Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
Notera: This feature may not be available in some browsers.
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.
Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
Vi började med jeep på Monsundränkta vägar.
Nu har vi vandrat i 5 dagar och är äntligen uppe i bergen och har passerat 5000möh.
Bor i enkla tehus men snart blir det tält i fyra veckor.
Fortfarande en dag kvar till basecamp.
Tydligen kaos i Kathmandu så jag hoppas det lugnar ner sig till jag ska vara tillbaka där om 5 veckor.
The Varus March (Arminiusweg) (Uppdateras löpande under dagen)
I våras hörde en före detta kollega och numera vän av sig och frågade mig om jag ville göra en ca 100km självförsörjande marsch i Tyskland i höst.
Backgrunden till distansen och sträckan var utvald av historiska skäl. Vi skulle gå sträckan där romarrikets expansion upp i norr tog stopp den 8-9 September 9 e.Kr.
Ursprungligen var planen att vi skulle göra den över 3 dagar och en liten grupp men pga och avhopp blev vi bara två personer och då båda vi är i bra form beslutade vi oss för att göra den på under 36 timmar.
Vi startade i Porta Felicia i Tisdags ca 09:30 och igår kväll ca 18:30 anlände vi till Varusslachtmuseet i Kalkriese. Distansen blev i slutändan 96km
Eftersom det var en punkt A till B så behövde vi bära med oss allt vi kom in i landet med + relativt mycket vatten så min packning var runt 18-19kg och min väns lite över 20kg.
Jag dumpar lite bilder och utvecklar posten lite allt eftersom jag reser hem idag. Jag hade en garmin marq 2 på höger handled så bevis för äventyret finns att hitta på min Strava.
Klockan jag bar var min Rolex Explorer och den höll tiden perfekt under hela vandringen.
Dag 1 (47,58km)
Började nästan med katastrof, vi skulle möta up på Hannover flygplats 19:00 dagen innan men min vän missar sitt anslutande plan i Frankfurt. Han blir ombokad till en flight som skulle gått vid 22-tiden som sen blev inställd. Slutligen kom han med morgonflighten och starten fick bli framflyttad från 07:00 till 09:30.
Redan från start hade vi lite nya förutsättningar. Vi hade båda med oss frystorkade provianter och att vi skulle använda mitt gaskök. Jag hade gjort nära noll research och trodde det var en stor vandringsled, dvs att det skulle vara lätt att köpa en gasoltub på plats. Timmarna gick och vi passerade bokstavligen ingenting. Vid tvåtiden tog jag beslutet att vi får köra med kallvatten. Vi stannar till och tillsätter vatten för att sedan fortsätta en timma till medans maten löses upp. Under denna tiden stöter vi på en livlina i form av en bensinmack där vi kan förse oss med kycklinghamburgare uppvärmda i mikrovågsugn.
Moralen på topp och vi vandrar på… Plötsligt sänks temperaturen med 5 grader och himlen öppnar sig. Detta var dock välkommet då det varit över 20-grader och svetten var påtaglig, bara på med regnkläder och vandra på.
Eftersom vi ville ha halva sträckan avklarat så hann mörkret infinna sig innan vi kände att vi kunde slå läger. Min vän Niklas som tänkt till och tagit med sig pannlampa fick ta täten och pushade på.
Klockan blev nånstans strax innan 21:00 innan vi valde att slå läger i en skog, Niklas var låg på energi och valde att inte slå upp sitt tält under natten. Efter en natt i ett område som ljudligt bäst kan beskrivas som jurassic parks lugnare grannpark var jag nöjd med valet att slå upp tältet och hade en liten barriär mellan alla djur som prasslade runt oss.
Dag 2 (48,23km)
Idag gjorde sig bristen på gastub sig påmind. Inget morgonkaffe och frukosten blev en flapjack. Gjorde ett vad som senare visade sig misslyckat försök att estimera från GPX-filen på klockan och google maps i telefonen försöka lista ut om vi skulle passera i närheten av någon matbutik.
Framme i basecamp på 5000 möh och ovanför molnen.
Vi känner alla av den tunna luften häruppe - utom våra sherpas såklart.
Imorgon tränar vi isklättring och sen börjar vi röra oss uppför berget mot höghöjdslägren, camp1, 2, 3 och 4
Framme i basecamp på 5000 möh och ovanför molnen.
Vi känner alla av den tunna luften häruppe - utom våra sherpas såklart.
Imorgon tränar vi isklättring och sen börjar vi röra oss uppför berget mot höghöjdslägren, camp1, 2, 3 och 4
Framme i basecamp på 5000 möh och ovanför molnen.
Vi känner alla av den tunna luften häruppe - utom våra sherpas såklart.
Imorgon tränar vi isklättring och sen börjar vi röra oss uppför berget mot höghöjdslägren, camp1, 2, 3 och 4
Snyggt @NiklasF. Jag tänker inte fuska genom att beskriva sommarens Kungsledstripp. Jag får hålla mig i skinnet till Februari då nästa tripp går av stapeln
Allemansrättens dag idag så jag passade på att ta några timmar i skogen själv. Hade också turen att hitta lite kantareller för ovanlighetens skull!
Får se om det blir något större äventyr nu till hösten så man kan förtjäna det nya snygga märket
Tillbaka i basecamp efter att ha sovit i höghöjdslägren i 4 dagar.
Första gången jag hamnat bakom en
lång led klättrare som hade stora problem vid en trixig passage.
Vi fick vänta flera timmar på dem.
Nu vilar vi 2 dagar innan vi ger oss upp igen.
Vid smala crevasser använder man stegar
Fick vänta länge här...
Camp 2
Camp 3 på 6600 möh. Manaslu foresummit i bakgrunden
Sjysst utsikt från tältet när man äter frukostgröten
Tillbaka i basecamp efter att ha sovit i höghöjdslägren i 4 dagar.
Första gången jag hamnat bakom en
lång led klättrare som hade stora problem vid en trixig passage.
Vi fick vänta flera timmar på dem.
Nu vilar vi 2 dagar innan vi ger oss upp igen.
Vid smala crevasser använder man stegar
Fick vänta länge här...
Camp 2
Camp 3 på 6600 möh. Manaslu foresummit i bakgrunden
Sjysst utsikt från tältet när man äter frukostgröten
Nådde toppen av Manaslu (8163 möh) på morgonen i förrgår efter att ha startat toppbestigningen kl 01 med pannlampor och syrgas.
Sista delen till toppen är en smal bergskam där man undviker att se ner åt sidan utan koncentrerar sig på varje fotsteg och handgrepp.
Det tog två dagar att ta sig ner igen till baslägret och nu ligger vi utslagna i våra tält efter en brutalt jobbig sista vecka.
Det här är ju en kul idé och initiativ. Frågan jag vill ställa är hur man platsar i denna förnäma församling om man av… låt oss kalla det okänd anledning inte kan skriva en reseberättelse då denna kanske inte skall erbjudas allmänheten?
Jag befinner mig sedan en beständig tid i västra Afrika och skall jobba här över överskådlig tid. Många länder och platser dit vanligt folk inte vill åka. Kompanjonen är en Rolex Submariner ”no date” på Nato.
Nådde toppen av Manaslu (8163 möh) på morgonen i förrgår efter att ha startat toppbestigningen kl 01 med pannlampor och syrgas.
Sista delen till toppen är en smal bergskam där man undviker att se ner åt sidan utan koncentrerar sig på varje fotsteg och handgrepp.
Det tog två dagar att ta sig ner igen till baslägret och nu ligger vi utslagna i våra tält efter en brutalt jobbig sista vecka.
Det här är ju en kul idé och initiativ. Frågan jag vill ställa är hur man platsar i denna förnäma församling om man av… låt oss kalla det okänd anledning inte kan skriva en reseberättelse då denna kanske inte skall erbjudas allmänheten?
Jag befinner mig sedan en beständig tid i västra Afrika och skall jobba här över överskådlig tid. Många länder och platser dit vanligt folk inte vill åka. Kompanjonen är en Rolex Submariner ”no date” på Nato.
Hej. Det är inte helt lätt att svara på din fråga när den innehåller så lite information. Men jag är säker på att du kan skriva ihop något utan att gå in på sånt du inte vill dela med dig av.
Nådde toppen av Manaslu (8163 möh) på morgonen i förrgår efter att ha startat toppbestigningen kl 01 med pannlampor och syrgas.
Sista delen till toppen är en smal bergskam där man undviker att se ner åt sidan utan koncentrerar sig på varje fotsteg och handgrepp.
Det tog två dagar att ta sig ner igen till baslägret och nu ligger vi utslagna i våra tält efter en brutalt jobbig sista vecka.
Det här är ju en kul idé och initiativ. Frågan jag vill ställa är hur man platsar i denna förnäma församling om man av… låt oss kalla det okänd anledning inte kan skriva en reseberättelse då denna kanske inte skall erbjudas allmänheten?
Jag befinner mig sedan en beständig tid i västra Afrika och skall jobba här över överskådlig tid. Många länder och platser dit vanligt folk inte vill åka. Kompanjonen är en Rolex Submariner ”no date” på Nato.
Känns mer som att du får skriva ihop en berättelse av det du kan och sedan se om det uppfyller kraven. Tanken är ju att erfarenheterna skall delas och inspireras.
Känns mer som att du får skriva ihop en berättelse av det du kan och sedan se om det uppfyller kraven. Tanken är ju att erfarenheterna skall delas och inspireras.
Hej. Det är inte helt lätt att svara på din fråga när den innehåller så lite information. Men jag är säker på att du kan skriva ihop något utan att gå in på sånt du inte vill dela med dig av.
Nådde toppen av Manaslu (8163 möh) på morgonen i förrgår efter att ha startat toppbestigningen kl 01 med pannlampor och syrgas.
Sista delen till toppen är en smal bergskam där man undviker att se ner åt sidan utan koncentrerar sig på varje fotsteg och handgrepp.
Det tog två dagar att ta sig ner igen till baslägret och nu ligger vi utslagna i våra tält efter en brutalt jobbig sista vecka.
Nådde toppen av Manaslu (8163 möh) på morgonen i förrgår efter att ha startat toppbestigningen kl 01 med pannlampor och syrgas.
Sista delen till toppen är en smal bergskam där man undviker att se ner åt sidan utan koncentrerar sig på varje fotsteg och handgrepp.
Det tog två dagar att ta sig ner igen till baslägret och nu ligger vi utslagna i våra tält efter en brutalt jobbig sista vecka.
Nådde toppen av Manaslu (8163 möh) på morgonen i förrgår efter att ha startat toppbestigningen kl 01 med pannlampor och syrgas.
Sista delen till toppen är en smal bergskam där man undviker att se ner åt sidan utan koncentrerar sig på varje fotsteg och handgrepp.
Det tog två dagar att ta sig ner igen till baslägret och nu ligger vi utslagna i våra tält efter en brutalt jobbig sista vecka.
Ojojoj galet imponerande !! Vilken prestation. Inget man bara bestämmer sig för att göra, du7ni måste ju vara proffs !
På min önskelista finns att ta sig upp till första base campen men längre upp törs jag inte.
Nådde toppen av Manaslu (8163 möh) på morgonen i förrgår efter att ha startat toppbestigningen kl 01 med pannlampor och syrgas.
Sista delen till toppen är en smal bergskam där man undviker att se ner åt sidan utan koncentrerar sig på varje fotsteg och handgrepp.
Det tog två dagar att ta sig ner igen till baslägret och nu ligger vi utslagna i våra tält efter en brutalt jobbig sista vecka.
Wow!! Vilken resa! Att ta sig upp över dödszonen är något de flesta bara drömmer om. Riktigt imponerande insats @slideruler Stort grattis till dig och grattis till oss som får se dessa fantastiska bilder
Nådde toppen av Manaslu (8163 möh) på morgonen i förrgår efter att ha startat toppbestigningen kl 01 med pannlampor och syrgas.
Sista delen till toppen är en smal bergskam där man undviker att se ner åt sidan utan koncentrerar sig på varje fotsteg och handgrepp.
Det tog två dagar att ta sig ner igen till baslägret och nu ligger vi utslagna i våra tält efter en brutalt jobbig sista vecka.
Efter en sista push står vi nu väldigt trötta men men också väldigt stolta äntligen på toppen. Inga sherpas och ingen syrgas utan bara ren vilja. Varför man utsätter sig för det? George Mallory svarade ”because it`s there” på frågan varför han ville bestiga Mount Everest.Jag vill bara bli medlem i Klocksnack Explorers Club.
På tal om tid, jag tittar på klockan och vi är en halvtimme sena. Man skall vara på toppen av vår planets högsta berg före klockan 12 för att hinna ner och de flesta som dör gör det just på vägen ner. Jag tittar på min kompis som lugnt käkar en macka och verkar lyckligt ovetande. Jag funderar först på att inte säga något men han har rätt att veta för hans liv står också på spel. Han rycker bara på axlarna, han har varit med förr och jag bestämmer mig för att bara njuta av utsikten från Romeleklint, Skånes näst högsta topp och 175 m.ö.h.
Reglerna för medlemsskap säger att man skall vara ute i naturen en hel dag och därför cyklade vi också de 12 milen fram och tillbaka förutom själva bestigningen. Jag var också noga med att undvika gästgivaregårdar (kändes som modernt hjälpmedel som inte heller var tillåtet) utan endast äta medhavd mat. Lite som Göran Kropp som cyklade fram och tillbaka från Sverige till Mount Everest innan han klättrade upp. Han använde förresten inte heller varken syrgas eller sherpas och all mat han använde hade han med sig på cykeln.
Det är svinkallt när jag rullar ut tidigt på morgonen.
Tre plusgrader i Skåne i slutet på ett rått oktober känns som minus 10 och jag cyklar dessutom åt fel håll. Att starta vårt lilla äventyr på bryggan vid havet i Kämpingebukten verkade som en bra idé men lite mindre nu när jag drar cykeln genom sanden på stranden. Längst ut på bryggan kommer en kvinna precis upp ur vattnet och jag tittar på henne och hon tittar på min cykel och undrar kanske vad den gör där. Vi säger ingenting. Man skall vara försiktig med att tilltala galningar.
Cykeln är en gammal Skeppshult av stål som säkert väger 16 kilo men det är bara bra träning för benen. Dessutom gillar jag att de är kungliga hovleverantörer (Skeppshult inte benen). Balaklavan under hjälmen gör sitt jobb men det är sämre med handskarna och för att begränsa frostskadorna cyklar jag omväxlande med höger och vänster hand på ryggen.
Färdriktningen är lite trevande och inte precis rak för jag vill gå på känsla (vi skall ju nordost!) medan min vän litar mer på Google. Jag gillar dessutom att fråga folk om vägen även om det är med varierande resultat. När vi cyklade på Bjärehalvön en gång frågade vi en gubbe vart en väg gick och det hade han ingen aning om trots att den började 100 meter från hans hus där han bott i 30 år. Men han bjöd gärna på en pilsner. Svårast att hitta blir det precis innan vårt mål. Vi är inne i i skogen, vägarna börjar ta slut och lokalbefolkningen verkar vara släkt med gubben med pilsnern. Romeleklint, skall det ligga här någonstans?
Den mäktiga toppen på lite avstånd.
Till slut hittar vi en liten grusväg som faktiskt går mer eller mindre spiktakt upp till toppen. Det är lite antiklimax men man kan alltså köra bil nästan hela vägen. Dock inte cykla för få växlar gör att vi måste stå upp ur sadlarna och då slirar bakhjulen. Lika bra det för nu kan vi med lite god vilja inbilla oss att vi faktiskt klättrar.
När vi kommer upp är det lite svårt lite svårt att definiera vad som är högsta punkten för det är ganska plant där uppe men vi hittar ett stenröse som vi bestämmer oss för är högst. Ingen av oss klättar upp utan vi bara betraktar den på lite avstånd.
Toppen.
Lika bra det för det visar sig senare att vi var på fel plats för högst på Romeleåsen är Kläggerödshöjden som är hela 11 meter högre är Romeleklint. Det där är vi lyckligt omedvetna om när vi nöjda cyklar hem och jag är tillbaka på bryggan precis när solen går ner. Tyvärr är där inga damer.
Destination:
Romeleklint i Skåne.
Datum:
2025-10-19
Mål med äventyret:
Officiellt att bestiga Skånes näst högsta punkt. Inofficiellt att få träning, en massa frisk luft och att snacka en massa skit.
Måluppfyllnad:
Officiellt ett fiasko eftersom vi lyckades bestiga fel topp. Däremot var det inoffiecca målet uppfyllt på alla punkter. Jag Jag var väldigt tydlig med att någon gästgivaregård inte var aktuell eftersom jag var osäker på hur det skulle ses på när min ansökan skulle granskas.
Lite tröttsamt bara att återupprepa vandringssägnen om Göran Kropp.
Han cyklade verkligen från Södermalm, Sthlm till nära Everest baslägret 1996.
Det året är ju så klart känt för en av de största olyckorna på Everest när 11 klättrare dog under ett dygn - beskrivit i bl a John Crackauers bok - "Into thin air".
Göran Kropp försökte bestiga berget med sin medhavda proviant men fick avbryta långt före toppen.
Sen gick han ner till baslägret och gav upp sin plan på att bara äta medhavd mat.
Tvärtom så åt han upp sig genom att äta så mycket kalorier som möjligt (vilket vi andra gör),
innan sitt andra försök att nå toppen då han faktiskt lyckades.
<Källa på det, min exepeditionsledare Dan Mazur som klättrat med Kropp och bestigit 12 av den här planetens 14 8000m toppar>
...och alla andra som orkar googla mer än ett klick bort....
Lite tröttsamt bara att återupprepa vandringssägnen om Göran Kropp.
Göran Kropp försökte bestiga berget med sin medhavda proviant men fick avbryta långt före toppen.
Sen gick han ner till baslägret och gav upp sin plan på att bara äta medhavd mat.
Tvärtom så åt han upp sig genom att äta så mycket kalorier som möjligt (vilket vi andra gör),
innan sitt andra försök att nå toppen då han faktiskt lyckades.
Vad är det för skitsnack om en av mina hjältar tänkte jag och plockade fram Kropps bok. Men du har rätt, han avbröt sitt första försök på 8700 m (jag antar ”långt före toppen” är relativt) och skriver i boken att om han skulle orka ett andra försök måste han äta något annat än den medhavda frystorkade maten.
Krakauers bok är förresten en av de mest spännande böcker jag läst.
