Hej! Kul att du är intresserad! Det är en blandning av alla olika delar du nämner. Om man tittar på ett utdrag från Ulysse Nardins arkivböcker får man en insikt i vad vissa arbetsmoment/komponenter i tillverkningen av min observatoriekronometer nummer 12338 kostat.
På vänstra sidan ser man vad några moment kostat per urverk i serien 12337-12342, där min alltså är nummer är 12338. Serien gjordes i kvalitet A1 som var den högsta Ulysse Nardin erbjöd. På högra sidan ser man vad motsvarande moment kostat för urverket serien 12343-12348 i kvaliteten 2A, som var en av de högre. I grunden användes samma 19-linjers urverk för båda serier. Tyvärr har jag inga bilder på urverk i kvalitet 2A, men hade man lagt exempel från de två serierna jämte varandra hade de varit mycket lika. Ett färdigt urverk i kvaliteten A1 kostade Ulysse Nardin 145 franc och ett urverk i kvaliteten 2A kostade 75 franc år 1909.
Momenten/komponenterna köptes antingen in, eller genomfördes in-house. Vissa går att se direkt på urverket och vissa är svårare att se. De står inte i den ordning i vilken de utfördes och bilden visar långt ifrån alla. Detta har alltså ingenting direkt med ditt fickur att göra, utan är mer för att visa skillnader mellan olika urverkskvaliteter.
Många av momenten är komplicerade att förklara, men jag ska försöka.
Finissage, alltså finisheringen, skiljde inte i kostnad mellan kvaliteterna.
Arrondissage, välsning och formning av tänderna på hjul, skiljde inte heller. Dock skiljde
Raquette i kostnad, alltså ruckningslösningen med ruckarm och svanhals. Troligen var den som användes för kvalitet A1 nättare och mer välarbetad. Kostnaden för
Balancier, alltså balanshjulet - det stora hjulet med en massa skruvar på, skiljde avsevärt. För kvalitet A1 användes en balanstyp som heter Guillaume-balans (står lite slarvigt som Guill. på utdraget). I ett annat inlägg:
https://klocksnack.se/threads/en-återblick-till-forna-dagars-precisionsur-g-tribaudeau-nummer-2436.111968/ så skrev jag följande:
Guillaume-balansen användes i denna typen av precisionsur in på 60-talet för att kompensera för det så kallade sekundära felet. Vanliga kompensationsbalanser kompenserade nämligen inte linjärt, istället blev det en oönskad topp någonstans i kurvan för temperaturkompensationen – det sekundära felet. Om uret var justerat att gå bra vid exempelvis +0C och +30C kunde det bli en topp där urverket fortade vid exempelvis +15C (enkelt förklarat). Balansen är en typ av bimetallisk kompensationsbalans där ståldelen ersatts av en stålnickellegering, Anibal (Acier au NIckel pour BALanciers – 44% nickel), uppfunnen av Charles Édouard Guillaume (den andra delen är mässing). Guillaume fick faktiskt nobelpriset i fysik år 1920 för stålnickellegeringar. Idag används självjusterande spiraler av exemeplvis Nivarox för att uppnå god temperaturkompensation. I Guillaume-balansen är det själva balanshjulet som sköter temperaturkompensationen, inte spiralen (som är av stål).
Den kan vara svår att skilja från en vanlig kompensationsbalans, som ditt exemplar har, men de var med anledning av legeringen svåra att tillverka (exempelvis vad gäller härdning). Bättre balanshjul är också ofta större och kraftigare och har balansskruvar av lågkaratigt guld.
En annan kostnadsskillnad var
Assortiment, som betyder delar av komponenter som utgör en helhet, exempelvis alla delar som utgör balanspartiet (utöver själva balansen). För kvalitet A1 användes helt enkelt komponenter av högre kvalitet, därav prisskillnaden. Exempelvis är hjulen för löpverket av mycket hög kvalitet (de guldfärgade hjulen). Det går exempelvis att se på tandprofilen, alltså hur tänderna är gjorda och utformade, men också i antalet tänder. Vad gäller komponenter går det också att se kvalitetsskillnader mellan gånghul. På riktigt bra ur användes gånghjul med vad jag kallar höjda tänder, på engelska
Recessed Hub Escape Wheel. Kvalitet A1 hade sådana (troligen 2A också). Här är ett exempel från en annan klocka:
Hela hjulet tillverkades i samma tjocklek som tänderna, men resten av hjulet gjordes sedan tunnare för att minska dess massa.
Kostnaden för
Pierres d'échappement, alltså stenarna för balanspartiet, var densamma.
Plantage är svår att översätta men handlar troligen om arbetsmomenten för att upprätta hjul och drivar. Troligen involverade momentet att man med hjälp av en punktör gjorde markörer för var man skulle borra hål, exempelvis på verkbotten för att de skulle matcha motsvarande hål på en brygga eller klove. Momentet utgjorde en stor kostnadsskillnad mellan kvaliteterna och troligen kan det förklaras med att man helt enkelt la mer tid på det för urverk i A1.
Pierres de moyenne/Posage de moyennes handlar om att markera och placera hjulen i rätt position och sätta lager/stenar där de ska vara och är ett moment som också utgjorde en stor prisskillnad. Angående stenar så kan nämnas att mitt exemplar har motsten och motstensbricka för både gånghjulet och gånghaken. Om man tittar riktigt noggrant på stenarna som är fastsatt med brickor i guld, så ser man att de inte är genomborrade. Det sticker alltså inte upp några tappar igenom dem. Detta betyder att hjulet är lagrat med hjälp av två stenar upptill. Det ligger en vanlig sten under (likt för de andra hjulen) som tappen går igenom och en sten över som begränsar rörelser i vertikalt led. Denna lösning minskar också friktion, vilket enkelt förklarat beror på att tappens rörelser som sagt begränsas i vertikalt led genom motstenen och inte genom konstruktionen av tappen som sådan. Här är bilder som visar skillnaderna:
Ibland används även motsten på andra sidan av hjulet också (som på mitt exemplar). Totalt används då alltså 4 stenar för att lagra ett hjul. Skillnaden mellan urverk med 17 stenar och exempelvis 21 stenar är i regel motstenar.
Cadran betyder urtavlan. Ett annat moment som var väldigt viktigt på precisionsur, särskilt de som skulle gå så väl att de kunde gå gångcertifikat (särskilt sådana som utfärdades av observatorier), var
Reglage. Detta står inte nämnt på bilden jag visade, men utgjorde också en kostnadsskillnad. Reglage har jag beskrivit här:
https://klocksnack.se/threads/dagens-vintageur.4400/page-2790#post-3102919
"En mycket bra fråga! Reglörens uppgift var i allra högsta grad komplicerad och reglage är en helt vetenskap. Det var/är exempelvis ett av ämnena som studerades på urmakarskolorna. Balanshjulet måste matchas med spiralen, vilket är reglörens jobb. Kompensationsbalansen skall kompensera spiralens fel. Jag är inte urmakare eller fysiker, men jag skall förklara så gott jag kan! Enkelt förklarat blir en stålspiral som på denna klocka "svagare" vad gäller elasticitet i takt med att temperaturen ökar och detta gör att klockan går långsammare. Detta fel måste kompensationsbalansen kompensera för.
I och med att kompensationsbalansen är delad och består av två laminerade metallskikt (mässing och stål) som påverkas olika mycket av temperaturerförändringar, så kan ändarna på balanshalvorna röra sig inåt och utåt. Om temperaturen ökar expanderar mässingen på utsidan mer än stålet på insidan och ändarna på balanshalvorna böjer sig inåt. Detta ger ett lägre tröghetsmoment och snabbar upp klockan (detta kompenserar alltså för spiralens svaghet som gör att klockan går långsammare). Om temperaturen sjunker sker det motsatta (spiralen blir alltså "styvare").
Ingen spiral är den andra lik och varje spiral skiljer sig i vilken och hur mycket kompensation som behövs. Reglörens jobb var att matcha balansen med spiralen, vilket inkluderade justeringar med hjälp av skruvarna. Skruvarna på balansen, som kan vara gjorda av exempelvis mässing, guld, eller, i vissa fall, platina, används av flera anledningar beroende på fel. Även balanshjulen kan ha fel som behöver justeras. Beroende på var skruvarna är placerade kan de användas för att avhjälpa tyngdpunktsfel på balansen, justera gången, eller om de är placerade nära ändarna på balansen, öka eller sänka temperaturkompensationen (genom att påverka hur mycket ändarna rör sig). Kanske behövdes en tyngre skruv för att avhjälpa ett svårt tyngdpunktsfel, exempelvis en av lågkaratigt guld eller platina. Om en lättare skruv behövdes så kanske en av mässing användes. Ibland räckte det inte bara med justering av skruvar, utan krävdes kanske också att reglören testade ett antal balanser innan en bra match hittades."
Här är några fler bilder på mitt exemplar från 1909 som jag tog idag:
Den sista visar hur urverket presterade i tävlingen på observatoriet i Neuchatel år 1909.
Vad gäller ditt fickur vet jag inte exakt vad kvaliteten det är gjort i heter och jag har inte heller någon bild från Ulysse Nardins arkiv, men det rör sig om ett något enklare urverk. Exempelvis har det inga motstenar och jag tror inte att det har ett gånghjul med höjda tänder - två delar där man faktiskt kan se kvalitet. Det betyder dock inte att det är dåligt på något sätt. Värdemässigt menade jag att det troligen befinner sig i den nedre delen av den skala du skrev i första inlägget, alltså runt 10 000. Alltså helt klart några tusenlappar!
