Jag började den här resan i jakten på en klocka. En.
Ganska snabbt insåg jag att jag behövde en vanlig, och en lite finare. Sen fick det plats med en beater, och då kunde jag köpa en finare vardagsklocka. Sen snubblade jag över lite roligt vintage som liksom blev en egen gren. Skulle någon idag fråga mig hur många klockor jag hade skulle svaret bli typ 8. Skulle någon som kände mig fråga blir svaret typ 10-20. I verkligheten är det nog 20-30 med en dragning åt den övre änden av intervallet. Och då har vi inte snuddat vid lådan med band och spännen, eller byrålådan med verktyg och delar.
Och det här är inget unikt. I mitt huvud är det fortfarande en "sak" - klockor. Sen att det är tiotusentals kronor och relativt mycket plats är liksom inte en grej. Jag har också en "kamera", som i praktiken är kanske tre kameror, en handfull objektiv, väskor, remmar, filter, blixtar, stativ, osv, osv. Det finns liksom vissa saker som bara växer. Nu är jag inte någon stor klädperson, men jag tänker inte på kläder i antal utan som en "klump" och därför spelar det ingen roll att jag har tillräckligt med strumpor för att inte behöva tvätta på två månader även om jag byter dagligen. Jag tycker det är kul med pennor, och "en penna till" tar ju ingen plats, men när det är högar med block, en låda full med bläck, spetsar, stift, osv så gör det ju plötsligt det.
En del av det här är uppenbarligen självbedrägeri. En annan är att jag faktiskt tycker om sakerna. Jag kan bli lite varm av "hur ser din samling ut"-tråden, eller av att lyfta på locket till min egen. Och nästan hellre att ha klockorna i hög än att ha dem i ordning. En tredje är att jag har svårt att göra mig av med sakerna. Dels för den ekonomiska aspekten. Jag går oftast med förlust (och den är ju inte verklig förrän man säljer), och i de fall man tjänar någon krona så kanske man skulle kunna göra en ännu bättre affär? Och dels för att jag själv investerar ganska mycket energi på research innan jag köper vilket gör att jag är känslomässigt fäst vid sakerna.
Däremot är det väldigt skönt att vara av med saker som tynger en, och jag känner en väldig frihet när jag väl lyckas sälja av det där objektivet jag aldrig använder, eller avsluta ett projekt så man kan slänga allt "bra att ha" som var associerat med det.
Så jag behöver hjälp. Jag har inget emot att ha några klockor, och jag har inget emot att det som intresse får kosta några några kronor löpande. Men hur gör man för att inte ätas upp av sina intressen? Jag tröstar mig med att jag inte håller på med tex bilar eller flipperspel eller något annat skrymmande, men det är nog mest slump att det inte blivit så ännu. För jag har en mental bilsamling, och jag vet vilka flipperspel jag skulle börja jaga.
Jag har börjat intala mig själv att inte måste äga alla klockor som är roliga utan kan nöja mig med vetskapen om att de finns. Jag försöker styra om från att köpa till att fixa och sälja (med konsekvensen att jag köper verktyg istället). Jag försöker göra mig av med allt som jag sparat för "det kan vara bra att ha", även om det inte tar någon nämnvärd plats.
Hur gör ni? Finns det några tips? Ska man piska sig själv hårdare? Kan man jobba med belöningar (om jag säljer tre klockor får jag köpa en?
Hjälp!
Nedan en bild på en del av den bilbana jag håller på att sälja (som fyller soffan och lite till) och current state of the collection, minus de två som är på väg in.