-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
KS-TÄVLING med 15 000kr som priser, The holy grail! Kul tävling där alla kan vara med!
- Trådstartare Sthlm-Nicklas
- Start datum
Min graal är en Rolex Explorer - 36 mm bred.
Klassisk, vacker, lagom stor - men dyr.
Tänk om den vore där på handleden när blicken glider ned.
Då skulle jag bli lycklig, och knappt kunna hålla känslorna i styr.
Klassisk, vacker, lagom stor - men dyr.
Tänk om den vore där på handleden när blicken glider ned.
Då skulle jag bli lycklig, och knappt kunna hålla känslorna i styr.
Har för mig att Prins Bertil hade en Heuersamling som var rätt omfattande.Kungen har en bra samling om man ska tro de som har lite insyn. Han är dock velig värre och är allt annat än rolig att göra affärer med om man ska tro rykten.
Ett ämne som är mer lämpat för gtg och öl snarare än att avhandlas i skrift på internet. Dock småroligt.
Vilket fint initiativ!
För mig har tanken på graal ändrats genom åren, månaderna, veckorna(?). Från att börja min klockresa från barnsben med mussepigg-klocka till Omega och senaste åren vandrat in på Rolex och nu även Panerai så har graalen verkligen utvecklats till något jag aldrig trodde var möjligt.
En guld Panerai!
Varför? Varför inte??? Den är inte tråkig, den är speciell, sticker ut på ett sätt som väldigt få klockor gör, och den är gjorde i guld!
Här är min graal:
(bild från google)
För mig har tanken på graal ändrats genom åren, månaderna, veckorna(?). Från att börja min klockresa från barnsben med mussepigg-klocka till Omega och senaste åren vandrat in på Rolex och nu även Panerai så har graalen verkligen utvecklats till något jag aldrig trodde var möjligt.
En guld Panerai!
Varför? Varför inte??? Den är inte tråkig, den är speciell, sticker ut på ett sätt som väldigt få klockor gör, och den är gjorde i guld!
Här är min graal:
PAM00684
(bild från google)
Jag är färgad av mig mitt vintageintresse, så en graal för mig är något i stil med en gammal artefakt. Inget som går att köpa nytt i butik, men om du skulle ha riktig tur, en del erfarenhet och envishet skulle du kanske (kaanske) kunna hitta en gömd någonstans i en second hand-låda. En klocka som skulle få min radar att blippa vilt vore i så fall en Vulcain Cricket Nautical från 60-talet. Tänk att få äga en sådan!
Senast ändrad:
Enoch
Basic
Väldigt kul och generöst initiativ men samtidigt en riktig tankeställare... vad går man egentligen och suktar efter?
Är i grunden en ganska renodlad mögelfantast men det finns en klocka som får det att pirra till sådär lite extra... vet inte riktigt vad det är som gör det men det gömmer väl sig en kallelse till modernare daytonas någonstans i mig som den lurar fram. Kan väl nöja mig med att jag aldrig kommer kunna få tag i den hur mycket pengar jag än vinner på lotto
Den lagom mystiskt mustiga bilden sänker ju inte direkt graalstatusen heller...
Edit - Lurade mig själv det är ju inte ens en modern daytona vilket förklarar en hel del... ref 6265 med grön stellatavla
Är i grunden en ganska renodlad mögelfantast men det finns en klocka som får det att pirra till sådär lite extra... vet inte riktigt vad det är som gör det men det gömmer väl sig en kallelse till modernare daytonas någonstans i mig som den lurar fram. Kan väl nöja mig med att jag aldrig kommer kunna få tag i den hur mycket pengar jag än vinner på lotto
Den lagom mystiskt mustiga bilden sänker ju inte direkt graalstatusen heller...
Edit - Lurade mig själv det är ju inte ens en modern daytona vilket förklarar en hel del... ref 6265 med grön stellatavla
Senast ändrad:
Mitt val blir en Heuer Autavia 2446 GMT First Execution. Så pass ovanlig att den är känd som "Holy Grail" bland Heuernördar. Bara ett 10-tal kända exemplar i världen. Den har allt jag gillar kombinerat i en klocka från en av mina favorittillverkare: vintage, kronograf, reverse pandatavla, pepsiinsert, valjoux 72 verk, rätt storlek (39mm). Slår Rolex GMT med hästlängder Imho.
ClownenJac
Silver
Den första klockan jag började drömma om som ny i intresset var en Speedy - haft en nu i ca 2 år och fortfarande lika fascinerad av den varje gång jag trär på den på handleden.
På det temat vore nog en (åtminstone en av mina) graal en Speedy i helguld
Den borde ha allt, känslan, tyngden, lite håll käften m t p guldet, ja, allt
På det temat vore nog en (åtminstone en av mina) graal en Speedy i helguld
Den borde ha allt, känslan, tyngden, lite håll käften m t p guldet, ja, allt
Jag tänkte länge att det där med graal var ganska töntigt. Jag är ju sugen på fem olika modeller varje dag och somnar sött till drömmar om både Patek, AP och Rolex. Men när jag funderat på vilken klocka jag verkligen skulle vilja ha idag så är det min morfars Omega Seamaster.
Så långt tillbaka jag minns hade min morfar alltid en vit Seamaster på brunt band. Jag har barndomsminnen av att jag tittade på hans klocka och fick prova att dra upp den. Jag har också fått återberättat för mig att min morfar tränade klockan med mig när jag var i sjuårsåldern.
Jag ska inte säga att min morfar var besatt av klockor men i hans och min mormors hus fanns det minst tre klockor i varje rum. Och någon gång runt millennieskiftet insåg han att det där med digitalklockor inte bara var en fluga så han köpte små digitalklockor till varje rum, både hemma och på landet, och gav alla barnbarn varsin digital bordsklocka i julklapp.
Tillbaka till Omegan. Någon gång i tidiga 20-årsåldern fattade jag att den där Omegan var rätt häftig och frågade honom om den. Han berättade då att han köpt den ny när han blivit befordrad på Degerfors stålverk i mitten på 60-talet. Redan då (runt 2010) var gubben gammal och hade börjat peka på saker och säga att "den där ska barnbarn X ha när jag inte finns längre". Och klockan, den skulle jag ha.
Spola fram till 2015 eller 2016 och jag är och hälsar på. Morfar har nu blivit en aning dement och istället för den fina Omegan sitter någon skräpig plastklocka på handleden. Jag frågar vart han gjort av sin klocka. Han hade då varit in till stan och gått in hos en urmakare för att fråga om de kunde göra något åt att den tappade tid (klockan hade då sannolikt inte servats på mycket länge, om ens någonsin). Urmakaren erbjöd sig mycket generöst att helt sonika byta klocka rakt av. Morfar återvände hem med nåt skit från Kina.
Arg som fan på människor som lurar dementa äldre funderade jag på att göra något, men morfar mindes inte var han hade varit och det kändes sådär att gå in i varenda klockaffär på stan och gorma om att de lurat min morfar.
Gubben levde vidare till 2020 och gick till slut bort, 96 år gammal (tack och lov inte av corona). Minnena av morfar finns ju kvar, men en klocka jag verkligen hade velat äga är min morfars Omega. Men det är ta mig fan ouppnåeligt. En riktig graal.
(Den såg ut ungefär så här. Bild på morfars finns tyvärr inte)
Så långt tillbaka jag minns hade min morfar alltid en vit Seamaster på brunt band. Jag har barndomsminnen av att jag tittade på hans klocka och fick prova att dra upp den. Jag har också fått återberättat för mig att min morfar tränade klockan med mig när jag var i sjuårsåldern.
Jag ska inte säga att min morfar var besatt av klockor men i hans och min mormors hus fanns det minst tre klockor i varje rum. Och någon gång runt millennieskiftet insåg han att det där med digitalklockor inte bara var en fluga så han köpte små digitalklockor till varje rum, både hemma och på landet, och gav alla barnbarn varsin digital bordsklocka i julklapp.
Tillbaka till Omegan. Någon gång i tidiga 20-årsåldern fattade jag att den där Omegan var rätt häftig och frågade honom om den. Han berättade då att han köpt den ny när han blivit befordrad på Degerfors stålverk i mitten på 60-talet. Redan då (runt 2010) var gubben gammal och hade börjat peka på saker och säga att "den där ska barnbarn X ha när jag inte finns längre". Och klockan, den skulle jag ha.
Spola fram till 2015 eller 2016 och jag är och hälsar på. Morfar har nu blivit en aning dement och istället för den fina Omegan sitter någon skräpig plastklocka på handleden. Jag frågar vart han gjort av sin klocka. Han hade då varit in till stan och gått in hos en urmakare för att fråga om de kunde göra något åt att den tappade tid (klockan hade då sannolikt inte servats på mycket länge, om ens någonsin). Urmakaren erbjöd sig mycket generöst att helt sonika byta klocka rakt av. Morfar återvände hem med nåt skit från Kina.
Arg som fan på människor som lurar dementa äldre funderade jag på att göra något, men morfar mindes inte var han hade varit och det kändes sådär att gå in i varenda klockaffär på stan och gorma om att de lurat min morfar.
Gubben levde vidare till 2020 och gick till slut bort, 96 år gammal (tack och lov inte av corona). Minnena av morfar finns ju kvar, men en klocka jag verkligen hade velat äga är min morfars Omega. Men det är ta mig fan ouppnåeligt. En riktig graal.
(Den såg ut ungefär så här. Bild på morfars finns tyvärr inte)
sir alex
Silver
Fan vad deppigt.Jag tänkte länge att det där med graal var ganska töntigt. Jag är ju sugen på fem olika modeller varje dag och somnar sött till drömmar om både Patek, AP och Rolex. Men när jag funderat på vilken klocka jag verkligen skulle vilja ha idag så är det min morfars Omega Seamaster.
Så långt tillbaka jag minns hade min morfar alltid en vit Seamaster på brunt band. Jag har barndomsminnen av att jag tittade på hans klocka och fick prova att dra upp den. Jag har också fått återberättat för mig att min morfar tränade klockan med mig när jag var i sjuårsåldern.
Jag ska inte säga att min morfar var besatt av klockor men i hans och min mormors hus fanns det minst tre klockor i varje rum. Och någon gång runt millennieskiftet insåg han att det där med digitalklockor inte bara var en fluga så han köpte små digitalklockor till varje rum, både hemma och på landet, och gav alla barnbarn varsin digital bordsklocka i julklapp.
Tillbaka till Omegan. Någon gång i tidiga 20-årsåldern fattade jag att den där Omegan var rätt häftig och frågade honom om den. Han berättade då att han köpt den ny när han blivit befordrad på Degerfors stålverk i mitten på 60-talet. Redan då (runt 2010) var gubben gammal och hade börjat peka på saker och säga att "den där ska barnbarn X ha när jag inte finns längre". Och klockan, den skulle jag ha.
Spola fram till 2015 eller 2016 och jag är och hälsar på. Morfar har nu blivit en aning dement och istället för den fina Omegan sitter någon skräpig plastklocka på handleden. Jag frågar vart han gjort av sin klocka. Han hade då varit in till stan och gått in hos en urmakare för att fråga om de kunde göra något åt att den tappade tid (klockan hade då sannolikt inte servats på mycket länge, om ens någonsin). Urmakaren erbjöd sig mycket generöst att helt sonika byta klocka rakt av. Morfar återvände hem med nåt skit från Kina.
Arg som fan på människor som lurar dementa äldre funderade jag på att göra något, men morfar mindes inte var han hade varit och det kändes sådär att gå in i varenda klockaffär på stan och gorma om att de lurat min morfar.
Gubben levde vidare till 2020 och gick till slut bort, 96 år gammal (tack och lov inte av corona). Minnena av morfar finns ju kvar, men en klocka jag verkligen hade velat äga är min morfars Omega. Men det är ta mig fan ouppnåeligt. En riktig graal.
(Den såg ut ungefär så här. Bild på morfars finns tyvärr inte)
Jag blir fortfarande besviken och arg när jag tänker på det.Fan vad deppigt.
Hoppla @Sthlm-Nicklas ett sånt initiativ. Snyggt!
Inte måste väl en graal kosta fläsk. Bara vara sådär hopplös att få ur tankarna och ändå inte gå att klicka hem lite varstans eftersom den är relativt ovanlig. Lite svåråtkomlig helt enkelt.
Har jag råd med en graal så är det bara roligare, för mig. Är annars uteslutande insnöad på vintage, men just i år är graalen faktiskt en ”nästan ny” 20 år gammal Blancpain, närmare bestämt en Fifty Fathoms GMT Trilogy.
Inte måste väl en graal kosta fläsk. Bara vara sådär hopplös att få ur tankarna och ändå inte gå att klicka hem lite varstans eftersom den är relativt ovanlig. Lite svåråtkomlig helt enkelt.
Har jag råd med en graal så är det bara roligare, för mig. Är annars uteslutande insnöad på vintage, men just i år är graalen faktiskt en ”nästan ny” 20 år gammal Blancpain, närmare bestämt en Fifty Fathoms GMT Trilogy.
Möjligen en svårslagen graal i klockvärlden men det finns faktiskt en som är ännu mer ouppnålig.Har en Speedmaster 005 redan men vill ha just DEN här speedyn. Jag pratar såklart om den som Buzz Aldrin bar på månen 1969 och sen på något mystiskt sätt försvann när kan kom tillbaka till jorden igen. Det är inte bara en grail utan även ett vackert stycke historia över vad människan kan uppnå.
Jag måste nog säga att min graal och dröm är en AP Royal Oak, nu finns det ju supermånga olika modeller men en AP Royal Oak var nog (som jag kommer ihåg det) den klocka som förde mig in i klockintresset, men dom ligger ju på en prisklass som jag idag tyvärr inte skulle kunna lägga ut på en klocka... Men jag har en dröm som jag ska försöka uppnå, och det är att äga en fläskig AP i framtiden, därför postar jag denna som jag hittade på Instagram för ett tag sedan. Royal Oak 26532IC
Jag kommer att skriva "porr" i swish betalningenHoppas att den som vinner inte glömmer att betala vinstskatt. Alla tävlingsvinster över 1300kr ska beskattas och med tanke på att man inte ens får nämna något om att smita från importmoms här på forumet så hoppas jag att samma sak gäller här.
Det här med graal ändras ju hela tiden, humör, säsong, väder mm. Men en som återkommer hos mig är rolex GMT master 16758. Den har det mesta och är sjukt gubbig & porrig. 2 viktiga attribut!
Nipplar, plexi, brun tavla samt insert, jubilee och är i helguld
Nipplar, plexi, brun tavla samt insert, jubilee och är i helguld
Tror inte riktigt jag har en graal sådär. Jag brukar hålla mina tankar kring vad som faktiskt är inom räckhåll för mig. Men en klocka jag i alla fall direkt tänker på är en Louis Cartier Tank i gult guld. Jag är inte heller ett dugg påläst om den så Cartier-experterna får ursäkta. Vintage eller ny är heller inte så noga om vi nu ändå ska prata ouppnåeligt.
Den passar inte min livsstil överhuvudtaget, jag har inte pengarna, stilen, jobbet eller umgänget för den sortens klocka, men den är tidlös, stilren, klassisk och väldigt otippad utanför klockkretsar. Jag hade en flickvän för inte så länge sen som jag visade en Cartier tank för en gång och hon utbrast genast i "ser ut som en tantklocka" och det säger kanske en del. Jag gillar att på ganska små sätt gå emot normen på det sättet. En tank är inte på något sätt en "damklocka" men jag tror att gemene man skulle tänka det (i alla fall i mina kretsar). Den är liten och nätt och i guld, liksom. Jag tycker det är kul med den sortens kommentar. Det blir lite som den som vet, vet och jag själv vet ju förstås. Plus att jag gillar tanken (höhö) på en avslappnad klädstil (men fortfarande snyggt förstås!) och en Cartier i guld som kombo.
Den passar inte min livsstil överhuvudtaget, jag har inte pengarna, stilen, jobbet eller umgänget för den sortens klocka, men den är tidlös, stilren, klassisk och väldigt otippad utanför klockkretsar. Jag hade en flickvän för inte så länge sen som jag visade en Cartier tank för en gång och hon utbrast genast i "ser ut som en tantklocka" och det säger kanske en del. Jag gillar att på ganska små sätt gå emot normen på det sättet. En tank är inte på något sätt en "damklocka" men jag tror att gemene man skulle tänka det (i alla fall i mina kretsar). Den är liten och nätt och i guld, liksom. Jag tycker det är kul med den sortens kommentar. Det blir lite som den som vet, vet och jag själv vet ju förstås. Plus att jag gillar tanken (höhö) på en avslappnad klädstil (men fortfarande snyggt förstås!) och en Cartier i guld som kombo.
Senast ändrad:
Det får väl ändå anses som ganska snällt med tanke på vad som annars skulle kunna skrivas. Detta var extra skoj när internetbanken kom och kan kunde namnge överföringen. Ännu roligare när kompisen sedan kikade på bankomatutdraget.
18 Karat Gold G-Shock 'Pure Gold' G-D5000-9JR
Mitt val blir denna Guld square G-shock i 18 karat guld.
Hade varit himla coolt att gå runt med en så dyr och cool klocka, medans många andra förmodligen hade trott att det bara är en billig G shock.
Rolex did it first, but Casio did it better
Sedan den beryktade coviden slog ut mig totalt har jag insett att automatiska urverk inte längre passar mig. Jag kan helt enkelt inte röra mig tillräckligt mycket och länge för att hålla dem igång över natten. Alltså har jag fastnat för kvartsverk, som tickar på, dygn efter dygn, pålitligt och troget. Jag kan inte värja mig mot Rolex formspråk. Därför började det med en Oysterquartz. Men tänker jag på min graal är det inte längre Patek eller Philippe Dufour jag ser framför mig, utan en kvartsklocka från just Rolex – och då deras allra första, föregångaren till Oysterquartz, klockan vars första prototyp såg dagens ljus redan i slutet av 60-talet: Rolex 5100.
1970 släpptes den på mässan i Basel. 40 millimeter helguld. Syntetiskt safirglas, det första någonsin för Rolex. Quick-set. Och som sagt ett precist kvartsverk, framtaget av Schweiz allra främsta ingenjörer. Rolex första kvartsur var med andra ord en lyxigt futuristisk pjäs som fick smeknamnet Texan; För att ha råd med denna sofistikerade klocka påstods man nämligen behöva vara oljemiljardär från Texas.
Upplagan begränsades till tusen klockor, nio hundra i gulguld, resten i vitt guld.
Tyvärr blev modellen ingen succé och produktionen lades ner efter två år. Inte förrän i slutet av 70-talet återupptog Rolex kvartsuren, då med den mer välbekanta Oysterquartz.
Om designen skulle jag kunna skriva spaltmeter, men för att inte tråka ut er nöjer jag mig med att konstatera att den är tidlös. Brutal och vacker på en och samma gång. Jag skulle välja en av vitguldarna, för dess mer diskreta lyx. De som vet de vet.
Det mina vänner, är min graal.
1970 släpptes den på mässan i Basel. 40 millimeter helguld. Syntetiskt safirglas, det första någonsin för Rolex. Quick-set. Och som sagt ett precist kvartsverk, framtaget av Schweiz allra främsta ingenjörer. Rolex första kvartsur var med andra ord en lyxigt futuristisk pjäs som fick smeknamnet Texan; För att ha råd med denna sofistikerade klocka påstods man nämligen behöva vara oljemiljardär från Texas.
Upplagan begränsades till tusen klockor, nio hundra i gulguld, resten i vitt guld.
Tyvärr blev modellen ingen succé och produktionen lades ner efter två år. Inte förrän i slutet av 70-talet återupptog Rolex kvartsuren, då med den mer välbekanta Oysterquartz.
Om designen skulle jag kunna skriva spaltmeter, men för att inte tråka ut er nöjer jag mig med att konstatera att den är tidlös. Brutal och vacker på en och samma gång. Jag skulle välja en av vitguldarna, för dess mer diskreta lyx. De som vet de vet.
Det mina vänner, är min graal.
I slutet av Augusti 2016 ”gick jag iland” från ett liv till sjöss. Detta gjorden i Aberdeen, Skotland, av alla ställen. Fast platsen är inte så konstig när man tänker efter, då detta är oljecentrum för Nordsjön på Engelsk sektor. Jag hade jobbat på dykfartyg, ankarhanterare, kryssning, konstruktionsfartyg på oljefält och tillslut på rigg. Men nu var måttet rågat, bägaren hade runnit över och kosan styrdes hemåt Sverige och ett liv som familjeman och landkrabba.
En av de få saker som kan sägas vara bra med Aberdeen förutom den sotfärgade arkitekturen, de mordiska måsarna och alla Skottar, är utbudet av klockbutiker. Då många arbetar inom just oljeindustrin har pengar flödat in i samhället och gjort att lyxkonsumtionen fått fritt spelrum. Så naturligtvis finns Rolex representerade i de mer fashionabla delarna av denna stad.
Jag var på jakt efter en Submariner, vad kunde passa bättre? Expediten i Rolexbutiken var dock snabb med att informera om att en vanlig 16610 Sub inte fanns att finna någonstans bland hyllor och vrår, men man kanske kunde locka med något annat? Lite moloken och på vippen att säga nej, så frågade jag vad man hade att erbjuda istället.
En GMT-Master II Pepsi blev svaret. En 16710 som precis hade lämnats på service och till försäljning.
2016 var oljeindustrin i lite av en dipp för er som minns. Denna GMT hade alltså lämnats av en oljearbetare som blivit av med jobbet under nedgången och nu dragit åt svångremmen.
Jag frågade priset och häpnade när jag fick höra att den var högst överkomlig, även för mig.
Sagt och gjort, en dag senare levererades en GMT-Master Pepsi i otroligt skick till hotellet strax innan jag skulle ta flyget hem.
Jag var oerhört glad och stolt över min pepsi som jag älskat sen barnsben (då säkert mest för färgerna). Men lyckan var kortlivad.
6 månader efter köpet hade vi påhälsning i huset. Man bröt sig in och stal alla klockor (även GMTn såklart), även två flaskor vin för ca: 89kr styck strök med…
Detta är inte tänkt som en snyfthistoria, klockorna betalades av försäkring (dock ej vinerna), men då pengarna betalades ut hade jag andra utgifter som skulle betalas och ett barn på G, så att köpa en ”ny” GMT var inte på min agenda. Såhär i efterhand var det såklart korkat så in i bängen, då priserna har nått stratosfären och vidare.
Men men, sen dess är iallafall en Pepsi GMT-Master II tillbaka på graal-listan, och vem vet när det kommer ett nytt bra köptillfälle?
Bild på min klocka, tagen strax efter köpet.
En av de få saker som kan sägas vara bra med Aberdeen förutom den sotfärgade arkitekturen, de mordiska måsarna och alla Skottar, är utbudet av klockbutiker. Då många arbetar inom just oljeindustrin har pengar flödat in i samhället och gjort att lyxkonsumtionen fått fritt spelrum. Så naturligtvis finns Rolex representerade i de mer fashionabla delarna av denna stad.
Jag var på jakt efter en Submariner, vad kunde passa bättre? Expediten i Rolexbutiken var dock snabb med att informera om att en vanlig 16610 Sub inte fanns att finna någonstans bland hyllor och vrår, men man kanske kunde locka med något annat? Lite moloken och på vippen att säga nej, så frågade jag vad man hade att erbjuda istället.
En GMT-Master II Pepsi blev svaret. En 16710 som precis hade lämnats på service och till försäljning.
2016 var oljeindustrin i lite av en dipp för er som minns. Denna GMT hade alltså lämnats av en oljearbetare som blivit av med jobbet under nedgången och nu dragit åt svångremmen.
Jag frågade priset och häpnade när jag fick höra att den var högst överkomlig, även för mig.
Sagt och gjort, en dag senare levererades en GMT-Master Pepsi i otroligt skick till hotellet strax innan jag skulle ta flyget hem.
Jag var oerhört glad och stolt över min pepsi som jag älskat sen barnsben (då säkert mest för färgerna). Men lyckan var kortlivad.
6 månader efter köpet hade vi påhälsning i huset. Man bröt sig in och stal alla klockor (även GMTn såklart), även två flaskor vin för ca: 89kr styck strök med…
Detta är inte tänkt som en snyfthistoria, klockorna betalades av försäkring (dock ej vinerna), men då pengarna betalades ut hade jag andra utgifter som skulle betalas och ett barn på G, så att köpa en ”ny” GMT var inte på min agenda. Såhär i efterhand var det såklart korkat så in i bängen, då priserna har nått stratosfären och vidare.
Men men, sen dess är iallafall en Pepsi GMT-Master II tillbaka på graal-listan, och vem vet när det kommer ett nytt bra köptillfälle?
Bild på min klocka, tagen strax efter köpet.
Senast ändrad:
