Jag började nyligen spela ett pusselspel,
"Viewfinder" (2023)...
Utvecklat av Sad Owl Studios. Första person, problemlösning i en 3D-värld, på ett fullständigt unikt sätt. Väldigt svårt att beskriva faktiskt, måste ses.
Men ett försök: Manipulera den fysiska verkligheten(?) genom att projicera bilder som blir till verklighet i den.
Har bara klarat av första kapitlet än, och så långt gillar jag det. Man måste verkligen släppa förutfattade idéer om det tredimensionella rummets begränsningar och tänka "utanför lådan". Snyggt grafiskt också. (Påminner lite om "The Witness faktiskt, se nedan.)
Jag tänkte först bara tipsa om ovanstående, men det fick mig att vilja slå ett slag för denna typ av spel i största allmänhet:
Problemlösning där man kan pyssla i lugn och ro utan stress. (Jag har annars spelat mest betydligt mer hektiska FPSer som Bioshock-spelen, Borderlands-serien, flera Battlefield och Killzone. Raka motsatsen alltså.)
Jag förstår att det här inte passar alla, man måste nog ha en speciell läggning för det
, men här mina favoriter i genren:
Först flera spel från en studio:
Amanita Design
Tjeckisk liten studio som mest gör pusselspel, ofta av "point-and-click"-typen, alltid med en väldigt distinkt (och helt olika) stil. Rena konstverk. Slog igenom med Samarost-serien, som är trevligt, men de jag speciellt gillar är:
-
"Machinarium" (2009)
Spela som en liten robot i en maskinell robot-värld. Söt liten historia, men väldigt stämningsfull musik. Ganska svårt.
-
"Botanicula" (2012)
Ett mer "organiskt" tema, med ännu mer fantastisk musik av den tjeckiska duon DVA. Ganska knepigt bitvis, och smått galet.
-
"Creaks" (2020)
Träd ner i en egendomlig undervärld (drömvärld?) befolkad av fåglar(?) och robothundar. Inte extremt långt, men mysigt och det lättaste av dessa tre.
Och ett par större spel från andra utvecklare:
"The Talos Principle" (2014) av Croteam, en Kroatisk studio.
Spela som en robot (igen) och lös "fysiska" 3D-problem. Kan spelas som första eller tredje person. Stort, bitvis väldigt svårt. Har en bra DLC, "Road to Gehenna", också. Temat och historien är filosofisk, man kan ägna mycket tid åt att diskutera existentiella frågor med en "A.I" via terminaler i spelet, förutom själva problemlösandet. Har flera olika slut. Fantastiskt snyggt rent grafiskt. (Och fullpackat med "påskägg" från spel- och musikvärlden!) Det har f.ö. kommit en uppföljare nyligen, "The Talos Principle 2", som jag inte har spelat. (Sägs vara ganska annorlunda.)
"The Witness" (2016), publicerat av Thekla, designat av Jonathan Blow ("Braid").
Här pratar vi om FPIQT - First Person IQ Test. Utforska en ö som känns märkligt stiliserad (men snygg!) och lös hundratals av en speciell sorts labyrintpussel. (Och en del annat.) Dessutom finns det drösvis med inspelningar på små diktafoner som kanske ger någon slags insyn i vad det hela handlar om. Kanske. (Det är Jonathan Blow, som sagt.) Få hittar hela vägen till det mycket märkliga slutet...
Det enda som är dåligt med den här typen av spel är att de inte har något omspelningsvärde, brukar jag hävda. Men faktum är att jag nyligen spelade igenom "The Talos Principle" igen efter 8 år, och upptäckte att jag knappt kom ihåg några problemlösningar, även om man kände igen varenda arena.
