Ok, kände att jag var tvungen att ge mig in i detta (ekonom som jobbar med att förbättra lönsamheten för retailföretag till vardags)
Räkneexemplet gällande klockan och marginalen ser ut som följande (om varan köps av en svensk grossist men principen är detsamma vid import):
Klockaffären AD AB beställer en klocka av leverantören Rolle AB -> Rolle AB skickar då en faktura på inköpspriset (för exemplet 50k) + moms.
AD AB betalar fakturan som då är på 62 500:- men gör avdrag mot skatteverket för 12 500:- i moms som man då "får tillbaka" genom en kvittning mot den moms man ska betala.
AD AB säljer sedan klockan för listpriset 100k inklusive moms till privatpersonen Kalle Kula.
AD AB får sedan betala in momsen (20k) till Skatteverket och har alltså 30k kvar.
Eftersom Kalle Kula inte kan dra av momsen så är det följaktligen hans 20k som går till Skatteverket även om det är AD AB som betalar in pengarna.
Om AD AB lämnar 20% i rabatt så sjunker även momsen då den beräknas på försäljningspriset vilket vid 20% rabatt blir 16k och 24k kvar till AD AB som vinst i affären.
Med den vinsten skall sedan alla andra kostnader (lokaler, personal, datorer, revisorer etc. etc.) betalas.
För att skapa en mer rättvis bild av den faktiska vinsten i en affär så räknar många retailföretag (och andra) med termen "kostnad för sålda varor", på engelska Cost Of Goods Sold (COGS) vilket innebär att man räknar in de direkta kostnaderna som är kopplade till att sälja varan såsom frakter, försäkringar, transaktionskostnader, försäljningskostnader etc. Olika företag väljer olika sätt att beräkna detta.
Enkelt uttryckt så kan man kalla inköpspriset för där-priset, dvs. vad varan kostar när den ligger hos leverantören och COGS-priset är här-priset, dvs. vad varan har kostat när den ligger säljklar i min butik.
När Klockaffären AD AB därför redovisar sina siffror så ser det snarare ut så här:
Omsättning: 80 000:- (omsättning är ex moms)
Kostnad för sålda varor: 60 000:- (50k för klockan och 10k för andra relaterade kostnader)
Vinstmarginal: 25%
I detta hypotetiska fall skulle man då ha som prisstrategi att lägga 100% påslag på inköpspriset för att få fram försäljningspriset.
Om man tittar på exemplet Nymans så kan man se att deras redovisade bruttovinstmarginal är 24,7% vilket är nära räkneexemplet och den faktiska vinstmarginalen när även övriga kostnader är avräknade är 11,95%. Om vi då skulle leka med tanken att man gav 20% rabatt på det man säljer skulle det se ut så här istället (om kostnaderna är konstanta):
Omsättning: 64 000:-
Kostnad för sålda varor: 60 000:-
Vinstmarginal: 6.25%
Övriga kostnader: -10.400 (13% alltså de 25% i bruttovinstmarginal idag minus de 12% i slutlig vinst)
Resultat: -6400:- eller minus 10%
Kontentan är alltså att om Nymans skulle börja ge 20% rabatt på sin försäljning så skulle de vara konkursmässiga väldigt snart.
Gällande att lösningen är att börja sälja på nätet:
Klockor är en generisk produkt, dvs. att jag får exakt samma produkt om jag beställer en Rolexklocka av en viss referens oavsett var jag köper den. I den transaktionen kommer en logisk konsument välja den säljare som erbjuder det lägsta priset och det kommer knappast vara den säljaren som valt att förlägga sitt lager till Biblioteksgatan i Sthlm och som betalar svenska löner till sin personal. Om man dessutom konkurrerar med en näthandlare som inte har klockor i lager utan som köper in allt eftersom ordrar läggs så blir ju konkurrensen ännu sneare.
Om vi då har etablerat att en svensk AD med fysiska butiker inte kommer klara av att konkurrera på nätet enbart på pris, då blir ju slutsatsen att man måste addera ett värde i transaktionen som är större än det ekonomiska påslaget. Vad har den svenska ADn då att addera, jo kanske butiker där man kan prova klockor och få rådgivning av kunnig personal, en servicefunktion som klarar av att hantera service och reparationer etc.
Att enbart se lösningen som att den svenska ADn ska lägga allt krut på en schysst onlineupplevelse hjälper ju inte riktigt. Det man behöver göra är att se till att den fysiska kanalen ger draghjälp till den digitala och gör att konsumenten är villig att betala ett premium för att handla digitalt av just den ADn.
Detta kan åstadkommas genom dels att (i samarbete med leverantörerna) skapa en smidigare butiksupplevelse, kanske kan man ha dummy-klockor som kunden kan prova i butik för att butiken ska kunna erbjuda fler modeller att testa? Kanske kan man skapa fler möjligheter att lämna in en klocka på service via ombud etc.? Dels kan mervärdet adderas genom ekonomiska incitament, typ "vi bjuder på den första servicen om klockan är köpt hos oss" eller "om du vill sälja din begagnade klocka genom oss vid köp av ny klocka så bjuder vi på rekond och ger 50% på försäljningsavgiften".
Slutsatsen här är att en AD med butik och verkstad aldrig (om inte leverantören gynnar fysiska ADs med lägre inköpspriser) kommer kunna konkurrera med en renodlad näthandlare på pris utan måste erbjuda ett mervärde. Många fysiska ADs gör redan detta men är inte så duktiga på att lyfta fram det och definitiv inte på att kapitalisera på det. Här är ju inte klockor på något sätt annorlunda från kläder med skillnaden att klockor i större utsträckning behöver reparationer och service vilket talar mot den rena näthandlaren. Det som förvånar mig mest är att det inte finns en riktigt stor aktör som erbjuder service på distans. Varför ska jag lämna in min Rolex hos Bergströms i Göteborg när jag lika gärna kan få hem ett vadderat och försäkrat kuvert som går till en verkstad i Indien som servar klockor på löpande band? Så länge den aktören har tillräcklig trovärdighet hos konsumenten så borde man kunna erbjuda mycket lägre servicekostnader.
När man gör det, samtidigt som man har en konkurrenskraftig e-handel med en välutvecklad virtuell fitting, då kommer det nog tyvärr vara svårt att driva klockbutik.