderat på affären tidigare. Fick till slut hem den där fina gitarren. Hmm... jag kom ändå inte igång och började öva och spela varje dag som jag hade tänkt.
Surfade runt och vips, där var den... en supergrym gura som en byggare i USA hade byggt och det var hans personliga instrument, dvs låg väldigt många timmars arbete bakom skapelsen. Den bara skulle jag ha. Fick höra att han sålt den till en i Sverige något år tidigare. Jag bad att han skulle be denna person kontakta mig för att kunna starta en dialog om gitarren. Fick ett mail om att den inte var till salu, men ett år senare kom ett mail igen och jag kunde få köpa den. Min lycka var gjord. Detta var ju min drömgura. Fantastiskt!

Nu borde jag vara nöjd men nix. Jag hade fått upp ögonen för något nytt område nu, vintage japan, det var grejen. Det man skulle ha. Ja, jag behöver inte fortsätta... ni förstår hur det gick. Det blev kaos. Så mkt gitarrer att jag skulle kunna startat ett eget litet museum. Hur tänkte jag där? Bara en till, den där är sjukt ovanlig, den måste jag ha. Och sen den där, den har jag hört ska vara typ ”the holy grail” av japanerna från denna tid. En blev snabbt till det tiodubbla och det blev till slut till det tiodubbla plus ännu mer. 😳
Jag har alltså galet mkt men har jag satt igång och lärt mig spela? Njuter jag av att i lugn och ro sitta och leka lite med toner? Svaret är nej. 😔

Samlandet tog över och sen blev det inget av med gitarrspelandet. Det blev mest stökigt. Dock är det väldigt fina instrument i highend segmentet men vad hjälper det när allt bara står.

Jag har med min startade resa bestämt mig för att mitt första mål är att städa upp lagom. Försöka göra mig av med vissa samlingar som inte känns lika viktiga för mig. Minska ner på andra och bara spara de riktiga guldkornen för att på så vis rensa upp. Sen får jag se hur det ena kanske leder till det andra och vips kanske det går lättare än vad jag trodde. Att oxå samla på något dyrt (helst då något som inte kräver underhåll och inte tar för stor plats) har varit en ide för då har jag inte råd eller vill jag inte köpa hela tiden utan det får vara en samling som växer långsamt och efter noga övervägande slipas till perfektion i mina ögon. Då får jag ändå utlopp för samlandet fast mängden hålls nere hyffsat.

Men det känns som sagt oerhört svårt att stå och titta på allt och försöka släppa taget om så mkt saker som jag kämpat och letat efter så länge. Dock så är känslan av att få tillbaka ett trivsamt hem stor och förhoppningsvis infinner sig en känsla inombords av lugn och att jag kan känna mig nöjd över att ha lyckats ta kontroll över detta när det syns framsteg. Vi får se. Resan kommer säkert svänga hit och dit och ta olika vändningar vid olika faser beroende på vad jag står inför. Men som någon skrev, själva målet och när jag är klar, det får tiden utvisa. Hur mkt ska flytta, ja, det kommer märkas. När kommer känslan av trivsamhet tillbaka, när känner jag mig ”lättare” och känner mindre stress över saker? Ja, det får vi se. 😊

En tanke till som jag försöker använda är att jag kanske kan göra en annan människa glad om de får ta över och förvalta den här saken. Då känns det oxå lättare att låta den flytta när jag märker att den kommer till glädje för någon. Detta har märkts nu exempwlvis då jag lät ett gäng väldigt ovanliga klockor få nya ägare. Hade absolut ingen som helst tanke på att låta dessa flytta från början men så föll det sig så när jag märkte hur gärna några ville ha och då var det inte lika stort motstånd att låta dessa flytta. Nu känns det bra att de fått nya fina hem och kommer till glädje. 😊
 
Senast ändrad:
Ni som är minimalister - har ni barn? Jag vill vara mini men får fan inte till det då ungarnas rum överfylls med nya grejer varenda julafton och födelsedag. Dessa grejer hamnar sen överallt och då försvinner iallafall den där sköna känslan av minimalism för mig.
 
Ni som är minimalister - har ni barn? Jag vill vara mini men får fan inte till det då ungarnas rum överfylls med nya grejer varenda julafton och födelsedag. Dessa grejer hamnar sen överallt och då försvinner iallafall den där sköna känslan av minimalism för mig.
Har barn här. Är absolut inte minimalist, men har så mycket saker att det är svårt att hålla ordning. Vill skala ner.
 
Ni som är minimalister - har ni barn? Jag vill vara mini men får fan inte till det då ungarnas rum överfylls med nya grejer varenda julafton och födelsedag. Dessa grejer hamnar sen överallt och då försvinner iallafall den där sköna känslan av minimalism för mig.
Nix, inga barn här, endast djur. 😊 En ide kanske kan vara att låta barnen själva sortera bort någon/några saker de inte längre tycker om. Kanske kan dessa saker skänkas till sjukhus eller välgörenhet och ge glädje till någon annan. Barnen kanske tycker det är roligt att veta att den sak de väljer bort kommer förhoppningsvis glädja ett annat barn och det är då tack vare att de gav bort saken. 😊
Att bygga datorer skapar en massa slös minst sagt. Vad ska jag göra med allt detta skräp? Allt funkar men det mesta ska bort! Bra att denna tråden ger mig en spark där bak!
9F872ECD-95F4-4CA4-87DF-91A1B499B4DC.jpeg
Känner igen det där. Samma här, har gamla chassin och extaerna hårddiskar jag inte kikat på, på evigheter. Grafikkort och annat elände. Vet att jag köpt på mig massor av routers och såna saker. Har lådvis. 🙈☺️
Likaså Ipods som jag ser att du även har. Lycka till med rensningen! 😊
 
Senast ändrad:
Ni som är minimalister - har ni barn? Jag vill vara mini men får fan inte till det då ungarnas rum överfylls med nya grejer varenda julafton och födelsedag. Dessa grejer hamnar sen överallt och då försvinner iallafall den där sköna känslan av minimalism för mig.

Jag har en son på 13 år, han är minimalist med. Han gillar att ha det lätt rent och fräscht. Väldigt lite prylar i hans rum. Säng, soffa, PS4.a och några prylar till.
 
Jag kan verkligen rekommendera The Minimalists podcast till alla som vill få lite mera tid och utrymme till annat. Man behöver inte vara asket och bara ha höftskynke + flipflops för att kunna anamma mycket av deras teorier, idéer och förslag.
 
... En annan är att jag faktiskt tycker om sakerna. Jag kan bli lite varm av "hur ser din samling ut"-tråden, eller av att lyfta på locket till min egen....
... jag själv investerar ganska mycket energi på research innan jag köper vilket gör att jag är känslomässigt fäst vid sakerna.

Läste men fattade inte riktigt... Vad är problemet? Verkar ju inte vara finasiell knipa för att du handlar över dina resurser (ingen Lyxfällan-kandidat) och det verkar finnas golvyta så du kan röra dig i bostaden (ingen crazy hoarder) och du gillar jakten och dina prylar.

Varför ändra?

More is more.

giphy.gif
 
Läste men fattade inte riktigt... Vad är problemet? Verkar ju inte vara finasiell knipa för att du handlar över dina resurser (ingen Lyxfällan-kandidat) och det verkar finnas golvyta så du kan röra dig i bostaden (ingen crazy hoarder) och du gillar jakten och dina prylar.

Varför ändra?

More is more.

giphy.gif
Det är en god tanke. Problemet är väl att jag upplever att det tar ganska mycket energi och tid. Det finns alltid en lågnivå stress att råka missa nånting på K&S, och det finns ofta en gnagande känsla att jag borde lägga upp annonser på de där jag ändå tänkt sälja. Plus att hålla sig a jour med nyheterna från märkena man intresserar sig för, och bloggarna man följer.
Glädjen och myset skulle jag vilja ha kvar, men jag befarar att det till viss del kommer från att lådan är ett litet lugn i stormen. Om jag slutar engagera mig, kommer glädjen finnas kvar? Ett väldigt litet problem när jag tänker efter. Då är det bara att sälja resten.
Men nästa grej är att det inte bara är klockor. Jag måste ha den perfekta cykeln, den perfekta skruvmejseln, osv osv. Jag har noll självbehärskning när det gäller att köpa saker, samtidigt som jag inte kan köpa något alls utan att göra sjuka mängder research.
 
.... Problemet är väl att jag upplever att det tar ganska mycket energi och tid....
Det är väl ganska många av oss som har lite samma läggning och tankebanor. Frågan man kan ställa sig är om det tar så mycket tid och energi att det begränsar/skadar något i relationerna med sin omgivning. Om det är så skulle jag säga att det är ett problem - om inte, grattis, du har hittat en hobby du trivs med.
 
Jag ser att flera av er har tagit upp andra aspekter än det faktiska ägandet och jag har hört det nämnas som "admin" vilket jag tycker är en rätt passande term. Vad kostar saker och ting i administration? I tid? I energi? Det kan vara nog så viktigt att ta hänsyn till istället för att bara fokusera på den ekonomiska biten och ägandet av prylen i sig när det finns så mycket annat runt omkring som slukar minst lika mycket resurser på olika vis. Nu kanske det inte är ett jättestort problem rent praktiskt när det kommer till klockor utan där är det väl mest tids- och energiaspekten som spelar in men det är ändå en intressant vinkel på minimalismen som jag tror att de flesta tänker på men som av någon anledning sällan verkar nämnas när det talas om inställningen till prylar, ägande och konsumtion i allmänhet.

För mig så handlar det till väldigt stor del om att försöka minimera admin vilket tar sig uttryck på alla möjliga sätt och kan t.ex. vara en så pass enkel sak som att man funderar över när man ska hinna/orka/vilja läsa alla de där böckerna man aldrig läser eller filmerna man aldrig ser och det behöver inte ens handla om något faktiskt ägande utan samma sak är applicerbar på sociala medier, mänskliga relationer och väldigt mycket annat som inte tar upp någon fysisk plats men som ändå ockuperar ens tankar och kan dränera en på energi. Börjar man uppleva det som ett problem så kan det kanske vara en god idé att fundera över om man verkligen tycker att x är värt y admin.
 
Jag ser att flera av er har tagit upp andra aspekter än det faktiska ägandet och jag har hört det nämnas som "admin" vilket jag tycker är en rätt passande term. Vad kostar saker och ting i administration? I tid? I energi? Det kan vara nog så viktigt att ta hänsyn till istället för att bara fokusera på den ekonomiska biten och ägandet av prylen i sig när det finns så mycket annat runt omkring som slukar minst lika mycket resurser på olika vis. Nu kanske det inte är ett jättestort problem rent praktiskt när det kommer till klockor utan där är det väl mest tids- och energiaspekten som spelar in men det är ändå en intressant vinkel på minimalismen som jag tror att de flesta tänker på men som av någon anledning sällan verkar nämnas när det talas om inställningen till prylar, ägande och konsumtion i allmänhet.

För mig så handlar det till väldigt stor del om att försöka minimera admin vilket tar sig uttryck på alla möjliga sätt och kan t.ex. vara en så pass enkel sak som att man funderar över när man ska hinna/orka/vilja läsa alla de där böckerna man aldrig läser eller filmerna man aldrig ser och det behöver inte ens handla om något faktiskt ägande utan samma sak är applicerbar på sociala medier, mänskliga relationer och väldigt mycket annat som inte tar upp någon fysisk plats men som ändå ockuperar ens tankar och kan dränera en på energi. Börjar man uppleva det som ett problem så kan det kanske vara en god idé att fundera över om man verkligen tycker att x är värt y admin.
Intressant att du nämner just detta med böcker och film. Precis den tankegången är något som hjälpt mig i rensandet av filmer och böcker. Jag tänkte exakt så, har jag ork och tid och lust att verkligen se alla dessa osedda filmer och läsa alla dessa böcker som står på vänt i hyllorna. I många fall var det ganska lätt att komma fram till att jag inte var beredd att investera i dessa. Därmed lättare att låta dem flytta. Den enda saken som jag tampas lite med i dessa fall är huruvida jag ska sälja och få tillbaka lite pengar (då det är stora samlingar hos mig som så mkt annat) eller om de inte är värda den tiden och arbetsinsatsen heller. En avvägning med andra ord.
 
Senast ändrad:
I vissa fall kan det faktiskt vara så att den admin man sparar in kan väga upp för ett dubbelt ägande och det blir på sätt och vis minimalistiskt att äga mer sett ur ett adminperspektiv hur motsägelsefullt det än må låta. Det kan t.ex. vara att ha två bilar i ett hushåll för att slippa bök och tidsspill med kommunalt resande, hämta och lämna barn osv. eller att man kanske har en extra mobilladdare i bilen för att slippa släpa den fram och tillbaka osv. och i grund och botten handlar minimalism trots allt om att minimera stress och få en lugnare tillvaro snarare än att bara göra sig av med så mycket prylar som möjligt.
 
Jag håller med om att minimalism till stor del handlar om att dra ner all admin som man känner vilar på ens axlar ständig och jämt. Man vill ju ha tid till att sitta ner och läsa sin skönlitterära bok som bara är en berättelse, inte boken om effektivisering som är den som för min del ligger på vänt i kindle. Eller att ha tid till en promenad utan att det ska vara en del av sin träningsdos. Mobilen är ju också en extrem tidstjuv. Det trillar ju in så sjukt många notifikationer dagligen som man ska ta ställning till. Ändå försöker jag hela tiden filtrera bort allt onödigt. Jag ska fanimig nå fram till en acceptabel nivå av admin även om det kommer att innebära disciplinerat hårt arbete för att lyckas!
 
Väldigt intressant tråd, jag och frun har gått i samma tankar ett tag och försöker lite då och då göra nått åt alla saker.

Mina tips.
Vi testar att ha förvaring som begränsar hur mycket saker vi har, tex att vi nu i vårt nya boende har mindre garderober och på hyllplanen finns det lådor med lock. Locken måste stängas vilket håller ute en hel del.
På kontoret har jag en skanner där jag skannar in alla viktiga papper och sen sparar jag dem elektroniskt på google drive, slänger sen direkt originalen i dokumentstrimlaren.
1 in 1-2 ut ska försökas tillämpas också, men det är svårt som tusan ibland.
Här kan vi kanske kännas lite hårda, men om barnen kommer hem från förskolan med 10 teckningar så är det 1-2 som överlever.
Förskolan är annars ett bra ställe att skänka saker till, dem har fått våra extra saxar, massor med papper och pennor och sånt som går åt där.
När jag fyller år eller julafton så önskar jag mig endast delikatesser eller förbrukningsvaror och det fungerar väldigt bra tycker jag.
Idag ska jag cykla till Emaus och lämna en ica-kasse med grejer och 3 påsar kläder.

Jag skojar inte om jag uppskattar det till 400 kilo som flyttades från gamla vinden till nya vinden. Där ligger sen nästa projekt med att bygga hyllor och ha flyttkartonger som måste kunna stängas. Sen alla små jäkla pryttlar som ligger i verktygslådan och sånt för "ett bra tillfälle".
 
Intressant att du nämner just detta med böcker och film. Precis den tankegången är något som hjälpt mig i rensandet av filmer och böcker. Jag tänkte exakt så, har jag ork och tid och lust att verkligen se alla dessa osedda filmer och läsa alla dessa böcker som står på vänt i hyllorna. I många fall var det ganska lätt att komma fram till att jag inte var beredd att investera i dessa. Därmed lättare att låta dem flytta. Den enda saken som jag tampas lite med i dessa fall är huruvida jag ska sälja och få tillbaka lite pengar (då det är stora samlingar hos mig som så mkt annat) eller om de inte är värda den tiden och arbetsinsatsen heller. En avvägning med andra ord.
Ett exempel som fortfarande gör mig kallsvettig:
Ett kompispar flyttade till ny lägenhet i samband med att de fick barn. När de bott i lägenheten i ca 1 år var det städdag i föreningen. De hade då kvar ett antal ouppackade flyttkartonger i sitt förråd. De resonerade så att eftersom de inte packat upp dem innan, och inte saknat dem sen dess så kunde de kastas. Oöppnade.
Jag har sett lite av samma när föräldrarna flyttade ur barndomshemmet eller andra kompisar flyttar att de ger bort saker som absolut har ett värde, och jag - hoarder - plockar på mig. Nu när jag själv rensar ut inser jag såklart att det inte är värt tiden och energin att ta bilder, skriva annonser, packa och posta för att få 30.- på tradera. Och det är tyvärr inte alltid värt att administrera alla tomtar som hör av sig på skänkesannonser heller.
 
"Mellanmjölkism"

Våga vägra vara konnässör .
Det räcker med en av varje.
Uppgradera när du "växt ur".
Lägg pengarna på något vettigt.
Låt inte random forumgubbar femdubbla din budget vad du nu än skall köpa.
Ska du baka bullar står receptet på mjölpåsen.
Google är din fiende...
 
Tillbaka
Topp