• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Elkanns sartorialisttråd

1111.png
 
Estetiskt tilltalande med band av uppslagsverk i hyllorna men det är väl ingen yrkesverksam människa som slår i ett sådant 2025? Förpassat till nostalgiska kufar och en och annan historiker.

Jag uppmanar såklart inte till bokbål, men för mig själv som är fostrad i en digitaliserad tidsålder så har jag aldrig behövt införskaffa några sådana pjäser och jag vägrar att göra det enbart av inredningsmässiga skäl i stil med den bortkomna influencern som råkade köpa Mein kampf för att den var fint inbunden.

Samtidens bokhyllor är dömda till att utgöras av spretiga dimensioner i hela regnbågens färgspektra. Förutsatt att det mot förmodan är någon som faktiskt läser…
 
Estetiskt tilltalande med band av uppslagsverk i hyllorna men det är väl ingen yrkesverksam människa som slår i ett sådant 2025? Förpassat till nostalgiska kufar och en och annan historiker.

Jag uppmanar såklart inte till bokbål, men för mig själv som är fostrad i en digitaliserad tidsålder så har jag aldrig behövt införskaffa några sådana pjäser och jag vägrar att göra det enbart av inredningsmässiga skäl i stil med den bortkomna influencern som råkade köpa Mein kampf för att den var fint inbunden.

Samtidens bokhyllor är dömda till att utgöras av spretiga dimensioner i hela regnbågens färgspektra. Förutsatt att det mot förmodan är någon som faktiskt läser…
Håller med men personen på bilden har över 12400 böcker i sitt bibliotek.
 
Då denna tråd förenar oss med stil klass och synnerligen god smak bör ju även dagens lektyr avhandlas.
Att en Gentleman ständigt förkovrar sig är inget nytt,men vad ligger på herrarnas nattygsbord?

Hos Flup läses just nu en riktig klassiker som alla förmodligen känner till



1000012584.jpg


Historier som
  • Bödeln blir besiktigad Bödeln får en Volkswagen K70 i födelsedagspresent, och får den dessutom igenom besiktningen på bilprovningen i Sätra, tack vare vissa tillbehör från OK.

Samt

  • Den pinsamma punkten Verkmästaren köper sig en Saab 99 och installerar servostyrning från OK. Det avslöjas då vad Saabs dåliga väghållning beror på.
Lämnar väl ingen oberörd. Här mina Herrar och Damer kan vi tala om ett litterärt mästerverk!
Vid profetens skägg! Sannerligen ett mästerverk. Undertecknad är stolt ägare till inte mindre är tre exemplar av detta litterära stordåd. Ett sönderläst för utlåning, ett för egna studier och ett inplastat för kommande generationers bruk.

Ett måste i gentlemannens bokhylla.
 
Lugn nu pojkar…

Den flaskan är mkt riktigt inget som kan mäta sig mot XO klassificeringarna det kan vi nog alla enas om men de har olika syften, en enklare flaska som funkar fint i matlagning och cocktails där 100år gammal louis treize skjuter över målet.

När vi ändå är inne på cognac, förmodar ni kör ni denna i er french 75 samt rengör spisen med?

IMG_2659.jpeg
En gentleman låter husan rengöra spisen.
 
Lapo,

Uppskattar tråden men kan ibland sakna en uns av den ödmjukhet som du påtalar och försöker utstråla när du pratar om
stil, finness och passion för olika områden som gör livet värt att leva.
När du själv fick en "släng av sleven" (med glimten i ögat från mitt håll) map ditt sämre val av cognaq (ej för drinkblandning då du skrev att Lördagar var till för cognaq och ciggar och inte Netflix och joggers...) så kände du ett starkt behov av att försvara och rättfärdiga ditt val och även kommentera ytterligare istället för att bjuda på det.

Har du då inte tänkt att alla personer gör olika val och prioriteringar och pratar man om stil, finnes och passion så finns olika prioriteringar för alla människor.
Vissa gör t ex valet att ha Joggers och titta på Netflix på lördagar vs Ciggar och Cognaq och det är deras stil och passion, inget fel med det. Andra köper t ex CDLP kalsonger, har 3-dagars stubb på kontoret, dricker i gengäld cognaq som kostar 4500:- flaskan och har vintage jeans vs 3-delad kostym för det är deras passion och stil.

Imho- pratar man om stil, passion och finness så bör man förstå att det även omfattar en förståelse för att ens egna val inte alltid är applicerbara för övriga männskligheten. Speciellt om man inte har tagit sig på allvar sedan 90-talet....och dessutom lånar ett namn från en verklig person till sitt nick på ett forum ;-)
 
Kära vänner,

Ännu en vecka har passerat, fredagen är här, vad passar då bättre än att bortse från gnället i tråden och återgå till ämnet.

Om man ska förena affär med gastronomi i veckoslutet får det gärna ske under civiliserade former. Då går man till Wedholms – ett av få ställen i Stockholm där slipsen inte känns som en förklädnad, utan som en naturlig del av atmosfären.

Lokalen andas stram elegans: ljuskronor som ser ut att kunna lysa upp halva Blasieholmen, en bardisk i trä som för tankarna mer till Milano än Sveavägen, och ett klientel som föredrar att tala dämpat snarare än att höja rösten för att beställa mer bubbel. Precis som det ska vara.

Själva lunchen? Diskret service, fisk så färsk att man nästan förväntar sig att den ska presentera sig själv vid bordet, och ett vinpaket som får en att vilja stanna kvar och skriva under allt som läggs fram på bordet – även term sheetet från banken man egentligen borde läsa lite noggrannare.

Kort sagt: ett civiliserat ställe för affärer i fredagskostym. Och ja – jag rekommenderar varmt att nästa gång ni ska diskutera hostile takeovers, framtida drömköp på Bukowskis eller helt enkelt bara behöver en ursäkt att bära dubbelknäppt kavaj en fredag, så gör det på Wedholms.

Trevlig helg tråden!

Disclaimer: Om någon tycker att jag låter skitnödig så kan jag bara säga: det är säkert sant. Men det är åtminstone italiensk espresso-skitnödighet, inte filterkaffe från lokala pizzerian skitnödighet.
 
Kära vänner,

Ännu en vecka har passerat, fredagen är här, vad passar då bättre än att bortse från gnället i tråden och återgå till ämnet.

Om man ska förena affär med gastronomi i veckoslutet får det gärna ske under civiliserade former. Då går man till Wedholms – ett av få ställen i Stockholm där slipsen inte känns som en förklädnad, utan som en naturlig del av atmosfären.

Lokalen andas stram elegans: ljuskronor som ser ut att kunna lysa upp halva Blasieholmen, en bardisk i trä som för tankarna mer till Milano än Sveavägen, och ett klientel som föredrar att tala dämpat snarare än att höja rösten för att beställa mer bubbel. Precis som det ska vara.

Själva lunchen? Diskret service, fisk så färsk att man nästan förväntar sig att den ska presentera sig själv vid bordet, och ett vinpaket som får en att vilja stanna kvar och skriva under allt som läggs fram på bordet – även term sheetet från banken man egentligen borde läsa lite noggrannare.

Kort sagt: ett civiliserat ställe för affärer i fredagskostym. Och ja – jag rekommenderar varmt att nästa gång ni ska diskutera hostile takeovers, framtida drömköp på Bukowskis eller helt enkelt bara behöver en ursäkt att bära dubbelknäppt kavaj en fredag, så gör det på Wedholms.

Trevlig helg tråden!

Disclaimer: Om någon tycker att jag låter skitnödig så kan jag bara säga: det är säkert sant. Men det är åtminstone italiensk espresso-skitnödighet, inte filterkaffe från lokala pizzerian skitnödighet.
🙋‍♂️
1000023336.jpg
 
Kära vänner,

Ännu en vecka har passerat, fredagen är här, vad passar då bättre än att bortse från gnället i tråden och återgå till ämnet.

Om man ska förena affär med gastronomi i veckoslutet får det gärna ske under civiliserade former. Då går man till Wedholms – ett av få ställen i Stockholm där slipsen inte känns som en förklädnad, utan som en naturlig del av atmosfären.

Lokalen andas stram elegans: ljuskronor som ser ut att kunna lysa upp halva Blasieholmen, en bardisk i trä som för tankarna mer till Milano än Sveavägen, och ett klientel som föredrar att tala dämpat snarare än att höja rösten för att beställa mer bubbel. Precis som det ska vara.

Själva lunchen? Diskret service, fisk så färsk att man nästan förväntar sig att den ska presentera sig själv vid bordet, och ett vinpaket som får en att vilja stanna kvar och skriva under allt som läggs fram på bordet – även term sheetet från banken man egentligen borde läsa lite noggrannare.

Kort sagt: ett civiliserat ställe för affärer i fredagskostym. Och ja – jag rekommenderar varmt att nästa gång ni ska diskutera hostile takeovers, framtida drömköp på Bukowskis eller helt enkelt bara behöver en ursäkt att bära dubbelknäppt kavaj en fredag, så gör det på Wedholms.

Trevlig helg tråden!

Disclaimer: Om någon tycker att jag låter skitnödig så kan jag bara säga: det är säkert sant. Men det är åtminstone italiensk espresso-skitnödighet, inte filterkaffe från lokala pizzerian skitnödighet.
Mtp på Wedholmstemat….så är det väl Sjötunga-skitnödighet och inte Abbas fiskbullar…. 😉
I övrigt håller jag med, bra ställe!
 
Paraplyets patina och prestige

Herrskapet, hösten står i antågande och vid sidan om livets nöjen, finns en glömd skatt i vår tillvaro: paraplyet.

Låt oss tala om hur man gör ett riktigt val. Ett paraply är inte bara ett regnskydd. Det är en investering i stil, värdighet och subtil dominans i de gråaste av ruskdagar. Välj fel – och du sipprar ut på trottoaren som en uppgiven medelmåtta. Välj rätt – och du står rak, torr och majestätisk när dropparna attackerar.



Vad skiljer ett riktigt paraply från ett massproducerat surrogat?
• Skaft: I trä (valnöt, ebenholts, ask) eller stål/höglegering. Inga plastpinnar – lämna det till varuhusets kvastskaft.
• Ribbor: Flexibelt “spring steel”, gärna svartlackerat. De ska böja sig och återhämta sig – inte knäckas som blompinne.
• Tyg: Tätvävd pongee-silke eller behandlad polyester. Vattnet ska rinna av som cognac på kristall.
• Mekanism: Manuell öppning med robust lås. Fjädermekanism är för lata – och för de som inte planerar att leva längre än garantin.
• Storlek: 98–105 cm i diameter. Allt större blir parasoll, allt mindre blir komiskt.
• Finish: Läderrem, tåliga sömmar, diskreta kontrastkanter. Detaljerna skiljer herren från pöbeln.



Så väljer du rätt
1. Känn på skaftet – substans, inte plast.
2. Testa öppningen – värdighet, inte skrammel.
3. Inspektera ribborna – böj, släpp, återgång.
4. Torka rätt – lufttorka öppet, aldrig stängt och fuktigt.
5. Proportioner – du dominerar paraplyet, aldrig tvärtom.



Märken för verkliga herrar
• Fox Umbrellas
• Swaine Adeney Brigg
• James Smith & Sons
• London Undercover
• Musetti
• Pasotti

(Den som inte vill betala får stå med ett plåtrör i regnet. Så är det.)



Jag uppmanar er, likt mig, att lyfta paraplyet som vore det ett svärd – med pondus, med elegans, och med vetskapen om att vissa ting aldrig ska kompromissas.

Och till frågan “behöver man verkligen betala 5 000 kr för ett paraply?!” svarar jag:

“Ett dåligt paraply kan man få för 50 kr. Men ett gott paraply tillverkat för att leva är inget man köper – det är något man äger.”

Som Oscar Wilde (naturligtvis under ett paraply i Piccadilly) en gång noterade:

“You can never be overdressed or overeducated.”

Jag lägger till: eller överutrustad för regn.

Trevlig afton!

/Lapo
 
@Lapo Elkann

Herr Elkann!
Din expertis,fasta hand och perfekta pressveck krävs på 57th St!
Kaffe lunch och avec med tillhörande cigarr finnes.
1000011812.jpg

Ädle flipswede,

Ditt kall når mig likt en siren vid East Rivers ström.
57th Street väntar – där ljuset faller mjukt över pressvecken och samtalen böljar lika naturligt som rök från en välvald cigarr.
Kaffe som preludium, lunch som akt två, och en avec i skymningen som final – allt ackompanjerat av skräddad elegans.

Räkna med att jag ansluter, med handen stadig och själen redo för en eftermiddag i stilens och vänskapens tecken.
 
Paraplyets patina och prestige

Herrskapet, hösten står i antågande och vid sidan om livets nöjen, finns en glömd skatt i vår tillvaro: paraplyet.

Låt oss tala om hur man gör ett riktigt val. Ett paraply är inte bara ett regnskydd. Det är en investering i stil, värdighet och subtil dominans i de gråaste av ruskdagar. Välj fel – och du sipprar ut på trottoaren som en uppgiven medelmåtta. Välj rätt – och du står rak, torr och majestätisk när dropparna attackerar.



Vad skiljer ett riktigt paraply från ett massproducerat surrogat?
• Skaft: I trä (valnöt, ebenholts, ask) eller stål/höglegering. Inga plastpinnar – lämna det till varuhusets kvastskaft.
• Ribbor: Flexibelt “spring steel”, gärna svartlackerat. De ska böja sig och återhämta sig – inte knäckas som blompinne.
• Tyg: Tätvävd pongee-silke eller behandlad polyester. Vattnet ska rinna av som cognac på kristall.
• Mekanism: Manuell öppning med robust lås. Fjädermekanism är för lata – och för de som inte planerar att leva längre än garantin.
• Storlek: 98–105 cm i diameter. Allt större blir parasoll, allt mindre blir komiskt.
• Finish: Läderrem, tåliga sömmar, diskreta kontrastkanter. Detaljerna skiljer herren från pöbeln.



Så väljer du rätt
1. Känn på skaftet – substans, inte plast.
2. Testa öppningen – värdighet, inte skrammel.
3. Inspektera ribborna – böj, släpp, återgång.
4. Torka rätt – lufttorka öppet, aldrig stängt och fuktigt.
5. Proportioner – du dominerar paraplyet, aldrig tvärtom.



Märken för verkliga herrar
• Fox Umbrellas
• Swaine Adeney Brigg
• James Smith & Sons
• London Undercover
• Musetti
• Pasotti

(Den som inte vill betala får stå med ett plåtrör i regnet. Så är det.)



Jag uppmanar er, likt mig, att lyfta paraplyet som vore det ett svärd – med pondus, med elegans, och med vetskapen om att vissa ting aldrig ska kompromissas.

Och till frågan “behöver man verkligen betala 5 000 kr för ett paraply?!” svarar jag:

“Ett dåligt paraply kan man få för 50 kr. Men ett gott paraply tillverkat för att leva är inget man köper – det är något man äger.”

Som Oscar Wilde (naturligtvis under ett paraply i Piccadilly) en gång noterade:

“You can never be overdressed or overeducated.”

Jag lägger till: eller överutrustad för regn.

Trevlig afton!

/Lapo
Önskar att jag kunde vara en del av paraplykonässörerna men det är tyvärr omöjligt här på västkusten. Det framgår tydligt att Elkann inte har spenderat så värst många höstdagar i Göteborg, här kan inte ens det mest välsvarvade paraply stå emot stormarna och om det mot förmodan skulle göra det så seglar man snart som Mary Poppins i skyn.
 
Förra veckan tog jag flyget från den mest undermåliga flygplatsen i Europa - Landvetter. Klockan var 07:00 och regnet fullkomligt öste ned medan bussen tog oss från ”den moderna delen” av flygplatsen till själva flygplanet.

Ack och ve, mina medresenärer plågades i den kö som bildades på trappan upp till flygplanet. Själv kunde jag gå i ett elegant tempo med subtil dominans och stå rak, torr och majestätisk när dropparna attackerade. Aldrig har jag uppskattat ett paraply mer än denna dagen trots att det var utfällbart, med plasthandtag och pinnar av någon slags plåt.
 
På tal om regn och oväder. Tillåt mig att presentera en man i oljerock och sydväst. Det kan vara @Pippis pappa som funderar på mustaschklockor men jag kan inte veta säkert.

IMG_0014.jpeg

Det finns såklart tillfällen då ett paraply är mindre lämpligt. Tex om man är fiskargubbe på västkusten under 1950talet eller när man deltar på SCA’s årliga älgjakt.

Det är riktigt @ArtVandelay att jag i likhet med Dorotea ej spenderat alltför mkt hösttid på västkusten.

Besökte visserligen Torslandaverken för uppköpsdiskussioner sommaren 1998 men sejouren var kort och vädret vackert såvitt jag kan minnas.

Upplevde förvisso några sommrar på Marstrand som ung men då behövdes knappast paraply. Minns dock att andelen Henry Loyd jackor var förvånanvärt hög på den tiden men det har säkerligen ändrats sedan dess. Vore intressat att höra mer om beklädnaden på de sommarfirande idag.

Axelkonstruktionen på rocken på bilden är ganska speciell och präglad av funktion snarare än mode, men den har ändå tydliga sartoriella drag:

Ingen markerad axelvaddering eller uppbyggnad: Axeln faller naturligt och runt, utan den skarpa linje man ser på en kavaj eller rock av mer formell karaktär. Detta skapar ett mjukt, följsamt intryck.

Raglanskärning: Ärmen verkar vara isydd med en raglansöm (sömmen går snett från halsringningen ut mot armhålan snarare än rakt ner från axeln). Detta ger en mer avslappnad silhuett och större rörelsefrihet, ofta använd i ytterplagg som regnrockar och arbetsjackor.

Överlappande tyg och generös volym: Axelpartiet är skuret med extra tyg och något nedhasad konstruktion, vilket gör att rocken kan bäras över flera lager. Det bidrar till den robusta, utilitära karaktären.

Funktionell estetik: Kombinationen av raglanärmar och ofodrad, mjuk axel ger en praktisk men ändå estetiskt intressant look. Sartoriellt kan detta liknas vid en föregångare till moderna casual-yterplagg som Mackintosh-rockar eller trenchcoats.

Vad pipan anbelangar skall jag låta det vara osagt då pipornas förtrollande värd är ett område jag ännu inte hunnit förkovra mig i. Kommer förmodligen bli ännu ett särintresse i framtiden men tills dess låter jag @Psykel stå för expertutltandet då han är den enda av mina vänner som regelbundet röker pipa.
 
Det finns såklart tillfällen då ett paraply är mindre lämpligt. Tex om man är fiskargubbe på västkusten under 1950talet eller när man deltar på SCA’s årliga älgjakt.

Det är riktigt @ArtVandelay att jag i likhet med Dorotea ej spenderat alltför mkt hösttid på västkusten.

Besökte visserligen Torslandaverken för uppköpsdiskussioner sommaren 1998 men sejouren var kort och vädret vackert såvitt jag kan minnas.

Upplevde förvisso några sommrar på Marstrand som ung men då behövdes knappast paraply. Minns dock att andelen Henry Loyd jackor var förvånanvärt hög på den tiden men det har säkerligen ändrats sedan dess. Vore intressat att höra mer om beklädnaden på de sommarfirande idag.

Axelkonstruktionen på rocken på bilden är ganska speciell och präglad av funktion snarare än mode, men den har ändå tydliga sartoriella drag:

Ingen markerad axelvaddering eller uppbyggnad: Axeln faller naturligt och runt, utan den skarpa linje man ser på en kavaj eller rock av mer formell karaktär. Detta skapar ett mjukt, följsamt intryck.

Raglanskärning: Ärmen verkar vara isydd med en raglansöm (sömmen går snett från halsringningen ut mot armhålan snarare än rakt ner från axeln). Detta ger en mer avslappnad silhuett och större rörelsefrihet, ofta använd i ytterplagg som regnrockar och arbetsjackor.

Överlappande tyg och generös volym: Axelpartiet är skuret med extra tyg och något nedhasad konstruktion, vilket gör att rocken kan bäras över flera lager. Det bidrar till den robusta, utilitära karaktären.

Funktionell estetik: Kombinationen av raglanärmar och ofodrad, mjuk axel ger en praktisk men ändå estetiskt intressant look. Sartoriellt kan detta liknas vid en föregångare till moderna casual-yterplagg som Mackintosh-rockar eller trenchcoats.

Vad pipan anbelangar skall jag låta det vara osagt då pipornas förtrollande värd är ett område jag ännu inte hunnit förkovra mig i. Kommer förmodligen bli ännu ett särintresse i framtiden men tills dess låter jag @Psykel stå för expertutltandet då han är den enda av mina vänner som regelbundet röker pipa.
Jag får återkomma med något pipinlägg framöver alltså. Jag är en vän av churchwarden pipor främst och huruvida de är långa för att hålla bort röken från ansiktet eller för att kunna stickas ut genom genom ett fönster i de tjocka kyrkväggarna låter jag vara osagt.

Själv tycker jag att de är väldigt vackra och det smakar också bättre, trots att en snugga i mungipan har sin tjusning också. Men var sak har sin tid och cigarrer njuter jag också av, men nu börjar många märken ligga på lite orimliga priser kan jag tycka.

Piprökning är en prylsport för de som gillar sådant också 🙂

Allt är alltid roligare med bilder.
IMG_9698.jpeg
IMG_9651.jpeg
IMG_8458.jpeg
IMG_7202.jpeg
IMG_5369.jpeg
IMG_4441.jpeg



Föredrar portvin när det ska till att tändas upp men ibland kan jag inte hålla mig från en whisky.
 
Tillbaka
Topp