Fel ställe tycker att detta hör hemma i Explorer 1 tråden: https://klocksnack.se/threads/tråden-om-rolex-explorer-1.54335/
-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Klocksnack Explorers Club
- Trådstartare NiklasF
- Start datum
Finnemang
Breitling
Tackar!
Yes, Explorer 1 tråden är rätt ställe att fråga i. @Finnemang du är självklart välkommen här också. Men här snackar vi mer om vilka äventyr vi tar med våra klockor på. Hitta på något ballt ansök om medlemskap när du har hittat din Explorer
Suktinis
KS Explorers Club
Nu är jag ju egentligen redan med, men ändå...
Edit: Just det ja; så här såg de ut före de gjorde en oplanerad utelandning (bild stulen från nätet)
- Destination
Flygvraket efter en Junkers 52/3m vid Øverlihøgda på Ringebufjell (strax norr om Lillehammer)
- Datum/tidsperiod under vilket äventyret fortgick
1:e september 2019
- Mål med äventyret
Att besöka vraket och få en känsla för planet under ytan; mer än man vanligen får på ett normalt museum.
- Kort om äventyret i sig
Kanske behöver 52:an ingen närmare introduktion; men det här var i mångt och mycket et mycket betydelsefullt plan för civilflygets utveckling. Under Hugo Junkers ledning utvecklades ett plan som skulle ge knyta samman världen än mer. Det var stryktåligt och välbyggt. Dessvärre ville historien annorlunda. Junkers blev bortmanövrerad relativt omgående efter maktövertagandet, då han på inga villkor ville bidra till den stundande rustningen som tyskland stod inför.
Mest känt är det dock för sin tjänst i Luftwaffe under kriget, och kan utan överdrift sägas ha haft en avgörande roll. Det användes både som transportplan, och mer offensivt för att släppa fallskärmsjägare. Men redan när kriget började var det föråldrat och många blev tämligen lätta mål för allierade piloter.
Vandringen påbörjades vid parkeringsplatsen där Rondanestien korsar Friisvegen (fv 2204). Regnet skvalade och sikten var kanske 500 meter. Normalt sett vandrar man ju i fjällen för vyernas skull, men nu var det ju bara vraket som var målet, så det fick gå ändå.
Efter en stund gick jag liksom upp i molnen varpå sikten sjönk till under hundra meter. Nu skulle det ändå bli lite knepigt att lokalisera vraket då vägbeskrivningen jag fått var att man skulle gå till den nyss passerade hyttan, varpå vraket skulle ses 2-3 km bort...
Fingrarna pekar ut möjliga som jag tror vraket kan ligga i.
Med risk för att bli anklagad att svära i kyrkan, men utan min Suunto hade jag utan svårighet irrat runt på fjället en bra stund längre. Sen ville man ju helst hitta tillbaka till bilen innan det mörknade också. Det visade sig vara ett klokt beslut. Med en klar bäring på vraket samtidigt som metrarna tickade ner började jag undra om man inte borde kunna se det snart. Med sisådär 60 meter kvar började jag bli orolig att den inmatade positionen inte var korrekt. Då plötsligt hände det! Molnet jag var inne i drog vidare och följande vy trädde fram ur mjölken för mig
Tio sekunder tidigare syntes absolut ingenting.
Nu kunde flygtoken i mig äntligen gå lös och syna vraket i sömmarna. Just denna individen gick ner den 30:e oktober 1942 och var på väg från Fornebu (Oslo) till Vaernäs (Trondheim) och vidare till Lakselv i nordnorge.
Man tror att dålig sikt tillsammans med nedisning var orsaken till haveriet. Ena piloten omkom, fyra man ur besättningen tog sig i säkerhet över fjället. En sårad besättningsmedlem blev kvar, och vart räddad först den 3:e november.
Nedan följer en bildkavalkad av intressanta (åtminstone för artikelförfattaren) detaljer som man kanske vanligen inte ser på ett normalt museum.
Det som är kvar av en motor. Observera hur vissa detaljer är sönderslagna i kraschen, och andra uppenbart bortskruvade. Under kriget var det vanligt att vrak rensades på användbar utrustning (Både av Luftwaffe och lokalbefolkning) så länge den kunde antas vara hjälpligt fungerande. De två andra motorerna hittades det inga spår av. Troligen fick de ett nytt liv på ett annat plan.
BMW 132, nio cylindrar, 27,7 liters slagvolym och 725 hästkrafter
Översiktsbild med minnesskylt. Mycket av den plåtbeklädnaden till vingarna och liknande är puts väck. Det är långt ifrån omöjligt de fortfarande tjänstgör som plåttak eller liknande i närheten. Det var ont om det mesta under kriget. Dessutom är korrugerad aluminium ypperlig för ändamålet.
Detalj av vingbalk. notera hur man smidigt löst på ett vikteffektivt sätt att göra vingbalken stegvis svagare/lättare ut emot vingspetsen genom att stoppa i rör i varandra. Avsågad snedsträva upp till höger i bild.
Av nospartiet före vingbalken gick det knappt att hitta ens skärvor av. Att piloten omkom känns inte orimligt, trots att det i det tänkta landningsstråket är påfallande slätt.
Snabblås. Än idag flitigt använda i så gått som oförändrade utföranden.
Bakkant av vinge. Här kan man se det lilla som är kvar av Junkers berömda dubbelklaffvinge.
Gissningsvis grenrör/insug till en av motorerna. "För den händige"
Förvånansvärt intakt höjdroder.
Här kan man se lastluckan, och relativt välbevarade markeringar. Det gula bandet var för att hjälpa luftvärnet/jaktflyget hålla koll på vilka plan som skulle beskjutas eller ej.
Hålet var till för takskytten, här skulle alltså någon väl påpälsad sitta och spana efter anfallande jaktflyg, med bara en liten vindavvisare som skydd mot fartvinden. Notera hur någon har skurit ut en väldigt precist formad plåtbit ur den bakre väggen.
Då tyskarna lät Norsk Hydro uppföra stora anläggningar för aluminiumframställning är det troligt att den plundrade metallen har gått till husbehov i närområdet. Det är kvar på tok för mycket lätttransporterade bitar för att man ska ha ägnat sig åt någon form av återvinning.
Bakkroppen har fått sig en tydlig knäck. Kraschlandning och följande borttagande av bärande struktur sätter sina tydliga spår.
Observera hur man vid fönster och dörrar har gjort extrakorrugering för att få en plattare yta.
Kulhålen har nog lokala jägare stått för.
Vy framåt i passagerarkabinen/lastrummet. Takplåt bortskuren.
Närbild av kroppens struktur inifrån. Här ser man fint hur den ganska komplexa strukturen är uppbyggd av detaljer som är vanlig plåt vikt högst en handfull gånger. Och nitar. Många många nitar...
Kabinen sedd framifrån och bakåt. Vad som ser ut att vara ett motorfäste ner till vänster i bild.
Under cockpit. De rostiga detaljerna är länkage för roder och liknande. Tröskelplåts för en av de främre dörrarna upp till vänster i bild.
Rör för signalraket. I den händelse att man flugit vilse kunde man bränna av en signalraket, hoppas att någon se den, och via radio tala om vart man var någonstans. Men också ett sätt att signalera under radiotystnad.
Lagom till man är klar börjar solen titta fram...
Oförädlad kvarts. Hatten av!
Dagen avlutades med att spana efter nya mål. Men det är en annan historia...
- Måluppfyllnad
Planet lyckades ju lokaliseras, och jag lyckades ju se en hel del under ytan på det, så i den månen kan det inte ha vart annat än lyckats.
Man blir slagen av den brist som det måste ha varit under kriget då folk verkar ha gett sig ut för att plocka användbara detaljer ifrån vraket. Det ligger (idag) en mil från närmaste bilväg, och troligen var det ännu mer otillgängligt på den tiden.
man ska inte heller se bort från de umbäranden besättningen måste ha vart med om som fått lämna en sårad och en avliden kamrat kvar i planet och ge sig iväg efter undsättning.
Krig är till naturen grymt, och vi kan bara hoppas vi slipper se sådana tider igen...
Edit: Just det ja; så här såg de ut före de gjorde en oplanerad utelandning (bild stulen från nätet)
Bilagor
Senast ändrad:
Intressant och inspirerande äventyr. Riktigt häftigt.Nu är jag ju egentligen redan med, men ändå...
- Destination
Flygvraket efter en Junkers 52/3m vid Øverlihøgda på Ringebufjell (strax norr om Lillehammer)
- Datum/tidsperiod under vilket äventyret fortgick
1:e september 2019
- Mål med äventyret
Att besöka vraket och få en känsla för planet under ytan; mer än man vanligen får på ett normalt museum.
- Kort om äventyret i sig
Kanske behöver 52:an ingen närmare introduktion; men det här var i mångt och mycket et mycket betydelsefullt plan för civilflygets utveckling. Under Hugo Junkers ledning utvecklades ett plan som skulle ge knyta samman världen än mer. Det var stryktåligt och välbyggt. Dessvärre ville historien annorlunda. Junkers blev bortmanövrerad relativt omgående efter maktövertagandet, då han på inga villkor ville bidra till den stundande rustningen som tyskland stod inför.
Mest känt är det dock för sin tjänst i Luftwaffe under kriget, och kan utan överdrift sägas ha haft en avgörande roll. Det användes både som transportplan, och mer offensivt för att släppa fallskärmsjägare. Men redan när kriget började var det föråldrat och många blev tämligen lätta mål för allierade piloter.
Vandringen påbörjades vid parkeringsplatsen där Rondanestien korsar Friisvegen (fv 2204). Regnet skvalade och sikten var kanske 500 meter. Normalt sett vandrar man ju i fjällen för vyernas skull, men nu var det ju bara vraket som var målet, så det fick gå ändå.
Efter en stund gick jag liksom upp i molnen varpå sikten sjönk till under hundra meter. Nu skulle det ändå bli lite knepigt att lokalisera vraket då vägbeskrivningen jag fått var att man skulle gå till den nyss passerade hyttan, varpå vraket skulle ses 2-3 km bort...
Fingrarna pekar ut möjliga som jag tror vraket kan ligga i.
Med risk för att bli anklagad att svära i kyrkan, men utan min Suunto hade jag utan svårighet irrat runt på fjället en bra stund längre. Sen ville man ju helst hitta tillbaka till bilen innan det mörknade också. Det visade sig vara ett klokt beslut. Med en klar bäring på vraket samtidigt som metrarna tickade ner började jag undra om man inte borde kunna se det snart. Med sisådär 60 meter kvar började jag bli orolig att den inmatade positionen inte var korrekt. Då plötsligt hände det! Molnet jag var inne i drog vidare och följande vy trädde fram ur mjölken för mig
Tio sekunder tidigare syntes absolut ingenting.
Nu kunde flygtoken i mig äntligen gå lös och syna vraket i sömmarna. Just denna individen gick ner den 30:e oktober 1942 och var på väg från Fornebu (Oslo) till Vaernäs (Trondheim) och vidare till Lakselv i nordnorge.
Man tror att dålig sikt tillsammans med nedisning var orsaken till haveriet. Ena piloten omkom, fyra man ur besättningen tog sig i säkerhet över fjället. En sårad besättningsmedlem blev kvar, och vart räddad först den 3:e november.
Nedan följer en bildkavalkad av intressanta (åtminstone för artikelförfattaren) detaljer som man kanske vanligen inte ser på ett normalt museum.
Det som är kvar av en motor. Observera hur vissa detaljer är sönderslagna i kraschen, och andra uppenbart bortskruvade. Under kriget var det vanligt att vrak rensades på användbar utrustning (Både av Luftwaffe och lokalbefolkning) så länge den kunde antas vara hjälpligt fungerande. De två andra motorerna hittades det inga spår av. Troligen fick de ett nytt liv på ett annat plan.
BMW 132, nio cylindrar, 27,7 liters slagvolym och 725 hästkrafter
Översiktsbild med minnesskylt. Mycket av den plåtbeklädnaden till vingarna och liknande är puts väck. Det är långt ifrån omöjligt de fortfarande tjänstgör som plåttak eller liknande i närheten. Det var ont om det mesta under kriget. Dessutom är korrugerad aluminium ypperlig för ändamålet.
Detalj av vingbalk. notera hur man smidigt löst på ett vikteffektivt sätt att göra vingbalken stegvis svagare/lättare ut emot vingspetsen genom att stoppa i rör i varandra. Avsågad snedsträva upp till höger i bild.
Av nospartiet före vingbalken gick det knappt att hitta ens skärvor av. Att piloten omkom känns inte orimligt, trots att det i det tänkta landningsstråket är påfallande slätt.
Snabblås. Än idag flitigt använda i så gått som oförändrade utföranden.
Bakkant av vinge. Här kan man se det lilla som är kvar av Junkers berömda dubbelklaffvinge.
Gissningsvis grenrör/insug till en av motorerna. "För den händige"
Förvånansvärt intakt höjdroder.
Här kan man se lastluckan, och relativt välbevarade markeringar. Det gula bandet var för att hjälpa luftvärnet/jaktflyget hålla koll på vilka plan som skulle beskjutas eller ej.
Hålet var till för takskytten, här skulle alltså någon väl påpälsad sitta och spana efter anfallande jaktflyg, med bara en liten vindavvisare som skydd mot fartvinden. Notera hur någon har skurit ut en väldigt precist formad plåtbit ur den bakre väggen.
Då tyskarna lät Norsk Hydro uppföra stora anläggningar för aluminiumframställning är det troligt att den plundrade metallen har gått till husbehov i närområdet. Det är kvar på tok för mycket lätttransporterade bitar för att man ska ha ägnat sig åt någon form av återvinning.
Bakkroppen har fått sig en tydlig knäck. Kraschlandning och följande borttagande av bärande struktur sätter sina tydliga spår.
Observera hur man vid fönster och dörrar har gjort extrakorrugering för att få en plattare yta.
Kulhålen har nog lokala jägare stått för.
Vy framåt i passagerarkabinen/lastrummet. Takplåt bortskuren.
Närbild av kroppens struktur inifrån. Här ser man fint hur den ganska komplexa strukturen är uppbyggd av detaljer som är vanlig plåt vikt högst en handfull gånger. Och nitar. Många många nitar...
Kabinen sedd framifrån och bakåt. Vad som ser ut att vara ett motorfäste ner till vänster i bild.
Under cockpit. De rostiga detaljerna är länkage för roder och liknande. Tröskelplåts för en av de främre dörrarna upp till vänster i bild.
Rör för signalraket. I den händelse att man flugit vilse kunde man bränna av en signalraket, hoppas att någon se den, och via radio tala om vart man var någonstans. Men också ett sätt att signalera under radiotystnad.
Lagom till man är klar börjar solen titta fram...
Oförädlad kvarts. Hatten av!
Dagen avlutades med att spana efter nya mål. Men det är en annan historia...
- Måluppfyllnad
Planet lyckades ju lokaliseras, och jag lyckades ju se en hel del under ytan på det, så i den månen kan det inte ha vart annat än lyckats.
Man blir slagen av den brist som det måste ha varit under kriget då folk verkar ha gett sig ut för att plocka användbara detaljer ifrån vraket. Det ligger (idag) en mil från närmaste bilväg, och troligen var det ännu mer otillgängligt på den tiden.
man ska inte heller se bort från de umbäranden besättningen måste ha vart med om som fått lämna en sårad och en avliden kamrat kvar i planet och ge sig iväg efter undsättning.
Krig är till naturen grymt, och vi kan bara hoppas vi slipper se sådana tider igen...
Edit: Just det ja; så här såg de ut före de gjorde en oplanerad utelandning (bild stulen från nätet)
Uppfattat!Planerar tåggluff till och vandring(bl.a.) i Österrike i sommar. Reservera en flagga och loggbok till mig i början av juli @NiklasF.
Övriga medlemmar... Hinta gärna om framtida äventyr. Då har vi lite att se fram emot här i tråden.
Igår trillade tidskriften Vapenbilden in i brevlådan. Där kungör man i tryck att Klocksnack Explorers Club heraldiska vapen är preliminärt godkänt att tas upp i Svenskt Vapenregister. Kul! Klocksnack Explorers Club börjar bli ett namn även utanför forumet.
För den som är intresserad av heraldik så finns det även andra vapen att titta på och läsa om.
För den som är intresserad av heraldik så finns det även andra vapen att titta på och läsa om.
Vad roligt. Känns kul.Igår trillade tidskriften Vapenbilden in i brevlådan. Där kungör man i tryck att Klocksnack Explorers Club heraldiska vapen är preliminärt godkänt att tas upp i Svenskt Vapenregister. Kul! Klocksnack Explorers Club börjar bli ett namn även utanför forumet.
För den som är intresserad av heraldik så finns det även andra vapen att titta på och läsa om.
Igår trillade tidskriften Vapenbilden in i brevlådan. Där kungör man i tryck att Klocksnack Explorers Club heraldiska vapen är preliminärt godkänt att tas upp i Svenskt Vapenregister. Kul! Klocksnack Explorers Club börjar bli ett namn även utanför forumet.
För den som är intresserad av heraldik så finns det även andra vapen att titta på och läsa om.
Häftigt! Jag, och garanterat många med mig, uppskattar ditt engagemang i detta!
Personligen har jag inget äventyr planerat för tillfället men jag och sambon har sagt att vi måste planera lite inför sommarens få semesterdagar, vill tro att det blir något äventyrsrelaterat då åtminstone.
Kul att höra! Hela det här projektet blev både större och mer seriöst än vad jag tänkte när jag fick idén. Men det var (och är) så pass kul att jobba med så man blir lite fartblind emellanåt.Häftigt! Jag, och garanterat många med mig, uppskattar ditt engagemang i detta!
Personligen har jag inget äventyr planerat för tillfället men jag och sambon har sagt att vi måste planera lite inför sommarens få semesterdagar, vill tro att det blir något äventyrsrelaterat då åtminstone.
Hahahahahaha!!Lite onsdagshumor!
Satan vad cooltÄventyrsrapport kommer inom ett par dagar
Äntligen!Äventyrsrapport kommer inom ett par dagar
gab
KS Explorers Club
Varning! Bildtungt inlägg
Destination: Från Spanien till Ängelholm
Datum/tidsperiod under vilket äventyret fortgick: Från 14/3 2020 - 16/3 2020
Mål med äventyret: Att förflytta 3x flygplan hem till Sverige/Danmark från extern bas nere i Spanien
Äventyret i sig:
Då var det dags för min ansökan till KS Explorers Club! Det blev ett äventyr olikt de flesta andra här i tråden, men jag hoppas det duger. Jag arbetar som flyginstruktör och under vintern har vi etablerat en tillfällig bas nere i Spanien för att slippa undan vädret hemma i Sverige. Jag och två andra fick uppgiften att flyga varsitt flygplan hem till Sverige/Danmark. Notera att det är ingen Boeing eller Airbus vi flyger den här gången utan enmotoriga propellerflygplan. Vilken väg och vilka flygplatser vi besöker längst vägen är upp till oss. Äventyret började lördagen den 14/3 med start i Girona, Spanien med destination Ängelholm hemma i Sverige. Jag hade även med mig 1 elev som fick problem att komma hem pga corona.
Vägen vi valde att flyga blev: LEGE (Girona) - LFLS (Grenoble) - EDFM (Mannheim) - EDWQ (Ganderkesee) - EKAH (Aarhus) - ESTA (Ängelholm) Total distans ca 1013 nautiska mil. Vi flyger med en hastighet av 90kt, så med förutsättningen att vi inte har någon vind och kan flyga raka vägen mellan alla punkter tar det hela lite drygt 11h i luften. Med all packning kan vi tyvärr inte tanka planen fullt vilket ger oss en möjlig flygtid av ca 4h 30 min. Ytterligare ca 1h försvinner i form av reservbränsle ifall något skulle gå fel. Alltså kan vi flyga ungefär 3,5h utan att behöva tanka.
Om något skulle gå snett under resan så förberedde jag ett litet "care package" med bland annat ett extra däck, tändstift, olja osv.
På vägen till flygplatsen stannade vi även vid ett litet bageri så att vi hade lite mat i planen. Vår lilla hyrbil var minst sagt fullpackad.
Vi sprang in i det första problemet redan vid security i Girona. Vi var ovetande just då, men vid nästa stopp fick vi reda på att Spaniens gränser stängdes mindre än 1 timma efter att vi lämnat landet. Lite oklart om det var anledningen på grund av språkbarriär men det tog en del övertalande och ett antal telefonsamtal att komma igenom. I vilket fall så gick det till slut
Flygplanen packade!
Till slut kom vi upp i luften och satte kurs mot Spanien-Frankrike gränsen norrut. Tanken var att flyga formation hela vägen men vi var alla ganska trötta så vi valde att hålla lite distans första turen.
Första stoppet blev i Grenoble, Frankrike. Flygtiden blev exakt 3h. Vi fick ett väldigt fint bemötande samt hjälp att hitta någonstans att spendera natten. Damen i business "terminalen" rekommenderade ett hotell 15 min bort. Visst, vi kör på det. Ett par minuter senare kommer en gammal dam och hämtar oss. Väl framme vid "hotellet" visar det sig vara någon sorts bed & breakfast hemma hos samma tant som hämtade oss. Förvånansvärt mysigt! På morgonen hade hon beställt frukostbröd hos någon lokal bagare bara för oss.
Dags att ta sig vidare till Tyskland! Flygplanen redo efter en natts vila.
Lite tightare formation idag. Trafikledarna i Frankrike var absolut inte intresserade av att hjälpa VFR trafik vilket var lite jobbigt.
Väl i Tyskland gick det lite smidigare. Nästa stopp Mannheim. Tanken var att ta oss hela vägen till Danmark men det var för dåligt väder så det fick bli en natt här.
I Mannheim bor en av kollegornas bror så vi kunde sova hos honom vilket var riktigt schysst. Vi fick även en liten tour av den vackra staden eftersom vi hade lite tid att döda.
Dag 3! Vi var på flygplatsen vid 0830 och hade färdplan 0900. Idag vill vi hem. Första stoppet blir i Ganderkesee, en liten flygplats bredvid Bremen, för att tanka och sedan ta oss vidare mot Danmark.
När vi ställer upp på banan har vi fått ett par åskådare som tar bilder under starten, kul!
Nedlagt flygplats med solceller på banan
Äntligen över danska gränsen. Ni har säkert hört att Danmark stängt sina gränser och vi hade inte riktigt någon plan för vad vi skulle göra efter landing, vi ville bara hem så hoppades att det skulle lösa sig.
Vi gör en överflygning av flygplatsen i pilformation och svänger in för landing. Väl på marken säger trafikledaren något i stil med:
“Immediately after shutting down, head to the airport office without speaking to or making contact to anyone else.”
Jahapp. Vi gör som hon säger och där står polisen snällt och väntar på oss. Vi var 2 danskar och 2 svenskar, för danskarna var det såklart inga problem, men vi svenskar fick tydligen inte vara där. Jag hade läst vad danska UD skrivit och tolkade det som att det inte skulle vara några problem för en svensk att passera för att få komma hem, men polisen i fråga höll ej med. I vilket fall skulle vi vidare nästan direkt, och vi var redan där, så bästa lösning för alla blev att vi fick fortsätta så länge vi lovade att inte lämna flygplatsområdet.
Vi förbereder nästa färdplan till Ängelholm och säger farväl till danskarna som varit med oss hela resan. Sista biten blir mörkerflygning vilket är lite kul.
Obs: kollegan flyger sista landningen
Äntligen hemma!
Måluppfyllnad: Vi kom hem utan större problem, så jag anser definitivt att målet blev uppfyllt. Att flyga igenom Europa mitt i coronakrisen var också lite spännande, men vi verkar ha klarat oss ganska bra. Det får dock bli ett par dagar hemma för att vara på säkra sidan.
Destination: Från Spanien till Ängelholm
Datum/tidsperiod under vilket äventyret fortgick: Från 14/3 2020 - 16/3 2020
Mål med äventyret: Att förflytta 3x flygplan hem till Sverige/Danmark från extern bas nere i Spanien
Äventyret i sig:
Då var det dags för min ansökan till KS Explorers Club! Det blev ett äventyr olikt de flesta andra här i tråden, men jag hoppas det duger. Jag arbetar som flyginstruktör och under vintern har vi etablerat en tillfällig bas nere i Spanien för att slippa undan vädret hemma i Sverige. Jag och två andra fick uppgiften att flyga varsitt flygplan hem till Sverige/Danmark. Notera att det är ingen Boeing eller Airbus vi flyger den här gången utan enmotoriga propellerflygplan. Vilken väg och vilka flygplatser vi besöker längst vägen är upp till oss. Äventyret började lördagen den 14/3 med start i Girona, Spanien med destination Ängelholm hemma i Sverige. Jag hade även med mig 1 elev som fick problem att komma hem pga corona.
Vägen vi valde att flyga blev: LEGE (Girona) - LFLS (Grenoble) - EDFM (Mannheim) - EDWQ (Ganderkesee) - EKAH (Aarhus) - ESTA (Ängelholm) Total distans ca 1013 nautiska mil. Vi flyger med en hastighet av 90kt, så med förutsättningen att vi inte har någon vind och kan flyga raka vägen mellan alla punkter tar det hela lite drygt 11h i luften. Med all packning kan vi tyvärr inte tanka planen fullt vilket ger oss en möjlig flygtid av ca 4h 30 min. Ytterligare ca 1h försvinner i form av reservbränsle ifall något skulle gå fel. Alltså kan vi flyga ungefär 3,5h utan att behöva tanka.
Om något skulle gå snett under resan så förberedde jag ett litet "care package" med bland annat ett extra däck, tändstift, olja osv.
På vägen till flygplatsen stannade vi även vid ett litet bageri så att vi hade lite mat i planen. Vår lilla hyrbil var minst sagt fullpackad.
Vi sprang in i det första problemet redan vid security i Girona. Vi var ovetande just då, men vid nästa stopp fick vi reda på att Spaniens gränser stängdes mindre än 1 timma efter att vi lämnat landet. Lite oklart om det var anledningen på grund av språkbarriär men det tog en del övertalande och ett antal telefonsamtal att komma igenom. I vilket fall så gick det till slut
Flygplanen packade!
Till slut kom vi upp i luften och satte kurs mot Spanien-Frankrike gränsen norrut. Tanken var att flyga formation hela vägen men vi var alla ganska trötta så vi valde att hålla lite distans första turen.
Första stoppet blev i Grenoble, Frankrike. Flygtiden blev exakt 3h. Vi fick ett väldigt fint bemötande samt hjälp att hitta någonstans att spendera natten. Damen i business "terminalen" rekommenderade ett hotell 15 min bort. Visst, vi kör på det. Ett par minuter senare kommer en gammal dam och hämtar oss. Väl framme vid "hotellet" visar det sig vara någon sorts bed & breakfast hemma hos samma tant som hämtade oss. Förvånansvärt mysigt! På morgonen hade hon beställt frukostbröd hos någon lokal bagare bara för oss.
Dags att ta sig vidare till Tyskland! Flygplanen redo efter en natts vila.
Lite tightare formation idag. Trafikledarna i Frankrike var absolut inte intresserade av att hjälpa VFR trafik vilket var lite jobbigt.
Väl i Tyskland gick det lite smidigare. Nästa stopp Mannheim. Tanken var att ta oss hela vägen till Danmark men det var för dåligt väder så det fick bli en natt här.
I Mannheim bor en av kollegornas bror så vi kunde sova hos honom vilket var riktigt schysst. Vi fick även en liten tour av den vackra staden eftersom vi hade lite tid att döda.
Dag 3! Vi var på flygplatsen vid 0830 och hade färdplan 0900. Idag vill vi hem. Första stoppet blir i Ganderkesee, en liten flygplats bredvid Bremen, för att tanka och sedan ta oss vidare mot Danmark.
När vi ställer upp på banan har vi fått ett par åskådare som tar bilder under starten, kul!
Nedlagt flygplats med solceller på banan
Äntligen över danska gränsen. Ni har säkert hört att Danmark stängt sina gränser och vi hade inte riktigt någon plan för vad vi skulle göra efter landing, vi ville bara hem så hoppades att det skulle lösa sig.
Vi gör en överflygning av flygplatsen i pilformation och svänger in för landing. Väl på marken säger trafikledaren något i stil med:
“Immediately after shutting down, head to the airport office without speaking to or making contact to anyone else.”
Jahapp. Vi gör som hon säger och där står polisen snällt och väntar på oss. Vi var 2 danskar och 2 svenskar, för danskarna var det såklart inga problem, men vi svenskar fick tydligen inte vara där. Jag hade läst vad danska UD skrivit och tolkade det som att det inte skulle vara några problem för en svensk att passera för att få komma hem, men polisen i fråga höll ej med. I vilket fall skulle vi vidare nästan direkt, och vi var redan där, så bästa lösning för alla blev att vi fick fortsätta så länge vi lovade att inte lämna flygplatsområdet.
Vi förbereder nästa färdplan till Ängelholm och säger farväl till danskarna som varit med oss hela resan. Sista biten blir mörkerflygning vilket är lite kul.
Obs: kollegan flyger sista landningen
Äntligen hemma!
Måluppfyllnad: Vi kom hem utan större problem, så jag anser definitivt att målet blev uppfyllt. Att flyga igenom Europa mitt i coronakrisen var också lite spännande, men vi verkar ha klarat oss ganska bra. Det får dock bli ett par dagar hemma för att vara på säkra sidan.
Bilagor
Senast ändrad:
gab
KS Explorers Club
Tack så mycket!
Äventyr milt sagt. Tur att ni åkte när ni åkte, fler och fler länder verkar släcka VFR-trafiken.Varning! Bildtungt inlägg
Destination: Från Spanien till Ängelholm
Datum/tidsperiod under vilket äventyret fortgick: Från 14/3 2020 - 16/3 2020
Mål med äventyret: Att förflytta 3x flygplan hem till Sverige/Danmark från extern bas nere i Spanien
Då var det dags för min ansökan till KS Explorers Club! Det blev ett äventyr olikt de flesta andra här i tråden, men jag hoppas det duger. Jag arbetar som flyginstruktör och under vintern har vi etablerat en tillfällig bas nere i Spanien för att slippa undan vädret hemma i Sverige. Jag och två andra fick uppgiften att flyga varsitt flygplan hem till Sverige/Danmark. Notera att det är ingen Boeing eller Airbus vi flyger den här gången utan enmotoriga propellerflygplan. Vilken väg och vilka flygplatser vi besöker längst vägen är upp till oss. Äventyret började lördagen den 14/3 med start i Girona, Spanien med destination Ängelholm hemma i Sverige. Jag hade även med mig 1 elev som fick problem att komma hem pga corona.
Vägen vi valde att flyga blev: LEGE (Girona) - LFLS (Grenoble) - EDFM (Mannheim) - EDWQ (Ganderkesee) - EKAH (Aarhus) - ESTA (Ängelholm) Total distans ca 1013 nautiska mil. Vi flyger med en hastighet av 90kt, så med förutsättningen att vi inte har någon vind och kan flyga raka vägen mellan alla punkter tar det hela lite drygt 11h i luften. Med all packning kan vi tyvärr inte tanka planen fullt vilket ger oss en möjlig flygtid av ca 4h 30 min. Ytterligare ca 1h försvinner i form av reservbränsle ifall något skulle gå fel. Alltså kan vi flyga ungefär 3,5h utan att behöva tanka.
Om något skulle gå snett under resan så förberedde jag ett litet "care package" med bland annat ett extra däck, tändstift, olja osv.
På vägen till flygplatsen stannade vi även vid ett litet bageri så att vi hade lite mat i planen. Vår lilla hyrbil var minst sagt fullpackad.
Vi sprang in i det första problemet redan vid security i Girona. Vi var ovetande just då, men vid nästa stopp fick vi reda på att Spaniens gränser stängdes mindre än 1 timma efter att vi lämnat landet. Lite oklart om det var anledningen på grund av språkbarriär men det tog en del övertalande och ett antal telefonsamtal att komma igenom. I vilket fall så gick det till slut
Flygplanen packade!
Till slut kom vi upp i luften och satte kurs mot Spanien-Frankrike gränsen norrut. Tanken var att flyga formation hela vägen men vi var alla ganska trötta så vi valde att hålla lite distans första turen.
Första stoppet blev i Grenoble, Frankrike. Flygtiden blev exakt 3h. Vi fick ett väldigt fint bemötande samt hjälp att hitta någonstans att spendera natten. Damen i business "terminalen" rekommenderade ett hotell 15 min bort. Visst, vi kör på det. Ett par minuter senare kommer en gammal dam och hämtar oss. Väl framme vid "hotellet" visar det sig vara någon sorts bed & breakfast hemma hos samma tant som hämtade oss. Förvånansvärt mysigt! På morgonen hade hon beställt frukostbröd hos någon lokal bagare bara för oss.
Dags att ta sig vidare till Tyskland! Flygplanen redo efter en natts vila.
Lite tightare formation idag. Trafikledarna i Frankrike var absolut inte intresserade av att hjälpa VFR trafik vilket var lite jobbigt.
Väl i Tyskland gick det lite smidigare. Nästa stopp Mannheim. Tanken var att ta oss hela vägen till Danmark men det var för dåligt väder så det fick bli en natt här.
I Mannheim bor en av kollegornas bror så vi kunde sova hos honom vilket var riktigt schysst. Vi fick även en liten tour av den vackra staden eftersom vi hade lite tid att döda.
Dag 3! Vi var på flygplatsen vid 0830 och hade färdplan 0900. Idag vill vi hem. Första stoppet blir i Ganderkesee, en liten flygplats bredvid Bremen, för att tanka och sedan ta oss vidare mot Danmark.
När vi ställer upp på banan har vi fått ett par åskådare som tar bilder under starten, kul!
Nedlagt flygplats med solceller på banan
Äntligen över danska gränsen. Ni har säkert hört att Danmark stängt sina gränser och vi hade inte riktigt någon plan för vad vi skulle göra efter landing, vi ville bara hem så hoppades att det skulle lösa sig.
Vi gör en överflygning av flygplatsen i pilformation och svänger in för landing. Väl på marken säger trafikledaren något i stil med:
“Immediately after shutting down, head to the airport office without speaking to or making contact to anyone else.”
Jahapp. Vi gör som hon säger och där står polisen snällt och väntar på oss. Vi var 2 danskar och 2 svenskar, för danskarna var det såklart inga problem, men vi svenskar fick tydligen inte vara där. Jag hade läst vad danska UD skrivit och tolkade det som att det inte skulle vara några problem för en svensk att passera för att få komma hem, men polisen i fråga höll ej med. I vilket fall skulle vi vidare nästan direkt, och vi var redan där, så bästa lösning för alla blev att vi fick fortsätta så länge vi lovade att inte lämna flygplatsområdet.
Vi förbereder nästa färdplan till Ängelholm och säger farväl till danskarna som varit med oss hela resan. Sista biten blir mörkerflygning vilket är lite kul.
Obs: kollegan flyger sista landningen
Äntligen hemma!
Måluppfyllnad: Vi kom hem utan större problem, så jag anser definitivt att målet blev uppfyllt. Att flyga igenom Europa mitt i coronakrisen var också lite spännande, men vi verkar ha klarat oss ganska bra. Det får dock bli ett par dagar hemma för att vara på säkra sidan.
gab
KS Explorers Club
Precis, skulle vi åkt 1 dag senare tror jag inte det skulle gå lika smidigt. Vi hade verkligen tur som du säger
ctothef
KS Explorers Club
Varning! Bildtungt inlägg
Destination: Från Spanien till Ängelholm
Datum/tidsperiod under vilket äventyret fortgick: Från 14/3 2020 - 16/3 2020
Mål med äventyret: Att förflytta 3x flygplan hem till Sverige/Danmark från extern bas nere i Spanien
Äventyret i sig:
Då var det dags för min ansökan till KS Explorers Club! Det blev ett äventyr olikt de flesta andra här i tråden, men jag hoppas det duger. Jag arbetar som flyginstruktör och under vintern har vi etablerat en tillfällig bas nere i Spanien för att slippa undan vädret hemma i Sverige. Jag och två andra fick uppgiften att flyga varsitt flygplan hem till Sverige/Danmark. Notera att det är ingen Boeing eller Airbus vi flyger den här gången utan enmotoriga propellerflygplan. Vilken väg och vilka flygplatser vi besöker längst vägen är upp till oss. Äventyret började lördagen den 14/3 med start i Girona, Spanien med destination Ängelholm hemma i Sverige. Jag hade även med mig 1 elev som fick problem att komma hem pga corona.
Vägen vi valde att flyga blev: LEGE (Girona) - LFLS (Grenoble) - EDFM (Mannheim) - EDWQ (Ganderkesee) - EKAH (Aarhus) - ESTA (Ängelholm) Total distans ca 1013 nautiska mil. Vi flyger med en hastighet av 90kt, så med förutsättningen att vi inte har någon vind och kan flyga raka vägen mellan alla punkter tar det hela lite drygt 11h i luften. Med all packning kan vi tyvärr inte tanka planen fullt vilket ger oss en möjlig flygtid av ca 4h 30 min. Ytterligare ca 1h försvinner i form av reservbränsle ifall något skulle gå fel. Alltså kan vi flyga ungefär 3,5h utan att behöva tanka.
Om något skulle gå snett under resan så förberedde jag ett litet "care package" med bland annat ett extra däck, tändstift, olja osv.
På vägen till flygplatsen stannade vi även vid ett litet bageri så att vi hade lite mat i planen. Vår lilla hyrbil var minst sagt fullpackad.
Vi sprang in i det första problemet redan vid security i Girona. Vi var ovetande just då, men vid nästa stopp fick vi reda på att Spaniens gränser stängdes mindre än 1 timma efter att vi lämnat landet. Lite oklart om det var anledningen på grund av språkbarriär men det tog en del övertalande och ett antal telefonsamtal att komma igenom. I vilket fall så gick det till slut
Flygplanen packade!
Till slut kom vi upp i luften och satte kurs mot Spanien-Frankrike gränsen norrut. Tanken var att flyga formation hela vägen men vi var alla ganska trötta så vi valde att hålla lite distans första turen.
Första stoppet blev i Grenoble, Frankrike. Flygtiden blev exakt 3h. Vi fick ett väldigt fint bemötande samt hjälp att hitta någonstans att spendera natten. Damen i business "terminalen" rekommenderade ett hotell 15 min bort. Visst, vi kör på det. Ett par minuter senare kommer en gammal dam och hämtar oss. Väl framme vid "hotellet" visar det sig vara någon sorts bed & breakfast hemma hos samma tant som hämtade oss. Förvånansvärt mysigt! På morgonen hade hon beställt frukostbröd hos någon lokal bagare bara för oss.
Dags att ta sig vidare till Tyskland! Flygplanen redo efter en natts vila.
Lite tightare formation idag. Trafikledarna i Frankrike var absolut inte intresserade av att hjälpa VFR trafik vilket var lite jobbigt.
Väl i Tyskland gick det lite smidigare. Nästa stopp Mannheim. Tanken var att ta oss hela vägen till Danmark men det var för dåligt väder så det fick bli en natt här.
I Mannheim bor en av kollegornas bror så vi kunde sova hos honom vilket var riktigt schysst. Vi fick även en liten tour av den vackra staden eftersom vi hade lite tid att döda.
Dag 3! Vi var på flygplatsen vid 0830 och hade färdplan 0900. Idag vill vi hem. Första stoppet blir i Ganderkesee, en liten flygplats bredvid Bremen, för att tanka och sedan ta oss vidare mot Danmark.
När vi ställer upp på banan har vi fått ett par åskådare som tar bilder under starten, kul!
Nedlagt flygplats med solceller på banan
Äntligen över danska gränsen. Ni har säkert hört att Danmark stängt sina gränser och vi hade inte riktigt någon plan för vad vi skulle göra efter landing, vi ville bara hem så hoppades att det skulle lösa sig.
Vi gör en överflygning av flygplatsen i pilformation och svänger in för landing. Väl på marken säger trafikledaren något i stil med:
“Immediately after shutting down, head to the airport office without speaking to or making contact to anyone else.”
Jahapp. Vi gör som hon säger och där står polisen snällt och väntar på oss. Vi var 2 danskar och 2 svenskar, för danskarna var det såklart inga problem, men vi svenskar fick tydligen inte vara där. Jag hade läst vad danska UD skrivit och tolkade det som att det inte skulle vara några problem för en svensk att passera för att få komma hem, men polisen i fråga höll ej med. I vilket fall skulle vi vidare nästan direkt, och vi var redan där, så bästa lösning för alla blev att vi fick fortsätta så länge vi lovade att inte lämna flygplatsområdet.
Vi förbereder nästa färdplan till Ängelholm och säger farväl till danskarna som varit med oss hela resan. Sista biten blir mörkerflygning vilket är lite kul.
Obs: kollegan flyger sista landningen
Äntligen hemma!
Måluppfyllnad: Vi kom hem utan större problem, så jag anser definitivt att målet blev uppfyllt. Att flyga igenom Europa mitt i coronakrisen var också lite spännande, men vi verkar ha klarat oss ganska bra. Det får dock bli ett par dagar hemma för att vara på säkra sidan.
MÄKTIGT äventyr!! Tack för att du delade, och välkommen i klubben
Flyger du mycket från Ängelholm? Är mina gamla hemmatrakter 
Värdig medlem! Riktigt mäktig strapats. Kul att läsa.Tack så mycket!
Riktigt roligt inslag, tack för en spännande läsning!Precis, skulle vi åkt 1 dag senare tror jag inte det skulle gå lika smidigt. Vi hade verkligen tur som du säger
Att ha pandemien och dess följder jagandes i hälarna under resan är ju helt galet. Sjukt imponerad av att ni verkade bibehålla ert lugn såpass bra utifrån reserapporten. I min bok borde du ha en extra utmärkelse under ”KS Explorers Club” då detta verkar varit ett äventyr på riktigt även om det kanske inte var syftet från början iom hur coronasituationen utvecklade sig. Tack för att du delar med dig. Grymt jobbat!Precis, skulle vi åkt 1 dag senare tror jag inte det skulle gå lika smidigt. Vi hade verkligen tur som du säger
gab
KS Explorers Club
Tackar! Jag brukar svänga förbi någon gång i veckanMÄKTIGT äventyr!! Tack för att du delade, och välkommen i klubben
Tack så mycket för alla fina ord! Vi planerade från början att åka söndag den 15:e. På kvällen fredag den 13:e så fick jag ett samtal från chefen som sett en presskonferens där det meddelas att flera städer i Katalonien ska sättas i karantän/lockdown. Vi tog då beslutet att åka morgonen efter för att vara säkra på att vi kommer hem, trots att vi inte hade hunnit planera resan/packa/lämna nycklar osv ännu. Äventyr skulle det blivit i vilket fall, men det blev lite mer spännande än jag hade tänkt
Idag har jag varit ute på ett kort litet äventyr, eller snarare träningspass inför kommande äventyr.
- 2 timmar
- Ca 20 kilo på ryggen
- Obanad och till del ny terräng
- Omväxlande marsch/löpning
- Avslutades med 30 minuter styrketräning med nämnd ryggsäck som vikt
Hur förbereder ni er för era äventyr? Tränar något särskilt? Eller kanske läser på och lär er nya färdigheter? Dela gärna med er här i tråden!
Mer spännande än såhär blev det inte idag
- 2 timmar
- Ca 20 kilo på ryggen
- Obanad och till del ny terräng
- Omväxlande marsch/löpning
- Avslutades med 30 minuter styrketräning med nämnd ryggsäck som vikt
Hur förbereder ni er för era äventyr? Tränar något särskilt? Eller kanske läser på och lär er nya färdigheter? Dela gärna med er här i tråden!
Mer spännande än såhär blev det inte idag
Senast ändrad:
gab
KS Explorers Club
Idag har jag varit ute på ett kort litet äventyr, eller snarare träningspass inför kommande äventyr.
- 2 timmar
- Ca 20 kilo på ryggen
- Obanad och till del ny terräng
- Omväxlande marsch/löpning
- Avslutades med 30 minuter styrketräning med nämnd ryggsäck som vikt
Hur förbereder ni er för era äventyr? Tränar något särskilt? Eller kanske läser på och lär er nya färdigheter? Dela gärna med er här i tråden!
Mer spännande än såhär blev det inte idag
Schysst träningspass! Nyfiken, vad blir nästa äventyr?
