Så. Spola tillbaka någon vecka, eller så...
Jag och frun skulle neråt Italien för att skrapa ihop de D-vitaminer som man inte kommer åt i Sverige.
Eftersom vi skulle köra ner så började jag fundera lite över hur man bäst drog körsträckan. Helt och hållet raka vägen blev det väl kanske inte, för både Frankfurt och Le Locle (mer om det i den andra tråden) prickades in.
Företagsam som jag är så hade jag nämligen skrivit till ett par olika klockhus längs resvägen. Man kan ju inte bara köra...
Min fru, som inte nödvändigtvis är på samma nivå som jag när det gäller klockor, suckade och pustade högljutt. Men lät mig hållas - det blev trots allt inte fler än två besök, p.g.a. tajt schema. Lyckligtvis blev det två av de mer intressanta (om än på helt olika meriter).
Och, skulle det visa sig, t.o.m. frun var imponerad efter de båda fabriksvandringarna.
Men nog om det...
Hemma hos: Zenith i Le Locle
https://klocksnack.se/threads/hemma-hos-zenith-i-le-locle.76602/
Att Sinn skulle bli ett stopp på vägen kändes ganska självklart.
Dels för att Tim Burlon har verkat tämligen trevlig i de fall jag stött på honom i reportage från @yonsson och @Molle (han hälsar, förresten), och dels för att jag blivit mer och mer intresserad av företaget sen jag fick min hundrafyra.
De har en rätt skön approach till sin klocktillverkning, minst sagt... Tysk, skulle man väl kanske kunna säga.
Vi börjar väl, som sig bör, med en kort historielektion:
1961
Företaget grundas av Helmut Sinn, en före detta WWII-pilot, i Frankfurt am Main.
1985
Företaget flyttar sitt huvudkontor till dess nuvarande adress, Im Füldchen.
Samma år så är det tydligen en tysk som har med sig en klocka upp i rymden. En Sinn 140 S.
Ni ser - "månklockor" finns lite överallt om man letar.
1994
Helmut Sinn säljer bolaget till Lothar Schmidt, ingenjör och tidigare IWC-medarbetare där han arbetat mycket med att ta fram boetter i nya material samt avancerade länkkonstruktioner.
Mellan IWC och Sinn hann han också med att starta upp det A. Lange & Söhne som vi känner idag.
1995
Sinn sätter, som första klocktillverkare, in Ar-ampuller i klockor för att hålla fukten i schack.
1997
Bolagets första Einsatzzeitmessers (tror ni att jag fick googla korrekt stavning på det, eller), EZM1 och EZM2 ser dagens ljus.
Klockorna tas fram åt tyska polisens GSG9-enhet.
1999
Dotterbolaget SUG (Sächsische Uhrentechnologie GmbH Glashütte; igen - Google för stavningskontroll) grundas.
Bolaget har som uppgift att ta fram, och tillverka, de boetter som Sinn använder i sina klockor.
2003
TEGIMENT-beläggning används för första gången på Sinns klockor.
Inte den viktigaste historiska punkten, kanske. Den tas egentligen mest upp som referens till att Tim "demade" beläggningen då han visade klockor. Mer nedan.
2005
Tyskt ubåtsstål används för första gången i deras klockor. Smaka på det...
Tyskt. Ubåtsstål.
Stenhårt!
2011
Premiär för urverket SZ01, som används i klockan EZM 10. SZ01 är, i stort, ett rejält modifierat ETA 7750 som bland annat har en central minuträknare (sjukt läcker komplikation – som förvisso kommer från en som aldrig använder de två, eller tre, kronografregistren som finns på mina egna klockor).
Företaget firar också 50 år detta år. Givetvis med en limiterad (500 ex, så någonstans mellan Omega och ”limiterad på riktigt”).
2014
En 857 UTC TESTAF får äran att hänga med Robert Alan Eustaces* rekordhopp ifrån stratosfären. 41,419 m fritt fall gör tydligen ingenting för klockan, som fortsätter ticka.
*Det var bara kanske två veckor innan jag åkte ner till Frankfurt som jag för första gången hörde talas om RAE – där ser man vad Red Bulls reklampengar gjorde för att Felix Baumgartner skulle bli namnet på allas läppar.
2015
Första spadtagen tas till det som framöver kommer att tituleras Sinns HQ. 2017 väntas lokalerna vara klara.
Samma år öppnar man också sin första (och hittills enda) dedikerade återförsäljare. Mitt inne i centrala Frankfurt am Main: Sinn Römerberg.
Väldigt fin (av förklarliga skäl ganska liten) butik med väldigt trevlig personal.
2016
55 årsfirande och nya jubileumsmodeller. Inget fel i det, så klart – åtminstone inte om de är lika läckra som 910 Anniversary!
2017
Flyttlasset går till Sossenheim!
I ett slag byts 1.950 kvm mot 4.650 kvm. Sinn och Lothar Schmidt tror på framtiden!
2017 är det inte företaget som jubilerar, men väl deras EZM-serie. Ny för året är EZM 12.
Puh. Lång historielektion.
Nu till det faktiska besöket…
Klockan är eftermiddag när vi anländer till det huvudkontor som Sinn snart kommer att lämna. Det är svårt att beskriva hur märkligt det ligger. Nu är det ingen jättestor byggnad idag, men den ligger ändå mitt inne i ett bostadsområde. Trevåningshus, trevåningshus, Sinns huvudkontor, trevåningshus, o.s.v..
Mycket märkligt – men ganska charmigt.
Innanför entrén är det uppenbart att detta inte är Zenith. Ett väldigt avskalat rum med vita tegelväggar och bara en logga och ett broschyrställ som talar om var vi är. Samtidigt som det är mil från Zeniths ombonade, och ganska sminkade, entré så känns det ändå ganska rätt.
Ännu mer rätt känns det när Tim kommer – maken till trevlig prick får man leta efter. Med namnet Tim Burlon så hade jag väntat mig en engelsman som emigrerat, men det visar sig att han är Frankfurt-born and raised.
Han börjar med att ta upp oss till deras showroom. Ja, för de har alltså ett sådant – ett showroom med direktförsäljning. Jag visste sedan tidigare att de skötte egen försäljning online (tillsammans med ett, någorlunda, utbyggt återförsäljarnätverk, t.ex. @eri), men att de även hade en fysisk butik i anslutning till tillverkningen visste jag inte.
Fräckt är det i alla fall – Sinns ca 120 olika modeller (tavel- och länkkombinationer inräknade) står uppställda på diskar. Helt utan skyddande glas och tidlås! Som sagt, de har en skön approach till det hela.
Att jämföra olika modeller med varandra är därmed gjort i en handvändning. Det enda som egentligen satt bakom lås och bom (enklare glasmonter) var modellerna i ädelmetall och ett par isade damklockor.
Under den lilla tid vi spenderade där var det dessutom ganska mycket floor traffic. Eller ja, det var ju inte Mall och Scandinavia, men mycket med tanke på att det är ett litet showroom i utkanten av Frankfurt och att det finns en fin butik inne i de centrala delarna.
Men visst, jag hade också gjort mig besväret att ta mig ut hit om det skulle handlas en ny Sinn! Klart roligt initiativ av en tillverkare.
Talking piece i deras showroom är ett akvarium som står längs ena väggen. I detta hänger två stycken UX - en fylld med olja och en som inte är det.
Nu vet jag att jag inte riktigt lyckades få till exakt samma vinkel på de båda, men jag hoppas att fördelen med oljan blir uppenbar ändå?
...Sinn gör klockor med funktion!
Kollade av lite av nyheterna från Basel...
Vittavlad 104. Sitter ju på läderband här, men jag tycker annars att Sinn äntligen börjar få lite hyfs på sina länkar.
EZM 12.
Ni får ursäkta tveksam skärpa på en del av bilderna. Mitt objektiv behagade ge upp under resans gång - något jag inte riktigt snabbade upp på kamerans skärm.
1736 St I 4N.
Dressare med spännande detaljer. Om det gör den snyggare än en "renare" dressare - The jury's still out.
Tycker ändå det är ett roligt försök!
356 Sa FLIEGER III.
240 St GZ.
Passaround-klockan. Sjukt läcker, tycker jag som diggar sjuttiotalsdesign.
Själv hade jag dock fegat och valt den vanliga 240:n. Har väldigt liten användning av att hålla koll på tidvatten - men som sagt, Sinn gör klockor med funktion!
...Eller denna, kanske? 240C.
Framtagen i samarbete med magasinet Chronos. Kanske ännu snyggare än vanliga 240 St.
Tufft med intern vridring i alla fall!
903 St (Igen; sorry för skärpan).
Känner ni igen designen från någon annan tillverkare?
Tja, Breitling har inte alltid haft så gott om pengar. I slutet av sjuttiotalet hade man så väldigt lite att man bl.a. sålde rättigheterna till Navitimer-designen. Till Sinn.
Personligen - Jag tycker att Sinns är bättre. Mycket för att jag gillar lite mindre klockor - och 41 mm är onekligen mindre än 46 (eller 43) mm.
EZM "Reagge edition". Eller om vi ska vara petnoga - EZM 7.
140 St.
Här har vi två features som nämndes i "historielektionen" ovan. Verket SZ01 och TEGIMENT.
Det senare demades på så sätt att Tim tog en fickkniv och skar i boetten. Inte ett märke!
856.
910 Jubiläum.
Fruns favorit... Och visst kan jag hålla med henne. En mycket snygg klocka! Brukar annars inte vara särskilt svag för 'faux-vintage' (som det väl ändå får klassas som?), men här tycker jag att det flyger!
Efter diverse andra utsvävningar under resan så var jag dessvärre inte berättigad till en sån här - oavsett hur snygg hon än tyckte att den var.
Efter visiten i visningshallen gick resan vidare i fabriken. Mitt i sommaren var det självklart ganska lite folk på plats, men ett par roliga stopp blev det:
Påfyllnad av olja i en UX GSG 9.
Vid tillverkningen använder man en större maskin som tar sex klockor på en gång. Denna användes, som jag förstod det, vid service samt ren demonstration.
Tim berättade lite skräckhistorier om kunder som lämnat in sina U-serieklockor till sin lokala urmakare. Denne hade sedan ringt tillbaka till kunden när han satt med en öppnad klocka och en oljepöl på arbetsbordet.
Alla klockor ska till Sinn för service/batteribyte. Det senare har dock en livslängd på ca 6 år.
Trycktest, någon?
Upp till (ner till?) 16.000 m! Värst i världen, enligt Tim.
Förutom trycktest görs även temperaturtest.
Skriver man på hemsidan att klockorna ska klara mellan –45 °C och +80°C så ska de banne mig göra det också. Alla klockor testas.
I detta fallet stod frysskåpet på –60 °C och samtliga klockor tickade när brickan togs ut.
Även om Sinns fokus helt klart ligger på ur med funktion (och det hantverk som givetvis ligger bakom det) så finns också mer traditionella spår. Som detta helt sinnessjuka fickur.
Hela tavlan är alltså (index, eklöv och allt) är alltså framsnidad ur en bit massiv metall. Nu var finisheraren inte på plats, men enligt Tim så är detta väl inte direkt något som hon gjort i en handvändning.
...det var ganska underförstått!
Efter turen runt i deras gamla (nuvarande) huvudkvarter så åkte vi fem-tio minuter genom Frankfurt och anlände vid deras nya. Som är någonting heeelt annat. Det märks verkligen att det finns ambitioner.
Man tillverkar idag ca 14.500 klockor per år - om man inte tillverkar det dubbla inom, säg, tio år så hade jag blivit väldigt förvånad.
Fick inte ta några bilder på bygget, så jag lånade från deras presstjänst:
Ser kanske inte så mycket ut för världen, men väl på insidan så märks det hur genomtänkt allting är. Och hur mycket ingenjören Lothar Schmidt har varit involverat i bygget.
Om de kommer att ha kvar sitt showroom? Självklart!
Som ett sidospår i att vara involverad i själva designen av bygget så har herr Schmidt även grävt ned en tidskapsel mitt i byggnaden (precis mitt i det atrium som finns mitt i byggnaden, om man ska vara exakt).
Förutom aktuella dagstidningar och en aktuell produktkatalog (från sommaren 2015, då grunden lades) så lade han också sin privata Frankfurt Financial District-klocka i kapseln.
Tanken är att den ska grävas upp om hundra år.
Om Sinn kommer att finnas kvar?
Ja, jag tror det. Hoppas verkligen, för det behövs klocktillverkare som Sinn - helt klart!
Som ett sidospår så frågade jag Tim om det någonsin funnits några tankar på att ta fram ett helt eget urverk.
Han svarade lite lagom kryptiskt att de tittar på lite olika "lösningar" när Swatch Group (ETA) gör det svårare för externa tillverkare att köpa verk/reservdelar.
Time will tell, antar jag.
Tävling? Tävling!
Släng upp ett aktuellt WS med en Sinn runt armen så skickar jag över min goodiebag från besöket.
Finns endast en, så det gäller att ha flinka fingrar!
Innehåll: EGR 1 powerpack, produktkatalog samt 2 st NFC-säkra kortfodral.
Jag och frun skulle neråt Italien för att skrapa ihop de D-vitaminer som man inte kommer åt i Sverige.
Eftersom vi skulle köra ner så började jag fundera lite över hur man bäst drog körsträckan. Helt och hållet raka vägen blev det väl kanske inte, för både Frankfurt och Le Locle (mer om det i den andra tråden) prickades in.
Företagsam som jag är så hade jag nämligen skrivit till ett par olika klockhus längs resvägen. Man kan ju inte bara köra...
Min fru, som inte nödvändigtvis är på samma nivå som jag när det gäller klockor, suckade och pustade högljutt. Men lät mig hållas - det blev trots allt inte fler än två besök, p.g.a. tajt schema. Lyckligtvis blev det två av de mer intressanta (om än på helt olika meriter).
Och, skulle det visa sig, t.o.m. frun var imponerad efter de båda fabriksvandringarna.
Men nog om det...
Hemma hos: Zenith i Le Locle
https://klocksnack.se/threads/hemma-hos-zenith-i-le-locle.76602/
Att Sinn skulle bli ett stopp på vägen kändes ganska självklart.
Dels för att Tim Burlon har verkat tämligen trevlig i de fall jag stött på honom i reportage från @yonsson och @Molle (han hälsar, förresten), och dels för att jag blivit mer och mer intresserad av företaget sen jag fick min hundrafyra.
De har en rätt skön approach till sin klocktillverkning, minst sagt... Tysk, skulle man väl kanske kunna säga.
Vi börjar väl, som sig bör, med en kort historielektion:
1961
Företaget grundas av Helmut Sinn, en före detta WWII-pilot, i Frankfurt am Main.
1985
Företaget flyttar sitt huvudkontor till dess nuvarande adress, Im Füldchen.
Samma år så är det tydligen en tysk som har med sig en klocka upp i rymden. En Sinn 140 S.
Ni ser - "månklockor" finns lite överallt om man letar.
1994
Helmut Sinn säljer bolaget till Lothar Schmidt, ingenjör och tidigare IWC-medarbetare där han arbetat mycket med att ta fram boetter i nya material samt avancerade länkkonstruktioner.
Mellan IWC och Sinn hann han också med att starta upp det A. Lange & Söhne som vi känner idag.
1995
Sinn sätter, som första klocktillverkare, in Ar-ampuller i klockor för att hålla fukten i schack.
1997
Bolagets första Einsatzzeitmessers (tror ni att jag fick googla korrekt stavning på det, eller), EZM1 och EZM2 ser dagens ljus.
Klockorna tas fram åt tyska polisens GSG9-enhet.
1999
Dotterbolaget SUG (Sächsische Uhrentechnologie GmbH Glashütte; igen - Google för stavningskontroll
) grundas.Bolaget har som uppgift att ta fram, och tillverka, de boetter som Sinn använder i sina klockor.
2003
TEGIMENT-beläggning används för första gången på Sinns klockor.
Inte den viktigaste historiska punkten, kanske. Den tas egentligen mest upp som referens till att Tim "demade" beläggningen då han visade klockor. Mer nedan.
2005
Tyskt ubåtsstål används för första gången i deras klockor. Smaka på det...
Tyskt. Ubåtsstål.
Stenhårt!
2011
Premiär för urverket SZ01, som används i klockan EZM 10. SZ01 är, i stort, ett rejält modifierat ETA 7750 som bland annat har en central minuträknare (sjukt läcker komplikation – som förvisso kommer från en som aldrig använder de två, eller tre, kronografregistren som finns på mina egna klockor).
Företaget firar också 50 år detta år. Givetvis med en limiterad (500 ex, så någonstans mellan Omega och ”limiterad på riktigt”).
2014
En 857 UTC TESTAF får äran att hänga med Robert Alan Eustaces* rekordhopp ifrån stratosfären. 41,419 m fritt fall gör tydligen ingenting för klockan, som fortsätter ticka.
*Det var bara kanske två veckor innan jag åkte ner till Frankfurt som jag för första gången hörde talas om RAE – där ser man vad Red Bulls reklampengar gjorde för att Felix Baumgartner skulle bli namnet på allas läppar.
2015
Första spadtagen tas till det som framöver kommer att tituleras Sinns HQ. 2017 väntas lokalerna vara klara.
Samma år öppnar man också sin första (och hittills enda) dedikerade återförsäljare. Mitt inne i centrala Frankfurt am Main: Sinn Römerberg.
Väldigt fin (av förklarliga skäl ganska liten) butik med väldigt trevlig personal.
2016
55 årsfirande och nya jubileumsmodeller. Inget fel i det, så klart – åtminstone inte om de är lika läckra som 910 Anniversary!
2017
Flyttlasset går till Sossenheim!
I ett slag byts 1.950 kvm mot 4.650 kvm. Sinn och Lothar Schmidt tror på framtiden!
2017 är det inte företaget som jubilerar, men väl deras EZM-serie. Ny för året är EZM 12.
Puh. Lång historielektion.
Nu till det faktiska besöket…
Klockan är eftermiddag när vi anländer till det huvudkontor som Sinn snart kommer att lämna. Det är svårt att beskriva hur märkligt det ligger. Nu är det ingen jättestor byggnad idag, men den ligger ändå mitt inne i ett bostadsområde. Trevåningshus, trevåningshus, Sinns huvudkontor, trevåningshus, o.s.v..
Mycket märkligt – men ganska charmigt.
Innanför entrén är det uppenbart att detta inte är Zenith. Ett väldigt avskalat rum med vita tegelväggar och bara en logga och ett broschyrställ som talar om var vi är. Samtidigt som det är mil från Zeniths ombonade, och ganska sminkade, entré så känns det ändå ganska rätt.
Ännu mer rätt känns det när Tim kommer – maken till trevlig prick får man leta efter. Med namnet Tim Burlon så hade jag väntat mig en engelsman som emigrerat, men det visar sig att han är Frankfurt-born and raised.
Han börjar med att ta upp oss till deras showroom. Ja, för de har alltså ett sådant – ett showroom med direktförsäljning. Jag visste sedan tidigare att de skötte egen försäljning online (tillsammans med ett, någorlunda, utbyggt återförsäljarnätverk, t.ex. @eri), men att de även hade en fysisk butik i anslutning till tillverkningen visste jag inte.
Fräckt är det i alla fall – Sinns ca 120 olika modeller (tavel- och länkkombinationer inräknade) står uppställda på diskar. Helt utan skyddande glas och tidlås! Som sagt, de har en skön approach till det hela.
Att jämföra olika modeller med varandra är därmed gjort i en handvändning. Det enda som egentligen satt bakom lås och bom (enklare glasmonter) var modellerna i ädelmetall och ett par isade damklockor.
Under den lilla tid vi spenderade där var det dessutom ganska mycket floor traffic. Eller ja, det var ju inte Mall och Scandinavia, men mycket med tanke på att det är ett litet showroom i utkanten av Frankfurt och att det finns en fin butik inne i de centrala delarna.
Men visst, jag hade också gjort mig besväret att ta mig ut hit om det skulle handlas en ny Sinn! Klart roligt initiativ av en tillverkare.
Talking piece i deras showroom är ett akvarium som står längs ena väggen. I detta hänger två stycken UX - en fylld med olja och en som inte är det.
Nu vet jag att jag inte riktigt lyckades få till exakt samma vinkel på de båda, men jag hoppas att fördelen med oljan blir uppenbar ändå?
...Sinn gör klockor med funktion!
Kollade av lite av nyheterna från Basel...
Vittavlad 104. Sitter ju på läderband här, men jag tycker annars att Sinn äntligen börjar få lite hyfs på sina länkar.
EZM 12.
Ni får ursäkta tveksam skärpa på en del av bilderna. Mitt objektiv behagade ge upp under resans gång - något jag inte riktigt snabbade upp på kamerans skärm.
1736 St I 4N.
Dressare med spännande detaljer. Om det gör den snyggare än en "renare" dressare - The jury's still out.
Tycker ändå det är ett roligt försök!
356 Sa FLIEGER III.
240 St GZ.
Passaround-klockan. Sjukt läcker, tycker jag som diggar sjuttiotalsdesign.
Själv hade jag dock fegat och valt den vanliga 240:n. Har väldigt liten användning av att hålla koll på tidvatten - men som sagt, Sinn gör klockor med funktion!
...Eller denna, kanske? 240C.
Framtagen i samarbete med magasinet Chronos. Kanske ännu snyggare än vanliga 240 St.
Tufft med intern vridring i alla fall!
903 St (Igen; sorry för skärpan).
Känner ni igen designen från någon annan tillverkare?
Tja, Breitling har inte alltid haft så gott om pengar. I slutet av sjuttiotalet hade man så väldigt lite att man bl.a. sålde rättigheterna till Navitimer-designen. Till Sinn.
Personligen - Jag tycker att Sinns är bättre. Mycket för att jag gillar lite mindre klockor - och 41 mm är onekligen mindre än 46 (eller 43) mm.
EZM "Reagge edition". Eller om vi ska vara petnoga - EZM 7.
140 St.
Här har vi två features som nämndes i "historielektionen" ovan. Verket SZ01 och TEGIMENT.
Det senare demades på så sätt att Tim tog en fickkniv och skar i boetten. Inte ett märke!
856.
910 Jubiläum.
Fruns favorit... Och visst kan jag hålla med henne. En mycket snygg klocka! Brukar annars inte vara särskilt svag för 'faux-vintage' (som det väl ändå får klassas som?), men här tycker jag att det flyger!
Efter diverse andra utsvävningar under resan så var jag dessvärre inte berättigad till en sån här - oavsett hur snygg hon än tyckte att den var.
Efter visiten i visningshallen gick resan vidare i fabriken. Mitt i sommaren var det självklart ganska lite folk på plats, men ett par roliga stopp blev det:
Påfyllnad av olja i en UX GSG 9.
Vid tillverkningen använder man en större maskin som tar sex klockor på en gång. Denna användes, som jag förstod det, vid service samt ren demonstration.
Tim berättade lite skräckhistorier om kunder som lämnat in sina U-serieklockor till sin lokala urmakare. Denne hade sedan ringt tillbaka till kunden när han satt med en öppnad klocka och en oljepöl på arbetsbordet.
Alla klockor ska till Sinn för service/batteribyte. Det senare har dock en livslängd på ca 6 år.
Trycktest, någon?
Upp till (ner till?) 16.000 m! Värst i världen, enligt Tim.
Förutom trycktest görs även temperaturtest.
Skriver man på hemsidan att klockorna ska klara mellan –45 °C och +80°C så ska de banne mig göra det också. Alla klockor testas.
I detta fallet stod frysskåpet på –60 °C och samtliga klockor tickade när brickan togs ut.
Även om Sinns fokus helt klart ligger på ur med funktion (och det hantverk som givetvis ligger bakom det) så finns också mer traditionella spår. Som detta helt sinnessjuka fickur.
Hela tavlan är alltså (index, eklöv och allt) är alltså framsnidad ur en bit massiv metall. Nu var finisheraren inte på plats, men enligt Tim så är detta väl inte direkt något som hon gjort i en handvändning.
...det var ganska underförstått!
Efter turen runt i deras gamla (nuvarande) huvudkvarter så åkte vi fem-tio minuter genom Frankfurt och anlände vid deras nya. Som är någonting heeelt annat. Det märks verkligen att det finns ambitioner.
Man tillverkar idag ca 14.500 klockor per år - om man inte tillverkar det dubbla inom, säg, tio år så hade jag blivit väldigt förvånad.
Fick inte ta några bilder på bygget, så jag lånade från deras presstjänst:
Ser kanske inte så mycket ut för världen, men väl på insidan så märks det hur genomtänkt allting är. Och hur mycket ingenjören Lothar Schmidt har varit involverat i bygget.
Om de kommer att ha kvar sitt showroom? Självklart!
Som ett sidospår i att vara involverad i själva designen av bygget så har herr Schmidt även grävt ned en tidskapsel mitt i byggnaden (precis mitt i det atrium som finns mitt i byggnaden, om man ska vara exakt).
Förutom aktuella dagstidningar och en aktuell produktkatalog (från sommaren 2015, då grunden lades) så lade han också sin privata Frankfurt Financial District-klocka i kapseln.
Tanken är att den ska grävas upp om hundra år.
Om Sinn kommer att finnas kvar?
Ja, jag tror det. Hoppas verkligen, för det behövs klocktillverkare som Sinn - helt klart!
Som ett sidospår så frågade jag Tim om det någonsin funnits några tankar på att ta fram ett helt eget urverk.
Han svarade lite lagom kryptiskt att de tittar på lite olika "lösningar" när Swatch Group (ETA) gör det svårare för externa tillverkare att köpa verk/reservdelar.
Time will tell, antar jag.
Tävling? Tävling!
Släng upp ett aktuellt WS med en Sinn runt armen så skickar jag över min goodiebag från besöket.
Finns endast en, så det gäller att ha flinka fingrar!
Innehåll: EGR 1 powerpack, produktkatalog samt 2 st NFC-säkra kortfodral.
Senast ändrad:
