Lunchsnabböppning.
Kunde såklart inte hålla mig borta från Magnussons rea, trots mitt kalasfynd i Stockholm häromveckan.
Mycket fint fanns det, men jag måste säga att en av baksidorna med att sitta och titta på klockbilder på klocksnack är att jag blir lite mätt på snygga dykare, rena urtavlor och kronografer, trots att det är något av det bästa jag vet egentligen. Inte ens en månfas från Frederic Constant kändes lockande, trots bra pris.
Det som fick mig att gå igång var att de hade halva priset på en knasig quartz-Alpina som jag tittat på förut, men som jag inte tyckte var värd att betala fulllpris för.
En snabb googling på modellen visade att första gången den nämndes i litteraturen var 2013 då en ägare på en amerikansk site försökte dumpa priset ett antal gånger utan att få sålt den. Jag tippar därför att den funnits sen 2011-12ish.
Och modellen då? Alpina Avalanche Extreme. Jättekonstigt namnval då klockan varken utstrålar avalancher eller extremitet på något vis.
Jag vet faktiskt inte varför jag föll för den. Gummiband, glittrande stenar, grön pärlemor och kantig logga på kronan. Den ser helt enkelt odefinierbar ut, och jag förstår inte riktigt vad man hade i huvudet när man designade den, men den tilltalar mig definitivt, trots att jag inte är en glittrandestenarmänniska.
Och här är låda och klocka.
Men nu har jag belagt mig med köpförbud på överskådlig framtid.