Med tanke på att jag är ganska färglös och svartsynt till min natur är jag själv faktiskt förvånad över mitt senaste klockköp.
Måhända var det @MissDatejusts sällskap, bubblet och den uppsluppna stämningen eller helt enkelt bara en önskan om förändring denna kylslagna lördag i mars som fick mig att falla pladask för något helt annorlunda.
Jag hade agerat mellanhand vid @MissDatejusts senaste klockköp och när hon kom till storstaden för att hämta hem varan passade vi på att ta både bubbelrunda och klockrunda och någonstans där i rundandet hamnade vi på Magnussons och där bland allt det svarta fanns något rött som etsade sig fast vid näthinnan.
Jättecoolt. (Och på bilden ovan är den redan borta.)
När jag kom hem googlade jag vad jag just hade sett och tänkte att jag går tillbaka på måndag och är den lika fin då och väcker samma ha-begär när jag är opåverkad av bubbel och bärs så köper jag den. Sen läste jag att den var limiterad och jubileumsmodell och det lägsta priset jag hittade på nätet var i runda slängar 600:- mer än vad Magnussons tog så jag blev jättestressad över att någon annan skulle komma och knipa den på söndagen. När det var stängt.
Men på måndagen återvände jag, och även en grå måndag såg jag att detta var något jag ville ha, trots att det blir en främmande fågel i klocklådan, så då var det bara att slå till.
Och här är dens svarta kompis.
Och här är öppningen.
Och här är den med sin kompis.
Och här är den själv.
Casio DW-5635. Jubileumsmodell, tillverkad för att fira G-Shockarnas 35-årsjubileum.
Min femte G-Shock. Min sjunde Casio.
Hallonröd. Snygg. Färgstark. Användbar. Och riktigt, riktigt cool.
Omväxling förnöjer.
