• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Löpning. Nu riktigt OT

Tycker denna är rolig när det är dags för Lidingö och Aborrebacken
IMG_4890.jpeg
 
om du ligger i zon två stora delar av loppet är det knappast ett race för dig på den tiden, eller? Då myser du bara runt
Va tvungen att kolla halvmarans statistik igen. Hade inget pulsband. Kan ju varit därför det blev lågt. Det va fördelat på zon 2 37%, 55 zon 3. Klockan möter ju ”sämre” så lär väl ha med det att göra.

Idag är en sådan dag då jag inser att det inte alltid går att stirra sig blind på zoner/fart och så vidare och bara träna att springa mera på känslan.
 
Inget Lidingölopp för mig i år, även om det egentligen borde vara lag på det om man bor på Ön. Min ursäkt för detta år är Frankfurt Marathon om fyra veckor där jag ska göra ett ärligt försök att springa sub 3 eller så nära som möjligt. 100km veckor har snittats under sommaren och hösten, undantaget för en förkylning som slog hårt för några veckor sedan. Tiderna på halvmaran och milen pekar åt rätt riktning, även om det är på gränsen. Med en flack bana, nedtrappning, stadig kolhydratladdning och färska skor kanske det kan gå.

33km långpass sprunget idag, första 3km uppvärmning runt 5 min/km, sedan 4:30 min/km till första milen och därefter trampa på gasen i runt 4:15-4:20 min/km. Gel var femte kilometer och en rejäl pannkaksfrukost innan. Starkt och stadigt med stabil puls i zon 3 under hela passet.


IMG_0128.jpeg
 
LL15 var det som gällde för mig och det slutade med en 8:e plats på 50:49. Hade en plan för loppet som jag lyckades utföra ganska bra och tiden var till och med lite snabbare än vad jag trodde skulle kunna vara möjligt så är jättenöjd med loppet. Smärtan runt revbenen som jag får på längre lopp började komma nånstans mellan 6-7 km in i loppet och det gjorde riktigt ont sista två, men var också inställd på att det skulle göra ont och klarade av att kontrollera/genomlida det idag vilket var ett steg framåt.
 
Dum som jag är så anmälde jag mig trots allt till Fjällmaraton 100K nästa sommar, så nu blir det mycket backe på schemat. Passande nog så var det ett välgörenhetsevent i den lokala skidbacken där man kunde samla in 10 kr per varv till förmån för barncancer. 49 varv och lagom mycket paus för kanelbullar och chips. Jäklar vad kul det är att springa nedför!

Oerhörd hjärnröta med varv efter varv efter varv, bra träning för pannbenet... men tror inte backyards är något för mig.

1759149968536.png
 
Senast ändrad:
Dum som jag är så anmälde jag mig trots allt till Fjällmaraton 100K nästa sommar, så nu blir det mycket backe på schemat. Passande nog så var det ett välgörenhetsevent i den lokala skidbacken där man kunde samla in 10 kr per varv till förmån för barncancer. 49 varv och lagom mycket paus för kanelbullar och chips. Jäklar vad kul det är att springa nedför!

Oerhörd hjärnröta med varv efter varv efter varv, bra träning för pannbenet... men tror inte backyards är något för mig.

1759149968536.png
Inte riktat direkt till dig utan bara en allmän fundering, varför vill man springa såna här lopp? Ultralopp i synnerhet men även långa "bergslopp" överlag med sjuka stigningar.

Är genuint nyfiken varför man inte bara kan springa "normala" lopp med "normala" distanser och istället försöka springa snabbare bara. Är det loppet, träningen inför eller känslan att göra något som antagligen typ ingen annan gjort som är tjusningen?
 
Inte riktat direkt till dig utan bara en allmän fundering, varför vill man springa såna här lopp? Ultralopp i synnerhet men även långa "bergslopp" överlag med sjuka stigningar.

Är genuint nyfiken varför man inte bara kan springa "normala" lopp med "normala" distanser och istället försöka springa snabbare bara. Är det loppet, träningen inför eller känslan att göra något som antagligen typ ingen annan gjort som är tjusningen?
Jag gillar absolut den extrema aspekten av det, det är rätt ballt med höjdmeter och lång distans. Men absolut främst så handlar det om naturupplevelsen. Terränglöpning på långa distanser låter mig vara ute under lång tid på platser där jag trivs.

Jag har nog egentligen ingen passion för löpningen i sig, men den låter mig upptäcka vacker natur på mina egna två ben. Oavsett om det är snårig pendlingslöpning på skogsstigar hem från jobbet, att fjällvandra två veckor i Sarek eller att springa ett långlopp i Höga Kusten eller Jämtlandsfjällen.

Intresset reflekterar sig väldigt tydligt när jag ser på hur jag tränar. I de ca 3 år som jag har börjat springa regelbundet och mycket så har jag aldrig kört ett enda pass på löpband eller på bana. Tror inte jag kört ett planerat intervallpass heller, inte i form av de ekvationsliknande program som en seriös och målmedveten löpare använder. Jag har sällan standardrundor i skogen utan tar litehöger eller vänster lite beroende på vad jag känner Fan, jag har inte ens haft ett träningsprogram eller schema och har ingen plan att på att skissa på ett heller.

Om jag inte får springa kravlöst så blir för seriöst och trist för mig. Det blir träning istället för lek. Det är väl därför jag inte ser mig själv som en riktigt seriös löpare...
 
Inte riktat direkt till dig utan bara en allmän fundering, varför vill man springa såna här lopp? Ultralopp i synnerhet men även långa "bergslopp" överlag med sjuka stigningar.

Är genuint nyfiken varför man inte bara kan springa "normala" lopp med "normala" distanser och istället försöka springa snabbare bara. Är det loppet, träningen inför eller känslan att göra något som antagligen typ ingen annan gjort som är tjusningen?
Egentligen är det väl inte så stor skillnad mot att springa "normala" lopp och springa snabbare för varje gång? Utmaningen i att antingen springa samma distans snabbare eller nästa lopp längre är väl ungefär densamma.

Men det krävs nog ett speciellt sorts inställning för att springa ultradistanser flera gånger. För det tar galen lång tid jämfört med exempelvis en vanlig mara. För egen del så är 4-5h löpning ingenting konstigt längre efter att ha gjort tiotalet 100km+ distanser.

Men känslan att kunna röra sig framåt stora sträckor för egen maskin är rätt härlig! Några av mina starkaste upplevelser kommer från ultralopp!
 
Jag gillar absolut den extrema aspekten av det, det är rätt ballt med höjdmeter och lång distans. Men absolut främst så handlar det om naturupplevelsen. Terränglöpning på långa distanser låter mig vara ute under lång tid på platser där jag trivs.

Jag har nog egentligen ingen passion för löpningen i sig, men den låter mig upptäcka vacker natur på mina egna två ben. Oavsett om det är snårig pendlingslöpning på skogsstigar hem från jobbet, att fjällvandra två veckor i Sarek eller att springa ett långlopp i Höga Kusten eller Jämtlandsfjällen.

Intresset reflekterar sig väldigt tydligt när jag ser på hur jag tränar. I de ca 3 år som jag har börjat springa regelbundet och mycket så har jag aldrig kört ett enda pass på löpband eller på bana. Tror inte jag kört ett planerat intervallpass heller, inte i form av de ekvationsliknande program som en seriös och målmedveten löpare använder. Jag har sällan standardrundor i skogen utan tar litehöger eller vänster lite beroende på vad jag känner Fan, jag har inte ens haft ett träningsprogram eller schema och har ingen plan att på att skissa på ett heller.

Om jag inte får springa kravlöst så blir för seriöst och trist för mig. Det blir träning istället för lek. Det är väl därför jag inte ser mig själv som en riktigt seriös löpare...
Men varför måste det vara 10mil är det jag inte förstår. Kan man inte springa i naturen och se vacker natur i 1, 2 eller kanske 3mil eller räknat i tid kanske 1,2 kanske max 3 timmar. Förstår tjusningen i att springa i natur och villkorslöst men är just de extrema distanserna och eller tidsåtgångerna jag genuint är nyfiken på varför man vill utsätta sig för.
Egentligen är det väl inte så stor skillnad mot att springa "normala" lopp och springa snabbare för varje gång? Utmaningen i att antingen springa samma distans snabbare eller nästa lopp längre är väl ungefär densamma.

Men det krävs nog ett speciellt sorts inställning för att springa ultradistanser flera gånger. För det tar galen lång tid jämfört med exempelvis en vanlig mara. För egen del så är 4-5h löpning ingenting konstigt längre efter att ha gjort tiotalet 100km+ distanser.

Men känslan att kunna röra sig framåt stora sträckor för egen maskin är rätt härlig! Några av mina starkaste upplevelser kommer från ultralopp!
Håller inte riktigt med, att springa 10mil eller 4-5 timmar + (utan att någonsin ha gjort det dock) ställer helt andra utmaningar än att bara springa "normala" lopp snabbare. Allt från den långa tidsåtgången både på tävling och träning till energintag, blåsor/skav och eller andra förslitningsskador som kan uppstå, toalettbesök osv är obekväma jobbiga saker som man i princip inte behöver ta i hänsyn till om man springer "normala" lopp.

Det jag vill fråga är egentligen typ: varför utstätter man sig för såna saker när det är nog utmanande att springa "normala" lopp :)
 
Men varför måste det vara 10mil är det jag inte förstår. Kan man inte springa i naturen och se vacker natur i 1, 2 eller kanske 3mil eller räknat i tid kanske 1,2 kanske max 3 timmar. Förstår tjusningen i att springa i natur och villkorslöst men är just de extrema distanserna och eller tidsåtgångerna jag genuint är nyfiken på varför man vill utsätta sig för.

Håller inte riktigt med, att springa 10mil eller 4-5 timmar + (utan att någonsin ha gjort det dock) ställer helt andra utmaningar än att bara springa "normala" lopp snabbare. Allt från den långa tidsåtgången både på tävling och träning till energintag, blåsor/skav och eller andra förslitningsskador som kan uppstå, toalettbesök osv är obekväma jobbiga saker som man i princip inte behöver ta i hänsyn till om man springer "normala" lopp.

Det jag vill fråga är egentligen typ: varför utstätter man sig för såna saker när det är nog utmanande att springa "normala" lopp :)
Varför tänja på gränser när ens soffa hemma är så bekväm?

 
Men varför måste det vara 10mil är det jag inte förstår. Kan man inte springa i naturen och se vacker natur i 1, 2 eller kanske 3mil eller räknat i tid kanske 1,2 kanske max 3 timmar. Förstår tjusningen i att springa i natur och villkorslöst men är just de extrema distanserna och eller tidsåtgångerna jag genuint är nyfiken på varför man vill utsätta sig för.

Håller inte riktigt med, att springa 10mil eller 4-5 timmar + (utan att någonsin ha gjort det dock) ställer helt andra utmaningar än att bara springa "normala" lopp snabbare. Allt från den långa tidsåtgången både på tävling och träning till energintag, blåsor/skav och eller andra förslitningsskador som kan uppstå, toalettbesök osv är obekväma jobbiga saker som man i princip inte behöver ta i hänsyn till om man springer "normala" lopp.

Det jag vill fråga är egentligen typ: varför utstätter man sig för såna saker när det är nog utmanande att springa "normala" lopp :)
Det du är bra på är ju oftast roligare. Maran under 3.30 eller tampas om topp10 placeringen i hela loppet kan vara en grund. Vissa är långsammare och segare

För mig handlar det om äventyret. Adrenalinet kombinerat med lugnet av att springa på natten med pannlampa. Hur agerar jag av dessa blåsor/skav som du nämner? Hur, när och vad ska jag äta? Kommer jag hallucinera? Äventyret tar bort all prestationsångest som ett väglopp ger mig. Det finns ingen jävel som frågar mig vad jag fick för tid på ett ultralopp utan hur långt jag sprang.
 
Men varför måste det vara 10mil är det jag inte förstår. Kan man inte springa i naturen och se vacker natur i 1, 2 eller kanske 3mil eller räknat i tid kanske 1,2 kanske max 3 timmar. Förstår tjusningen i att springa i natur och villkorslöst men är just de extrema distanserna och eller tidsåtgångerna jag genuint är nyfiken på varför man vill utsätta sig för.
Man måste ju inte nödvändigtvis springa 10mil men det är ju verkligen något speciellt att ge sig ut på det första gången. Jag gjorde ultrapremiär på ultravasan 2014, premiäråret. Det var ungefär samma känsla som när jag anmälde mig till marathon första gången.

Gällande tidsåtgång så är själva eventet långt ja, men träningen behöver inte vara samma ökning. Bara annorlunda. Jag snittade 30km/vecka när jag gjorde ultravasan. Enstaka pass över 40km och några veckor på 50-60km. Jag tror att många som jagar pb på korta distanser tränar mer än så.
Håller inte riktigt med, att springa 10mil eller 4-5 timmar + (utan att någonsin ha gjort det dock) ställer helt andra utmaningar än att bara springa "normala" lopp snabbare. Allt från den långa tidsåtgången både på tävling och träning till energintag, blåsor/skav och eller andra förslitningsskador som kan uppstå, toalettbesök osv är obekväma jobbiga saker som man i princip inte behöver ta i hänsyn till om man springer "normala" lopp.
Toaletten är lite speciell ja. Alltid märkligt att försöka ta sig upp från en toalett efter att ha varit i rörelse i över 10 timmar 😬
Det jag vill fråga är egentligen typ: varför utstätter man sig för såna saker när det är nog utmanande att springa "normala" lopp :)
Det är nog en väldig personlig fråga! Första gången är kanske inte så konstigt att förstå: en utmaning. Flera gånger så kan man börja fundera...
 
Kanske fel tråd men då det är löpning jag i synnerhet ägnat mig åt är det ur den aspekten jag vill ventilera sambandet mellan (måttlig) alkoholkonsumtion och träningsresultat.
IMG_0990.jpeg

Första gången igår som jag drack mer än en öl sen jag köpte klockan. Påverkar alkohol sömnkvalitén verkligen mycket? Två 33cl 5,2% öl till grillningen och ett normalstort glas rödvin i tv-soffan. Gick och la mig 22:30 och vaknade efter över 8 timmars upplevt god sömn, men med ett bodybattery på under 50. Klockan indikerar stress under sömnen och en låg HRV. Till saken hör att när jag för 5-6 år sedan var på toppen av personliga löparpreststioner med miltider(vid träning, fokuserade för stunden inte på löpning utan hinderbanelopp) en bit under 40 minuter, 15km under timmen, halvmara på under 1:30 osv. samtidigt var på ATH vad gäller alkoholkonsumtion då fest och träning var ”medicinen” efter en uppslitande skilsmässa. Nått glas vin eller ett par öl nån gång måste man väl kunna ta utan att timmars hårt slit går till intet?😅
 
Kanske fel tråd men då det är löpning jag i synnerhet ägnat mig åt är det ur den aspekten jag vill ventilera sambandet mellan (måttlig) alkoholkonsumtion och träningsresultat.
IMG_0990.jpeg

Första gången igår som jag drack mer än en öl sen jag köpte klockan. Påverkar alkohol sömnkvalitén verkligen mycket? Två 33cl 5,2% öl till grillningen och ett normalstort glas rödvin i tv-soffan. Gick och la mig 22:30 och vaknade efter över 8 timmars upplevt god sömn, men med ett bodybattery på under 50. Klockan indikerar stress under sömnen och en låg HRV. Till saken hör att när jag för 5-6 år sedan var på toppen av personliga löparpreststioner med miltider(vid träning, fokuserade för stunden inte på löpning utan hinderbanelopp) en bit under 40 minuter, 15km under timmen, halvmara på under 1:30 osv. samtidigt var på ATH vad gäller alkoholkonsumtion då fest och träning var ”medicinen” efter en uppslitande skilsmässa. Nått glas vin eller ett par öl nån gång måste man väl kunna ta utan att timmars hårt slit går till intet?😅
Lita mer på hur det känns än vad klockan säger!

Märker du att du blir upplevt mer ansträngd vid samma prestation när du tränar eller att du inte återhämtar dig som du gjort tidigare så försämrar alkohol det för dig. Men annars skulle jag säga nej, några enheter spelar antagligen typ ingen roll i det stora hela även om (om det inte är några enheter varje dag vi pratar om). Sömnen är svårt att utvärdera effekt av på kort sikt tycker jag, någon enstaka natt med bra / dålig sömn spelar oftast ingen större roll utan det är vid långvarigt dålig sömn som det blir ett problem.
 
Kanske fel tråd men då det är löpning jag i synnerhet ägnat mig åt är det ur den aspekten jag vill ventilera sambandet mellan (måttlig) alkoholkonsumtion och träningsresultat.
IMG_0990.jpeg

Första gången igår som jag drack mer än en öl sen jag köpte klockan. Påverkar alkohol sömnkvalitén verkligen mycket? Två 33cl 5,2% öl till grillningen och ett normalstort glas rödvin i tv-soffan. Gick och la mig 22:30 och vaknade efter över 8 timmars upplevt god sömn, men med ett bodybattery på under 50. Klockan indikerar stress under sömnen och en låg HRV. Till saken hör att när jag för 5-6 år sedan var på toppen av personliga löparpreststioner med miltider(vid träning, fokuserade för stunden inte på löpning utan hinderbanelopp) en bit under 40 minuter, 15km under timmen, halvmara på under 1:30 osv. samtidigt var på ATH vad gäller alkoholkonsumtion då fest och träning var ”medicinen” efter en uppslitande skilsmässa. Nått glas vin eller ett par öl nån gång måste man väl kunna ta utan att timmars hårt slit går till intet?😅

Ett par glas på helgen (eller ngn annan dag) kanske inte påverkar din långsiktiga kondition öht, men din recovery och din vila påverkas nog skulle jag säga, beror så klart på hur mycket man bäljar i sig 😄.

Så här ser det ut i min Oura ring app varje gång jag dricker lite (och det kan vara så lite som 1 öl o 2 glas vin eller liknande, brukar vara ännu extremare om jag dricker starksprit oxå):
1000024127.jpg


Och det är inte bara ibland, utan precis varje gång som jag får i mig lite alkohol så syns det i statistiken (på puls, temperatur, hrv (som typ halveras) och andetag/min) dagen efter. Jag har burit Oura ring i typ 4-5 år så finns gott om statistik för mig.
 
Tillbaka
Topp