Ja det gäller att hålla sig torr bakom öronen!
Men även att leva upp till sin titel ”Mr Lange!”
Och paraplyet har åtminstone både trähantag och svart lackerade stålpinnar. Så kanske semigodkänt för ett reklamparaflax…
Senast ändrad:
-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Elkanns sartorialisttråd
- Trådstartare Lapo Elkann
- Start datum
Men även att leva upp till sin titel ”Mr Lange!”
Och paraplyet har åtminstone både trähantag och svart lackerade stålpinnar. Så kanske semigodkänt för ett reklamparaflax…
Håller helt med om det åtminstone sedan att TXL stängdes ner under pandemin.
Senast på plats blev jag avvisad i fasttrack då jag hade ”fel platinakort” och priority pass inte gällde. Så fick stå i vanliga säkerhetskontrollen mellan foppatofflor och spandex till de mindre charmanta tonerna av rakvatten i old spice stil… Dessutom under någon sorts ”charter anstormning” en vanlig tisdag när det annars brukar va relativt tomt och bara business folk. Så ja ungefär 95% som behöver tömma fickor, dra av sig skärpet och har glömt packa sin dubbelduch i genomskinlig zippåse…
Så fanns inte ens tid att uppsöka loungen och ta en ordentlig kaffe. Det enda positiva var väl att det inte regnade den dagen eftersom jag inte hade något paraply med mig.
Jag får rysningar av läsningen med tanke på att jag ska flyga från Landvetter imorgon
hikikomori
Basic
Lufthansa, 1958.
Lufthansa, 1958.
En tid då det fortfarande fanns lite värdighet kvar i samhället.
Dagens bokskörd
Woland
Basic
Dagens bokskörd
Fin skörd.
Bör man köpa begagnat på Amazon?
Vore roligt att höra en recenssion av alstren.
Någon gentleman i tråden med erfarenhet av Eddie grön? Är det värt dubbla pengen jämfört med tex Crockett & Jones mainline?
Vidare, vad är era intryck av c&j’s citysula? Tänker främst på Connaught 2 som har denna vs originalet med lädersula som tyvärr är lite rymligare i hälpartiet.
Hur tänker ni kring läder vs gummisula dvs praktikalitet vs elegans.
Vidare, vad är era intryck av c&j’s citysula? Tänker främst på Connaught 2 som har denna vs originalet med lädersula som tyvärr är lite rymligare i hälpartiet.
Hur tänker ni kring läder vs gummisula dvs praktikalitet vs elegans.
Hungalabungala
Basic
Gällande läder vs gummisula så är den förstnämnda alltid att föredra om jag får välja, men C&Js city-sula är MYCKET mer bekväm än de klumpiga Dainite-sulorna. Kommer aldrig igen köpa ett par skor som har de sistnämnda när det finns andra alternativ. Ser också mycket bättre ut med city-sula än Dainite eftersom den är smalare och mer följsam.
Har smala fötter så original-Connaught är för rymlig för mig, men 2an har jag två par av och den modellen är jag nöjd med.
Har smala fötter så original-Connaught är för rymlig för mig, men 2an har jag två par av och den modellen är jag nöjd med.
Floffen
Silver
Håller inte med, finns bara två alternativ i min värld. Antingen lädersula vilket är snyggast på allt som inte är höst- och vinterskor, t ex loafers och oxfords. Alternativet är Dainite (eller liknande såsom Vibram) som i min värld är klart snyggast på en grövre brouge, PTB eller chukka.
Citysulan känns som en konstig kompromiss tycker jag.
Citysulan känns som en konstig kompromiss tycker jag.
Om slipssnoddens poesi
Helgen, herrskapet, står åter för dörren. Den tillhör inte den rastlöse, utan den som förstår konsten att dra ned tempot. En gentleman vet att njutning kräver disciplin: att låta kaffet svalna en aning för smakens skull, att putsa sina skor inte för andras blickar utan för sin egen ro – och, när solen sänker sig över staden, att blanda sin martini med kirurgisk precision.
Därefter, kanske en cigarr. Inte som flykt, utan som meditation – ett samtal med sig själv i blågråt stämningsljus.
Och någonstans mellan martiniglasets klirr och cigarrens glöd inser man att dagen kräver en slips. Inte för pliktens skull, utan för värdighetens. För känslan av att tyg och tanke kan tala samma språk.
Och vad är väl mer njutningsfullt än att knyta en slips? Denna till synes enkla handling – en snodd av siden, en knut i halsgropen – bär på hela den civiliserade världens kodex av balans, proportion och värdighet. Slipsen är inte ett krav, den är ett val. Ett stillsamt uttryck för att man tar dagen på allvar.
Två hus förstår detta bättre än de flesta:
• E. Marinella, vars napolitanska silkesslöjor viskar om söderns värme och en tid då stil fortfarande var en fråga om temperament.
• Charvet, där Paris väver sina mest disciplinerade drömmar i toner av dämpad perfektion och kontrollerad dekadens.
Att bära deras skapelser är inte konsumtion – det är en livshållning. En stilla vägran att låta sig dras ned i den stretchblandade avgrunden.
Så knyt er slips, herrskapet. Inte för att världen kräver det – utan för att ni gör det.
Och när glaset klirrar, röken dansar och sidentyget faller perfekt över skjortkragen, då vet ni: helgen är kommen, och allt står i sin rätta ordning.
Vänligen
Lapo Elkann
Helgen, herrskapet, står åter för dörren. Den tillhör inte den rastlöse, utan den som förstår konsten att dra ned tempot. En gentleman vet att njutning kräver disciplin: att låta kaffet svalna en aning för smakens skull, att putsa sina skor inte för andras blickar utan för sin egen ro – och, när solen sänker sig över staden, att blanda sin martini med kirurgisk precision.
Därefter, kanske en cigarr. Inte som flykt, utan som meditation – ett samtal med sig själv i blågråt stämningsljus.
Och någonstans mellan martiniglasets klirr och cigarrens glöd inser man att dagen kräver en slips. Inte för pliktens skull, utan för värdighetens. För känslan av att tyg och tanke kan tala samma språk.
Och vad är väl mer njutningsfullt än att knyta en slips? Denna till synes enkla handling – en snodd av siden, en knut i halsgropen – bär på hela den civiliserade världens kodex av balans, proportion och värdighet. Slipsen är inte ett krav, den är ett val. Ett stillsamt uttryck för att man tar dagen på allvar.
Två hus förstår detta bättre än de flesta:
• E. Marinella, vars napolitanska silkesslöjor viskar om söderns värme och en tid då stil fortfarande var en fråga om temperament.
• Charvet, där Paris väver sina mest disciplinerade drömmar i toner av dämpad perfektion och kontrollerad dekadens.
Att bära deras skapelser är inte konsumtion – det är en livshållning. En stilla vägran att låta sig dras ned i den stretchblandade avgrunden.
Så knyt er slips, herrskapet. Inte för att världen kräver det – utan för att ni gör det.
Och när glaset klirrar, röken dansar och sidentyget faller perfekt över skjortkragen, då vet ni: helgen är kommen, och allt står i sin rätta ordning.
Vänligen
Lapo Elkann
Pater J
Basic
Länge leve pipan. Där jag bor och jobbar för tillfället finns inga pipor och knappt tobak om man inte vill åka till en svartmakrknad i hamnen förstås. Har fått många förtjusta kommentarer från kvällsflanerare då jag liksom de har gått utomhus och rökt en pipa.Jag får återkomma med något pipinlägg framöver alltså. Jag är en vän av churchwarden pipor främst och huruvida de är långa för att hålla bort röken från ansiktet eller för att kunna stickas ut genom genom ett fönster i de tjocka kyrkväggarna låter jag vara osagt.
Själv tycker jag att de är väldigt vackra och det smakar också bättre, trots att en snugga i mungipan har sin tjusning också. Men var sak har sin tid och cigarrer njuter jag också av, men nu börjar många märken ligga på lite orimliga priser kan jag tycka.
Piprökning är en prylsport för de som gillar sådant också
Allt är alltid roligare med bilder.
Föredrar portvin när det ska till att tändas upp men ibland kan jag inte hålla mig från en whisky.
Kommer hem till Svedala om en vecka och då stundar ett stort inköp av tobak samt en ny pipa inför återresan.
/PJ
En nygräddad croissant från franskt bageri och en kopp espresso hantverksmässigt bryggd som serveras i kopp av tunnt och elegant porslin med handmålad kantdekor.
Tackar för frågan Bubbles, skall försöka ge dig ett så nyanserat svar som möjligt. Kan såklart variera men enlig min erfarenhet ser det ofta ut som nedan.
Om frukostens rangordning
En sartorialist äter naturligtvis frukost — men aldrig hastigt, och aldrig stående. Morgonen är inte en logistisk utmaning, utan en ceremoni.
Den inleds med stillhet. Kanske ett öppet fönster, ljudet av arbetare som stressar till sina värv utanför. En välputsad silverbricka, inte en tallrik. Färskbryggt kaffe ur porslin som gått i generationer, ej kartong. En nystruken Times influgen under natten. Brödet är skuret, inte rivet; smöret kallt men följsamt. En skiva brioche eller ett rostat surdegsbröd, lätt bestruket med marmelad som faktiskt sett frukt.
Äggen — om sådana förekommer — är pocherade alernativt kokta till precis sex minuter och serveras om kokta i kopp. Grapefrukten pressas för hand. Kallrökt lax från H. Forman & Son samt några skivor Jamón Joselito Gran Reserva ackompanjerar ofta äggen.
Den andra sortens människa – den som “tar något på vägen” – betraktar frukosten som kalorier snarare än kultur. Där blandas yoghurt med stress, plast med ambition, och kaffet dricks ur kärl av stål med handtag på sidan alternativt pappmugg.
Skillnaden ligger inte i inkomsten, utan i vanorna. Den ene äter för att överleva dagen. Den andre äter för att äga den.
Så, käre Bubbles, en sartorialist äter inte frukost för att bli mätt. Han gör det för att påminna världen – och sig själv – om att morgonen, liksom livet, förtjänar en viss värdighet.
Hoppas detta inlägg kan vägleda dig framgent. Lycka till på resan.
Om frukostens rangordning
En sartorialist äter naturligtvis frukost — men aldrig hastigt, och aldrig stående. Morgonen är inte en logistisk utmaning, utan en ceremoni.
Den inleds med stillhet. Kanske ett öppet fönster, ljudet av arbetare som stressar till sina värv utanför. En välputsad silverbricka, inte en tallrik. Färskbryggt kaffe ur porslin som gått i generationer, ej kartong. En nystruken Times influgen under natten. Brödet är skuret, inte rivet; smöret kallt men följsamt. En skiva brioche eller ett rostat surdegsbröd, lätt bestruket med marmelad som faktiskt sett frukt.
Äggen — om sådana förekommer — är pocherade alernativt kokta till precis sex minuter och serveras om kokta i kopp. Grapefrukten pressas för hand. Kallrökt lax från H. Forman & Son samt några skivor Jamón Joselito Gran Reserva ackompanjerar ofta äggen.
Den andra sortens människa – den som “tar något på vägen” – betraktar frukosten som kalorier snarare än kultur. Där blandas yoghurt med stress, plast med ambition, och kaffet dricks ur kärl av stål med handtag på sidan alternativt pappmugg.
Skillnaden ligger inte i inkomsten, utan i vanorna. Den ene äter för att överleva dagen. Den andre äter för att äga den.
Så, käre Bubbles, en sartorialist äter inte frukost för att bli mätt. Han gör det för att påminna världen – och sig själv – om att morgonen, liksom livet, förtjänar en viss värdighet.
Hoppas detta inlägg kan vägleda dig framgent. Lycka till på resan.
hikikomori
Basic
Ingen havregrynsgröt?
En äkta sartorialist äter alltså med två knivar, eller är du gift med en styckmördare? Bonuspoäng att ha George Bush d.y. som butler.
Jodå det behöver man för att orka verka offentligt, kommer dock in i andra dukningen.
Reginald? Han tackar å det ödmjukaste för liknelsen och hälsar så gott. Möjligt att han skall få lite mer utrymmer här i tråden framöver.
Jag har derbys från båda märken i jämförbar modell och EG har lite bättre skinn och lite bättre finish i sulan. Marginalnyttan för de extra 10k kan diskuteras men samtidigt är man kanske ändå förbi nivån där prestanda per krona är det viktigaste… Har inte testat CJs citysula men har motsvarande från EG som fungerar ypperligt. Ren skinnsula må vara klassiskt men 2025 finns det ärligt talat bättre val.
hikikomori
Basic
Hos mig står havregrynsgröten högt i kurs. I sin enkelhet påminner den mig om att vara ödmjuk. Det fungerar inte alltid.
Edit: fel citat…
Jag har två par Grasmere med citysula och tycker att det passar den modellen, då den är lite mer "grovhuggen". Praktiskt som tusan men när det gäller mer eleganta modeller, typ Connaught, är det lädersula som gäller.
Hungalabungala
Basic
Fast kommer inte Grasmere på Dainite? Eller har du sulat om dom till city-sulan?
Det verkar stämma, my bad. Det är en mönstrad gummisula som likar Harboroughs gummisula, den C&J kallar City Rubber sole. Jag trodde det var sak samma.
Helt med på att dainite ej lämpar sig för en nätt oxford men vi landar alltså i att connaught 2 dvs oxfordvarianten med tunnare citysula går fint att beträda styrelserummet med?
Den uppdaterade lästen finns tyvärr ej på lädersula.
Den uppdaterade lästen finns tyvärr ej på lädersula.
Svaret är ja. Dock måste jag bekänna att jag faktiskt burit dainite under styrelsemöten. Blir man bannad från tråden eller hur fungerar det?
Så länge du är styrelseordförande går det väl bra. I annat fall blir det 3 dagars skovård för herrn.