Tidigare etapper i resan:
Jakten på den perfekta klockan - Del 1: Tudor Date+Day jumbo
Jakten på den perfekta klockan - Del 2: Union Noramis
Jakten på den perfekta klockan - Del 3: Omega Speedmaster Reduced
Jakten på den perfekta klockan - [intermezzo] - Seiko Pogue
Jakten på den perfekta klockan - Del 4: Bulova Accutron
Det här är en klocka som hittade mig snarare än tvärt om. Jag har hört talas om den nästan från dag 1 av mitt klockintresse, och dyker ständigt upp i trådar som “Vilken är den bästa allround klockan under 5000.-?” eller “Letar prisvärd vardagsklocka under 7000.-“. Svaren brukar vara desamma - Seiko SARB. Vill du ha dressigare? Tissot Visodate eller Orient Bambino. Tooligare? Seiko SKX eller Certina DS Action. Eller spara och köp en sub.
Jag har varit nyfiken på den tidigare, men aldrig tagit klivet. Den här gången fick jag möjligheten genom ett byte, så då var det bara att hoppa ombord!
Den har mycket likheter med två andra klockor som länge funnits på min short-list: Rado Hyperchrome Golden horse
och Bell&Ross Fusion
Samtliga är klockor har ungefär samma boettform, oysterlänk (ja, även fusion men hittade ingen bra bild), tavlor med stavindex och dauphine-visare. Tydligen har jag en “typ”. Det som tilltalar med de här klockorna är att de känns väldigt mångsidiga. Dressiga nog att passa bra till kostym, men tooliga nog att gå att bada med och funka fint till jeans och t-shirt.
Seiko SARB kallas ofta för fattigmans Grand Seiko, och det är inte helt svårt att förstå när man jämför det yttre. Grand Seiko SBGH005
Grand Seiko SBGX061
Pedanten vill kanske kalla det för en fattigmans Seiko Brightz, som går bra att flika in däremellan både i pris och kvalitet
Man kan också lätt betrakta det som en rikemans Seiko 5, ett rejält kliv upp från instegsseiko. Här finns många liknande modeller så jag kan inte nysta up dem alla, men till exempel SNX123, med 6-9-12 på tavlan
SNKL23, med kronan kl4 (nyligen recenserad på hodinkee här)
men mest lik i mitt tycke är nog SNX113, visarna till trots.
Trots att designen är djupt rotad i Seiko-familjen skulle jag också vilja kalla det för en fattigmans Aqua Terra eller Datejust. Det här är definitivt en klocka som kan göra allt, och i likhet med Tudor Date+Day i del 1 är den här perfekt på papper. 38 mm diameter gör den bekväm till vardags, och inte för stor till dress. 20 mm mellan luggarna gör att det finns drivor med band som passar. Det här är också en av klockans styrkor, för är den mångsidig på länk så går den att transformera helt med andra band. Tack vare att det bara är svart, vitt och silver behöver man inte vara orolig för färger att matcha med. Det enda kan vara att tavlan har en lite varm ton i vissa ljus. Till sommaren eller mer avslappnat passar den utmärkt på nato
På perlon tycker jag den var en höjdare
Den är helt hemma på ett läderband
Men allra bäst tycker jag nog den var på jubilee.
I mina ögon är jubilee lite dressigare än oyster, och det skulle passa bra till de blanka detaljerna på tavlan och dauphine-visarna som drar åt det dressiga hållet. Jag tycker det är så den borde lämnat fabriken.
För övrigt borde SKX007 lämnat fabriken på ett oyster, men det är en annan tråd.
Länken som klockan levereras på håller väldigt bra kvalitet med solida ändlänkar och gjutet/fräst lås med push-button deployant. Nedan jämförs låset från SKX013, Digital spirit och SARB
Den har också en lösning på länksprintarna som jag aldrig stött på tidigare. Det vanligaste på klockor upp till 10-15 kkr är att sprintarna består av en dubbelvikt tråd med en liten böj i ena änden. Böjens funktion är att låsa sprinten i länken. I denna SARB är sprinten en massiv stålstav som träs genom en hylsa i mittlänken. Hylsan låser sprinten med friktion. Förutom att det här är en uppenbart dyrare lösning så gör det att sprintarna blir mycket mer hållbara, samt att sprinten inte låser mot någon av länkbitarna utan roterar fritt i länken. Det borde kunna göra att slitaget minskar. Såna här små detaljer lyfter hela klockan i mina ögon, och som jag kommit att förvänta mig av Seiko spelar kvalitet och finish i en division långt över priset. Boetten blandar mjuka linjer med vassare kanter, och polerade ytor med borstade. Formen känns igen lite från Sumo, men utan lugghål.
Tim- och minutvisarna är bockade på längden, och bildar två fasetter, med lume emellan. Sekundvisaren är helt sjuk. Jag har aldrig sett något smalare, och spetsen är inte grövre än ett hårstrå.
Tavlan har en chapterring med sekunder och 1/5-delar. Aplicerade index varje timme, med en bredare kl 12. Diskret lume är lagd, ovanligt nog, på insidan av index, men smälter ihop med stavarna. Datumet är i vitt på svart skiva, och inramat av en fasad kromkant. Som jag numera maniskt kollar är det tabellsifror. Ingen överraskning då det verkar vara standard på seiko.
Urverket är naturligtvis inhouse, och i denna Seiko 6R15C. En uppgradering över SKX/5-seriens 7S26. Den har bara datumvisning, men lägger till hacking och winding. Verket känns väldigt trevligt i uppdraget, men är såklart i första hand en arbetshäst. Ett standarverk, helt enkelt. En del invänder mot att det visas upp med glasbaksida, just för att det inte är mycket att visa upp, men själv tycker jag det är lite trevligt. Jag skulle också säga att det ser finare ut än många andra standardverk. Här jämförs det med ett valjoux 7750 i en Oris Chronoris. Lite äpplen och päron, kanske, men det är absolut bättre finish på seikon. Lite intressant är också att kronografen bara har 2 fler juveler, men även att bara två av juvelerna är synliga på seikon.
Chronorisen har även andra likheter, tex chapter ringen och de applicerade indexen. I den här granskningen finns det fler likheter än skillnader, och det går absolut inte att se att det är frågan om en faktor 4 eller 5 i prisskillnad.
Så hur lever den upp till sitt rykte?
Bara det att den kan jämföras på jämn mark med en klocka nästan en storleksordning dyrare talar sitt tydliga språk. Återigen, kronograf mot three-hand, men det handlar också om 3:e part mot in-house verk. Skulle jag vara en OWG, så är det den här typen av klocka jag skulle vilja ha. En robust vardagsklocka som går att dressa upp med läderband. Kvalitet på finish och precision är oklanderlig.
Det enda är att det här helt enkelt inte var klockan för mig. Personligen tycker jag de skulle valt raka visare eller en annan länk för en lite mer enhetlig känsla. Jag gillar chapterringen och placeringen av lumen på tavlan, men jag tycker texten på nedre halvan är överflödig. Jag har också med tiden blivit helt övertygad om att jag aldrig kommer att kunna nöja mig med bara en klocka, och då är jag mer intresserad av hur den kompletterar de andra i lådan. Denna inkräktar på det mesta utan att egentligen tillföra så mycket nytt, och får därmed vandra vidare.
Men jakten, den fortsätter!
Jakten på den perfekta klockan - Del 1: Tudor Date+Day jumbo
Jakten på den perfekta klockan - Del 2: Union Noramis
Jakten på den perfekta klockan - Del 3: Omega Speedmaster Reduced
Jakten på den perfekta klockan - [intermezzo] - Seiko Pogue
Jakten på den perfekta klockan - Del 4: Bulova Accutron
Det här är en klocka som hittade mig snarare än tvärt om. Jag har hört talas om den nästan från dag 1 av mitt klockintresse, och dyker ständigt upp i trådar som “Vilken är den bästa allround klockan under 5000.-?” eller “Letar prisvärd vardagsklocka under 7000.-“. Svaren brukar vara desamma - Seiko SARB. Vill du ha dressigare? Tissot Visodate eller Orient Bambino. Tooligare? Seiko SKX eller Certina DS Action. Eller spara och köp en sub.
Jag har varit nyfiken på den tidigare, men aldrig tagit klivet. Den här gången fick jag möjligheten genom ett byte, så då var det bara att hoppa ombord!
Den har mycket likheter med två andra klockor som länge funnits på min short-list: Rado Hyperchrome Golden horse
och Bell&Ross Fusion
Samtliga är klockor har ungefär samma boettform, oysterlänk (ja, även fusion men hittade ingen bra bild), tavlor med stavindex och dauphine-visare. Tydligen har jag en “typ”. Det som tilltalar med de här klockorna är att de känns väldigt mångsidiga. Dressiga nog att passa bra till kostym, men tooliga nog att gå att bada med och funka fint till jeans och t-shirt.
Seiko SARB kallas ofta för fattigmans Grand Seiko, och det är inte helt svårt att förstå när man jämför det yttre. Grand Seiko SBGH005
Grand Seiko SBGX061
Pedanten vill kanske kalla det för en fattigmans Seiko Brightz, som går bra att flika in däremellan både i pris och kvalitet
Man kan också lätt betrakta det som en rikemans Seiko 5, ett rejält kliv upp från instegsseiko. Här finns många liknande modeller så jag kan inte nysta up dem alla, men till exempel SNX123, med 6-9-12 på tavlan
SNKL23, med kronan kl4 (nyligen recenserad på hodinkee här)
men mest lik i mitt tycke är nog SNX113, visarna till trots.
Trots att designen är djupt rotad i Seiko-familjen skulle jag också vilja kalla det för en fattigmans Aqua Terra eller Datejust. Det här är definitivt en klocka som kan göra allt, och i likhet med Tudor Date+Day i del 1 är den här perfekt på papper. 38 mm diameter gör den bekväm till vardags, och inte för stor till dress. 20 mm mellan luggarna gör att det finns drivor med band som passar. Det här är också en av klockans styrkor, för är den mångsidig på länk så går den att transformera helt med andra band. Tack vare att det bara är svart, vitt och silver behöver man inte vara orolig för färger att matcha med. Det enda kan vara att tavlan har en lite varm ton i vissa ljus. Till sommaren eller mer avslappnat passar den utmärkt på nato
På perlon tycker jag den var en höjdare
Den är helt hemma på ett läderband
Men allra bäst tycker jag nog den var på jubilee.
I mina ögon är jubilee lite dressigare än oyster, och det skulle passa bra till de blanka detaljerna på tavlan och dauphine-visarna som drar åt det dressiga hållet. Jag tycker det är så den borde lämnat fabriken.
För övrigt borde SKX007 lämnat fabriken på ett oyster, men det är en annan tråd.
Länken som klockan levereras på håller väldigt bra kvalitet med solida ändlänkar och gjutet/fräst lås med push-button deployant. Nedan jämförs låset från SKX013, Digital spirit och SARB
Den har också en lösning på länksprintarna som jag aldrig stött på tidigare. Det vanligaste på klockor upp till 10-15 kkr är att sprintarna består av en dubbelvikt tråd med en liten böj i ena änden. Böjens funktion är att låsa sprinten i länken. I denna SARB är sprinten en massiv stålstav som träs genom en hylsa i mittlänken. Hylsan låser sprinten med friktion. Förutom att det här är en uppenbart dyrare lösning så gör det att sprintarna blir mycket mer hållbara, samt att sprinten inte låser mot någon av länkbitarna utan roterar fritt i länken. Det borde kunna göra att slitaget minskar. Såna här små detaljer lyfter hela klockan i mina ögon, och som jag kommit att förvänta mig av Seiko spelar kvalitet och finish i en division långt över priset. Boetten blandar mjuka linjer med vassare kanter, och polerade ytor med borstade. Formen känns igen lite från Sumo, men utan lugghål.
Tim- och minutvisarna är bockade på längden, och bildar två fasetter, med lume emellan. Sekundvisaren är helt sjuk. Jag har aldrig sett något smalare, och spetsen är inte grövre än ett hårstrå.
Tavlan har en chapterring med sekunder och 1/5-delar. Aplicerade index varje timme, med en bredare kl 12. Diskret lume är lagd, ovanligt nog, på insidan av index, men smälter ihop med stavarna. Datumet är i vitt på svart skiva, och inramat av en fasad kromkant. Som jag numera maniskt kollar är det tabellsifror. Ingen överraskning då det verkar vara standard på seiko.
Urverket är naturligtvis inhouse, och i denna Seiko 6R15C. En uppgradering över SKX/5-seriens 7S26. Den har bara datumvisning, men lägger till hacking och winding. Verket känns väldigt trevligt i uppdraget, men är såklart i första hand en arbetshäst. Ett standarverk, helt enkelt. En del invänder mot att det visas upp med glasbaksida, just för att det inte är mycket att visa upp, men själv tycker jag det är lite trevligt. Jag skulle också säga att det ser finare ut än många andra standardverk. Här jämförs det med ett valjoux 7750 i en Oris Chronoris. Lite äpplen och päron, kanske, men det är absolut bättre finish på seikon. Lite intressant är också att kronografen bara har 2 fler juveler, men även att bara två av juvelerna är synliga på seikon.
Chronorisen har även andra likheter, tex chapter ringen och de applicerade indexen. I den här granskningen finns det fler likheter än skillnader, och det går absolut inte att se att det är frågan om en faktor 4 eller 5 i prisskillnad.
Så hur lever den upp till sitt rykte?
Bara det att den kan jämföras på jämn mark med en klocka nästan en storleksordning dyrare talar sitt tydliga språk. Återigen, kronograf mot three-hand, men det handlar också om 3:e part mot in-house verk. Skulle jag vara en OWG, så är det den här typen av klocka jag skulle vilja ha. En robust vardagsklocka som går att dressa upp med läderband. Kvalitet på finish och precision är oklanderlig.
Det enda är att det här helt enkelt inte var klockan för mig. Personligen tycker jag de skulle valt raka visare eller en annan länk för en lite mer enhetlig känsla. Jag gillar chapterringen och placeringen av lumen på tavlan, men jag tycker texten på nedre halvan är överflödig. Jag har också med tiden blivit helt övertygad om att jag aldrig kommer att kunna nöja mig med bara en klocka, och då är jag mer intresserad av hur den kompletterar de andra i lådan. Denna inkräktar på det mesta utan att egentligen tillföra så mycket nytt, och får därmed vandra vidare.
Men jakten, den fortsätter!
