laketwig's numera sporadiska skivtips ...

[laketwig]

2020-01-21
Jag har ju redan tipsat om den senaste studioplattan med det här seglivade bandet*), så det är lika bra att ta liveskivan som dom följde upp den med också:

Ten Years After - Naturally Live (2019)

Som jag skrev tidigare hade jag felaktigt gett upp hoppet om den här tredje versionen av bandet. Kvar från det ursprungliga bandet är bara Chick Churchill (keyboards) och Rick Lee (trummor), kompletterat med Marcus Bonfanti (gitarr, sång) och Colin Hodgkinson (bas). Deras studioskiva var som sagt en positiv överraskning och dagens liveskiva är inte så tokig den heller. Här blandas material från studioskivan med klassiska TYA-låtar, allt framfört i riktigt bra versioner. Kul också att Chick Churchills keyboards får lite mera utrymme nu än när Alvin Lee (RIP) stod för gitarrspelet. Bara att dra upp volymen för den rätta livekänslan och njuta av närmare 70 minuter bluesrock av bästa märke ...

*) https://klocksnack.se/threads/laket...ylista-i-inlägg-169.67791/page-3#post-2099860

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/2hb6yr5wCkq1Zc5wznXzXQ

 

[laketwig]

2020-01-28
Idag får det bli min första och såhär långt enda skiva som är utgiven i år. Poäng till @Equilibrium som högg som en kobra, vilket ju passar bra med tanke på titeln och skivomslaget ...:

Magnum - The Serpent Rings (2020)

Det här bandet har också varit med tidigare i mina tips, den gången med en riktigt bra liveskiva*). Dom senaste studioskivorna har inte varit så kul, mest som ett band på tomgång, så jag hade inte så stora förväntningar när dagens tips landade hos mig. Därför är det extra trevligt att få meddela att herrarna Clarkin (gitarr, låtskrivare) och Catley (sång) m fl är tillbaka i mycket fin form. Det är inte bara jag som tycker det utan även en ovanligt enig kritikerkår, vilket var en av anledningarna till att jag skaffade skivan. Det typiska Magnumsoundet finns givetvis där, med det låter fräscht och hungrigt till skillnad mot dom närmast föregående ganska trötta och oinspirerade studioskivorna. Brittisk melodisk rock när den är som bäst helt enkelt, men den ska avnjutas högt ...

*) https://klocksnack.se/threads/laket...ylista-i-inlägg-169.67791/page-5#post-2681886

PS.
Ser att jag hade samma klocka förra gången jag tipsade om Magnum, men det är ju å andra sidan en riktig magnumdykare ...

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/2p3kLaaPkZgULFYbYiPH5i

 

[laketwig]

2020-02-04
Det här bandet har jag bara nämnt som hastigast i samband med något annat band som också spelar sydstatsrock. @Equilibrium har dock tjatat som fan och då jag nyligen fick hem en riktigt bra dubbel liveskiva med det här gänget så får han väl som han vill då ...

Molly Hatchet - Battleground (2019)

Bandet bildades redan 1971 i Jacksonville, Florida, så man har snart funnits i imponerande 50 år. Om jag räknade rätt så har man under dessa år haft 44 olika medlemmar, vilket måste vara nån form av rekord för ett band. Av dom sex ursprungliga medlemmarna från 70-talet är det bara en som är kvar i livet (Steve Holland, gitarr) men han lämnade bandet redan i mitten på 80-talet. Att spela tung sydstatsrock verkar slita hårt på manskapet, vilket han kanske började misstänka.

Musiken är som sagt ganska tuff sydstatsrock, lite som en hårdare mix av Allman Brothers och Lynyrd Skynyrd. Samtliga sångare som har passerat har haft den där skrovliga rösten som är resultatet av att vara uppfödd på Whiskey med ett "e" istället för bröstmjölk. Precis som Allman Brothers och Lynyrd Skynyrd har man levt högt på två och ibland tre gitarrer som en viktig del av soundet. Jag var helt säker på att så fortfarande var fallet efter att ha lyssnat på liveskivan i dagens tips, men när jag läste i det medföljande häftet insåg jag att jag hade fel. När Dave Hlubek, en av dom ursprungliga gitarristerna, dog 2017 ansåg den kvarvarande gitarristen Bobby Ingram att ingen kunde ersätta honom. Man tog istället till en elektronikbox vid namn Eventide Harmonizer, som till och med står listad under "Additional Guitars:" i det medföljande häftet. I mina öron låter det i alla fall som om det vore två gitarrister men lyssna och avgör själv.

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/6opApubjtWiWkC1ApRZRlN

 

[laketwig]

2020-03-17
Upp från glömskans sida 6 ...

Det här gänget har varit med förut*) och som jag sa då har ju inte deras studioskivor duggat speciellt tätt på sista tiden. Innan dagens skivtips var det Blue Horizon från 2014 som var den senaste.

Wishbone Ash - Coat of Arms (2020)

Därför blev jag riktigt glad när jag läste att den här skivan var på gång. Ännu gladare blev jag när vi fick en teaser i form av en livevideo där dom spelar skivans första och kanske bästa spår (We Stand as One), så förväntningarna var höga när skivan helt nyligen landade hos mig. Därför är det extra kul att kunna meddela att förväntningarna uppfylldes med råge. Kan vara det bästa dom har gjort sen storhetstiden under första halvan av 70-talet ...

*) https://klocksnack.se/threads/laket...spotifylista-i-inlägg-169.67791/#post-1830058

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/2kHHa37XXqnxAGZGbnPTCP

 

[laketwig]

2020-03-24
Lite oannonserat kör jag ett snabbtips idag:

Pete Townshend - Empty Glass (1980)

Som ledare, gitarrist och låtskrivare i The Who behöver väl den här mannen ingen introduktion. Då han är mycket produktiv har han vid sidan om The Who även gett ut en hel bunt soloskivor av varierande kvalitet. Smaksak givetvis men jag tycker att dom här tre är bäst:

• Who Came First (1972)
• Empty Glass (1980)
• White City (1985)

Att välja en av dom var som vanligt inte helt lätt så jag tog den i mitten. Prova gärna alla tre, då dom finns på Spotify.

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/0X8rEKkL2TupftQRrOzX4h

 

[laketwig]

2020-03-31
Norge har inte bara olja, torsk och mest elbilar per capita, man har även ett stort antal band som spelar riktigt bra progrock typ Dream Theater, tidiga Genesis, Pink Floyd, Kansas, Deep Purple, Yes med flera. Bandet i dagens tips hör definitivt till ett av dom bättre, kanske det bästa:

Magic Pie - Motions of Desire (2005)

Bandet bildades 2001 och utan att kopiera har man lyckats återskapa den bästa hård- och progrocken från 70-talet. Här finns dom grymma gitarrsolona, dom skitiga Hammondorglarna och en stämsång som sitter som en handske. Hårt blandas med melodiskt i mestadels långa episka spår. Man har fått ur sig fem album till dags datum, alla mycket bra om man gillar musiktypen:

• Motions of Desire (2005)
• Circus of Life (2007)
• The Suffering Joy (2011)
• King for a Day (2015)
• Fragments of the 5th Element (2019)

Att välja ut ett album var som vanligt inte helt lätt så jag tog debuten, då det var den som introducerade mig till det här mycket kompetenta gänget. Gillar du det du hör så finns alla fem på Spotify ...

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/585BiBnJNq0uXZy2xNuZOj

 

[the quiet man]

2020-03-31
Norge har inte bara olja, torsk och mest elbilar per capita, man har även ett stort antal band som spelar riktigt bra progrock typ Dream Theater, tidiga Genesis, Pink Floyd, Kansas, Deep Purple, Yes med flera. Bandet i dagens tips hör definitivt till ett av dom bättre, kanske det bästa:

Magic Pie - Motions of Desire (2005)

Bandet bildades 2001 och utan att kopiera har man lyckats återskapa den bästa hård- och progrocken från 70-talet. Här finns dom grymma gitarrsolona, dom skitiga Hammondorglarna och en stämsång som sitter som en handske. Hårt blandas med melodiskt i mestadels långa episka spår. Man har fått ur sig fem album till dags datum, alla mycket bra om man gillar musiktypen:

• Motions of Desire (2005)
• Circus of Life (2007)
• The Suffering Joy (2011)
• King for a Day (2015)
• Fragments of the 5th Element (2019)

Att välja ut ett album var som vanligt inte helt lätt så jag tog debuten, då det var den som introducerade mig till det här mycket kompetenta gänget. Gillar du det du hör så finns alla fem på Spotify ...

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/585BiBnJNq0uXZy2xNuZOj

Jäklar i min lilla låda va bra det där va då!!

 

[laketwig]

Jäklar i min lilla låda va bra det där va då!!

Kul att du gillade den och förhoppningsvis dom andra fyra också. Har egentligen ingen aning om mina tips gillas eller inte, då det inte är ofta som jag får kommentarer om mina tips eller ens fler likes än dom trogna 5-6 som ett nytt tips brukar generera, trots att runt 150 pers brukar titta in i tråden varje gång jag postar något nytt. Som jag sagt tidigare, om bara någon hittar något bra han/hon skulle ha missat annars är det värt det jobb jag lägger ner. Idag var tydligen en sådan dag ...

 

[the quiet man]

Kul att du gillade den och förhoppningsvis dom andra fyra också. Har egentligen ingen aning om mina tips gillas eller inte, då det inte är ofta som jag får kommentarer om mina tips eller ens fler likes än dom trogna 5-6 som ett nytt tips brukar generera, trots att runt 150 pers brukar titta in i tråden varje gång jag postar något nytt. Som jag sagt tidigare, om bara någon hittar något bra han/hon skulle ha missat annars är det värt det jobb jag lägger ner. Idag var tydligen en sådan dag ...

Lyssnat på det mesta du tipsat om, gillat det mesta om än inte allt. Uppskattar verkligen denna tråd då den öppnar öronen för en massa "obskyr" musik jag nog aldrig trillat in på annars. Detta är nog ett av de bästa tipsen hittills, lysande!!

 

[Exxet]

2020-03-31
Norge har inte bara olja, torsk och mest elbilar per capita, man har även ett stort antal band som spelar riktigt bra progrock typ Dream Theater, tidiga Genesis, Pink Floyd, Kansas, Deep Purple, Yes med flera. Bandet i dagens tips hör definitivt till ett av dom bättre, kanske det bästa:

Magic Pie - Motions of Desire (2005)

Bandet bildades 2001 och utan att kopiera har man lyckats återskapa den bästa hård- och progrocken från 70-talet. Här finns dom grymma gitarrsolona, dom skitiga Hammondorglarna och en stämsång som sitter som en handske. Hårt blandas med melodiskt i mestadels långa episka spår. Man har fått ur sig fem album till dags datum, alla mycket bra om man gillar musiktypen:

• Motions of Desire (2005)
• Circus of Life (2007)
• The Suffering Joy (2011)
• King for a Day (2015)
• Fragments of the 5th Element (2019)

Att välja ut ett album var som vanligt inte helt lätt så jag tog debuten, då det var den som introducerade mig till det här mycket kompetenta gänget. Gillar du det du hör så finns alla fem på Spotify ...

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/585BiBnJNq0uXZy2xNuZOj

Bra tips, tackar, när man som jag gillar Rush, Uriah Heep (tidiga) är dom inte svåra att gilla, lite kul med sångaren (Hauksson) är ganska inblandad i Eurovision song contest.
Slänger in ett litet tips själv, om det går bra, gillar även den lite udda genren tung symfonisk metal med opera/kör-inslag.
Therion t ex. Secret Of The Runes.
Läsvärd tråd.

 

[laketwig]

2020-04-07
Precis som med Wishbone Ash för tre veckor sedan (se ett par poster upp) har det här gänget varit med förut*) och dessutom har ju inte deras studioskivor heller duggat speciellt tätt på sista tiden. Innan dagens skivtips var det It's About Pride från 2012 som var den senaste.

Outlaws - Dixie Highway (2020)

Även den här skivan var, precis som med Wishbone Ash, värd att vänta på. Som vanligt blandar dom tungt gitarrdriven sydstatsrock med countryrock på sitt speciella sätt. Inte en direkt nyskapande skiva men en skiva full av riktigt bra låtar, flera gånger med texter som refererar till andra storheter som Allman Brothers Band, Lynyrd Skynyrd m fl. Se skivan som en värdig hyllning till sydstatsrocken och dom band som grundlade den, där även Outlaws har sin givna plats.

*) https://klocksnack.se/threads/laket...ylista-i-inlägg-169.67791/page-5#post-2659747

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/2ZwhuXWlMhrlD3Ah8qG7C9

 

[laketwig]

2020-04-14
Precis som med The Monkees är bandet i dagens tips skapat av någon annan än medlemmarna i bandet, men där slutar likheterna ...

Flying Colors - Second Nature (2014)

Redan 2008 hade den amerikanska musikproducenten Bill Evans en idé om att skapa ett band som skulle blanda sofistikerad komplex musik med lättillgänglig. Bandet skulle bestå av följande instrumentvirtuoser:

• Neal Morse: Keyboard (Spock's Beard, Transatlantic och otaliga soloprojekt)
• Steve Morse (no relation): Gitarr (Dixie Dregs, Kansas, Deep Purple)
• Dave LaRue: Bas (Dixie Dregs, Joe Satriani, Steve Vai)
• Mike Portnoy: Trummor (Dream Theater, Transatlantic, Neal Morse soloprojekt)

Neal Morse är ju dessutom en utmärkt sångare, men för att det inte skulle framstå som bara ett till i raden av hans soloprojekt behövde man även en sångare. Efter att ha utvärderat över 100 kandidater valde man till slut Casey McPherson från Alpha Rev. Givet medlemmarnas redan överfulla kalendrar dröjde det ända till 2012 innan första skivan såg dagen ljus, en skiva som har följts av två till studioskivor:

• Flying Colors (2012
• Second Nature (2014)
• Third Degree (2019)

Dom två första studioskivorna följdes upp med konserter i USA och Europa, vilket också resulterade i två liveskivor. Samtliga skivor har tagits emot mycket väl med höga listplaceringar, en enig positiv kritikerkår och utsålda konserter. Som vanligt svårt att välja ut en av dom till tipset. Tänkte först ta den senaste då jag fick hem den rätt nyligen men valde till slut den andra, mest för spåren Peaceful Harbor och Cosmic Symphony (III - Pound for Pound), där McPhersons fantastiska röst ger mig gåshud varje gång jag hör skivan. Hela deras skivkatalog finns på Spotify om du gillar den här ...

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/36MGBPCkP85WUf708MSNxW

 

[laketwig]

2020-04-21
Har länge tänkt tipsa om det här bandet men aldrig blivit överens med mig själv om vilken skiva jag skulle välja. Nu bestämde jag mig ...:

Cockney Rebel - The Human Menagerie (1973)

Band förresten, det kunde lika bra ha klassats som soloskivor av Steve Harley med uppbackande musiker som kom och gick i en strid ström.

I slutet på 60-talet spelade Harley (sång, gitarr) tillsammans med John Crocker (fiol, gitarr) på gatorna i London för småpengar. Efter en kort period som musikjournalist återförenades Harley med Crocker 1972 och bildade Cockney Rebel med några andra musiker. Efter bara några få spelningar, bl a som förband till Jeff Beck Group, fick man ett skivkontrakt. Det första resultatet blev dagens skivtips, en rätt annorlunda skiva mot vad som var vanligt på den tiden. Bara det att man inte hade någon elektrisk gitarr utan byggde mycket av musiken på fiol och ett Fender Rhodes-piano. Singeln Sebastian blev en stor framgång men albumet sålde inget vidare. Den separata singeln Judy Teen (bonusspår på dagens skivtips) placerade sig dock högt på topplistorna. Det efterföljande albumet The Psychomodo (1974) sålde inte mycket bättre trots en entusiastisk publik under den turné som följde. Bandet splittrades efter att ha avslutat turnén, då flera av medlemmarna inte kunde acceptera att Harley hävdade ensamrätt på att skriva låtarna. Kvar blev bara den mycket kompetenta trummisen Stuart Elliot.

Efter att ha rekryterat några nya musiker kom albumet The Best Years of Our Lives (1975) som, uppbackad av miljonsäljande singeln Make Me Smile (Come Up and See Me), blev det stora genombrottet som dock var kortlivat. Harley kunde inte upprepa framgångarna på dom efterföljande albumen, även om ett par singlar sålde rätt bra, en cover på George Harrisons Here Comes the Sun t ex. Till slut upplöstes bandet och Harley övergick till att ge ut renodlade soloskivor, även om dom ibland givits ut under namnet Steve Harley & Cockney Rebel.

Jag valde länge mellan dom tre första skivorna innan jag bestämde mig. Många har kanske redan hört The Best Years of Our Lives, som dessutom är lite för "poppig" för min smak, så den föll bort. Till slut blev det debutskivan tack vare dom långa spåren Sebastian och Death Trip. Flera kritiker har liknat musiken på deras två första skivor vid en mörk kabaré eller en smågalen cirkus, en inte helt tokig liknelse. Men oavsett eller tack vare detta, bra är det ...

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/2dQ3M0lHLraMpIjcNMKzk5

 

[laketwig]

2020-04-28
"Transitional" är ju ett begrepp som brukar användas inom klockvärlden för att beskriva en tillfällig blandning av gammalt och nytt i en klocka, t ex en gammal boett med ett nytt urverk där boetten senare också byts ut. Begreppet stämmer bra in på dagens skivtips också.

Genesis - A Trick of the Tail (1976)

Efter en mycket trög start, där deras två första skivor knappast noterades alls, kom vändningen 1971 med albumet Nursery Cryme. Bandet hade nu fått sin klassiska bemanning med Gabriel, Banks, Rutherford, Collins och Hackett. Skivan sålde bra, publiken kom till konserterna och kritikerna började bli positiva. Den efterföljande Foxtrot (1972) togs emot ännu bättre och Selling England by the Pound (1973) som jag tipsat om tidigare räknas väl som deras mästerverk. Det därpå följande dubbelalbumet The Lamb Lies Down on Broadway (1974) skulle dock visa sig bli det sista med Peter Gabriel som sångare. Han hade tröttnat på hela musikbranschen och ville spendera mera tid med familjen, så när turnén som backade upp skivan avslutades lämnade han bandet.

Man stod nu inför ett dilemma. Hackett var osäker på om gruppen skulle överleva och började därför spela in sitt första soloalbum. Collins föreslog att dom skulle fortsätta utan sångare men blev nedröstad med motivet att det skulle bli för tråkigt. Till slut satte man in en annons i musikpressen där man sökte en sångare till ett "Genesis-liknande" band. Inspelningen av nästa skiva, dvs dagens skivtips, hade redan kommit långt så man hade i princip alla låtarna klara när man började utvärdera några av dom över 400 som hade sökt jobbet. Collins, som redan hade stått för sången på ett par spår på tidigare skivor, fick försöka lära kandidaterna låtarna men man kunde inte hitta någon lämplig. Till slut blev Collins så frustrerad att han själv sjöng in en version av låten Squonk. Dom övriga i bandet blev så imponerade av resultatet att man slutade att leta och direkt bestämde att Collins skulle ta över mikrofonen. Det ledde dock till lite praktiska problem under konserter, så en kort period ingick Bill Bruford (Yes, King Crimson) som andretrummis, för att slutligen ersättas av Chester Thompson (Frank Zappa, Weather Report).

Men skivan då? Alla olyckskorpar som hade dömt ut bandet när frontmannen Peter Gabriel slutade hade fel, inklusive undertecknad. Skivan togs emot mycket väl och sålde guld i England på bara några månader. Musiken var väl fortfarande typisk Genesis men något var ändå nytt, utöver Collins röst. Lite mera lättillgängligt kanske, något som tyvärr fick blomma ut mer och mer på efterföljade betydligt mera kommersiella album. Det tog bara en skiva till (Wind and Wuthering, 1976) innan Steve Hackett tröttnade och satsade på sin avbrutna solokarriär. Även jag tröttnade då på bandet, men jag räknar fortfarande A Trick of the Tail till ett av dom klassiska Genesisalbumen som inte ska saknas i någons skivsamling.

PS.
Bli inte avskräckt av det aningen stökiga första spåret ...

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/6gzQHMfNleYdrw5PDkLxBv

 

[laketwig]

2020-05-05
@Stefan S kommenterade ju förra veckans tips om Genesis första skiva utan Peter Gabriel med: "Skivan håller men jag tycker att Peter Gabriels första platta är klart bättre.". Länge sen jag hörde den men efter en genomlyssning är jag nog beredd att hålla med ...

Peter Gabriel - Peter Gabriel, aka "Car" (1977)

Efter att som sagt ha lämnat Genesis i mitten på 1975 tog han det lugnt ett tag med bl a piano- och musiklektioner. I slutet på året hade han även spelat in ett 20-tal demos på låtar han skrivit, något som året efter omvandlades till färdiga låtar till hans debutalbum som släpptes i början på 1977. Uppbackad av singeln Solsbury Hill, tänkt som en förklaring till hans avhopp från Genesis och missnöje med musikbranschen, blev skivan en klar framgång. Efterföljande tre skivor var inte alls lika lättillgängliga då han började experimentera med ljud och rytmer. Det gick så långt att hans skivbolag vägrade att ge ut den tredje skivan (Melt), vilket löstes genom ett byte av skivbolag. Trots detta sålde skivorna rätt bra tack vare singlar från dom.

Efter att ha skrivit filmmusiken till Birdy kom det stora genombrottet 1986 med albumet So. Uppbackad av MTV med den animerade videon till låten Sledgehammer*), samt duetten med Kate Bush på Don't Give Up**), blev skivan en formidabel framgång som det haglade utmärkelser över. Peter Gabriel har släppt ett antal studio- och livealbum sen dess men ska man bara ha två så är det den första och So som gäller ...

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/0kDFjyfGFtiIMXlxJ120Ok

Note: Peter Gabriels fyra första skivor hade alla samma titel, dvs bara hans namn. För att skilja dom åt har dom i folkmun fått namn efter bilden på omslaget, nämligen "Car" (1977), "Scratch" (1978), "Melt" (1980) och "Security" (1982), även om jag har lite svårt att se kopplingen på den sista:

*)

**) Jag har en speciell relation till den här fantastiska låten. Den handlar om en man som har svårt att hitta ett jobb men har en fru som hela tiden tror på honom. Exakt den situationen befann jag mig i 1987. Jag blev övertalad att byta ett ekonomichefsjobb mot ett annat men kollade inte upp min nya arbetsgivare tillräckligt mycket. Efter bara några dagar på det nya jobbet insåg jag att jag hade blivit förd bakom ljuset och sa upp mig direkt efter att ha fått OK från min fru. Nyfött andra barn och topplån på huset var ju inget bra utgångsläge för arbetslöshet, men min fru var övertygad om att det skulle komma något bra ut ur det hela. På väg hem från en intervju angående ytterligare ett av många jobb jag inte ville ha spelade dom Don't Give Up på bilradion. Då jag insåg att texten lika väl kunde ha handlat om mig blev jag så tagen att jag fick lov att stanna en stund. Min fru hade dessutom helt rätt, då det till slut kom något riktigt bra ut ur det hela ...

 

[Grafton]

Tack för en som vanligt intressant och matnyttig post! Peter Gabriel var en av mina husgudar i yngre år. Upptäckte honom i höjd med fjärde soloplattan Security, som kom att prägla min högstadietid. Håller den därför av naturliga skäl högst. Han experimenterar mycket med rytmer och trummaskiner på fjärde plattan, han var också en av de första att använda samplingar i sin musik. Jag tror f ö att det var Gabriels amerikanska skivbolag som döpte nr 4 till Security, amerikanerna klarade väl inte av att den inte hette något. Kan också rekommendera liveplattan ”Plays live” från samma tid. De senare albumen har sina höjdpunkter, bl a ”Don’t give up” som du nämner, men annars känns de lite för slicka och kommersiella jämfört med de första. Med det sagt, ett av de senare albumen värda en genomlyssning är ”Scratch my back”, ett coveralbum med egensinniga tolkningar av diverse artisters låtar, uppbackade av en stråkorkester. Svårtillgänglig men med några riktiga pärlor.
Ledsen om jag kapade tråden, fortsätt leverera dina skivtips @laketwig !

 

[laketwig]

2020-05-12
Gick ju lite till överdrift förra veckan så det får bli en kortis (nåja ...) idag:

The Doors - Morrison Hotel (1970)

Med åtta guldskivor på raken och över 100 miljoner sålda skivor totalt var The Doors ett av dom hetaste banden under slutet av 60-talet och början på 70-talet, men också ett av dom mest kontroversiella. Det sistnämnda berodde uteslutande på sångaren Jim Morrisons texter och drogrelaterade uppförande, både på och av en scen. Han blev flera gånger arresterad, bl a för obscent beteende och anstiftan till upplopp, en gång mitt under en pågående konsert. Det hela tog dock slut när han under oklara omständigheter hittades död i sitt badkar den 3'e juli 1971. RIP!

Jag ska ärligt erkänna att det här bandet aldrig hört till mina favoriter. Visst, det finns minst en eller två riktigt bra låtar på alla deras skivor, men med ett undantag är dom för ojämna för min smak. Har därför bara en dubbel "Greatest Hits" och skivan i dagens tips, som är riktigt bra rakt igenom. Jämfört med övriga album som spretar iväg åt olika håll är den här mer fokuserad på rock och blues, dock med The Doors omisskännliga sound. En kul grej med omslaget är att det inte är fejkat. Hotellet finns i Los Angeles men man fick inte tillstånd att fota där. När receptionisten var tvungen att gå iväg en stund smet man in och tog bilden i alla fall ...

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/6AFLOkpJjFF652jevcSOZX

 

[laketwig]

2020-05-19
Det har varit lite väl mycket kända artister på sista tiden, så idag tar vi oss ut på djupare vatten ...:

Drifting Sun - Planet Junkie (2019)

Vad får man om man tar två fransmän som i början på 90-talet flyttar till England av oklar anledning och tussar ihop dom med ett par engelska instrumentalister och en amerikansk sångare? Jo, ett melodiskt snällprogband som går under namnet Drifting Sun. Efter två skivor som gick obemärkt förbi under andra halvan av 90-talet lades projektet på is. Som tur var och med lite nytt folk inblandat väckte man år 2015 liv i bandet igen med det utmärkta albumet Trip the Life Fantastic. Tre ytterligare album har följt, där deras senaste är dagens tips. Jämfört med deras tidigare skivor är den här lite mera polerad och lättillgänglig, men samtidigt fylld med vacker musik framförd av mycket duktiga musiker. Gillar du det du hör så finns alla deras skivor på Spotify.

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/252UsTNcQVjrHQHe5jtitN

 

[laketwig]

2020-05-26
När man står på toppen av sin karriär som gudaförklarad rock- och bluesgitarrist kan det vara svårt att få förståelse för att man kanske är lite trött på det och vill göra något annat också ...

Alvin Lee & Mylon LeFevre - On the Road to Freedom (1973)

Det kan inte vara lätt att hela tiden leva upp till epitetet "the fastest guitarist in the West" som Alvin Lee fick efter framförandet av I'm Going Home med Ten Years After under Woodstockfestivalen. När sen ett byte av skivbolag medförde att man försökte knuffa bandet mot mera singelsäljande popmusik, I'd Love to Change the World t ex, tröttnade han och klev av.

Under en turné i USA med TYA hade Alvin Lee mött den amerikanska gospelrocksångaren Mylon LeFevre och lite löst pratat om att göra något tillsammans. Under en gemensam semester på Jamaica skrev dom ett antal låtar och Lee övertalade LeFevre att flytta till England och hjälpa honom att bygga en egen inspelningstudio. Parallellt med detta fortsatte man att jobba på låtarna och även addera till flera. Resultatet blev dagens skivtips som landade i skivaffärerna i slutet på 1973.

Musikaliskt är skivan, med något undantag, långt ifrån vad Alvin Lee gjorde under sin tid i TYA. Här finns givetvis lite rock men även countryrock och folkrock, vilket förvirrade hans tidigare fans. Ett antal kända gästartister förekommer också, t ex George Harrison, Steve Winwood, Ronnie Wood och Mick Fleetwood, där Harrison och Wood även bidrog med varsin låt. Skivan blev ingen större framgång när den släpptes men har helt rättvist omvärderats över tid. För Alvin Lee var den nog ett välbehövligt andningshål innan han som soloartist återvände till den rock och blues som han älskade. Alvin Lee dog 2013 av komplikationer som tillstötte efter en rutinoperation. RIP!

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/75YvXzutXH5g1T8QczPGAS

 

[laketwig]

2020-06-02
Med tanke på vad jag brukar tipsa om trodde ni kanske inte det här om mig:

Tina Turner - Tina Live in Europe (1988)

Har man sålt över 100 miljoner skivor behöver "The Queen of Rock 'n' Roll" ingen närmare presentation. Däremot är det på tiden att hon får vara med i ett skivtips. Under 80-talet radade hon upp tre riktigt bra studioskivor men höjdpunkten under det årtiondet, då hon stod på toppen av sin karriär, är liveskivan i dagens tips. Den är faktiskt som ett Kinderägg, dvs tre önskningar i en:

• Hennes bästa låtar i riktigt bra versioner.
• Ett grymt band som backar upp henne, där bl a Laurie Wisefield (Wishbone Ash) och John Miles ingår på gitarr.
• Ett antal duetter med artister som Robert Cray, Eric Clapton, David Bowie och Bryan Adams.

Ska man haka upp sig på något så är det att dubbel-CD'n inte innehåller en hel konsert utan är ihopplockad från flera olika konserter. Dock endast en mental upphakning då det inte märks i den perfekta mixen. Upp med volymen och njut för bövelen ...

Fotnot: Om någon undrade efter gårdagens teaser så blev Tina Turner schweizisk medborgare i april 2013 och avsade sig sitt amerikanska medborgarskap lite senare samma år. Tyvärr har vi nog hört det sista från denna nu 80-åriga artist då hon är mycket sjuklig efter en stroke, konstaterad magcancer och en njurtransplantation.

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/7r4hZSPSAhV6Btrc3M5RDQ

 

[laketwig]

2020-06-09
Precis som Foghat tappade bort sig totalt på 80-talet kommer här ytterligare ett band som skulle ha fortsatt att göra det dom var bra på istället för att haka på aktuella trender:

Climax Blues Band - Tightly Knit (1971)

Det här engelska bluesbandet bildades i Stafford 1967 som Climax Chicago Blues Band men kortades till Climax Blues Band ett par år senare. Mellan 1969 och 1974 radade man upp sex studio- och ett livealbum som alla är riktigt bra. Musikstilen är givetvis blues men betydligt mer varierad än vad traditionella bluesband brukar spela. Det märks inte minst på deras sista riktigt bra skiva, dvs Sense of Direction från 1974. När dom sen fick en jättehit med singeln Couldn't Get it Right 1976 gick det tyvärr utför rejält. Uppmuntrade av listframgången började man dra mot discopop och det blev bara värre och värre under 80-talet. Foghat och Climax Blues Band är bara två av många exempel på bra band som inte skulle har låtit sig övertygas av skivbolagen om att byta stil till det som var mera kommersiellt gångbart på 80-talet ...

Dom flesta av deras skivor finns på Spotify men håll er för sjutton borta från allt efter 1974 ...

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/6BfAZgAagQV6quKNBLtvyZ

 

[laketwig]

2020-06-16
Sorry, kortis idag på grund av anledning:

Airbag - The Greatest Show on Earth (2013)

Gillar du lite dyster progrock med grymma gitarrsolon, typ Pink Floyd och Porcupine Tree, då är det här norska gänget som klippt och skuret för dig. Dom har funnits sen 2004 och har fått mycket bra kritik för allt dom har gjort. Deras fyra första skivor finns på Spotify och en femte är på gång, vilket är anledningen till att jag kom att tänka på det här mycket kompetenta gänget ...

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/7pZJKVpz7U91UHdt9govfE

 

[laketwig]

2020-06-23
En ny sommarkortis idag igen:

Deep Purple - In Rock (1970)

Det här bandet behöver knappast någon längre introduktion. Den första uppsättningen av medlemmar saknade riktigt bra låtskrivare, så man blandade halvdana egna låtar med covers på dom första skivorna. När sen Led Zeppelin slog igenom stort ville Richie Blackmore också gå åt det hållet men ännu hårdare. Sångaren Rod Evans och bassisten Nick Simper*) byttes ut mot Ian Gillan och Roger Glover från Episode Six, vilka hade bevisad låtskrivarvana och passade bättre in i den hårdare stil som bandet nu ville uppnå. Det första studioresultatet blev dagens klassiska skiva och resten är historia ...

*) https://klocksnack.se/threads/laket...spotifylista-i-inlägg-169.67791/#post-1838516

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/2bjTVISSsvwia7uxrrEsuQ

 

[laketwig]

2020-06-30
Lite lättlyssnat såhär i semestertider:

Paul Simon - There Goes Rhymin' Simon (1973)

Efter dom formidabla framgångarna med albumet Bridge Over Troubled Water (1970) var det nog fler än bara skivbolagsdirektörerna som satte kaffet i vrångstrupen när det stod klart att Paul Simon och Art Garfunkel samma år skulle gå separata vägar. Det dröjde närmare två år innan det självbetitlade första soloalbumet Paul Simon (1972) dök upp. Förväntningarna var givetvis höga och infriades, mycket tack vare dom två singlarna Mother and Child Reunion och Me and Julio Down by the Schoolyard. Året efter kom dagens skivtips som spädde på framgångarna ännu mera med singlarna Kodachrome (snacka om betald reklamplats ... ) och Loves Me Like a Rock. Det skulle dock dröja ända till 1986 innan han träffade bulls eye med albumet Graceland, där videon till singeln You Can Call Me Al spelades flitigt på MTV. Skivan har sålts i över 12 miljoner exemplar och är med råge hans mest framgångsrika, så skivbolagsdirektörerna är nog rätt nöjda ändå ...

Jag växte ju upp med Simon & Garfunkels skivor, så jag var väl en av dom som satte kaffet i vrångstrupen när dom gick skilda vägar. Även om jag har en bunt av Simons soloskivor är det dom två första jag gillar bäst. Dom senare är lite för influerade av world music för att passa min smak. Redan på Bridge Over Troubled Water hade han inkluderat Los Incas från Peru på ett smakfullt sätt men på hans senare soloskivor blir det för mycket och för spretigt för mig. Med andra ord, gillar du den här, kolla även in hans första som också finns på Spotify.

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/50pzpI17hwQj7LKcOiLMFD

 

[laketwig]

2020-07-07
Förra veckans tips var ju en skiva med en mycket välkänd artist, så idag plockar jag fram något fullständigt okänt för de flesta:

Silverhead - Silverhead (1972)

Bandet bildades i början på 70-talet runt sångaren och skådespelaren Michael Des Barres. Musiken brukar av någon underlig anledning klassas som glamrock, men jag skulle snarare kalla det rock eller möjligen bluesrock. Med ett klart bra gung, två bra gitarrister och Des Barres lite unika röst som passar perfekt till musiktypen så har du en av 70-talets skivor som förtjänade bättre än att snabbt bli bortglömd.

Tyvärr blev bandet kortlivat. Året efter skivan i dagens tips kom uppföljaren 16 and Savaged och man påbörjade även en tredje skiva som aldrig hann slutföras innan bandet splittrades. Des Barres dök upp som sångare i ett par andra band under en kort period för att sen satsa helhjärtat på sin skådespelarkarriär*). Du hittar även uppföljaren och en i efterhand (1975) utgiven liveskiva på Spotify om du fick mersmak.

*) Des Barres har medverkat i över 100 TV-shower och närmare 30 filmer. Mest känd är han väl för den återkommande rollen som Murdoc i kultserien MacGyver.

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/6LZCVR3HMkxOc0qgt5avDe

 

[laketwig]

2020-07-14
En semesterkortis igen med lite lättsmält till hängmattan:

Steve Miller Band - Fly Like an Eagle (1976)

Från slutet på 60-talet till mitten på 70-talet släppte det här San Francisco-baserade gänget en bunt bra skivor som brukar klassas som psykedelisk bluesrock. Det gick lite trögt i början men allt bättre vartefter tiden gick och enstaka singlar började leta sig in på topplistorna*). När sen dagens tips släpptes brast alla fördämningar på grund av inte mindre än tre topplacerade singlar (Fly Like an Eagle, Take the Money and Run och Rock'n Me). Samma sak med dom efterföljande albumen Book of Dreams (1977) och samlingen Greatest Hits 1974-78 (1978), där den sistnämnda har sålts i över 13 miljoner exemplar.

*) Singeln My Dark Hour t ex, där Paul McCartney spelade bas, trummor och backade upp på sång under namnet Paul Ramon. Hans samarbete med Steve Miller har fortsatt under åren.

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/0fjJOLqG3v7vXRYhz2wxPC

 

[laketwig]

2020-07-21
Lite bra sydstatsrock igen, från ett band som snarare brukar förknippas med standard amerikansk arenarock:

.38 Special - .38 Special (1977)

Dom tre bröderna Van Zant har definitivt gjort ett rejält avtryck i musikvärlden. Mest känd är väl den äldsta brodern Ronnie (RIP), som var frontman i Lynyrd Skynyrd fram till den tragiska flygplanskraschen 1977. Sen kommer nog yngsta brodern Johnny, som tog över mikrofonen i Lynyrd Skynyrd efter återföreningen 1987. Kvar blir den mindre kända mellanbrodern Donnie som vi ska titta lite närmare på idag.

Efter att ha harvat i ett antal mindre framgångsrika band i början på 70-talet ställdes Donnie inför ett val 1974. Fortsätta med musiken eller acceptera ett välbetalt bättre jobb på järnvägen där han redan arbetade? Brodern Ronnie övertygade honom att fortsätta med musiken då det fanns i hans blod. Efter lite ommöblering av bandmedlemmar och med det nya namnet .38 Special*) tillbringade man dom följande två åren på turné. Tack vare en ny manager började man nu få jobb som förband till kändare artister, vilket i sin tur gav dom den uppmärksamhet som krävdes för att få ett eget skivkontrakt. Det första resultatet blev dagens skivtips, som innehåller rätt snäll men klart bra sydstatsrock. Uppföljaren Special Delivery kom året efter och fortsätter på samma tema men inte lika bra. Då ingen av skivorna sålde något vidare lämnade man i början på 80-talet sydstatsstuket bakom sig och övergick till lite mera radiovänlig arenarock. Det har under åren som följde genererat en bunt album och enstaka singlar som letat sig in på topplistorna, men jag tappade intresset då dom nu lät som en sämre kopia på många andra band. Dagens tips är med andra ord den enda skiva du behöver med det här gänget.

*) Under en repetition i en lagerlokal klagade grannarna på oljudet, satte ett hänglås på dörren och ringde efter polisen. Bandet blev ombedda att komma ut men konstaterade att det inte gick på grund av hänglåset. En av poliserna sa då; "That's all right. We'll let this .38 Special do the talking", sköt sönder låset och löste samtidigt problemet med ett nytt bandnamn ...

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/61evN1Ktko7GLYdCXZtnjJ

 

[Fender59]

Gott skivtips, den har funnits med mig sedan den släpptes.

 

[laketwig]

2020-07-28
Med något enstaka undantag är jag ingen älskare av tributeskivor*). Samma sak gäller skivor med bara covers, men med dagens covertips gör jag också ett undantag därför att resultatet blev så bra:

Morse/Portnoy/George - Cover to Cover [Vol 1] (2006)

Dubbelpoäng till @OddD för att ha tagit gårdagens teaser och dessutom kontrat med en egen ...

Neal Morse (sång, keyboard, gitarr) och hans ständiga vapendragare Mike Portnoy (trummor) har tillsamman med Randy George (bas) haft lite kul i studion under inspelningen av ett antal av Neal Morses soloskivor. Resultatet blev som sagt bra och sammanställdes till dagens skivtips, som har följts av två ytterligare skivor med covers. Alla tre har nyligen remastrats och getts ut som ett trippelalbum, vilket fick mig att minnas att jag hade den första, som är den klart bästa när det gäller låtval. Det är inget större fel på dom två senare heller men där är det bara några få låtar per skiva som jag verkligen gillar, medans den i dagens tips inte har ett dåligt spår. Alla tre finns på Spotify i den remastrade versionen med nya omslag om du själv vill avgöra vilken som är bäst ...

*) https://klocksnack.se/threads/laket...ylista-i-inlägg-169.67791/page-2#post-1913630

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/0f1HSjwDb2IIAkfpYrtk1j

 

[laketwig]

2020-08-04
Trist att inte komma med ett skivtips @Stroboman så jag fick lite inspiration senare på kvällen och plockade fram en som legat i bakhuvudet en tid:

Paul McCartney - Flaming Pie (1997)

Sir Paul behöver ju ingen närmare presentation men av hans soloskivor sen Beatles, inklusive dom med Wings, är nog den här den bästa. Skivtiteln är en vink till Jonh Lennon som lär ha sagt när han blev tillfrågad om var namnet Beatles kom ifrån: It came in a vision from a man on a flaming pie ... you are Beatles with an A. Beatles betyder ungefär "utan takt" (beat less) men är en ordlek på ordet beetles, dvs skalbaggar/insekter.

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/3MOZq52pZgMoRkqeZOvsfF