Då var det dags!
Mitt första inlägg och min första Rolex. klockan jag har haft ögonen på de sista åren men då man är i början av livet har det alltid känts som en avlägsen dröm att få möjligheten att köpa en. Men med studier, hårt jobb och allt annat i livet som man bör ha på plats nu var fixat så kändes tanken av att få köpa drömklockan faktiskt som en möjlighet. I februari besökte jag alla Rolex AD i Stockholm och hade turen att dom hade en 116610LN på NymansUr som jag fick testa. Det första som slog mig var att jag tyckte 40mm kändes i minsta laget då jag har ganska kraftiga handleder på 19,5cm så jag bad om att få prova lite andra klockor i olika storlekar för att få en känsla för vad som enligt mina preferenser är en bra storlek. Det testades allt från Datejust 41 till Panerai Luminor och lite olika IWC. Jag faller tillbaka på 116610 och intalar mig själv att detta är klockan som jag drömt om och ska jag köpa en klocka så är det denna!
Jag tackade ödmjukast för fantastiskt service och förklarade att jag måste gå hem och fundera på saken, senare den kvällen låg jag sent på kvällen i sängen och sambon hade somnat bredvid när jag i huvudet för 100:e gången tänker på vad man hade kunnat köpa för pengarna istället och ungefär när jag skulle kunnat ha sparat ihop dom igen. Man väger för och nackdelar och avgörande faller på att jag har allt jag behöver när det kommer till boende, bekvämligheter och fritidsintressen. Ett mail författas med en beställning på en ny 116610LN, snurran körs för 101:a gången i huvudet innan jag äntligen trycker på skicka. Känslan av att nu definitivt bestämt sig för något man fundera på under en så lång tid är nästintill förlösande och bara tanken av att man ska få uppfylla en sådan dröm är nästan euforisk.
Nu lite mer än tre månader senare fick jag meddelandet att det äntligen var dags, min klocka hade kommit. Jag kommer in och tar på den, för några sekunder börjar tankarna snurra, storleken? jag kommer se minst fem sub till när jag går ut ur butiken! ytterligare en gång intalar jag mig själv att storleken är en vanesak. Angående att klockan är en "dussinklocka", visst är det kul att köpa något man känner är unikt men denna klocka köper jag för min egen skull och för mig är den unik.
Det första som slår mig efter jag har betalat är tomheten, har detta med klockköp bara varit en besatthet? Nått att sträva efter? Känslan går tack och lov snabbt över och glädjen av att nu äntligen få bära den på sin arm är obeskrivlig.
Angående storleken, nu när jag burit den i fem dagar förstår jag knappt hur jag kunde tycka att den var liten. Jag är sjukt nöjd och blir nästan nöjdare för varje dag som jag får ta på mig den.
Då jag plastade av och bar klockan på armen ut ur butiken får det bli ett obligatoriskt vristskott från när det firas med ett glas bubbel.
